Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


RSFS 1997:9


OBS! Dessa föreskrifter har upphävts 2006-09-01 genom SKVFS 2006:13.

Riksskatteverkets föreskrifter om ändring i Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1987:24) om värdering vid fastighetstaxering;


beslutade den 28 augusti 1997.
Riksskatteverket föreskriver med stöd av 7 kap. 7 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) samt 6 kap. 1 §
fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199) i fråga om Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1987:24) om värderingen vid fastighetstaxering
-dels att 4 kap. 1, 4, 6, 14, 16-18, 23, 24, 28, 29 och 34 §§ samt bilaga 6 skall upphöra att gälla,
-dels att nuvarande 4 kap. 2 § skall betecknas 4 kap. 1 §, nuvarande 4 kap. 3 § skall betecknas 4 kap. 2 §, nuvarande 4 kap. 5 § skall betecknas 4 kap. 3 §, nuvarande 4 kap. 7-13 §§ skall betecknas 4 kap. 4-10 §§, nuvarande 4 kap. 15 § skall betecknas 4 kap. 11 §, nuvarande 4 kap. 19-22 §§ skall betecknas 4 kap. 12-15 §§, nuvarande 4 kap. 25-27 §§ skall betecknas 4 kap. 16-18 §§ och nuvarande 4 kap. 30-33 §§ skall betecknas 4 kap. 19-22 §§,
-dels att 4 kap. 4-13, 15-18, 21 och 22 §§ samt bilagorna 4-5 och 7-10 skall ha följande lydelse,
-dels att det skall införas en ny paragraf, 4 kap. 23 § och en ny bilaga 6 av följande lydelse,
-dels att närmast före 4 kap. 23 § skall införas en rubrik av följande lydelse.
  
Fjärde kapitlet och bilagorna 4-10 till föreskrifterna kommer därför att ha följande lydelse.

4 kap. Lantbruksenheter


Åkermark
1 § Vid klassindelningen av värdefaktorn beskaffenhet skall för beskaffenhetsklasserna 1-5 gälla följande.
Klass 1:Åkermark vars produktionsförmåga är mycket bättre än (mer än 30 % över) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala.
Klass 2:Åkermark vars produktionsförmåga är bättre än (minst 10 % men högst 30 % över) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala.
Klass 3:Åkermark vars produktionsförmåga är normal (avviker mindre än 10 % från den genomsnittliga produktionsförmågan) inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala.
Klass 4:Åkermark vars produktionsförmåga är sämre än (minst 10 % men högst 30 % under) den genomsnittliga produktionsförmågan imom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala.
Klass 5:Åkermark vars produktionsförmåga är mycket sämre än (mer än 30 % under) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala.
Vid bedömningen av åkermarkens produktionsförmåga förutsätts i samtliga beskaffenhetsklasser att åkermarken tillhör dräneringsklass 1 eller 2.
Om brukningsförhållandena för åkermarken är väsentligt bättre än vad som är normalt i värdeområdet, skall beskaffenhetsklassen höjas med ett steg. Är brukningsförhållandena väsentligt sämre än vad som är normalt i värdeområdet skall beskaffenhetsklassen sänkas med ett steg.
2 § Vid klassindelningen av värdefaktorn dränering skall för dräneringsklasserna 1-3 gälla följande.
Klass 1:Åkermark som är tillfredsställande dränerad genom plantäckdikning, som utförts efter 1970.
Klass 2:Annan åkermark än sådan som hör till klass 1, om den är tillfredsställande dränerad eller är självdränerande.
Klass 3:Åkermark som är otillfredsställande dränerad.
Om befintligt huvudavlopp inte medger tillfredsställande avrinning, skall dräneringsklassen sänkas ett steg.
Betesmark
3 § Vid klassindelningen av värdefaktorn beskaffenhet skall för beskaffenhetsklasserna 1-5 vid normala bruknings- och torrläggningsförhållanden gälla följande.
Klass 1:Betesmark som är bättre (har mer än 30 % högre avkastning och kvalitet) än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet och som ligger i anslutning till brukningscentrum.
Klass 2:Betesmark som är bättre (har mer än 30 % högre avkastning och kvalitet) än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet men som inte ligger i anslutning till brukningscentrum.
Klass 3:Betesmark vars avkastning och kvalitet är normal (avviker med högst 30 % från vad som är genomsnittligt) inom värdeområdet.
Klass 4:Betesmark med sämre (mer än 30 % lägre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet.
Klass 5:Betesmark med sämre (mer än 30 % lägre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet och som kan förväntas bli tagen i anspråk för virkesproduktion inom en nära framtid.
Skogsmark
4 § Bonitetsklasserna E-A skall med ledning av skogsmarkens virkesproducerande förmåga bestämmas på följande sätt.
 Bonitetsklass (Idealbonitet i skogskubikmeter per hektar och år)
LänsgruppEDCBA
1. BD län1,0-1,71,8-2,22,3-3,23,3-4,4-4,5
2. AC och Z län1,0-1,92,0-2,82,9-4,04,1-5,0-5,1
3. Y län1,0-2,82,9-3,73,8-5,05,1-6,0-6,1
4. X län1,0-3,13,2-4,54,6-5,85,9-6,7-6,8
5. W län1,0-2,52,6-3,73,8-5,85,9-7,7-7,8
6. S län1,0-3,13,2-4,95,0-7,27,3-8,7-8,8
7. AB, C, T och U län1,0-4,24,3-5,96,0-7,87,9-9,4-9,5
8. D, E och H län1,0-4,24,3-5,96,0-8,48,5-10,5-10,6
9. I län1,0-1,92,0-2,82,9-4,14,2-5,8-5,9
10. F, G, LM, P och R län1,0-4,54,6-6,86,9-9,39,4-11,2-11,3
11. O län1,0-4,54,6-6,36,4-9,39,4-11,2-11,3
12. K och N län1,0-5,05,1-7,37,4-9,910,0-11,9-12
5 § Bestämning av värdefaktorn bonitet skall ske med ledning av bonitetsindex enligt Skogshögskolans boniteringssystem.

