Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Riksskatteverkets rättsfallsprotokoll 16/03

  • KR:s i Stockholm dom den 15 april 2003; mål nr. 2416-02 Tillämpbarhet för sexmånadersregeln utesluter användande av ettårsregeln. En i Sverige oinskränkt skattskyldig som uppburit lön av svensk arbetsgivare för arbete utfört på Irland har medgivits skattefrihet enligt sexmånadersregeln för den del av inkomsten som han beskattades för på Irland, men inte enligt ettårsregeln för den del av inkomst som var skattebefriad på Irland
  • KR:s i Sundsvalls dom den 15 april 2003, mål nr 173-01 Fråga om ackordsvinst föreligger m.m. Nuteks eftergift av lån har inte bedömts utgöra ackordsvinst
  • KR:s i Göteborg dom den 10 april 2003, mål nr. 4327-2002 Skatteflyktslagen – frist för yrkande. Kammarrätten har funnit att det inte föreligger hinder för det allmänna att efter femårsfristens utgång åberopa skatteflyktslagen i ett överklagande till länsrätten om överklagandet inkommit inom gällande överklagandetid
  • KR:s i Göteborg dom den 10 april 2003, mål nr. 4327-2002 Skatteflyktslagen – förlustbolag. Skatteflyktslagen har tillämpats på ett förfarande där en fysisk person lagt in en pågående näringsverksamhet i ett aktiebolag på vilket han haft en större fordran och där han sedan tagit ut överskottet av verksamheten genom räntebetalningar och amorteringar på fordringen. På så sätt har reglerna om beskattning i tjänst av viss del av inkomsten från bolaget som finns i 3 § 12 mom. SIL kringgåtts. Skatteflyktslagen har tillämpats ett taxeringsår då den var slopad eftersom de aktuella rättshandlingarna som föranlett skatteförmånen företagits innan dess
  • Meddelade prövningstillstånd
Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 6 maj 2003.

KR:s i Stockholm dom den 15 april 2003; mål nr. 2416-02

Tillämpbarhet för sexmånadersregeln utesluter användande av ettårsregeln

En i Sverige oinskränkt skattskyldig som uppburit lön av svensk arbetsgivare för arbete utfört på Irland har medgivits skattefrihet enligt sexmånadersregeln för den del av inkomsten som han beskattades för på Irland, men inte enligt ettårsregeln för den del av inkomst som var skattebefriad på Irland.

Inkomsttaxeringen 2000

A, en obegränsat skattskyldig i Sverige, vistades och arbetade på Irland som anställd av ett svenskt aktiebolag under perioden januari 1997 t.o.m. oktober 1999. Arbetsgivaren utbetalade lön till A i Sverige och redovisade den i kontrolluppgift som en enda inkomst. A remitterade, d.v.s. tog in, endast en mindre del av lönen till Irland. Enligt irländska skatteregler är en person utan hemvist på Irland ("not domiciled") skattskyldig där för inkomst från källa utanför Irland endast i den utsträckning sådan inkomst remitteras till Irland. Då A inte hade hemvist på Irland påfördes han irländsk skatt endast på den mindre del av lönen som han hade remitterat till Irland, men inte på den kvarstående delen.

A yrkade i första hand att han skulle medges skattefrihet enligt sexmånadersregeln för den inkomst som hade beskattats i Irland och enligt ettårsregeln för den icke-remitterade inkomst som enligt irländska regler var skattefri. I andra hand yrkade han att han skulle medges skattefrihet enligt ettårsregeln för hela beloppet. SKM tillstyrkte att A medgavs skattefrihet enligt sexmånadersregeln för den till Irland remitterade inkomsten, för vilket irländsk skatt hade erlagts, och bestred i övrigt överklagandet.

DOMSKÄL

"Av utredningen i målet framgår att A under ifrågavarande inkomstår vistats och arbetat i Irland som anställd hos [ett svenskt aktiebolag]. A har från sin arbetsgivare erhållit lön redovisad i kontrolluppgift som en enda inkomst. Han har härefter valt att remittera en del av inkomsten till Irland som där tagits upp till beskattning. Skattemyndigheten har numera tillstyrkt att A:s taxering med stöd av sexmånadersregeln sätts ned med 89 467 kr för den del av inkomsten som under 1999 remitterats till Irland. Kammarrätten finner att A:s överklagande i denna del skall bifallas. [...]

