beslutade den 2 maj 2000.

Riksskatteverket föreskriver med stöd av 7 kap. 7 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och 6 kap. 1 § fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199)

dels att bilaga 2 skall upphöra att gälla,

dels att 4 kap. 13 § skall ha följande lydelse.

Föreskrifterna kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då dessa föreskrifter träder i kraft.

1 kap. Allmänna taxeringsregler

Byggnad under uppförande

1§ Vid värdering av byggnad under uppförande skall kostnader som nedlagts räknas om till det år, nivååret, vars prisnivå ligger till grund för taxeringen av den typ av taxeringsenhet som byggnaden ingår i. Genom omräkningsfaktorerna för byggnad under uppförande beaktas även vad som sägs i 7 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) om att byggnadens värde skall bestämmas till hälften av nedlagda byggnadskostnader, uttryckta i det kostnadsläge som förelegat under nivååret.

Byggnadsvärdet för byggnad under uppförande får aldrig överstiga det byggnadsvärde, som skulle ha åsatts byggnaden, om denna kunnat tas i bruk året före det år då den taxeras som byggnad under uppförande. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1987:24).

2§ Omräkningsfaktorn för byggnad under uppförande skall för hela riket bestämmas till de belopp som anges i bilaga 1. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1987:24).

Avrundning av värdefaktorer

3§ Då storleken av en värdefaktor skall anges med föreskriven noggrannhet, skall matematisk avrundning enligt Svensk Standard 014141 regel A tillämpas, om inte annat anges särskilt. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1989:14)

2 kap. Hyreshusenheter, industrienheter och elproduktionsenheter

Tomtmark

1 § Med byggrätt avses den rätt som föreligger att uppföra ny byggnad på taxeringsenheten.

Byggrätt anges i kvm bruttoarea ovan mark. Bruttoarean mäts enligt Svensk Standard (SS 02 10 53). Med ovan mark avses att golvet i närmast högre våning ligger mer än 1,5 m över omgivande markyta. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1999:10).

2 § Vid värdering av tomtmark till hyreshus skall med klassen bostäder vid indelning av värdefaktorn typ av bebyggelse avses utrymmen inrättade för boende samt biutrymmen (SS 02 10 53). Med klassen lokaler avses utrymmen eller samling av utrymmen avsedda för annat ändamål än bostad (SS 02 10 53). Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1999:10).

Täktmark

3 § Värdefaktorn väntetid omfattar tiden från ingången av det år då taxeringen skall ske till dess brytningen påbörjas. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1999:10).

4 § Om brytning pågår, räknas brytningstiden från ingången av det år då taxeringen skall ske till den tidpunkt då brytningen väntas vara avslutad. Pågår inte någon brytning, räknas brytningstiden från väntetidens slut.

Föreligger täkttillstånd, räknas brytningstiden dock längst till den tidpunkt då täkttillståndet löper ut. Saknas täkttillstånd, får brytningstiden bestämmas till högst tio år. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1999:10).

5 § Brytningsfaktorn skall för hela riket bestämmas till de tal som anges i följande tabell. Tabellen anger brytningsfaktorn vid varierande väntetid och brytningstid.

Hyreshus

6 § Om inte annat föreskrivs i 7 eller 8 §, skall värdefaktorn hyra för bostäder bestämmas till den totala utgående årshyran 1998 för samtliga bostäder inom värderingsenheten och värdefaktorn hyra för lokaler till den totala utgående årshyran 1998 för samtliga lokaler inom värderingsenheten. Detta gäller oavsett tidpunkten för hyreskontraktens tecknande.

Årshyran skall motsvara hela det belopp hyresgästerna normalt har att erlägga till hyresvärden samt hyra för skyltar på byggnaden. I årshyran skall således ingå kostnad för uppvärmning, VA-tillägg, tillägg för fastighetsskatt och andra tillägg men inte avgifter för hushållsförbrukning av elektricitet och gas eller mervärdesskatt och inte heller intäkter från uthyrning av mark eller markanläggning.

Hyran anges i hela tusental kronor. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1999:10).

7 § Om uppgift om utgående hyra 1998 saknas för hela värderingsenheten eller del därav eller om värderingsenhetens beskaffenhet förändrats efter 1998 så att hyran ändrats mer än vad som motsvaras av i orten normala hyresförändringar, skall den utgående hyran ett senare år användas. Därvid skall det senare årets hyra omräknas till 1998 års nivå. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1999:10).