6 § Indelningen av värdefaktorn kostnad i kostnadsklasserna 1-9 skall bestämmas med hänsyn till var och en av kostnadsfaktorerna upparbetning, föryngringsbetingelser och terrängtransport samt kvalitetsfaktorerna timmerutfall och kvalitet.
  I AC, BD, Y och Z län utom Härjedalens kommun skall indelning i kostnadsklass även ske med hänsyn till faktorn för vidaretransportkostnader. I AC och BD län skall indelningen dessutom ske med hänsyn till faktorn för persontransportkostnader.
  För kostnadsklasserna skall följande kostnadsrelation gälla.

KostnadsklassKostnadsrelation  
10,7  
20,78  
30,85  
40,93  
51  
61,08  
71,15  
81,23  
91,3  
7 § Indelningen i kostnadsklass skall göras på grundval av en bestämning av kostnadsklasspoäng. Den kostnadsklasspoäng som skall gälla för kostnadsklasserna 1-9 samt indelningen av kostnads- och kvalitetsfaktorerna till grund för poängberäkningen framgår av bilaga 4.
  Den totala kostnadsklasspoängen för en kostnadsfaktor och för en kvalitetsfaktor betecknas delsumma för faktorn. De sammanlagda delsummorna för en värderingsenhet utgör kostnadsklasspoängen för enheten om inte annat följer av 9 §.

8 § Kostnadsklasspoängen för en värderingsenhet skall åsättas i enlighet med vad som anges i bilaga 6 (skogsbeskrivning).

9 § Sedan delsummorna för de olika kostnads- och kvalitetsfaktorerna har beräknats enligt 7 och 8 §§ kan varje delsumma för sig jämkas, om sådana kostnads- och kvalitetsförhållanden som anges i skogsbeskrivningen enligt 8 § föreligger för värderingsenheten och dessa förhållanden medför särskilt höga eller särskilt låga kostnader.
  Jämkning kan också ske om på grund av andra förhållanden än som anges i skogsbeskrivningen poängsumman för en kostnadsfaktor eller för en kvalitetsfaktor uppenbarligen ger en felaktig bild av de förhållanden som faktorn avser.

10 § Virkesförråd barrträd och virkesförråd lövträd skall bestämmas i hela skogskubikmeter. Med virkesförråd uttryckt i skogskubikmeter avses fast volym stamvirke ovan stubbe inklusive toppar och bark.
  I fråga om värdefaktorerna virkesförråd barrträd och virkesförråd lövträd skall varje skogskubikmeter utgöra en klass.

11 § Värdefaktorn virkesförråd för skogsinnehav under 30 ha skall klassindelas med hänsyn till totalt virkesförråd skogskubikmeter per hektar enligt följande.

 Klass för totalt virkesförråd
Område123456789
I Del av Z, AC och BD(5)-1415-2930-4445-5960-7475-8990-104105-119120-(165)
II Del av Z, AC, BD samt I län(5)-2930-4950-6970-8990-109110-129130-149150-169170-(210)
III W, X, och Y(10)-4445-6465-8485-104105-124125-149150-169170-189190-(250)
IV A, B, C, D, E, O, P, R, S, T och U(20)-6465-8485-104105-124125-144145-159160-179180-199200-(270)
V F, G, H, K, LM och N(25)-7980-99100-119120-139140-159160-179180-199200-219220-(290)
Tomtmark
12 § Värdefaktorn typ av bebyggelse skall indelas i klasserna tomtmark för friliggande hus (F), för kedjehus m.m. (K) och för radhus (R).
  Med friliggande småhus avses ett småhus som inte - vare sig direkt eller genom komplementhus - är sammanbyggt med annat småhus.
  Med kedjehus m.m. avses ett småhus som inte utgör friliggande hus eller radhus.
  Med radhus avses varje småhus i en rad om minst tre hus vilkas bostadsdelar är sammanbyggda direkt med varandra.
  Med direkt sammanbyggt småhus jämställs småhus mellan vilka utrymmet är så begränsat att det inte kan användas för passage för gående eller dylikt.

