Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Riksskatteverkets rättsfallsprotokoll 34/03

I de rättsfall som återges i detta protokoll har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övrigt direkta citat ur domar och beslut återges.
  • RR:s dom den 9 oktober 2003, mål nr 662-2003-11-06 Uttags- och utdelningsbeskattning av ekonomisk förening respektive medlem. Tidpunkt för beskattning av överskott som tillförs medlem på konto i danskt amba
  • RR:s dom den 5 november 2003, mål nr 1411-2001 Nattraktamente tillsammans med logi – kostnadsersättning eller lön? ”Nattraktamente” som arbetsgivaren betalat ut till anställda på tjänsteresa samtidigt som arbetsgivaren tillhandahållit logi, är att se som lön som ska ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter
  • RR:s beslut den 17 september 2003 i mål nr 4485-2002 Fråga om uttagsbeskattning vid tillhandahållande till underpris strider mot sjätte mervärdesskattedirektivet. Regeringsrätten har fattat beslut om att hos EG-domstolen inhämta förhandsavgörande enligt artikel 234 EG beträffande frågor som rör tolkningen av artiklarna 5.6 och 6.2 b i sjätte mervärdesskattedirektivet
  • KR:s i Göteborg dom den 20 oktober 2003, mål nr 3733-02 Fördelning av ränteavdrag mellan f.d. makar. Ränta har efter separationen betalats från mannens konto. Hustrun har inte kunnat visa att hon betalat hälften av räntan. Hon har därför inte fått avdrag för någon del av räntan
  • SRN:s förhandsbesked den 28 oktober 2003 Byte av komplementär i kommanditbolag. Enbart omständigheten att ansvaret för bolagets förpliktelser ändrades genom att komplementär övergick till att bli kommanditdelägare och kommanditdelägare övergick till att bli komplementär ansågs inte innebära att någon avyttring skulle anses ha skett
  • SRN:s förhandsbesked den 29 september 2003 Komplementärs fastighetsförvaltning i egen regi. En komplementärs kamerala förvaltning och fastighetsförvaltning, för kommanditbolags räkning, har ansetts medföra att några tjänster i mervärdesskattehänseende inte har omsatts och att skattskyldighet till mervärdesskatt inte heller uppstått för denna verksamhet
  • SRN:s förhandsbesked den 2 oktober 2003 Mervärdesskatt på försäkringskapital i värdepappersfond? Ett bolag som, i enlighet med försäkringstagares fondbytesfullmakt, anvisar placeringar resp. omplaceringar av försäkringskapitalet till visst försäkringsbolags värdepappersfonder har ansetts inte utgöra omsättningar som ska undantas från skatteplikt enligt 3 kap. 10 § mervärdesskattelagen
  • SRN:s förhandsbesked den 22 oktober 2003 Avdragsrätt för ingående mervärdesskatt vid utgivning av konvertibla skuldebrev och nyemission av egna aktier. Ett bolag har ansetts ha avdragsrätt för den ingående mervärdesskatt som är hänförlig till förvärv av tjänster i samband med bolagets utgivning av konvertibla skuldebrev och vid emission av egna aktier
  • Meddelade prövningstillstånd
Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 november 2003.

RR:s dom den 9 oktober 2003, mål nr 662-2003-11-06

Uttags- och utdelningsbeskattning av ekonomisk förening respektive medlem. Tidpunkt för beskattning av överskott som tillförs medlem på konto i danskt amba.

Förhandsbesked rörande inkomstskatt taxeringsåren 2003-2005.

En ekonomisk förening, (X) och en fysisk person som är medlem i den, A, ansökte om förhandsbesked. X har inlett ett samgående med den danska amban Y (amba är en dansk motsvarighet till en svensk kooperativ förening). Samgåendet har skett via en annan dansk amba, Z, som bedriver verksamhet genom en filial här. Till den filialen har X under år 2000 genom s.k. verksamhetsöverlåtelse överlåtit samtliga sina tillgångar och skulder i utbyte mot andelar i Z. Z har i sin tur överlåtit tillgångarna till dotterföretag.

Den verksamheten som nu förekommer i X avser inköp från medlemmarna. X vidareavyttrar det inköpta till Z som i sin tur avyttrar det till dotterföretag. Avsikten är att X:s verksamhet avseende denna hantering ska upphöra och att X ska avvecklas genom likvidation.

Medlemmarnas leveranser kommer i fortsättningen att i stället ske direkt till Z. Detta sker som en följd av att Z ska ändra sina stadgar så att den åtar sig att ta emot leveranser direkt från medlemmarna. Så gott som alla producenter som nu är medlemmar i X är också medlemmar i Z.

X och A (som är en fysisk person) frågade bl.a. följande:

1. Medför det förhållandet att medlemmarnas leveranser efter stadgeändringen i Z inte längre sker till X att X ska uttagsbeskattas och A ska beskattas såsom för utdelning?

2. Medför likvidation av X och därefter följande utskiftning av enbart kontanta medel att X ska uttagsbeskattas?

3. Vid vilken tidpunkt inträder skattskyldighet för A med avseende på utskiftade medel; vid likvidationsbeslutet eller vid utskiftning av kontanta medel?

4. Vid vilken tidpunkt inträder skattskyldighet för A med avseende på medel som i Z sätts av till medlemskonto; vid avsättningen eller först vid den senare tidpunkt då medel betalas ut till A?

Eftersom förhandsbeskedet inte redovisats tidigare i rättsfallsprotokoll refereras det inledningsvis.

SRN beslutade följande.

"FÖRHANDSBESKED

Fråga 1

Varken uttagsbeskattning av X eller utdelningsbeskattning av A skall ske i anledning av det förfarande som avses med frågan.

Fråga 2

Utskiftning av kontanta medel till medlemmarna vid likvidationen av X föranleder inte uttagsbeskattning av X.

Fråga 3

A skall beskattas för från X utskiftat kontantbelopp vid den tidpunkt beloppet blir känt till sin storlek.

Fråga 4

Skattskyldighet inträder för A vid den tidpunkt medel sätts av på medlemskontot.

MOTIVERING

Fråga 1

Frågan här är om det förhållandet att ...-leveranserna efter stadgeändringen i Z inte längre sker till X medför uttagsbeskattning av X och utdelningsbeskattning av A som medlem i X.

För att uttagsbeskattning skall aktualiseras fordras att det har skett ett uttag av en tillgång eller tjänst ur en näringsverksamhet, 22 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

De rättigheter och skyldigheter avseende ...-leveranser som reglerats mellan X och dess medlemmar vilar på föreningsrättsliga grunder angående verksamhet i kooperativ förening och bildar inte någon identifierbar tillgång av immateriell eller annan liknande karaktär hos X. Att ett nytt sådant förhållande uppkommer mellan Z och dess medlemmar som tillika är medlemmar i X - vilket förhållande skall ersätta den verksamhet som hittills förekommit i X - kan enligt nämndens mening inte anses innebära att någon tillgång av skattemässig natur eller en tjänst har tagits ut ur X. Förfarandet medför således inte någon uttagsbeskattning av X och inte heller någon utdelningsbeskattning av medlemmen A.