Frågan är därefter om resterande del av inkomsten kan undantas från beskattning i Sverige. Kammarrätten konstaterar att A:s inkomst av tjänst under taxeringsåret 2000 har beskattats i Irland i den mån den förts dit. Enligt kammarrättens mening kan A härigenom enbart åberopa skattefrihet i Sverige med stöd av sexmånadersregeln. Någon rätt till skattebefrielse i Sverige med stöd av ettårsregeln - varken för återstående del av inkomsten eller inkomsten i sin helhet - föreligger således inte. Kammarrätten avslår därför A:s överklagande i denna del."

Kommentar:
KR i Stockholm avgjorde den 15 april 2003 samma fråga avseende tax. 1998 och 1999 i mål 2414-02 och 2415-02.
 

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 6 maj 2003.

KR:s i Sundsvalls dom den 15 april 2003, mål nr 173-01

Fråga om ackordsvinst föreligger m.m.

Nuteks eftergift av lån har inte bedömts utgöra ackordsvinst

Inkomsttaxering 1996

SKM avvek från AB A:s deklaration genom att tillägga 1 764 000 kr till bolagets näringsverksamhet. Beloppet avsåg en låneskuld utgörande regionalpolitiskt stöd från Nutek, vilken hade nedsatts. SKM motiverade sitt beslut i huvudsak med att ifrågavarande belopp fick anses vara ett näringsbidrag som bolaget använt till avdragsgilla kostnader.

AB A överklagade SKM:s beslut och hävdade att nedsättningen av låneskulden var en skattefri ackordsvinst.

LR fann att det av utredningen i målet framgick att AB A haft likviditetsproblem som uppkommit på grund av investeringar på 4,5 milj. Kr och då ställningstagande till sökt lokaliseringsstöd och lån låg hos regeringen och några likvida medel inte betalades ut. Emellertid fann LR inte visat att en obeståndssituation förelegat. En sådan situation gick inte att utläsa ur bolagets årsredovisning för 1994/95. Av denna gick dock att utläsa att fond- och nyemissioner skett för att stärka bolagets egna kapital, vilket varit känt vid tidpunkten för uppgörelsen med Nutek. Vid nämnda förhållande framstår syftet med Nuteks eftergift av beloppet 1 764 000 kr som ett led att stärka bolaget långsiktigt. Härigenom får Nutek genom eftergiften anses ha lämnat bolaget ett statligt stöd på beloppet utan återbetalningsskyldighet. Detta stöd skall som skattemyndigheten beslutat upptas till beskattning. Överklagandet avslogs.

KR gjorde följande bedömning.

"Frågan i målet gäller om det av Nutek eftergivna lånebeloppet 1 764 000 kr är att bedöma som en skattefri ackordsvinst eller om beloppet skall anses utgöra skattepliktig intäkt av näringsverksamhet.

I rättspraxis (se t.ex. RÅ 1963 ref 48) finns exempel på att även separat överenskommelse med en borgenär som ej stod för någon huvudfordran mot gäldenären ansetts som en ackordsöverenskommelse i skatterättslig mening under förutsättning att bristande betalningsförmåga visats föreligga. I detta rättsfall saknade gäldenärsbolaget dolda reserver och de balanserade förlusterna översteg enligt balansräkningen aktiekapitalet varför likvidationsplikt förelåg.

Av AB A:s balans- och resultaträkning framgår att det den 31 augusti 1994 fanns obeskattade reserver till ett värde av 712 163 kr, att någon balanserad förlust inte förelåg och att vinsten efter skatt för räkenskapsåret 1 september 1993 - 31 augusti 1994 uppgick till 400 000 kr.

