Arkiv för Rättslig vägledning

Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om debitering av slutlig skatt enligt 1997 års taxering.

Riksskatteverket (RSV) meddelar med stöd av 2 kap. 2 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen följande rekommendationer m.m.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1.Fysiska personer och svenska dödsbon
2.Andra skattskyldiga än fysiska personer, svenska dödsbon och utländska juridiska personer
3.Utländska juridiska personer
4.Ränteberäkning m.m.

1 Fysiska personer och svenska dödsbon

1.1 Kommunal inkomstskatt

Allmän kommunalskatt (kommunalskatt, landstingsskatt och församlingsskatt) tas ut som kommunal inkomstskatt (1 och 2 §§ kommunalskattelagen [1928:370], KL). Denna beräknas på den beskattningsbara förvärvsinkomsten enligt 50 § KL.

Kommunal inkomstskatt räknas ut i en post med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorten (27 § 1 mom. uppbördslagen [1953:272], UBL).

Den som den 1 november 1995 inte tillhörde Svenska kyrkan skall påföras församlingsskatt till kyrklig kommun efter 25 % av skattesatsen till församlingsskatt. Detsamma skall gälla den som tillhörde Svenska kyrkan men inte varit folkbokförd i Sverige under någon del av 1996 (lagen [1951:691] om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör Svenska kyrkan). Nedsättning av församlingsskatten omfattar även svenskt dödsbo.

Den som är medlem i en icke-territoriell församling

1. Karlskrona amiralitetsförsamling,
2. Göteborgs tyska församling,
3. Tyska S:ta Gertruds församling,
4. Finska församlingen, och
5. Hovförsamlingen,

ä r enligt 21 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) inte skyldig att betala församlingsskatt till den territoriella församling där han är folkbokförd.

Den skattskyldiges samtliga inkomster beskattas i hemortskommunen (56 § KL). Innefattar denna flera församlingar sker beskattning i den församling där den skattskyldige enligt reglerna om hemortskommun anses ha sin hemort (60 § första stycket KL).

Den som den 1 november året näst före taxeringsåret är medlem i en icke-territoriell församling anses ha denna församling som hemort i stället för den territoriella församling där han skall vara folkbokförd, om den församlingen ligger inom den icke-territoriella församlingens upptagningsområde (60 § andra stycket KL).

I stället för kommunal inkomstskatt enligt ovan angivna grunder skall i vissa fall skatt för gemensamt kommunalt ändamål tas ut (56 § KL). Sådan skatt tas ut efter en skattesats av 25 % enligt lagen (1972:78) om skatt för gemensamt kommunalt ändamål.

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller (22 § UBL).

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

1.2 Statlig inkomstskatt

Bestämmelserna om beräkning av statlig inkomstskatt finns i 9 a och 10 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL), 22 § UBL, lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar och förordningen (1995:1231) om skiktgränsen för statlig inkomstskatt vid 1997 års taxering.

Särskilda bestämmelser gäller i vissa fall för beräkning av statlig inkomstskatt för delägare i fåmansföretag (3 § 12 mom. SIL). Ytterligare information finns i RSV:s rekommendationer RSV S 1996:10.

1.2.1 Statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster

Skatt på förvärvsinkomst för fysiska personer och svenska dödsbon avseende det beskattningsår, då dödsfallet inträffade utgör 100 kr samt 25 % av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger skiktgränsen vid 1997 års taxering. Skiktgränsen vid 1997 års taxering har fastställts till 209 100 kr. Äldre föreskrifter gäller i fråga om skattskyldig med inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla som har givit överskott och för vilken beskattningsåret har börjat före 3 november 1994. I dessa fall gäller skiktgränsen 216 200 kr och skatten utgör 100 kr samt 20 % av den del av den beskattningsbara förvärvinkomsten som överstiger denna sistnämnda skiktgräns.

För dödsbon är t.o.m. det tredje beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade (avlidna 1993-1995) den statliga inkomstskatten 100 kr om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp som motsvarar grundavdrag enligt 48 § 2 mom. KL. Om inkomsten är högre än skiktgränsen 209 100 kr är skatten 100 kr samt 25 % på den del av inkomsten som överstiger skiktgränsen. Äldre föreskrifter (jämför föregående stycke) gäller i fråga om skattskyldig med inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla som har givit överskott och för vilken beskattningsåret har börjat före 3 november 1994.