Fråga 2

Föreningsstämman i X kommer att fatta beslut om att X skall träda i likvidation. Likvidationsförfarandet kan förväntas pågå under lång tid, sannolikt minst tre år. Enbart kontanta medel kommer att utskiftas till medlemmarna vid upplösningen av X. Fråga 2 gäller om utskiftningen till medlemmarna medför uttagsbeskattning av X.

Av RÅ 2000 not. 86 följer att en överföring av kontanta medel inte i sig kan föranleda någon uttagsbeskattning.

Fråga 3

Frågan gäller vid vilken tidpunkt A såsom medlem i X skall beskattas för medel som utskiftas till honom från X i anledning av upplösningen av X.

Enligt 44 kap. 7 § första stycket IL skall ett värdepapper anses avyttrat om det företag som gett ut det träder i likvidation. Av 42 kap. 19 § IL följer vidare att vad som, utöver inbetald insats, skiftas ut till en medlem i en svensk ekonomisk förening i samband med att föreningen upplöses skall behandlas som utdelning, om det inte framgår något annat av 20 eller 21 § (inte aktuellt i ärendet).

Andelar i kooperativa föreningar räknas som tillgångar i näringsverksamhet för enskilda näringsidkare förutsatt att innehavet av andelarna betingas av näringsverksamheten, 13 kap. 7 § IL. I 24 kap. 2 § IL föreskrivs att vissa av de bestämmelser som gäller i inkomstslaget kapital, såsom de i 42 kap. 19 § IL, tillämpas också i inkomstslaget näringsverksamhet. Beskattning av A skall således ske med tillämpning av bestämmelserna i 42 kap. 19 § IL men i inkomstslaget näringsverksamhet. Det betyder också att beskattning som för utdelning från X skall ske först när det belopp som skall utskiftas från X till A blir känt till sin storlek.

Fråga 4

När de svenska ...-producenterna börjar leverera ... direkt till Z skall efter dansk modell inrättas ett system med medlemskonton för de svenska medlemmarna. Systemet som tillämpas för de danska medlemmarna är inte lagreglerat utan har utvecklats i praxis.

Reglerna innebär att en amba kan avsätta en del av sitt överskott till medlemskonton med fördelning efter respektive medlems ...-leveranser. De avsatta medlen kvarstår i amban för att möjliggöra en självfinansiering av verksamheten och utgör en del av ambans egna kapital.

Efter en uppbyggnadsperiod på fem år gäller följande. Vid leveranser året därefter görs en jämförelse mellan medlemmens leverans för det aktuella året och den leverans som skett fem år tidigare. Om ...-leveransen det aktuella året är lägre kan en utbetalning från kontot göras. Om leveransen är högre skall en kompletterande avsättning göras motsvarande ökningen.

Vid medlemskapets upphörande sker utbetalning fördelat på rater under en följd av år.

Frågan är om skattskyldighet för de medel som sätts av för en medlems räkning på medlemskonto inträder vid avsättningen eller först när medel betalas ut.

Nämnden gör följande bedömning

Kapital i en ekonomisk förening kan enligt svensk rätt tillskjutas genom medlemsinsatser (obligatoriska och frivilliga) och förlagsinsatser eller tillföras genom insatsemission. De obligatoriska medlemsinsatserna kan göras genom att utdelning enligt stadgar eller föreningsstämmas beslut helt eller delvis förs till medlemmens insatskonto i föreningen i stället för att betalas ut till honom. Enligt praxis har medlemmen därvid beskattats för utdelningen (jfr prop. 1983/84:84 s. 168). Beskattningen synes grundas på att man ansett att medlemmen fått en utdelning som han därefter betalat till föreningen, jfr RÅ 1954 not. 1162.

Bestämmelserna om insatsemission infördes år 1997. De innebär att belopp som kan bli föremål för vinstutdelning i en ekonomisk förening får överföras till medlemsinsatser genom insatsemission, 10 kap. 2 a § lagen (1997:667) om ekonomiska föreningar, FL. Av föreningens stadgar skall framgå om insatsemission får förekomma och vad som i så fall skall gälla för dem, 2 kap. 2 § första stycket 12 FL. En genom insatsemission tillgodoförd insats kan betalas ut först när medlemmen lämnar föreningen, 4 kap. 1 och 3 §§ FL. I förarbetena till lagstiftningen anges i fråga om beskattningen av medlemmen vid insatsemission att denne beskattas enligt generella regler först när beloppet ifråga betalas ut (prop. 1996/97:163 s. 27). Av rättsfallet RÅ 2000 not. 75 får anses följa att uttalandet om skattefrihet vid överföringstillfället endast tar sikte på den situation som behandlas där, dvs. när kapital tillförs medlemmens insatskapital genom insatsemission. Beskattningen vid insatsemission skulle därmed utgöra ett undantag från praxis enligt vilken beskattning av utdelning skall ske när föreningen överför vinstmedel till medlems insatskonto.

Systemet med medlemskonton finns inte i svensk rätt. Sökanden anser att systemet har sådana likheter med insatsemission att avsättningar till medlemskonton bör behandlas enligt de skatteregler som gäller när belopp som kan vinstutdelas blir föremål för insatsemission.

En genom insatsemission tillgodoförd insats kan betalas ut först när medlemmen lämnar föreningen. Enligt systemet för medlemskonton kan däremot medel inom vissa ramar betalas ut utan att medlemmen behöver lämna föreningen. På grund härav skiljer sig enligt nämndens uppfattning systemet för medlemskonton från det för insatsemission på ett sådan sätt att de inte kan jämställas med varandra.

Det innebär att beskattning i stället skall ske enligt den praxis som utbildats avseende överföring av vinstmedel från den ekonomiska föreningen till medlems insatskonto, dvs. att beskattning sker vid avsättningstillfället. Nämnden finner således att A skall beskattas redan när avsättningen sker till medlemskontot."

A och X överklagade fråga 4 i förhandsbeskedet och yrkade att A skulle beskattas inte vid avsättningen till medlemskontot utan först vid den senare tidpunkt då medel betalas ut till honom från medlemskontot. RSV hemställde att överklagandet skulle avslås.

Regeringsrätten angav följande i sin dom.

"SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Överklagandet gäller endast fråga om skattskyldighet för A. Några omständigheter som i den delen ger X ställning som part har inte framkommit. X:s överklagande skall därför avvisas.

Frågan i målet är om överföringar till det danska medlemskonto som skall inrättas för A skall beskattas på samma sätt som utdelningar som förs till insatskonto i en svensk förening eller som insatsemission i en sådan. Skatterättsnämndens ställningstagande grundar sig på en bedömning av de likheter och skillnader som föreligger beträffande dessa företeelser. Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden av denna fråga. Med hänsyn till att beskattningen således skall ske i överensstämmelse med den svenska företeelse som det danska systemet anses förete mest olikheter med är det uppenbarligen inte fråga om någon diskriminering som strider mot EU:s regler om etableringsfrihet.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten avvisar X:s överklagande.