13 § Vad som sägs i 3 kap. 3 § om klassindelning av värdefaktorn speciell belägenhet för tomtmark ingående i småhusenhet skall tillämpas även i fråga om tomtmark ingående i lantbruksenhet. Med vattendrag avses därvid i regel vad som enligt naturvårdslagen (1964:822) hänförs till vattendrag.

14 § Vad som sägs i 3 kap. 4 § om klassindelning av värdefaktorn vatten och avlopp för tomtmark ingående i småhusenhet skall tillämpas även i fråga om tomtmark ingående i lantbruksenhet.

15 § Vad som sägs i 3 kap. 5 § om klassindelning av värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden för tomtmark ingående i småhusenhet skall tillämpas även för tomtmark ingående i lantbruksenhet. Dock skall värderingsenhet på vilken det finns småhus, som utgör brukningscentrum för lantbruksenhet, indelas i klass 1.

Småhus
16 § Vad som sägs i 3 kap. 6 och 7 §§ om omfattning, ytor och ålder i fråga om småhus på småhusenhet skall gälla också i fråga om småhus ingående i lantbruksenhet.   Bestämmelserna i 3 kap. 8-12 och 15 §§ om värdefaktorerna storlek, ålder, standard och värdeordning i fråga om småhus på småhusenhet skall ha motsvarande tillämpning i fråga om småhus ingående i lantbruksenhet.

17 § Värdefaktorn byggnadskategori skall indelas i klasserna friliggande hus (F), kedjehus m.m. (K) och radhus (R).   För friliggande småhus, kedjehus m.m. och radhus gäller vad som sägs i 12 § andra - femte styckena.

18 § Vad som sägs i 3 kap. 14 § om klassindelning av värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden för småhus ingående i småhusenhet skall tillämpas även för småhus ingående i lantbruksenhet. Dock skall värderingsenhet för småhus, som enligt 8 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) utgör brukningscentrum för lantbruksenhet, indelas i klass 1.

Ekonomibyggnader
19 § Med byggnads yta på marken avses byggnadsarea enligt svensk standard SS 02 10 52.  20 § Åldern för en ekonomibyggnad skall anges i hela år. Värdefaktorn ålder uttrycks genom byggnadens värdeår. Värdeåret utgörs av byggnadens nybyggnadsår. Med nybyggnadsår avses det år då den övervägande delen av byggnaden togs eller kunde ha tagits i bruk. Det tidigaste värdeår som anges är 1929.
  Har en byggnad varit föremål för påtaglig om- eller tillbyggnad eller påtaglig förbättring skall värdeåret jämkas.

21 § Vid klassindelningen av värdefaktorn beskaffenhet för de skilda klasserna av värdefaktorn byggnadskategori skall för de olika beskaffenhetsklasserna gälla de beskrivningar som anges i bilaga 7. Till grund för indelningen i beskaffenhetsklass skall för ekonomibyggnad tillhörande byggnadskategoriklasserna 21, 23-26 och 51-53 ligga en poängberäkning avseende ekonomibyggnadens byggnadsmaterial, utrustning och skick. Beskaffenhetspoäng skall åsättas i enlighet med vad som anges i tabell för beräkning av beskaffenhetspoäng, bilagorna 8 och 9. Den beskaffenhetspoäng som skall gälla för en beskaffenhetsklass anges i bilaga 10.

22 § Sedan beskaffenhetspoäng för en ekonomibyggnad beräknats enligt 21 §, kan poängen jämkas om byggnadsmaterial, utrustning eller skick som anges i bilaga 8 eller 9 föreligger men är av mycket hög eller låg kvalitet.
  Jämkning kan också ske, om byggnadsmaterial eller utrustning är av annat slag än som anges i bilaga 8 eller 9 och materialet eller utrustningen är av mycket hög eller mycket låg kvalitet. Har byggnaden en speciell utformning kan jämkning vidare ske, om poängsumman för ekonomibyggnaden uppenbarligen ger en felaktig bild av byggnadens beskaffenhet.

Storlekskorrektion
23 § Vid bestämmande av storlekskorrektion för lantbruksenhet skall med medelstor enligt 7 kap. 4 a § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) förstås en lantbruksenhet vars sammanlagda riktvärde utgör 500 000 kronor. Dessa föreskrifter träder i kraft två veckor efter den dag, då föreskrifterna enligt uppgift på dem kom ut från trycket och tillämpas första gången vid allmän fastighetstaxering 1998 och vid särskild fastighetstaxering 1999.

RIKSSKATTEVERKET