Fr.o.m. fjärde beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade (avlidna 1992 eller tidigare) är den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster 25 % av den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp motsvarande grundavdrag enligt 48 § 2 mom. KL tas dessutom 100 kr ut. I fråga om dödsbo med inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla som har givit överskott och för vilken beskattningsåret har börjat före 3 november 1994 är skattesatsen 20 % i stället för 25 %.

1.2.2 Statlig inkomstskatt på kapitalinkomster

Statlig inkomstskatt på kapitalinkomster utgör 30 % av inkomsten av kapital. Någon skatt tas inte ut om inkomsten är mindre än 100 kr.

1.2.3 Gemensamt för 1.2.1 och 1.2.2

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

1.3 Statlig förmögenhetsskatt

Bestämmelserna om beräkning av statlig förmögenhetsskatt finns i 9-12 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt (SFL), i lagarna (1996:164 och 690) om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt och i 22 § UBL.

Statlig förmögenhetsskatt är 1,5 % av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 900 000 kr.

Förmögenhetsskatt beräknas i förekommande fall på den sammanlagda beskattningsbara förmögenheten för makar. Finns hemmavarande barn under 18 år skall den beskattningsbara förmögenheten beräknas gemensamt för föräldrar och barn. Fosterbarn anses därvid inte som hemmavarande barn, vilket innebär att fosterbarn inte skall sambeskattas med sina fosterföräldrar.

Den skatt som beräknats på den sammanlagda förmögenheten fördelas i proportion till varderas skattepliktiga förmögenhet.

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning.

1.4 Statlig fastighetsskatt

Bestämmelserna om statlig fastighetsskatt finns i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt och i 22 § UBL.

Fastighetsskatt skall betalas för fastigheter som vid fastighetstaxeringen betecknats som småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet inklusive elproduktionsenhet eller lantbruksenhet om det på lantbruksenheten finns småhus eller tomtmark för småhus. Fastighet som året före taxeringsåret inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, undantas från skatteplikt.

Utöver ovan angivna fastigheter är sådan privatbostad, som avses i 5 § KL och som är belägen i utlandet, skattepliktig till fastighetsskatt.

Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 § FTL skall anses som ägare. I fråga om handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar är dock delägarna respektive medlemmarna skattskyldiga.

Underlag och skattesatser framgår av tabell.

Skattskyldig som 1993 eller senare haft kostnader för om- eller tillbyggnad med mer än 100 000 kr på den del av en hyreshusenhet som avser bostäder kan efter ansökan få underlaget för fastighetsskatten nedsatt. Detta gäller om taxeringsvärdet för denna del höjts med minst 20 % på grund av om- eller tillbyggnaden.

I stället för vad som följer av punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:652) om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall, om ett reduceringsbelopp enligt 3 a § har bestämts för hyreshusenhet, skatten beräknas på sätt som följer av 3 och 3 a §§ om en sådan beräkning leder till lägre fastighetsskatt. Om fastighetsskatt skall beräknas enligt punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i lagen om statlig fastighetsskatt skall ett reduceringsbelopp inte beaktas.

Om fastighetsskatten skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.

Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskatten jämkas med hänsyn härtill.

Fastighetsskatten beräknas på grundval av det taxeringsvärde som gäller under beskattningsåret. Gäller olika värden för skilda delar av beskattningsåret beräknas skatten särskilt för varje sådan del med motsvarande tillämpning av stycket närmast ovan.

I övrigt se övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1910) om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Om två räkenskapsår beskattas vid samma års taxering påförs fastighetsskatt för båda åren.

Fastighetsskatten påförs i helt antal kronor, varvid öretal bortfaller.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

1.5 Egenavgifter, allmän löneavgift och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster (SLF)

Bestämmelserna om egenavgifter finns i 3 och 5 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter, SAL, 1 §, 22 § och 27 § 1 mom. UBL, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter och förordningen (1994:549) om nedsättning av socialavgifter.