Regeringsrätten fastställer förhandsbeskedet i den del som omfattas av överklagandet."

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 november 2003.

RR:s dom den 5 november 2003, mål nr 1411-2001

Nattraktamente tillsammans med logi - kostnadsersättning eller lön?

"Nattraktamente" som arbetsgivaren betalat ut till anställda på tjänsteresa samtidigt som arbetsgivaren tillhandahållit logi, är att se som lön som ska ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter.

Arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och avgiftstillägg

I samband med en revision av bolaget X framkom följande: Bolaget hade under år 1997 tillhandahållit nattlogi i en bolaget tillhörig villafastighet till anställda på tjänsteförrättning. För övernattningen debiterade bolaget de anställda 35 kr per natt genom löneavdrag, samtidigt som bolaget utbetalade 90 kr per natt (= halvt maximibelopp) i nattraktamente.

Skattemyndigheten ansåg att skillnaden mellan 90 kr och 35 kr (55 kr per natt) var att se som lön och påförde bolaget arbetsgivaravgifter på ett totalt underlag om 130 570 kr. Dessutom påfördes avgiftstillägg.

Bolaget överklagade SKM:s beslut till LR och yrkade att hela det utbetalade beloppet, 90 kr, skulle ses som kostnadsersättning för vilken den anställde hade rätt till avdrag enligt 33 § anv.p. 3 första stycket KL. Sådana kostnadsersättningar är enligt 2 kap. 3 § dåvarande lagen (1981:691) om socialavgifter inte underlag för arbetsgivaravgifter. Bolaget ansåg att de anställdas exakta kostnader för övernattningen inte kunde fastställas, eftersom de förutom de 35 kronorna haft för bolaget okända utlägg för tvätt, hygienartiklar, sänglinne m.m.

Länsrätten fann att den övernattning som bolaget tillhandahållit, tillgodosett de krav som man kunde ställa på ett nattlogi. Det var även helt klart att de anställda inte utnyttjat någon annan övernattningsmöjlighet. Kostnader för tvätt och andra småutgifter kunde inte anses som en ökning av levnadskostnaderna förorsakade av övernattningen. Bara de 35 kr som bolaget debiterat de anställda kunde ses som en kostnad för logi. Resterande belopp skulle, som skattemyndigheten funnit, anses som avgiftspliktig lön. Länsrätten avslog överklagandet.

Bolaget överklagade. Kammarrätten gjorde följande bedömning: Lagstiftningen om ökade levnadskostnader bygger till stor del på schabloner. Så länge utbetalat traktamente inte överstiger schablonbeloppet kan några krav på bevisning avseende den anställdes kostnader inte ställas. I normalfallet måste antas att den anställde haft ökade levnadskostnader motsvarande schablonbeloppet om arbetsgivaren betalat ut traktamente. Med hänvisning till detta biföll kammarrätten bolagets överklagande och upphävde länsrättens dom.

RSV överklagade till Regeringsrätten. RR hänvisade till ovan nämnda anvisningspunkt i KL, där det i nionde stycket som en huvudregel anges att avdrag för logikostnad i samband med tjänsteresa medges med belopp motsvarande den faktiska utgiften. Om den skattskyldige inte kan visa kostnaden, medges avdrag med det belopp som erhållits från arbetsgivaren, dock max. ett halvt maximibelopp per natt. Bolaget hade gjort löneavdrag för de anställda motsvarande 35 kr per natt. Enligt RR får detta anses innebära att de anställdas faktiska logikostnad kan visas och att den uppgått till detta belopp. Bestämmelsen om avdrag med högst ett halvt maximibelopp är därför inte tillämplig. Skillnadsbeloppet mellan 90 kr och 35 kr (55 kr) ska alltså ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter. RR biföll RSV:s överklagande och fastställde med upphävande av kammarrättens avgörande "det slut som länsrättens dom innehåller". RR fann inte skäl föreligga att efterge avgiftstillägget.

Kommentar: Regeringsrättens dom kan jämföras med Kammarrättens i Göteborg dom 1998-12-02, mål nr 7437-1996, där en arbetsgivare utbetalat nattraktamente enligt schablon samtidigt som den anställde (lastbilschaufför) hade möjlighet att övernatta i sovhytt i bilen. Kammarrätten fann här att nattraktamentet var att anse som en för den anställde avdragsgill kostnadsersättning, dels på grund av att någon utredning inte fanns som visade att den anställde verkligen hade övernattat i bilen, dels på grund av att även om så hade skett hade den anställde ändå haft kostnader för att kunna sköta hygienen på servicestationer utmed färdvägen. Domen överklagades inte. I förevarande RR-dom var det klart utrett att de anställda som fått ersättningen också hade övernattat i arbetsgivarens villafastighet och att den faktiska kostnaden för övernattningen var visad.

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 november 2003.

RR:s beslut den 17 september 2003 i mål nr 4485-2002

Fråga om uttagsbeskattning vid tillhandahållande till underpris strider mot sjätte mervärdesskattedirektivet

Regeringsrätten har fattat beslut om att hos EG-domstolen inhämta förhandsavgörande enligt artikel 234 EG beträffande frågor som rör tolkningen av artiklarna 5.6 och 6.2 b i sjätte mervärdesskattedirektivet.

Mervärdesskatt; förhandsbesked

Skatterättsnämndens förhandsbesked i ärendet har refererats i RSV:s rättsfallsprotokoll 18/02 Pdf, 1.1 MB, öppnas i nytt fönster. Beträffande omständigheterna i ärendet hänvisas till det referatet.

PARTERNAS STÅNDPUNKTER I REGERINGSRÄTTEN

Till stöd för sin talan har bolaget anfört i huvudsak följande. RSV har i sina rekommendationer (RSV S 1995:20) uttalat att någon form av serveringsinsats är nödvändig för att en serveringstjänst ska vara för handen. EG-domstolen har i mål C-231/94 Faaborg-Geltingen Linien, REG 1996 s. I-2395, ansett att graden av tilläggstjänster är avgörande för huruvida fråga är om försäljning av vara eller tjänst. Ett iordningsställt lunchrum, som i princip alla arbetsgivare erbjuder, kan inte vara avgörande för att tillhandahållandet av lunchmat ska ses som en serveringstjänst. Att bolaget yrkesmässigt tillhandahåller serveringstjänster ska inte rimligen inverka på frågan hur tillhandahållandet av mat till bolagets anställda ska betecknas. Att beskatta identiska tillhandahållanden olika, beroende på vilken typ av företag som tillhandahåller lunchmaten, skulle strida mot den för mervärdesskatten så viktiga principen om konkurrensneutralitet. De svenska reglerna om uttagsbeskattning strider mot motsvarande bestämmelser i det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG). Enligt artikel 11 A. 1 a i direktivet ska det pris som en kund erlägger avseende ett tillhandahållande utgöra beskattningsunderlag i det fall ersättning erlagts. Uttagsbeskattning ska således inte ske när ersättning erlagts för tillhandahållandet. Det är vidare inte självklart vad syftet är med de nuvarande reglerna om uttagsbeskattning - om det är att återlägga avdragen ingående skatt eller att åstadkomma konkurrensneutralitet. Av förarbetsuttalanden framgår emellertid att det grundläggande syftet med de allmänna reglerna om uttagsbeskattning inte varit att åstadkomma konkurrensneutralitet.