Kammarrätten beaktar också att fordringen från [ett annat aktiebolag] förföll till betalning i månadsskiftet augusti - september 1994 och att det saknas uppgift om att [nämnda aktiebolag] skulle ha avvisat förslag till uppgörelse exempelvis i form av avbetalningsplan. Även med beaktande av att AB A inte kunde erhålla ytterligare krediter hos sin ordinarie bankkontakt och till att flera av bolagets borgenärer i samband med rekonstruktionsförhandlingarna använt sig av uttryck som antyder att dessa bedömt AB A vara på obestånd, finner kammarrätten att utredningen i målet inte visar att det hos AB A vid tidpunkten för Nuteks beslut den 19 september 1994 förelegat en sådan bristande betalningsförmåga att den av Nutek efterskänkta skulden är att beteckna som en skattefri ackordsvinst utan utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet. Överklagandet skall därför avslås."

"DOMSLUT

Kammarrätten avslår överklagandet."

Kommentar:
Utgången i målet står i överensstämmelse med motsvarande bedömning av om en obeståndssituation förelåg i KRG:s domar den 25 augusti 1999, mål nr 459-1997 (se rättsfallsprotokoll nr 33 år 1999 Pdf, 1.1 MB, öppnas i nytt fönster.) respektive den 3 juni 1993, mål nr 6873-1991. Se även SRN:s förhandsbesked den 2 september 1997 (refererat i Skattenytt 1998 s. 188 f.)

Domen överklagas inte av RSV.
 

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 6 maj 2003.

KR:s i Göteborg dom den 10 april 2003, mål nr. 4327-2002

Skatteflyktslagen - frist för yrkande

Kammarrätten har funnit att det inte föreligger hinder för det allmänna att efter femårsfristens utgång åberopa skatteflyktslagen i ett överklagande till länsrätten om överklagandet inkommit inom gällande överklagandetid.

Inkomsttaxering 1994

Genom omprövningsbeslut den 29 november 2000 enligt 4 kap. 12 § TL beslutade SKM att beskatta A enligt hans självdeklaration.

RSV överklagade till LR. Till stöd för sina yrkanden åberopade RSV i första hand lagen mot skatteflykt.

LR biföll RSV:s talan och fann således dels att yrkandet om tillämpning av lagen mot skatteflykt kunde prövas och dels att den var tillämplig i målet.

A yrkade i KR bl.a. att han, med ändring av LR:s dom, skulle taxeras i enlighet med SKM:s omprövningsbeslut den 29 november 2000 och gjorde gällande att lagen mot skatteflykt inte var tillämplig. Han anförde i huvudsak följande. Skatteflyktslagen upphörde att gälla den 1 januari 1993. Enligt övergångsbestämmelserna till den upphävda skatteflyktslagen skall dock lagen alltjämt kunna tillämpas på rättshandlingar som företagits under tiden den 1 januari 1981 - den 31 december 1992. I förarbetena sägs att med hänsyn till de processuella bestämmelserna i lagen kan framställan om prövning göras inom fem år efter utgången av det ifrågavarande taxeringsåret. RSV:s överklagande av SKM:s omprövningsbeslut den 29 november 2000 kom in till LR först den 19 januari 2001. Oavsett när han företog de rättshandlingar som ligger till grund för hans taxering 1994 har således RSV:s framställan inkommit för sent och hade därför bort avvisas.

RSV ansåg att KR skulle avslå överklagandet.

DOMSKÄL

Den nu aktuella processen är föranledd av att SKM på begäran av A har omprövat hans lagakraftvunna taxering med stöd av 4 kap. 12 § TL. I sitt överklagande av SKM:s omprövningsbeslut har RSV gjort gällande att skatteflyktslagen skall tillämpas. En sådan framställning innebär inte att en ny fråga väcks i LR (jfr RÅ 2000 ref. 54). Emellertid måste först prövas inom vilken tidsfrist en SKM eller RSV senast skall ha framställt ett yrkande om tillämpning av lagen mot skatteflykt.

Den av RSV åberopade skatteflyktslagen upphörde att gälla vid utgången av år 1992 men skall enligt lagen (1992:1600) om upphävande av lagen (1980:865) mot skatteflykt tillämpas alltjämt på rättshandlingar som företagits under tiden den 1 januari 1981 - den 31 december 1992.