Bestämmelserna om allmän löneavgift finns i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, i 1 kap. 1 § och 5 kap. SAL samt i 1 § UBL. Vilka inkomster som skall utgöra underlag för allmän löneavgift framgår av punkt 1.5.2. Se även punkt 1.6.

Följande avgiftssatser gäller:

Avgifter enligt 1-7 skall betalas av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § eller 2 a § eller 11 kap. 3 § AFL. SLF beräknas inte på sådana inkomster som den skattskyldige skall betala egenavgifter och allmän löneavgift för. Vilka inkomster som skall utgöra underlag för SLF framgår av punkt 1.7.

Försäkrad som är född 1931 eller senare skall betala egenavgifter och allmän löneavgift om han inte för någon del av 1996 eller hela 1996 uppburit hel förtidspension enligt AFL eller hela 1996 uppburit hel ålderspension (gäller även förtida uttag av hel ålderspension) enligt AFL.

Tilläggspensionsavgift betalas även om hel förtidspension uppburits för någon del av 1996 eller hela 1996. Den som avlidit under 1996 påförs inte avgiften.

För påföring av egenavgifterna och allmän löneavgift med undantag för tilläggspensionsavgiften krävs, i fråga om person född 1980 eller tidigare, att han var inskriven hos allmän försäkringskassa vid utgången av 1996.

Vilka inkomster, som skall utgöra underlag för egenavgifterna, framgår av punkterna 1.5.1 - 1.5.6.

Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 11 kap. 4 § AFL och i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året inte uppgått till 1 000 kr. Detta gäller dock inte om ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet.

Rekommendationer

Underlagen bör avrundas till närmast lägre 100-tal kronor.

Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL avses:

a) inkomst av näringsverksamhet i Sverige i vilken den försäkrade arbetat i icke oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet),

b) tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven verksamhet,

c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner,

d) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt AFL samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för inkomst som ovan nämnts samt

e) ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt KL och som, utan att anställningsförhållande förelegat, utbetalts av fysisk person bosatt utomlands eller utländsk juridisk person;

allt i den mån inkomsten inte är enligt 11 kap. 2 § AFL att hänföra till inkomst av anställning.

Har inkomst enligt a) eller b) inte uppgått till 1 000 kr för år, tas den inte med i beräkningen. Inte heller tas sådan ersättning enligt c) med i beräkningen om ersättningen från den, för vilken arbetet utförts, under året inte uppgått till 1 000 kr.

Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h) och i) KL till delägare i fåmansföretag eller sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för SLF (jämför punkt 1.7) räknas inte som inkomst av annat förvärvsarbete.

Ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för arbete som utförts för någon annans räkning utan att anställning förelegat anses som inkomst av anställning om ersättningen under året uppgått till minst 1 000 kr.

En arbetstagare, som erhåller ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person och som saknar fast driftställe i Sverige, kan träffa överenskommelse med arbetsgivaren om att inkomsten av arbete som utförts i Sverige skall anses härröra från annat förvärvsarbete. I dessa fall blir därför arbetstagaren skyldig erlägga egenavgifter, se 3 kap. 2 a § och 11 kap. 3 § första stycket c) AFL jämförda med 3 kap. 4 § SAL.

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut

• till mottagare som har en F-skattesedel antingen när ersättningen bestäms eller när den betalas ut,
• till mottagare som har en A-skattesedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt om ersättningen tillsammans med annan ersättning, för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kr och utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo samt vad som utbetalats inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
• till delägare i handelsbolag av bolaget,
• till medlem i europeisk intressegruppering av grupperingen.

Om mottagaren (enligt punkt 1. ovan) har både en F-skattesedel och en A-skattesedel räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattesedeln skriftligen åberopas.

1.5.1 Sjukförsäkringsavgift

Bestämmelserna om sjukförsäkringsavgift finns förutom i SAL även i 7 och 9 §§ uppbördsförordningen (UBF) samt i Riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 1995:32.