RSV har anfört följande. EG-domstolens synsätt i mål C-231/94, Faaborg-Geltingen Linien, innebär att tillhandahållanden av enbart mat för avhämtning utan ytterligare tjänster än tillagning och överlämnande av maten för senare förtäring på annan plats än den som anvisas/ställs till förfogande på platsen för överlämnandet bör inte anses som en serveringstjänst. I övrigt får bedömningen av om en serveringstjänst tillhandahålls eller ej göras utifrån karaktären och omfattningen av de övriga tjänster som erbjuds gästen. En bedömning av förhållandena i det enskilda fallet blir därför i många fall ofrånkomlig. EG-domstolens synsätt avviker därvid inte i grunden från de principer och den praxis som genom åren har utvecklats vid svensk mervärdesbeskattning. Så som Skatterättsnämnden konstaterat har lagstiftaren vid de ändringar av ML som genomfördes inför Sveriges inträde i EU vid en prövning mot motsvarande bestämmelser i det sjätte mervärdesskattedirektivet och tillämpningen därav funnit att uttagsbeskattningsreglerna i ML var förenliga med direktivet även om de förutom gratisöverlåtelser omfattar överlåtelser till underpris.

Regeringsrätten anför följande med avseende på sin begäran.

"BEHOVET AV FÖRHANDSAVGÖRANDE OCH FRÅGORNA

Som ovan framgått skall enligt nationell rätt som uttag av varor och tjänster anses såväl att vara eller tjänst tillhandahålls utan vederlag som att vara eller tjänst tillhandahålls mot vederlag som understiger det värde som gäller som beskattningsunderlag vid uttag (till underpris). Regleringen omfattar således alla uttag som sker till underpris, oavsett om varan eller tjänsten tillhandahålls mot t.ex. en symbolisk ersättning eller en ersättning som nära ansluter till självkostnadspriset eller kostnaden för att utföra tjänsten. I målet uppkommer frågan om bestämmelserna i 5.6 respektive 6.2 b i det sjätte mervärdesskattedirektivet utgör hinder mot att i enlighet med nationell rätt som uttag beskatta tillhandahållanden till underpris och därmed medför att beskattningsunderlaget skall bestämmas enligt artikel 11 A. 1 a till det faktiska vederlaget.

Regeringsrätten anhåller därför om att EG-domstolen besvarar följande frågor.

1. Skall, för det fall Regeringsrätten då målet avgörs skulle finna att bolagets tillhandahållande avser varuleveranser, artikel 2 och artikel 5.6 i det sjätte mervärdesskattedirektivet tolkas så att dessa bestämmelser utgör hinder mot att det i en medlemsstats lagstiftning föreskrivs att med uttag av vara förstås att den skattskyldige överlåter en vara till någon annan mot ersättning som understiger inköpsvärdet för varorna eller, om sådant värde saknas, självkostnadspriset.

2. Skall, för det fall Regeringsrätten då målet avgörs skulle finna att bolagets tillhandahållande avser serveringstjänster, artikel 2 och artikel 6.2 b i det sjätte mervärdesskattedirektivet tolkas så att dessa bestämmelser utgör hinder mot att det i en medlemsstats lagstiftning föreskrivs att med uttag av tjänst förstås att den skattskyldige utför, låter utföra eller på annat sätt tillhandahåller en tjänst åt sig själv eller sin personal för privat ändamål eller annat rörelsefrämmande ändamål, om tjänsten tillhandahålls mot ersättning som understiger kostnaden för att utföra tjänsten."

Kommentar:
RSV har, beträffande nu aktuell fråga i målet, yttrat att verket anser att en begäran om förhandsavgörande av EG-domstolen bör inhämtas.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 november 2003.

KR:s i Göteborg dom den 20 oktober 2003, mål nr 3733-02

Fördelning av ränteavdrag mellan f.d. makar

Ränta har efter separationen betalats från mannens konto. Hustrun har inte kunnat visa att hon betalat hälften av räntan. Hon har därför inte fått avdrag för någon del av räntan.

Inkomsttaxeringen 2000

Hustrun uppger följande. Två makar med gemensamt fastighetslån har separerat genom att mannen flyttat i oktober 1999. Räntan på lånet har betalats från hans konto. Under 1999 har hustruns lön betalats ut via check. Hon och mannen hade en överenskommelse att hennes lön skulle gå till hushållets inköp som mat, kläder och barnens aktiviteter. Om det saknades pengar till månadens räkningar satte hon in pengar på kontot. Hennes f.d. mans lön gick åt till de löpande räkningarna. Kontot öppnades som ett gemensamt transaktionskonto, men endast en person kunde då vara kontohavare, medan den andre automatiskt fick dispositionsrätt. Enligt banken har hon haft dispositionsrätt till kontot fram till någon gång under 1999, troligen till halvårsskiftet. Hon bodde kvar i den gemensamma fastigheten under 1999 t.o.m. april 2000. Under tiden september 1999 - april 2000 stod hon ensam för samtliga kostnader. Detta regleras slutligt i ett bodelningsavtal från februari 2001. För att klara driftkostnader och räntor m.m. under denna tid har hon lånat av sina föräldrar. De räkningar som kom i hennes f.d. mans namn betalades dock från det gemensamma kontot. Vid 1999 års taxering fördelade hon och hennes f.d. man räntorna i samförstånd helt på mannen för att denne skulle undvika en alltför hög kvarskatt, vilket medförde en restskatt för henne. Detta samförstånd kvarstod inte vid 2000 års taxering. I ett försök till förlikning eftergav hon den gemensamma fastigheten till f.d. maken. Hon åberopar följande handlingar: Ett låneavtal mellan henne och föräldrarna, ett bodelningsavtal från februari 2001, en s.k. avsiktsförklaring från september 1999 med bilagda handlingar rörande bl.a. en kalkyl beträffande övertagande av lån i fastigheten, upprättad av hennes nye man, en sammanställning av kostnader betalda av denne under 1999, en begäran om utmätning den 11 januari 2000 och en begäran om betalningsföreläggande från februari samma år. Hon hemställde att KR skulle utreda med banken frågor rörande mannens bankkonto.

SKM avstyrker bifall till besvären och anför bl.a. att det framstår som ostridigt att räntorna erlagts från f.d. mannens konto i vart fram till oktober 1999. Uppgiften att hustrun betalat kostnaderna från oktober 1999 står delvis i strid med vad hon uppgett i en skrivelse i april 2001. Hon har inte heller företett någon handling i form av kvitton eller kontoutdrag som styrker betalningarna. Hon har inte visat att hon tillfört kontot egna medel och hon har inte heller preciserat vilka medel som skulle ha tillförts. Det låneavtal som åberopas har ett ringa bevisvärde då hon inte visat genom kontoutdrag eller på annat sätt att medlen kommit till hennes disposition. Förutom att f.d. mannen rent faktiskt har stått för betalningen är det denne som haft sådana inkomster att räntebetalningarna möjliggjorts.