8 § För sådana bostäder och lokaler i hyreshus som
1. innehas med bostadsrätt,
2. är andelslägenheter,
3. disponeras av ägaren eller av honom närstående,
4. varit outhyrda under hela året eller del av året eller för vilka hyresrabatter utgår eller
5. har en utgående hyra som är en internhyra skall, i stället för utgående hyra, till grund för värderingen läggas jämförelsehyra.

Detsamma gäller om den utgående hyran på annat sätt uppenbart avviker från bruksvärdehyra då det gäller bostäder eller marknadsmässig hyra i fråga om lokaler. Med marknadsmässig hyra 1998 avses genomsnittligt utgående hyra för likartade lokaler detta år. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1999:10).

9 § Värdeåret för hyreshus utgörs av byggnadens nybyggnadsår.

Med nybyggnadsår avses det år då den övervägande delen av hyreshuset togs eller kunde ha tagits i bruk. Det tidigaste nybyggnadsår som anges är 1929.

Har en byggnad varit föremål för om- eller tillbyggnad, som ökar byggnadens återstående livslängd, skall värdeåret jämkas. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1999:10).

Industribyggnad och övrig byggnad

10 § Värdeåret för industribyggnad och övrig byggnad utgörs av byggnadens nybyggnadsår.

Med nybyggnadsår avses det år då den övervägande delen av byggnaden togs eller kunde ha tagits i bruk. Det tidigaste nybyggnadsår som anges är 1929. Har en byggnad varit föremål för om- eller tillbyggnad, som ökar byggnadens återstående livslängd, skall värdeåret jämkas. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1999:10).

11 § Vid värdering enligt avkastningsmetoden skall vid klassindelning av värdefaktorn lokaltyp med klasserna produktionslokaler, industrikontor och lager m.m. förstås följande.

12 § Normalårsvattenföring skall uppskattas i enlighet med de värden som Statens Meterologiska och Hydrologiska Institut angett i institutets senaste utgivna 40-årsstatistik. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1999:10).

3 kap. Småhusenheter

Tomtmark

1 § Tomtmarkens areal skall anges i hela kvadratmeter. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1995:7).

2 § Värdefaktorn typ av bebyggelse skall indelas i klasserna tomtmark för friliggande hus (F), för kedjehus m.m. (K) och för radhus (R).

Med friliggande hus avses ett småhus som inte är sammanbyggt med annat småhus.

Med kedjehus m.m. avses ett småhus som inte utgör friliggande hus eller radhus.

Med radhus avses varje småhus i en rad om minst tre hus vars bostadsdelar är sammanbyggda direkt med varandra. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1995:7).

3 § Värdefaktorn speciell belägenhet skall vid riktvärdets bestämmande indelas i följande tre klasser (belägenhetsklasser).

1.    Strand.
2.    Strandnära.
3.    Ej strand eller strandnära.

Värderingsenhet hänförs till klass 1, om byggnadsplatsen på värderingsenheten ligger mindre än 75 meter från hav, insjö eller vattendrag. Värderingsenhet, som utgörs av en eller flera självständiga fastigheter, skall också hänföras till klass 1, om enheten till någon del ligger mindre än 50 meter från hav, insjö eller vattendrag. Går värderingsenheten inte fram till strandlinjen, hänförs enheten till klass 1 endast om det mellanliggande området utgörs av naturmark, som inte används för bebyggelse, bil-, park- eller gångväg.

Till klass 2 hänförs en värderingsenhet, som inte skall hänföras till klass 1 och på vilken byggnadsplatsen ligger högst 150 meter från stranden, om området fram till strandlinjen inte används för sammanhängande bebyggelse eller för verksamhet som medför att strandzonen inte är tillgänglig för värderingsenhetens ägare.

Till klass 3 hänförs övriga värderingsenheter för tomtmark. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1995:7).

4 § Värdefaktorn vatten och avlopp skall indelas i följande sex klasser (VA-klasser).