Avgiftsunderlaget är inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 eller 2 a §§ AFL jämfört med 11 kap. 3 § AFL, se punkt 1.5, med undantag för inkomst enligt 11 kap. 3 § c) och sjukpenning m.m. enligt d) AFL.

I underlaget skall ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person i vissa fall räknas in. Detta gäller om ersättningen avser arbete som utförts i Sverige, arbetsgivaren saknar fast driftställe i Sverige samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete. Vidare skall inkomst av aktivt bedriven näringsverksamhet i utlandet räknas in under förutsättning att den inte skall anses som inkomst av anställning.

Avgiften varierar med hänsyn till bl.a. den karenstid som gäller för den försäkrade enligt följande.

Rekommendationer:

Om uppgifterna från Försäkringskassan utvisar olika karenstider eller inte omfattar hela året 1996 (366 dagar) bör uträkningen göras enligt följande.

Exempel:

Inkomst av anställning antas vara 57 820 kr och inkomst av annat förvärvsarbete 214 450 kr.

Uppgifter från Försäkringskassan:

(90 x 366) / 305 = 108,0 dagar

(215 x 366) + 305 = 258,0 dagar

Summa 366,0 dagar

Beräkning av underlag

Underlag 1: 271 500 – 57 820 = 213 680
(avrundas nedåt till närmaste hela 100-tal kronor).

Underlag 2: 214 450 – 213 680 = 770
(avrundas nedåt till närmaste hela 100-tal kronor).

Uträkning av avgiften

(213 600 x 5,19 x 108) / (100 x 366) = 3 271,23 kr

+ (213 600 x 4,56 x 258) / (100 x 366) = 6 866,01 kr

+ (700 x 5,82 x 366) / (100 x 366) = 40,74 kr

Summa 10 177,98 kr

Sjukförsäkringsavgift påförs med 10 177 kr.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.7.

1.5.2 Folkpensionsavgift

Avgiftsunderlaget är inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL, se punkt 1.5, med undantag för sjukpenning m.m. enligt 11 kap. 3 § d) AFL.

Avgiften är 6,03 %.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.7.

1.5.3 Tilläggspensionsavgift

Bestämmelserna om tilläggspensionsavgift finns förutom i SAL även i 11 kap. och 19 kap. 4 § AFL.

Avgiftsunderlaget är detsamma som för folkpensionsavgiften (se punkt 1.5.2).

Avgiften är 13,00 %.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.7.

1.5.4 Delpensionsavgift

Avgiftsunderlaget är detsamma som för folkpensionsavgiften (se punkt 1.5.2).

Avgiften är 0,20 %.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.7.

1.5.5 Arbetsskadeavgift

Bestämmelserna om arbetsskadeavgift finns förutom i SAL även i 7 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Avgiftsunderlaget är detsamma som för sjukförsäkringsavgiften (se punkt 1.5.1).

Avgiften är 1,40 %.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.7.

1.5.6 Arbetsmarknadsavgift

Arbetsmarknadsavgiften är en ny egenavgift fr.o.m. 1997 års taxering. Avgiftsunderlaget är detsamma som för sjukförsäkringsavgiften (se punkt 1.5.2).

Avgiften är 3,30 %.

1.5.7  Nedsättning av egenavgifter

I tabellen framgår dels vilka kommuner och församlingar som de olika områdena omfattar och dels de olika procentenheter som nedsättning får ske med.

Vilka verksamheter som är nedsättningsberättigade framgår av "Tabell över nedsättning av egenavgifter".

1.6 Allmän löneavgift

Bestämmelserna om allmän löneavgift finns i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, i 1 kap. 1 § SAL och 5 kap. SAL samt i 1 § UBL. Avgiften infördes den 1 januari 1995. Den som enligt 1 kap. 2 § SAL skall betala egenavgifter skall för varje år betala allmän löneavgift.

Avgiftsunderlaget är detsamma som för folkpensionsavgiften (se punkt 1.5.2). På den del av underlaget somm avser tid före den 1 januari 1995 betalas dock ingen allmän löneavgift.

Omfattar beskattningsår tid såväl före som efter utgången av år 1994, skall - om den skattskyldige inte visar annat - så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1994 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

Avgiften är 1,5 %.