A hävdar att tillämpning av skatteflyktslagen skall underkännas, eftersom framställning om prövning måste göras inom fem år efter utgången av taxeringsåret och RSV:s överklagande kom in till LR först den 19 januari 2001. RSV menar att skatteflyktslagen kan tillämpas, eftersom yrkandet framställts inom besvärstiden i en pågående ordinär process.

I förarbetena till lagen om upphävande av lagen mot skatteflykt (prop. 1992/93:127 s. 59) sägs att med hänsyn till de processuella bestämmelserna i lagen kan en framställning om prövning göras inom fem år efter utgången av det ifrågavarande taxeringsåret och att framställning om prövning avseende en rättshandling som företagits i december 1992 således kan göras före 1998 års utgång eller, vid brutna räkenskapsår, 1999 års utgång. De processuella bestämmelser som åsyftas återfinns i 4 § skatteflyktslagen. I den paragrafen sägs att det är LR som skall pröva tillämpningen av lagen efter framställning av SKM eller RSV. Om handläggningen av en sådan framställning gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 kap. TL. Framställning till LR får göras före utgången av de frister som enligt 4 kap. 19-22 §§ TL gäller för beslut om eftertaxering. Den tidsfrist som anges i 4 § skatteflyktslagen synes endast ta sikte på det fall när SKM eller RSV som första åtgärd yrkar tillämpning av lagen och utifrån möjligheten att ändra en lagakraftvunnen taxering. Uttalandet i förarbetena som anges ovan synes också endast avse den situationen. Något hinder mot att i en pågående process i domstol åberopa skatteflyktslagen som en ny rättslig grund kan inte utläsas. Den omständigheten att processen i detta fall rör en lagakraftvunnen taxering som ändras med stöd av 4 kap. 12 § TL föranleder ingen annan bedömning. KR finner således att RSV haft rätt att få sitt yrkande om tillämpning av skatteflyktslagen prövat.

KR instämde sedan i LR:s bedömning att de relevanta rättshandlingarna företagits under sådan tid att skatteflyktslagen var tillämplig och avslog överklagandet.

Kommentar:
Som Regeringsrätten tidigare fastslagit i RÅ 2000 ref. 54 kan skatteflyktslagen åberopas som ny grund för samma yrkande. KR-domen innebär att om det allmänna hållit sin talan öppen, kan skatteflyktslagen prövas i LR eller KR efter det att femårsfristen gått ut. Om yrkandet framställs först i KR torde emellertid domstolen normalt återförvisa frågan till LR för ny prövning.

Som framgår av RÅ 2000 ref. 54 samt av RÅ 1992 ref. 58 anser emellertid RR att det krävs särskilda skäl för att ta upp skatteflyktsfrågan till prövning första gången i högsta instans, jfr 37 § FPL.

Det kan noteras att KR i dom den 19 april 2001, mål nr. 3669-1997, kommit till motsatt slut. I det fallet kom yrkandet om tillämpning av skatteflyktslagen in till KR den 12 december 2000 och avsåg taxeringsåret 1994. Se RSV:s rättsfallsprotokoll nr. 26/01 Pdf, 1.3 MB, öppnas i nytt fönster., KR5. Domen är överklagad och RR har meddelat prövningstillstånd.

Den materiella frågan i målet tas upp i ett separat referat i detta protokoll.
 

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 6 maj 2003.

KR:s i Göteborg dom den 10 april 2003, mål nr. 4327-2002

Skatteflyktslagen - förlustbolag

Skatteflyktslagen har tillämpats på ett förfarande där en fysisk person lagt in en pågående näringsverksamhet i ett aktiebolag på vilket han haft en större fordran och där han sedan tagit ut överskottet av verksamheten genom räntebetalningar och amorteringar på fordringen. På så sätt har reglerna om beskattning i tjänst av viss del av inkomsten från bolaget som finns i 3 § 12 mom. SIL kringgåtts.

Skatteflyktslagen har tillämpats ett taxeringsår då den var slopad eftersom de aktuella rättshandlingarna som föranlett skatteförmånen företagits innan dess.