KAMMARRÄTTEN

Rätt till avdrag för skuldränta tillkommer den som är betalningsansvarig för skulden och dessutom betalat räntan. Om två personer står som låntagare till samma lån kan det presumeras att de har betalat halva ränteutgiften var och därmed skall beviljas avdrag därefter. Då två personer yrkar avdrag för delvis samma ränteutgifter skall presumtionen frångås, om den ene av parterna kan visa att han eller hon har betalt utgifterna av egna medel.

Enligt vad handlingarna utvisar separerade hustrun från sin f.d. make i oktober 1999. Dom på äktenskapsskillnad meddelades den 16 november samma år. Frågan i målet är om hustrun i enlighet med den förtryckta uppgiften i deklarationen är berättigad till avdrag för hälften av de ränteutgifter som varit hänförliga till innehavet av den tidigare gemensamt ägda fastigheten. Underinstanserna har ansett att hon inte är berättigad till avdrag med hänsyn till att ränteutgifterna ansetts betalda av f.d. maken.

KR gör följande bedömning.

Av utredningen framgår inte annat än att ränteutgifterna i sin helhet betalts från f.d. makens konto. Utredningen visar också att f.d. makens inkomster varit väsentligt högre än hustruns, varför det framstår som mer sannolikt att utgifterna bestritts av f.d. maken än av hustrun. Härtill kommer ett f.d. maken enligt vad som upplysts under i vart fall de tre närmast föregående taxeringsåren erhållit avdrag för samtliga ränteutgifter hänförliga till fastigheten. Det finns i och för sig inte skäl att ifrågasätta hustruns uppgift att hon under i vart fall del av 1999 satt in sin lön och vissa intäkter på det konto som tillhört hennes f.d. make och som hon enligt egen uppgift kunnat disponera över fram till halvårsskiftet 1999. Hon har emellertid uppgett att de tidigare makarna hade den överenskommelsen att hennes lön skulle gå till hushållets inköp som mat, kläder och barnens aktiviteter. Mot den bakgrunden och eftersom hennes inkomster varit väsentligt lägre än hennes f.d. makes finns det enligt KR:s mening inte skäl att anta att ränteutgifterna delvis betalts med hennes medel.

Hustruns uppgift att hon ensam stått för samtliga kostnader för fastigheten från oktober 1999 skulle, tillsammans med de uppgifter hon lämnat om sina ekonomiska förhållanden under andra halvåret 1999, kunna tala för att hon är berättigad till avdrag för de ränteutgifter som avser tiden oktober - december samma år. Såvitt handlingarna utvisar har emellertid ränteutgifterna även för denna tid betalts från hennes f.d. makes konto, vilket hustrun inte torde ha kunnat disponera över vid den tidpunkt som då varit aktuell. hon har i vart fall inte förebragt någon utredning som visar att betalningarna skett på annat sätt och med egna medel.

KR vägrade henne därför avdrag för räntor.

Kommentar:
Principen att uppdelning av räntan mellan två betalningsskyldiga personer ska göras efter vem som faktiskt betalat är enkel. Bevisproblemen är emellertid besvärliga.

I detta fall har domstolen ansett att räntan betalats från mannens konto. Avtalet mellan makarna har också varit att hustrun skulle bestrida andra utgifter. Hon har inte heller kunnat visa om och i så fall hur mycket hon satt in på f.d. mannens konto. KR har därför vägrat henne avdrag för någon del av den betalda räntan. Att makarna haft hushållsgemenskap under större delen av året har inte gjort någon skillnad.

Se även dom från KR i Sundsvall den 3 september 2003, RSV:s rättsfallsprotokoll nr 31/03

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 november 2003.

SRN:s förhandsbesked den 28 oktober 2003

Byte av komplementär i kommanditbolag

Enbart omständigheten att ansvaret för bolagets förpliktelser ändrades genom att komplementär övergick till att bli kommanditdelägare och kommanditdelägare övergick till att bli komplementär ansågs inte innebära att någon avyttring skulle anses ha skett

Inkomstskatt taxeringsåret 2004-2006

Bolagsmän i ett kommanditbolag var förutom A, hans hustru och ett aktiebolag i vilket makarna tillsammans med närstående ägde samtliga aktier. A var komplementär medan övriga bolagsmän var kommanditdelägare. Enligt bolagsavtalet skulle resultatfördelning ske i förhållande till bolagsmännens andelar eller på annat sätt om samtliga bolagsmän var ense därom. Med stöd härav hade bolagsmännen kommit överens om att om vinst uppkom skulle hela vinsten tillfalla A efter det att övriga bolagsmän fått 25 000 kr vardera.

Man avsåg nu att ändra bolagsavtalet så att aktiebolaget skulle vara komplementär medan A i stället skulle övergå till att bli kommanditdelägare. I fråga om redan ingångna förpliktelser skulle både A och aktiebolaget svara fullt ut. Som förutsättning gavs även att ansvarsförändringen i kommanditbolaget inte skulle leda till någon förändring av bolagsavtalet avseende kapitalandel eller förlustfördelning och att gällande överenskommelse om vinstfördelning skulle bestå.

Mot bakgrund härav ansåg SRN att ansvarsförändringen i kommanditbolaget inte innebar någon avyttring som skulle föranleda kapitalvinstbeskattning.

Kommentar:
Förhandsbeskedet överensstämmer med RSV:s uppfattning och överklagas inte.
 

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 november 2003.

SRN:s förhandsbesked den 29 september 2003

Komplementärs fastighetsförvaltning i egen regi

En komplementärs kamerala förvaltning och fastighetsförvaltning, för kommanditbolags räkning, har ansetts medföra att några tjänster i mervärdesskattehänseende inte har omsatts och att skattskyldighet till mervärdesskatt inte heller uppstått för denna verksamhet

Mervärdesskatt; redovisningsperioder under tiden den 1 maj 2003 - den 30 april 2006.

Omständigheterna i ärendet var i huvudsak följande.

Sökandebolaget (X) bedriver fastighetsförvaltning och är skattskyldigt till mervärdesskatt. De fastigheter X förvaltar ägs av kommanditbolag i vilka X är komplementär. X avser att i fortsättningen bedriva fastighetsförvaltning i egen regi med egen anställd personal. Utöver förvaltningen av "egna" fastigheter kommer X även att tillhandahålla fastighetsförvaltningstjänster till utomstående. Enligt bolagsavtal ska X ensamt svara för förvaltningen av kommanditbolagens fastigheter samt sköta deras administrativa göromål. Som ersättning för förvaltningen av kommanditbolagens angelägenheter, ska vidare X erhålla skäligt förvaltningsarvode. Någon fakturering till kommanditbolagen avs. skötsel av fastigheter och administrativa tjänster kommer inte att ske. Däremot kommer X att fakturera utomstående fastighetsägare för tillhandahållna skattepliktiga fastighets- och förvaltningstjänster. Sökandebolaget (X) ställde därefter följande fråga:

Är de förvaltningsarvoden som bolaget (X) kommer att erhålla i enlighet med ovanstående bakgrundsbeskrivning mervärdesskattepliktiga?