Med kommunalt vatten och/eller kommunalt WC-avlopp avses att fastigheten är ansluten till kommunal vatten- och/eller avloppsanläggning. Med kommunal anläggning avses sådan vatten- och avloppsanläggning som omfattas av lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

Med enskilt vatten och/eller enskilt WC-avlopp avses att värderingsenheten är ansluten till enskild vatten- och/eller avloppsanläggning. Med enskild anläggning avses annan än kommunal anläggning för vattenförsörjning och WC-avlopp. Enskild anläggning kan omfatta en eller flera fastigheter. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1995:7).

5 § Värdefaktorn fastighetsrättliga förhållanden för tomtmark skall indelas i följande tre klasser.

Småhus

6 § Byggnad med biutrymmen som är sammanbyggd med ett småhus räknas som del av småhuset, om den kan nås inifrån småhuset genom dörr eller liknande. Om sådan förbindelse saknas, utgör byggnaden komplementhus. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1995:7).

7 § Värdeyta, boyta, biyta och tillägg för biyta skall anges i hela kvadratmeter. Ålder skall anges i hela år. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1995:7).

8 § Värdefaktorn storlek anges såsom småhusets värdeyta. Värdeytan utgörs av summan av småhusets boyta och ett tillägg motsvarande 20 procent av sådan biyta som kan nås inifrån småhuset genom dörr eller liknande. I tvåbostadshus skall biyta som används som gemensamt kommunikationsutrymme inte medräknas. Tillägget för biyta får uppgå till högst 20 kvadratmeter.

Med boyta avses boarea enligt svensk standard SS 02 10 52.

Med biyta avses biarea enligt svensk standard SS 02 10 52. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1995:7).

9 § Värdefaktorn ålder anges genom ett värdeår. Värdeåret utgörs av småhusets nybyggnadsår, om till- eller ombyggnad inte skett. Har till- eller ombyggnad, som ändrat boytans storlek, skett skall värdeåret jämkas.

Med nybyggnadsår avses det år då den övervägande delen av småhuset togs eller kunde ha tagits i bruk. Som nybyggnadsår för byggnader uppförda 1929 och tidigare anges 1929. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1995:7).

10 § Värdefaktorn standard anges genom antalet standardpoäng för småhuset.

Till grund för standardpoängen skall ligga en poängberäkning för vart och ett av fem huvudområden avseende småhusets byggnadsmaterial och utrustning. Huvudområdena är exteriör, energihushållning, kök, sanitet och övrig interiör. Den totala poängen för ett huvudområde betecknas delsumman för området. De sammanlagda delsummorna för huvudområdena utgör småhusets standardpoäng, om inte annat följer av 12 §. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1995:7).

11 § Standardpoäng för småhusets byggnadsmaterial och utrustning skall åsättas i enlighet med vad som anges i tabellen för standardpoängberäkning, bilaga 3. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1995:7).

12 § Sedan delsummorna för de olika huvudområdena beräknats enligt 10 och 11 §§, kan varje delsumma för sig jämkas, om byggnadsmaterial och utrustning enligt bilaga 3 finns men är av mycket hög eller mycket låg standard.

Jämkning kan också ske, om annat byggnadsmaterial eller annan utrustning än som anges i bilaga 3 är av mycket hög eller mycket låg standard och poängsumman för huvudområdet därför uppenbarligen ger en felaktig bild av den faktiska standarden.

Jämkning av en delsumma får inte medföra att antalet standardpoäng överstiger det maximala antalet standardpoäng, som enligt bilaga 3 kan erhållas för huvudområdet. Inte heller får jämkningen medföra att standardpoängen för huvudområdet blir lägre än 0. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1995:7).

13 § I fråga om värdefaktorn byggnadskategori skall klassen typ av bebyggelse indelas i friliggande hus (F), kedjehus m.m. (K) och radhus (R).

För friliggande hus, kedjehus m.m. och radhus gäller vad som sägs i 2 § andra-fjärde styckena.

Klassen antal lägenheter skall inte beaktas särskilt.

Med bostadslägenhet avses ett eller flera rum, inrättade för boende, med egen ingång och med kök eller annan kokmöjlighet. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1995:7).

14 § Värdefaktorn fastighetsrättliga förhållanden skall indelas i följande tre klasser.

15 § Värdefaktorn värdeordning skall indelas i följande två klasser.

Åkermark

1 § Vid klassindelningen av värdefaktorn beskaffenhet skall för beskaffenhetsklasserna 1-5 gälla följande.