Inkomsttaxeringen 1994

A förvärvade den 23 oktober 1991 samtliga aktier i ett aktiebolag för 1 kr. Samma dag förvärvade han en av bolaget den 27 september 1990 utställd revers med ett kvarstående skuldbelopp på två miljoner kr för en köpeskilling om ca 100 000 kr. Bolaget hade då skulder som var avsevärt större än dess tillgångar. A överförde därefter sin rörelse från det aktiebolag vari den tidigare bedrivits till bolaget. I självdeklarationer för åren 1993 och 1994 redovisade A i inkomstslaget kapital ränteinkomster från det förvärvade bolaget om ca 350 000 kr samt realisationsvinster om ca en och trekvarts miljon på grund av återbetalning av del av fordran.

LÄNSRÄTTEN

Av 3 § 12 mom. 1 st. SIL framgår att, om utdelningen på aktier i ett fåmansföretag överstiger viss närmare angiven avkastning på den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott, överskjutande belopp skall tas upp som intäkt av tjänst. Vidare framgår av momentets tredje stycke att hälften av en realisationsvinst på aktier i ett fåmansföretag skall tas upp som intäkt av tjänst.

Enligt 3 § 12 mom. 10 st. SIL likställs med aktier andra sådana av företaget utgivna finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. SIL. De där avsedda tillgångarna är aktie, interimsbevis, andel i värdepappersfond, andel i ekonomisk förening, teckningsrättsbevis, delbevis, vinstandelsbevis avseende lån i svenska kronor, konvertibelt skuldebrev i svenska kronor, samt termin och köp, sälj- eller teckningsoption avseende aktie eller aktieindex samt andra finansiella instrument, som till konstruktion eller verkningssätt liknar tidigare angivna instrument. I 29 § 1 mom. SIL behandlas fordringar och andra finansiella instrument där underliggande instrument är hänförliga till fordringar, utställda i svenska kronor eller till ränteindex, utom sådana fordringar som avses i 27 § 1 mom. SIL.

Inkomsttaxering 1993

Regeringsrätten har i dom den 12 oktober 2000 i mål ner 569-1997 rörande A:s inkomsttaxering 1993 funnit att bestämmelserna i 3 § 12 mom. SIL inte är tillämpliga på den av honom förvärvade reversen, eftersom den inte utgör en sådan tillgång som avses i 27 § 1 mom. SIL. Skatteflyktslagen togs inte upp till prövning.

Inkomsttaxering 1994

SKM har i beslut om årlig taxering den 7 november 1994 funnit att ovannämnda belopp som delats ut respektive återbetalats på fordran utgör sådan utdelning som enligt reglerna i 3 § 12 mom. SIL skall beskattas enbart i inkomstslaget tjänst. LR och KR har i domar den 29 november 1996, mål nr 185-95, respektive den 5 juni 1997, målnr 521-1997, inte ändrat SKM:s beslut. KR:s dom har vunnit laga kraft. I en den 28 december 1999 inkommen begäran om omprövning yrkar A att beskattning avseende reversen skall ske i enlighet med redovisningen i hans självdeklaration. SKM har i omprövningsbeslut den 29 november 2000 med stöd av bestämmelserna i 4 kap. 12 § TL bifallit A:s yrkande och följaktligen beslutat att han såvitt avser ränte- och återbetalningar skall beskattas i enlighet med ingiven deklaration, dvs. i inkomstslaget kapital.

LR gör följande bedömning.

Frågan i målet är om återbetalningen av reversfordran och räntebetalningen kan ses som en sådan inkomst som föranleder att A skall beskattas under inkomst av tjänst i stället för - som de deklarerats av honom - under inkomst av kapital. RSV har anfört i sitt överklagande att avsikten i förevarande mål är att i första hand få till stånd en prövning om förfarandet träffas av skatteflyktslagens bestämmelser och i andra hand om förfarandet på annat sätt kan anses strida mot lagstiftningens syfte utan tillämpning av reglerna i 3 § 12 mom. SIL, dvs. genom så kallad genomsyn.