Skatterättsnämnden har beslutat följande.

FÖRHANDSBESKED

"Bolaget omsätter med den omfrågade verksamheten i kommanditbolagen inte några tjänster i mervärdesskattehänseende och är därmed inte skattskyldigt till mervärdesskatt på grund av denna verksamhet.

MOTIVERING

Bolagets kamerala förvaltning och fastighetsskötsel får anses omfattade av dess förvaltning av kommanditbolagens angelägenheter i egenskap av bolagsman, varför de belopp bolaget uppbär är att anse som del i bolagens resultat och inte ersättning enligt avtal med kommanditbolagen för tillhandahållna tjänster som medför skattskyldighet (jfr bl.a. det i Regeringsrättens årsbok inte närmare återgivna avgörandet i mål 4453-2000 ang. samma skattskyldiga som i avgörandet RÅ 2001 ref. 60 /se detta ref. in fine/ samt Skattenytt 2000 s. 608 f. och Riksskatteverkets rättsfallsprotokoll nr 22/00 Pdf, 1.3 MB, öppnas i nytt fönster. s. 11 och nr 31/01 s.1)."

Kommentar:
Förhandsbeskedet har överklagats av RSV.

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 november 2003.

SRN:s förhandsbesked den 2 oktober 2003

Mervärdesskatt på försäkringskapital i värdepappersfond?

Ett bolag som, i enlighet med försäkringstagares fondbytesfullmakt, anvisar placeringar resp. omplaceringar av försäkringskapitalet till visst försäkringsbolags värdepappersfonder har ansetts inte utgöra omsättningar som ska undantas från skatteplikt enligt 3 kap. 10 § mervärdesskattelagen.

Mervärdesskatt; redovisningsperioder under tiden den 1 mars 2003 - den 28 februari 2006.

Omständigheterna i ärendet var i huvudsak följande.

Sökandebolaget (X) verksamhet består i rådgivning kring- och förmedling av försäkringsprodukter som tillhandhålls av visst försäkringsbolag. Exempel på produkter för privatpersoner är pensionssparande, kapitalförsäkringar, sjuk- och olycksfallsförsäkringar. För företag erbjuds tjänstepensionsprogram och olika slags K-försäkringar som förvärvas antingen som ett led i företagens kassaförvaltning eller för användning som pant vid pensionsutfästelser. Merparten av de produkter X förmedlar är s.k. fondanknutna försäkringar. Som försäkringsförmedlare bistår X försäkringstagaren (kunderna) med råd och hjälp vid bl.a. omplaceringar av försäkringskapital -vilket utgör en oskiljaktig del av beståndsvården under försäkringens löptid. X är skyldig enligt avtal med försäkringsbolaget i fråga att vårda försäkringsbeståndet -vilket även framgår av reglerna för utbetalning av provision från försäkringsbolagen. X har för sin verksamhet skapat en särskild organisation och rutiner för att sköta denna kundvård. Ägarna till X har anlitat ett särskilt bolag (sökandebolaget Y) till vilken försäkringstagarna/kunderna erbjuds ställa en fullmakt. Fullmakten innebär att Y för försäkringstagarnas räkning äger rätt att, inom angivna riskramar, företa omplaceringar av försäkringskapitalet mellan olika fonder alternativt anlita extern förvaltare som beordrar sådana omplaceringar. Rätt att påkalla fondbyte hos försäkringsbolaget kan således finnas hos antingen sökandebolaget Y eller av Y anlitad rådgivare/förvaltare. Av fullmakten framgår också att Y tar ut en avgift från försäkringstagarna som är en procent av försäkringskapitalet ("ersättningen"). Härefter ställdes följande frågor:

1. Omfattas den tjänst som Y tillhandahåller försäkringskunderna av undantaget från skatteplikt för försäkringstjänster i 3 kap. 10 § ML?
2. Förändras svaret på fråga 1 om tjänsten istället tillhandhålls av det bolag som förmedlar försäkringsprodukterna, dvs. sökandebolag X?
3. Förändras bedömningen om skatteplikt om tjänsten istället tillhandhålls av företag med tillstånd att vara försäkringsmäklare?
4. För det fall svaren på någon av fråga 2 eller 3 är att tjänsten anses mervärdesskattepliktig hemställes om besked huruvida prestationen ändå kan anses som skattefri på den grunden att den ingår som ett klart underordnat och nödvändigt kostnadselement i ett huvudsakligt tillhandahållande av mervärdesskattefri försäkringstjänst?

Skatterättsnämnden beslutade följande.

FÖRHANDSBESKED

"Frågorna 1-4
Omsättning av den med frågorna avsedda tjänsten är inte i något fall undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML.

MOTIVERING

Frågorna 1-4

Omsättning av försäkrings- och återförsäkringstjänster, inbegripet tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller andra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar eller återförsäkringar, är enligt 3 kap. 10 § ML undantagen från skatteplikt.

Motsvarande bestämmelse finns i artikel 13 B a i sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG), enligt vilken försäkrings- och återförsäkringstransaktioner, däribland närstående tjänster som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter, är undantagna från skatteplikt. Någon definition av begreppet försäkringstjänst respektive försäkringstransaktion finns inte vare sig i ML eller i sjätte mervärdesskattedirektivet. I domen ang. Card Protection Plan Ltd, Mål nr C-349/96, gjorde EG-domstolen vissa uttalanden ang. innebörden av begreppet försäkringstransaktion. Domstolen anförde sålunda att en försäkringstransaktion, enligt allmän uppfattning kännetecknas av att en försäkringsgivare åtar sig att, mot förskottsbetalning av en premie, tillhandahålla försäkringstagaren den prestation som parterna kom överens om när avtalet ingicks, för det fall försäkringsrisken skulle förverkligas (p. 17 i domen, jfr även p.22).

Av den ingivna fondbytesfullmakten framgår bl.a. följande rörande den aktuella tjänsten. Genom fullmakten erhåller det ena av de två sökandebolagen (sökandebolaget Y) ett uppdrag från försäkringstagaren att i enlighet med bestämmelserna i fullmakten anvisa placeringar och omplaceringar av fondvärdet i en eller flera försäkringar (1.). Försäkringskapitalet placeras och omplaceras på det sätt förvaltaren finner lämpligt i de värdepappersfonder som står till förfogande under den av försäkringsbolaget tillhandahållna värdepappersfonden, om inte annat överenskommits (4.). Utöver nämnda fonds ordinarie avgifter uttas en årlig fondförvaltningsavgift motsvarande 1 procent, exklusive mervärdesskatt, av det totala fondvärdet (5.).

Nämnden gör följande bedömning.