1.7 Särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster (SLF)

Bestämmelserna om SLF finns i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, i 1 kap. 1 § och 5 kap. SAL samt i 1 § UBL.

Enskild person eller dödsbo betalar SLF på inkomst av passiv näringsverksamhet i Sverige. För den som är född 1930 eller tidigare eller som är född 1931 eller senare men under hela året uppburit hel ålderspension eller avlidit under 1996 utgör underlaget förutom inkomst av passiv näringsverksamhet också inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL, se punkt 1.5, med undantag för d). Vad som sagts under punkt 1.5 om F- respektive A-skattesedel gäller således även SLF. Vidare skall den (oavsett ålder) som uppburit viss ersättning som betalas ut enligt trygghetsförsäkring vid arbetsskada samt avtalsgruppsjukförsäkring som utgör intäkt i näringsverksamhet betala SLF på ersättningen.

Vid bestämmandet av underlaget bortses från sådana inkomster för vilka egenavgifter skall betalas.

SLF betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kr.

Rekommendationer:

Underlagen bör avrundas nedåt till närmaste lägre 100-tal kronor.

SLF är 21,39 % för åren 1995 och 1996 samt 17,89 % för 1994.

Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av 1994, skall - om den skattskyldige inte visar annat - så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1994 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

1.8 Avkastningsskatt på pensionsmedel

Bestämmelserna om avkastningsskatt finns i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.

Skatteunderlaget utgörs av kapitalunderlaget (enligt 3 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel) multiplicerat med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret före ingången av beskattningsåret. Den genomsnittliga statslåneräntan under 1994 var 9,52 % och under 1995 10,16 %. Skatteunderlaget avrundas därefter nedåt till helt 100-tal kronor.

Vilka som är skattskyldiga till avkastningsskatt och skattesats framgår av nedanstående tabell. I fråga om handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering är delägarna respektive medlemmarna skattskyldiga för avkastningsskatt.

Om beskattningsåret är kortare eller längre än 12 månader skall skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Jämkning skall också göras om arbetsgivare (5. ovan) helt upplöser pensionsskulden under beskattningsåret.

För beskattningsår som påbörjats före 1 januari 1995 tillämpas äldre bestämmelser, dvs. skattesatsen är 9 % av hela skatteunderlaget för samtliga skattskyldiga. Om skatteunderlaget är hänförligt till annan personförsäkring än pensionsförsäkring är dock skattesatsen 20 % för skattskyldiga enligt 1., 2. och 3. ovan.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

1.9 Särskild löneskatt på pensionskostnader (SLP)

Bestämmelserna om SLP finns i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader.

1.9.1 SLP för anställda

Den som utfäst en tjänstepension skall betala SLP med 21,39 % på kostnaden för pensionsutfästelsen. Om beskattningsåret påbörjats 1994 är skattesatsen 17,89 %.

I fråga om handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering är dock delägarna respektive medlemmarna skattskyldiga.

Beskattningsunderlaget utgörs av summan av följande poster:

a) avgift för tjänstepensionsförsäkring,
b) avsättning till pensionsstiftelse,
c) ökning av konto Avsatt till pensioner,
d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller på grund av tjänstepensionsförsäkring,
e) utgiven ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse, minskat med summan av följande poster:

f) gottgörelse från pensionsstiftelse,
g) minskning av konto Avsatt till pensioner,
h) 85 % av bokförd skuld på konto Avsatt till pensioner vid beskattningsårets ingång multiplicerad med den genomsnittliga statslåneräntan (10,16 % för beskattningsår som påbörjats under 1996) under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret,
i) ersättning som erhållits för övertagen pensionsutfästelse,
j) negativt belopp som föregående beskattningsår uppkommit vid beräkning av beskattningsunderlaget.

I posten a) skall inte räknas med avgift för gruppsjukförsäkring som avses i 1 § första stycket 5 (lagen 1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Posten h) skall jämkas om beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader. Detsamma gäller om pensionsskulden som avses i h) helt upplöses under beskattningsåret. Äldre bestämmelser tillämpas för beskattningsår som påbörjats före 1 januari 1995.