Regeringsrätten har i det refererade avgörandet RÅ 2000 ref. 54 bedömt frågan beträffande de aktuella transaktionerna avseende inkomsttaxeringen 1993 och därvid uttalat följande. Den av A förvärvade reversen är inte en sådan tillgång som avses i 27 § 1 mom. SIL. Bestämmelserna i 3 § 12 mom. SIL är således inte i sig tillämpliga på reversen. Utredningen i målet får anses visa att såväl det förvärvade bolaget som reversen saknat egentligt värde vid A:s förvärv av dem. Det har emellertid inte påståtts och framgår inte heller av utredningen att bolaget till någon del befriats från sin betalningsskyldighet genom ackord eller på annat sätt. Inte heller det förhållandet att reversen överlåtits eller att den angivna köpeskillingen understiger fordringens belopp har påverkat bolagets betalningsskyldighet. Visserligen får det anses framgå att såväl räntebetalningen som återbetalningen av den del av fordringsbeloppet har möjliggjorts genom A:s arbetsinsatser i bolaget. Bestämmelserna i SIL utgör dock inte grund för att av detta skäl behandla dess betalningar som utdelning.

LR konstaterar att en direkt tillämpning av bestämmelserna enligt 3 § 12 mom. SIL är utesluten enligt Regeringsrättens dom. Frågan i förevarande mål är om lagen mot skatteflykt är tillämplig på förfarandet.

Inledningsvis har länsrätten att bedöma huruvida skatteflyktslagen var gällande vid den tidpunkt då de relevanta rättshandlingarna företogs. Enligt prop. 1992/93:127 s. 49 upphörde lagen (1980:865) mot skatteflykt att gälla vid utgången av 1992, och bör begränsas till att gälla rättshandlingar som företas t.o.m. den 31 december 1992. Lagen var således inte gällande i fråga om rättshandlingar företagna under nu aktuellt inkomstår. I rättspraxis har emellertid - såsom RSV anfört - inte uppställts något krav på att skatteförmånen behöver uppkomma under det aktuella taxeringsåret. Vidare har det inte heller krävts att skatteförmånen faktiskt har utnyttjats. Det har ansetts tillräckligt att en möjlighet till framtida lägre skatt är för handen, jfr RÅ84 1:92 samt RÅ 1989 ref. 31. Förvärvandet av reversen samt överflyttningen av advokatverksamheten har skett under den tid som skatteflyktslagen alltjämt gällde och A har härigenom skapat en framtida möjlighet till de aktuella dispositionerna. Av det sagda följer att det saknar avgörande betydelse om den härvid uppkomna skatteförmånen faktiskt tagits i anspråk eller inte. Då de relevanta rättshandlingarna således har företagits under den tid som skatteflyktslagen var gällande föreligger enligt länsrättens mening inte hinder att tillämpa skatteflyktslagen av nu nämnda skäl.

A har genom sitt avgörande inflytande i aktiebolaget medverkat i förfarandet. Det aktuella förfarandet medför att A får en inte oväsentlig skatteförmån om det läggs till grund för inkomsttaxeringen. A:s trasaktion framstår - bortsett från skattefördelarna - som meningslös ur affärsmässig synvinkel. Då det inte ens påståtts att någon annan omständighet än skatteförmånen skulle ha varit det avgörande skälet för förfarandet får skatteförmånen enligt länsrättens bedömning antas ha utgjort det huvudsakliga skälet härför.

Frågan är slutligen om förfarandet strider mot grunderna för lagstiftningen. En tillämpning av klausulen aktualiseras i sådana fall där man funnit att vanliga tolkningsregler leder till ett materiellt sett otillfredsställande resultat i den meningen att detta strider mot de berörda skattereglernas syfte såsom det har kommit till uttryck genom uttalanden i förarbetena eller genom reglernas allmänna uppbyggnad och inriktning, (prop. 1982/83:84 s. 19). Bedömningen av lagstiftarens intentioner måste göras med hänsyn till reglernas allmänna uppbyggnad och med beaktande av deras ändamål såsom de har kommit till uttryck i lagtext och förarbeten (prop. 1980/81:17 s. 26).