Försäkringsformen fondförsäkring innebär bl.a. att det är försäkringstagaren som bestämmer i vilka av tillgängliga värdepappersfonder som försäkringskapitalet skall placeras. Genom fondbytesfullmakten uppdrar försäkringstagaren åt förvaltaren att för hans räkning göra dessa placeringar och omplaceringar i den utsträckning de bedöms lämpliga. Den tjänst som mot särskild ersättning sålunda tillhandahålls enligt ett särskilt ingånget avtal i form av fondbytesfullmakten är att jämställa med en särskild rådgivningstjänst som skall bedömas för sig. Det förhållandet att fråga är om placering av ett försäkringskapital medför inte annan bedömning av tjänstens karaktär (fråga 1). Den omständigheten att tjänsten tillhandahålls av försäkringsförmedlaren (fråga 2), sökandebolag X, eller att sökandebolag X eller sökandebolag Y uppträder som försäkringsmäklare (fråga 3) medför inte att tjänsten är att hänföra till en försäkringstjänst eller kan anses underordnad en sådan tjänst (fråga 4). Inte heller på någon annan grund är omsättning av tjänsten undantagen från skatteplikt."

Kommentar:
Förhandsbeskedet överensstämmer med RSV:s uppfattning. Förhandsbeskedet har överklagats av sökandena.

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 november 2003.

SRN:s förhandsbesked den 22 oktober 2003

Avdragsrätt för ingående mervärdesskatt vid utgivning av konvertibla skuldebrev och nyemission av egna aktier

Ett bolag har ansetts ha avdragsrätt för den ingående mervärdesskatt som är hänförlig till förvärv av tjänster i samband med bolagets utgivning av konvertibla skuldebrev och vid emission av egna aktier.

Mervärdesskatt; redovisningsperioder under tiden den 1 december 2002 - den 30 november 2005.

Omständigheterna i ärendet var i huvudsak följande.

Sökandebolaget är såsom moderbolag i en koncern skattskyldig till mervärdesskatt, men bedriver inte egen tillverkning eller försäljning utan verksamheten avser allmän koncernledning. Sökandebolaget ska som moderbolag leda, utveckla och kontrollera koncernens bolag genom att skapa visioner, strategier och strukturer samt sätta regler och generella principer för koncernens verksamhet. Dessutom bedrivs viss finansiell verksamhet samt koordination av revision, skatter, personal m.m. i de svenska enheterna. Sökandebolaget anhåller om förhandsbesked avseende rätten till avdrag för ingående skatt hänförlig till kostnader att vara registrerad på börs, avgifter till VPC samt kostnader i samband med nyemission och annan finansiering (utgivning av konvertibla skuldebrev). Vid anskaffande av både främmande och eget kapital genom olika former av lån eller emittering av värdepapper uppkommer kostnader för anlitande av olika konsulter, t.ex. jurister och revisorer, vilkas tjänster är skattepliktiga till moms. För att vidmakthålla eget kapital kan löpande kostnader förekomma t.ex. VPC-avgifter och börsavgifter. Sökandebolaget önskar besked huruvida ingående mervärdesskatt som är förknippade med nedanstående kostnader (frågorna 1 - 4) är avdragsgill. Skatterättsnämnden kan därvid utgå från att bolaget är fullt ut skattskyldig.

1. Kostnader i samband med utgivande av konvertibla skuldebrev. Förfrågan begränsas till att inte avse kostnader för s.k. personalkonvertibler. Förfrågan avser inte heller kostnader i samband med att omvandla skuldebreven till aktier.
2. Kostnader för VPC avgift avseende bolagets aktier.
3. Börsavgift för registrering av egna aktier och för att vidmakthålla sådan registrering
4. Kostnader i samband med nyemission av egna aktier.

Bolaget har sedermera återkallat frågorna 2 och 3 i ansökningen.

Skatterättsnämnden beslutade följande.

FÖRHANDSBESKED

"Frågorna 1 och 4

Bolaget har under den angivna förutsättningen att bolaget är skattskyldigt till mervärdesskatt rätt till avdrag för ingående skatt som är hänförlig till förvärv av de med ansökningen avsedda tjänsterna i samband med utgivande av konvertibla skuldebrev och nyemission av egna aktier.

MOTIVERING

Frågorna 1 och 4

Enligt huvudregeln om avdragsrätt i 8 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, får den som bedriver verksamhet som medför skattskyldighet göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv i verksamheten. Med "verksamhet som medför skattskyldighet" förstås enligt 1 kap. 7 § andra stycket ML sådan verksamhet i vilken omsättning av varor eller tjänster medför skattskyldighet enligt 1 kap. 2 § första stycket 1 ML. Enligt sistnämnda bestämmelse, jämfört med samma kapitels 1 § första stycket 1, avser, med vissa här ej aktuella undantag, skattskydigheten sådan omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs i en yrkesmässig verksamhet.

Av huvudregeln framgår således att avdragsrätten begränsas till ingående skatt på förvärv i en verksamhet som medför skattskyldighet, dvs. i enlighet med det ovan sagda för skattepliktiga omsättningar av varor och tjänster inom ramen för en yrkesmässig verksamhet.

I förarbetena till ML uttalas beträffande den aktuella bestämmelsen i 8 kap. 3 § första stycket bl.a. följande. Den föreslagna 3 § ger avdragsrätt endast för sådan ingående skatt som hänför sig till förvärv eller införsel av varor eller tjänster i den verksamhet som medför skattskyldighet. En vara eller tjänst är att anse som förvärvad eller införd i en sådan verksamhet endast i den mån varan eller tjänsten ska användas eller förbrukas i verksamheten (prop. 1993/94:99 s. 209).

Regeringsrätten har i RÅ 2001 not. 69 funnit att rätt till avdrag inte kan anses föreligga för ingående skatt hänförlig till ett bolags förvärv av konsulttjänster för inregistrering av bolagets aktier på utländsk börs. I avgörandet RÅ 2001 not. 70 har domstolen vidare ansett att rätt till avdrag inte kan anses föreligga för ingående skatt på avgift för inregistrering av aktier på Stockholms fondbörs, årsavgift till denna eller avgift till Värdepapperscentralen VPC AB.

Innebörden av huvudregeln för avdragsrätt i 8 kap. 3 § ML ska tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG). Bestämmelserna om avdragsrättens räckvidd återfinns i artikel 17. Rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt gäller för varor eller tjänster som tillhandahålls av annan skattskyldig person förutsatt att varorna eller tjänsterna används för skattepliktiga transaktioner (artikel 17.2, undantag från principen följer av artikel 17.3). Är varor och tjänster avsedda såväl för transaktioner där mervärdesskatten är avdragsgill som för transaktioner där mervärdesskatten inte är avdragsgill är endast den del av mervärdesskatten avdragsgill som kan hänföras till de förstnämnda transaktionerna (artikel 17.5 och 19.1).

EG-domstolen har under senare år vid flera tillfällen bedömt innebörden och omfattningen av direktivets bestämmelser om avdragsrätt. Av särskilt intresse för bedömningen i detta ärende är domarna i målen C-4/94 angående BLP Group plc, C-98/98 angående Midland Bank, C-408/98 angående Abbey National och C-16/00 angående Cibo Participations SA.