Även avgifter för tjänstepensionsförsäkringar tagna i utlandet kan vara skattepliktiga. (Jmf 31 § anvisningspunkt 1 sjuttonde stycket KL.)

1.9.2 SLP för egen pensionsförsäkringspremie m.m.

Enskild person eller dödsbo som medges avdrag i näringsverksamhet enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 § KL för avgift för pensionsförsäkring eller för inbetalning på pensionssparkonto skall betala SLP med 21,39 % på avgiften. För beskattningsår som påbörjats före 1 januari 1995 betalas SLP med 17,89 %.

1.10 Skattetillägg och särskilt tillägg

1.10.1 Skattetillägg

Bestämmelserna om skattetillägg finns i 5 kap. 1-4 och 6-13 §§ taxeringslagen (1990:324), TL.

Skattetillägg påförs skattskyldig med 20 % av den mervärdesskatt och med 40 % av sådan kommunal och statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt (i fall som avses i 2 § första stycket 1-5 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel), särskild löneskatt på pensionskostnader och den expansionsmedelsskatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make, eller, i fråga om förmögenhetsskatt, någon annan person som samtaxeras med honom eller, vad gäller mervärdesskatt, felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom.

Vid skönstaxering beräknas skattetillägget på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs utöver den skatt som annars skulle ha påförts.

Skulle den oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha medfört sådant underskott i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället uträknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som rättelsen av den oriktiga uppgiften medfört. Detsamma gäller om motsvarande underskott på grund av skönstaxering minskar.

I vissa fall beräknas skattetillägg efter 20 % på skatten eller, vad gäller mervärdesskatt, 10 % eller tas inte alls ut. Skall skattetillägg beräknas efter skilda procentsatser gäller särskilda proportioneringsregler (5 kap. 13 § TL).

Skattetillägg anges i helt krontal så att öretal bortfaller (22 § UBL). Skattetillägg som inte uppgår till 100 kr, påförs inte.

I RSV Dt 1992:7 finns rekommendationer m.m. om tillämpningen av bestämmelserna.

1.10.2 Särskilt tillägg enligt lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar

Bestämmelserna om särskilt tillägg finns i 11 § och 15 § andra stycket i lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.

Det särskilda tillägget är 30 % av det belopp som skattereduktion enligt 1.17.3 sätts ned med.

1.11 Förseningsavgift enligt taxeringslagen

Bestämmelserna om förseningsavgift finns i 5 kap. 5-8 samt 12 och 13 §§ TL.

Om en självdeklaration inte kommit in inom föreskriven tid eller lämnats med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering påförs förseningsavgift, aktiebolag med 1 000 kr och andra skattskyldiga med 500 kr. Avgiften blir densamma om skattskyldig inte fullständigar deklarationshandling, som lämnats inom föreskriven tid, med underskrift inom tid som angetts i föreläggande eller om skattskyldig, som avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid, inte avger en särskild självdeklaration inom tid som anges i föreläggande.

Den som utan föreläggande skall lämna självdeklaration men inte kommit in med deklarationen senast den 1 augusti under taxeringsåret eller dessförinnan endast kommit in med en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering påförs förseningsavgift med fyra gånger det belopp som anges i föregående stycke, dvs. med 4 000 kr för aktiebolag och 2 000 kr för andra skattskyldiga.

I RSV Dt 1992:7 finns rekommendationer m.m. om tillämpningen av bestämmelserna.

1.12 Förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen

Bestämmelserna om denna förseningsavgift finns i 18 kap. 42-46 §§ och i 26 kap. 4 § FTL.

Rekommendationer m.m. om tillämpning av bestämmelserna finns i RSV S 1996:24.

1.12.1 Allmän fastighetsdeklaration

Om en deklarationsskyldig inte har kommit in med allmän fastighetsdeklaration inom föreskriven tid eller endast har lämnat en allmän fastighetsdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering skall förseningsavgift om 500 kr påföras honom.

Har den deklarationsskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling som inte är behörigen undertecknad tas förseningsavgift ut endast om handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall bestäms avgiften till 500 kr.