Om brukningsförhållandena för åkermarken är väsentligt bättre än vad som är normalt i värdeområdet, skall beskaffenhetsklassen höjas med ett steg. Är brukningsförhållandena väsentligt sämre än vad som är normalt i värdeområdet skall beskaffenhetsklassen sänkas med ett steg. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

2 § Vid klassindelningen av värdefaktorn dränering skall för dräneringsklasserna 1-3 gälla följande.

Betesmark

3 § Vid klassindelningen av värdefaktorn beskaffenhet skall för beskaffenhetsklasserna 1-5 vid normala bruknings- och torrläggningsförhållanden gälla följande.

4 § Bonitetsklasserna E-A skall med ledning av skogsmarkens virkesproducerande förmåga bestämmas på följande sätt.

5 § Bestämning av värdefaktorn bonitet skall ske med ledning av bonitetsindex enligt Skogshögskolans boniteringssystem. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

6 § Indelningen av värdefaktorn kostnad i kostnadsklasserna 1-9 skall bestämmas med hänsyn till var och en av kostnadsfaktorerna upparbetning, föryngringsbetingelser och terrängtransport samt kvalitetsfaktorerna timmerutfall och kvalitet.

I AC, BD, Y och Z län utom Härjedalens kommun skall indelning i kostnadsklass även ske med hänsyn till faktorn för vidaretransportkostnader. I AC och BD län skall indelningen dessutom ske med hänsyn till faktorn för persontransportkostnader.

För kostnadsklasserna skall följande kostnadsrelation gälla.

7 § Indelningen i kostnadsklass skall göras på grundval av en bestämning av kostnadsklasspoäng. Den kostnadsklasspoäng som skall gälla för kostnadsklasserna 1-9 samt indelningen av kostnads- och kvalitetsfaktorerna till grund för poängberäkningen framgår av bilaga 4.

Den totala kostnadsklasspoängen för en kostnadsfaktor och för en kvalitetsfaktor betecknas delsumma för faktorn. De sammanlagda delsummorna för en värderingsenhet utgör kostnadsklasspoängen för enheten om inte annat följer av 9 §. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

8 § Kostnadsklasspoängen för en värderingsenhet skall åsättas i enlighet med vad som anges i bilaga 6 Pdf, 298.3 kB, öppnas i nytt fönster. (skogsbeskrivning). Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

9 § Sedan delsummorna för de olika kostnads- och kvalitetsfaktorerna har beräknats enligt 7 och 8 §§ kan varje delsumma för sig jämkas, om sådana kostnads- och kvalitetsförhållanden som anges i skogsbeskrivningen enligt 8 § föreligger för värderingsenheten och dessa förhållanden medför särskilt höga eller särskilt låga kostnader.

Jämkning kan också ske om på grund av andra förhållanden än som anges i skogsbeskrivningen poängsumman för en kostnadsfaktor eller för en kvalitetsfaktor uppenbarligen ger en felaktig bild av de förhållanden som faktorn avser. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

10 § Virkesförråd barrträd och virkesförråd lövträd skall bestämmas i hela skogskubikmeter. Med virkesförråd uttryckt i skogskubikmeter avses fast volym stamvirke ovan stubbe inklusive toppar och bark. I fråga om värdefaktorerna virkesförråd barrträd och virkesförråd lövträd skall varje skogskubikmeter utgöra en klass. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

11 § Värdefaktorn virkesförråd för skogsinnehav under 30 ha skall klassindelas med hänsyn till totalt virkesförråd skogskubikmeter per hektar enligt följande.

Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

Tomtmark

12 § Värdefaktorn typ av bebyggelse skall indelas i klasserna tomtmark för friliggande hus (F), för kedjehus m.m. (K) och för radhus (R).

Med friliggande småhus avses ett småhus som inte - vare sig direkt eller genom komplementhus - är sammanbyggt med annat småhus.

Med kedjehus m.m. avses ett småhus som inte utgör friliggande hus eller radhus.

Med radhus avses varje småhus i en rad om minst tre hus vilkas bostadsdelar är sammanbyggda direkt med varandra.

Med direkt sammanbyggt småhus jämställs småhus mellan vilka utrymmet är så begränsat att det inte kan användas för passage för gående eller dylikt. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

13¹ § Vad som sägs i 3 kap. 3 § om klassindelning av värdefaktorn speciell belägenhet för tomtmark ingående i småhusenhet skall tillämpas även i fråga om tomtmark ingående i lantbruksenhet. Med vattendrag avses därvid i regel vad som enligt miljöbalken hänförs till vattendrag. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 2000:9).