Nämnden uppfattar innebörden av domstolens praxis såsom den kommer i uttryck i de nämnda domarna i sammanfattning på följande sätt. Avdragssystemet har till syfte att säkerställa att den mervärdesskatt som näringsidkare ska betala eller har betalat inom ramen för all sin ekonomiska verksamhet inte till någon del belastar honom själv. Det gemensamma mervärdesskattesystemet ska följaktligen garantera en fullständig neutralitet beträffande skattebördan för all ekonomisk verksamhet på villkor att nämnda verksamhet, i princip, är underkastad mervärdesskatt. - En förutsättning för avdragsrätt enligt artikel 17.2 är i princip att det finns ett direkt och omedelbart samband mellan de varor och tjänster som har förvärvats och de utgående transaktioner som ger rätt till avdrag. Grundläggande är att mervärdesskatt ska utgå vid alla transaktioner i tillverknings- och distributionsleden och att avdrag ska medges för mervärdesskatt som direkt kan hänföras till de olika kostnadskomponenterna. Rätten att dra av mervärdesskatt som är hänförlig till anskaffade varor eller tjänster förutsätter att utgifterna för att förvärva dessa utgör en del av kostnadskomponenterna för de skattepliktiga transaktionerna. Utgifterna måste således vara en del av kostnaderna för de utgående transaktionerna, i vilka de förvärvade varorna och tjänsterna används. - Även om det inte föreligger något direkt och omedelbart samband mellan förvärvade varor eller tjänster och utgående transaktioner kan dessa kostnader ändå, som en del av den skattskyldiges allmänna omkostnader och i den egenskapen, utgöra en del av kostnadskomponenterna för varor eller tjänster som ett företag tillhandahåller. Sådana förvärvade varor eller tjänster har således ett direkt och omedelbart samband med den skattskyldiges hela verksamhet.

Nämnden gör följande bedömning.

Enligt ansökningen kan nämnden vid bedömningen utgå från att bolaget är "fullt ut" skattskyldigt. I ärendet är fråga om kostnader i samband med dels utgivande av konvertibla skuldebrev, dels nyemission av egna aktier. Kostnaderna utgörs bl.a. av tryck- och annonseringskostnader vid utgivande av prospekt och kostnader för diverse rådgivnings- och konsulttjänster.

Det kan inledningsvis framhållas att bolagets nu avsedda åtgärder att ge ut konvertibla skuldebrev och genomföra en nyemission är av ett annat slag än dem som var föremål för Regeringsrättens bedömning i de tidigare nämnda avgörandena RÅ 2001 not. 69 och not. 70.

Det kan konstateras att det inte föreligger något direkt samband mellan de förvärvade tjänsterna och de av bolaget i dess skattepliktiga verksamhet tillhandahållna tjänsterna. Den mervärdeskatt som bolaget har betalat för utgifter för förstnämnda tjänster kan således inte direkt hänföras till de olika kostnadskomponenterna för bolagets utgående avdragsgilla transaktioner. Dessa utgifter ingår nämligen inte i kostnaderna för de utgående transaktioner i vilka de förvärvade tjänsterna används. Fråga uppkommer då om kostnaderna för dessa tjänster i stället kan anses utgöra en del av kostnadskomponenterna för de av bolaget tillhandahållna tjänsterna.

Vad först gäller kostnader för tjänster som hänför sig till bolagets utgivande av konvertibla skuldebrev framgår t.ex. av p. 25 i EG-domstolens dom i mål nr C-4/94 angående BLP Group plc att avdragsrätt föreligger för mervärdesskatt som hänför sig till nödvändiga tjänster som tillhandahålls för att en skattskyldig ska kunna ta upp ett lån för den mervärdesskattepliktiga verksamheten. Utgivande av konvertibla skuldebrev är ett upptagande lån. Av handlingarna framgår inte annat än att de i ärendet aktuella tjänsterna såvitt nu är i fråga hänför sig till utgivandet. Kostnaderna för tjänsterna utgör därför en del av bolagets allmänna omkostnader för de skattepliktiga omsättningarna (fråga 1).

Vad beträffar det fall som avses med fråga 4, nämligen att bolaget beslutar om en nyemission, sker även ett sådant beslut i syfte att anskaffa kapital till bolagets mervärdesskattepliktiga verksamhet. I motsats till vad som var fallet i målet angående BLP Group plc är förfarandet inte att hänföra till en avyttring av aktier utan i detta sammanhang jämförbart med att anskaffa medel för verksamheten genom upplåning. På samma sätt som kostnaderna enligt fråga 1 utgör de aktuella kostnaderna för en nyemission därför en del i bolagets allmänna omkostnader i bolagets mervärdesskattepliktiga verksamhet."

Förhandsbeskedet har utformats med utgångspunkt i det ovan angivna synsättet.

Kommentar:
Förhandsbeskedet har överklagats av RSV med yrkande om att Regeringsrätten måtte fastställa detsamma. RSV avser att närmare kommentera förhandsbeskedet i en kommande skrivelse till skattemyndigheterna.

Område: Meddelade prövningstillstånd

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 18 november 2003.

Meddelade prövningstillstånd

Saken: Fråga om skattskyldighet för stiftelse som främjar vetenskaplig forskning och lämnar bidrag för undervisning och utbildning när ca 80 procent av utdelade medel gått till mottagare i utlandet.
RR målnr 4642--4643-2003, KRNS 1255-02 och 8812-02
Klagande: RSV
Lagrum: 7 § 6 mom. SIL

Saken: En importör, som anlitat en betalningsansvarig speditör vid import av varor har i anslutning till importen gjort avdrag för ingående mervärdesskatt med stöd av faktura från speditören. Sedan speditören gått i konkurs utan att ha fullgjort sin betalningsskyldighet mot tullmyndigheten har importören av krävts på betalning av skatten. Fråga om importören har rätt till avdrag för den senare betalningen.
RR målnr 3678-2001, KRNJ 4122-1998
Klagande: RSV
Lagrum: 13 kap. 23 § ML, 17 § femte stycket GML

Saken: Fråga om - bl.a. mot bakgrund av SKM:s utredningsansvar - grund för påförande av skattetillägg föreligger när en skattskyldig redovisar vinst från försäljning av onoterade aktier (ICA) enligt schablonmetoden och det i deklarationshandlingarna funnits i viss mån motstridiga uppgifter i fråga om aktierna var att anse som onoterade eller marknadsnoterade.
RR målnr 3587-2003 och 4753-2003, KRNG 2279-2002 och KRNJ 2192-2002
Klagande: de skattskyldiga
Lagrum: 3 kap. 1 § och 5 kap. 1 § TL

Saken: Fråga om värdering av bankers lånefordringar med hänsyn till s.k. länderrisker.
RR målnr 4541--4542-2002, KRNS 3316--3317-2001
RR har begärt yttrande från Finansinspektionen
Klagande: den skattskyldiga
Lagrum: 24 § anv.p. 2 KL