Bakgrunden till reglerna i 3 § 12 mom. SIL är huvudsakligen följande. Inkomsten i ett fåmansföretag där ägaren är aktivt verksam skapas av såväl arbetsinsatsen som kapitalet i verksamheten. En ägare till ett fåmansföretag kan tillgodogöra sig inkomst hos bolaget i huvudsak genom löneuttag, utdelning eller realisationsvinst. Skatten på inkomst av förvärvsverksamhet över skiktgränsen är högre än skatten på inkomst av kapital. Personer med höga arbetsinkomster kan därför antas vilja ta ut dessa som lägre beskattade kapitalinkomster. Bestämmelserna i 3 § 12 mom. SIL har införts i syfte att motverka en sådan omvandling av arbetsinkomster till kapitalinkomster. Reglerna skall endast tillämpas om den skattskyldige eller någon närstående har varit verksam inom företaget i sådan omfattning att hans arbetsinsats har haft en påtaglig betydelse för vinstgenereringen (prop. 1989/90:110 s. 467f.).

I målet är ostridigt att såväl räntebetalningen som återbetalningen av fordringsbeloppet har möjliggjorts genom A:s arbetsinsatser i bolaget. Begränsning av möjligheterna att omvandla löneinkomster till kapitalinkomster får enligt länsrättens mening anses vara ett uttryck för en grundläggande princip avseende beskattningsregler beträffande fåmansbolag. Det av A tillämpade förfarandet innebär att han undgår att träffas av den progressiva beskattning som är lagstiftarens intentioner med bestämmelserna enligt 3 § 12 mom. SIL. Just en sådan icke avsedd omvandling av arbetsinkomster till kapitalinkomster skulle ske om det i målet aktuella förfarandet lades till grund för taxeringen. Mot denna bakgrund finner länsrätten att en taxering där A skulle beskattas för ränte- och återbetalningarna på reversen endast i inkomstslaget kapital skulle strida mot lagstiftningens grunder och att skatteflyktslagen därför är tillämplig. Länsrätten finner inte att hinder föreligger att tillämpa de nu angivna grunderna för taxeringsbeslutet eller att det skulle leda till ett oskäligt resultat. RSV:s yrkande skall därför bifallas.

KAMMARRÄTTEN

A överklagade domen men KR avslog överklagandet.

Kommentar:
Kammarrätten ansåg således att förvärvet av ett förlustbolag och fordringen på detta som senare utnyttjats till att ta ut medel från rörelsen utan att tjänstebeskattning enligt reglerna i 3 § 12 mom. SIL kunde tillämpas var en sådan skatteförmån som avses i skatteflyktslagen. Vidare ansåg domstolen att förfarandet stred mot tankarna bakom fåmansföretagslagstiftningen.

Om tidsfristerna för att yrka tillämpning av skatteflyktslagen, se separat referat i detta protokoll. Det kan även noteras att i det här aktuella fallet hade skattefrågan tidigare prövats i såväl LR som KR där den skattskyldige förlorat. KR:s dom vann laga kraft. I en den 28 december 1999 inkommen begäran om omprövning yrkade A att beskattning skulle ske i enlighet med redovisningen i hans självdeklaration. SKM omprövade saken i sitt beslut den 29 november 2000 trots att KR:s dom avseende samma fråga vunnit laga kraft.

Område: Meddelade prövningstillstånd

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 6 maj 2003.

Meddelade prövningstillstånd

Saken:Fråga om tillämpning av reglerna om undantag från skatteplikt vid s.k. gemenskapsintern leverans.
RR målnr 1758--1762-2001, KRNS 6217--6221-1999
Klagande: RSV
Lagrum: 3 kap. 30 § första stycket 1 ML, artikel 28cA mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG)

Saken: Fråga om skattskyldig, som gjort avdrag för ingående moms avseende införda varor, kunnat åberopa god tro beträffande säljarens skattskyldighet.
RR målnr 2202-2002, KRNJ 1625-1999
Klagande: den skattskyldige
Lagrum: 1 kap. 1 § första stycket 1, 8 kap. 2 och 3 §§ ML