14 § Vad som sägs i 3 kap. 4 § om klassindelning av värdefaktorn vatten och avlopp för tomtmark ingående i småhusenhet skall tillämpas även i fråga om tomtmark ingående i lantbruksenhet. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

15 § Vad som sägs i 3 kap. 5 § om klassindelning av värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden för tomtmark ingående i småhusenhet skall tillämpas även för tomtmark ingående i lantbruksenhet. Dock skall värderingsenhet på vilken det finns småhus, som utgör brukningscentrum för lantbruksenhet, indelas i klass 1. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

Småhus

16 § Vad som sägs i 3 kap. 6 och 7 §§ om omfattning, ytor och ålder i fråga om småhus på småhusenhet skall gälla också i fråga om småhus ingående i lantbruksenhet.

Bestämmelserna i 3 kap. 8-12 och 15 §§ om värdefaktorerna storlek, ålder, standard och värdeordning i fråga om småhus på småhusenhet skall ha motsvarande tillämpning i fråga om småhus ingående i lantbruksenhet. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

17 § Värdefaktorn byggnadskategori skall indelas i klasserna friliggande hus (F), kedjehus m.m. (K) och radhus (R).

För friliggande småhus, kedjehus m.m. och radhus gäller vad som sägs i 12 § andra - femte styckena. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

18 § Vad som sägs i 3 kap. 14 § om klassindelning av värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden för småhus ingående i småhusenhet skall tillämpas även för småhus ingående i lantbruksenhet. Dock skall värderingsenhet för småhus, som enligt 8 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) utgör brukningscentrum för lantbruksenhet, indelas i klass 1. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

Ekonomibyggnader

19 § Med byggnads yta på marken avses byggnadsarea enligt svensk standard SS 02 10 52. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

20 § Åldern för en ekonomibyggnad skall anges i hela år. Värdefaktorn ålder uttrycks genom byggnadens värdeår. Värdeåret utgörs av byggnadens nybyggnadsår. Med nybyggnadsår avses det år då den övervägande delen av byggnaden togs eller kunde ha tagits i bruk. Det tidigaste värdeår som anges är 1929.

Har en byggnad varit föremål för påtaglig om- eller tillbyggnad eller påtaglig förbättring skall värdeåret jämkas. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

21 § Vid klassindelningen av värdefaktorn beskaffenhet för de skilda klasserna av värdefaktorn byggnadskategori skall för de olika beskaffenhetsklasserna gälla de beskrivningar som anges i bilaga 7.

Till grund för indelningen i beskaffenhetsklass skall för ekonomibyggnad tillhörande byggnadskategoriklasserna 21, 23-26 och 51-53 ligga en poängberäkning avseende ekonomibyggnadens byggnadsmaterial, utrustning och skick. Beskaffenhetspoäng skall åsättas i enlighet med vad som anges i tabell för beräkning av beskaffenhetspoäng, bilagorna 8 och 9.

Den beskaffenhetspoäng som skall gälla för en beskaffenhetsklass anges i bilaga 10. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

22 § Sedan beskaffenhetspoäng för en ekonomibyggnad beräknats enligt 21 §, kan poängen jämkas om byggnadsmaterial, utrustning eller skick som anges i bilaga 8 eller 9 föreligger men är av mycket hög eller låg kvalitet.

Jämkning kan också ske, om byggnadsmaterial eller utrustning är av annat slag än som anges i bilaga 8 eller 9 och materialet eller utrustningen är av mycket hög eller mycket låg kvalitet. Har byggnaden en speciell utformning kan jämkning vidare ske, om poängsumman för ekonomibyggnaden uppenbarligen ger en felaktig bild av byggnadens beskaffenhet. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

Storlekskorrektion

23 § Vid bestämmande av storlekskorrektion för lantbruksenhet skall med medelstor enligt 7 kap. 4 a § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) förstås en lantbruksenhet vars sammanlagda riktvärde utgör 500 000 kronor. Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1997:9).

¹Senaste lydelse RSFS 1997:9

__________________

Dessa föreskrifter träder i kraft två veckor efter den dag då föreskrifterna enligt uppgift på dem kom ut från trycket och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering 2000.