Om en deklarationsskyldig som utan föreläggande skall lämna allmän fastighetsdeklaration, inte har kommit in med deklaration senast den 2 maj 1996 eller om han dessförinnan endast har kommit in med en allmän fastighetsdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, bestäms förseningsavgiften till 2 000 kr.

1.12.2 Särskild fastighetsdeklaration

Om en deklarationsskyldig som förelagts att lämna särskild fastighetsdeklaration inte har kommit in med deklarationen inom föreskriven tid eller endast har lämnat en deklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, påförs förseningsavgift med 500 kr. Har någon deklaration inte lämnats inom föreskriven tid efter förnyat föreläggande bestäms förseningsavgiften till 2 000 kr.

Har den deklarationsskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling som inte är behörigen undertecknad tas förseningsavgift ut endast om handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall beräknas avgiften till 500 kr.

1.13  Mervärdesskatt

Enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) skall skattskyldig som bedriver verksamhet i vilken beskattningsunderlagen inte överstiger en miljon kr i regel redovisa mervärdesskatten i särskild självdeklaration.

Om den utgående mervärdesskatten överstiger den ingående debiteras skillnadsbeloppet som en delpost av slutliga skatten. Om den ingående mervärdesskatten däremot överstiger den utgående gottskrivs den skattskyldige skillnadsbeloppet på samma sätt som erlagd preliminär skatt.

1.14 Annuiteter på avdikningslån

Annuiteter på avdikningslån påförs enligt förteckningar, som förvaras hos skattemyndigheten.

Enligt skattebetalningsutredningens betänkande SOU 1996:100, del B sid. 237, synes annuitet på avdikningslån inte kunna bli aktuell vid 1997 eller senare års taxeringar.

1.15 Allmänna egenavgifter

Allmänna egenavgifter skall enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter betalas i form av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift.

Avgifterna beräknas på summan av inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 § AFL och inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL, om den enskilda är skattskyldig för inkomsten enligt KL. Avgifterna beräknas på summan av inkomsterna till den del summan inte överstiger 7,5 förhöjda basbelopp (7,5 x 36 800 =) 276 000 kr. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall var för sig avrundas till närmast lägre 100-tal kr.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning överstiger 1 000 kr.

Avgifter skall inte betalas av den som vid årets ingång fyllt 65 år, dvs. vid 1997 års taxering födda 1930 eller tidigare. Avgifter betalas inte heller om inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete sammanlagt understiger 8 700 kr, dvs. 24 % av basbeloppet (36 200 kr). Har beskattningsåret börjat före den 1 juli 1995 gäller i stället (25 % av 36 200 =) 9 100 kr.

Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1994, skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1994 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

1.15.1 Pensionsavgift

Avgift tas ut med 1 % av avgiftsunderlaget, punkt 1.15, och tillämpas på avgiftspliktig inkomst som avser tid efter utgången av år 1994.

Avgiften avrundas till närmast hela 100-tal kr. Avgift som slutar på 50 kr avrundas till närmast lägre 100-tal kr.

1.15.2 Sjukförsäkringsavgift

Avgift tas ut med 2,95 % på den del av avgiftsunderlaget, punkt 1.15, som avser år 1995 och med 3,95 på den del som avser år 1996.

Avgiften avrundas till närmast hela 100-tal kr. Avgift som slutar på 50 kr avrundas till närmast lägre 100-tal kr.

Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången 1995 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av 1995 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

1.16 Expansionsmedelsskatt

Bestämmelserna om expansionsmedelsskatt finns i lagen (1993:1537) om expansionsmedel.

Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet för fysisk person och svenskt dödsbo enligt KL och SIL medges avdrag med ett belopp som motsvarar en ökning av expansionsmedel. En minskning av expansionsmedel tas upp som intäkt.

Verksamhet som bedrivs av utländsk juridisk person omfattas inte av lagen.

Medgivet avdragsbelopp utgör underlag för expansionsmedelsskatten, som är 28 % av underlaget. Den skattskyldige skall vid debitering av slutlig skatt gottskrivas ett belopp som motsvarar 28 % av en minskning av expansionsmedel.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning.

1.17 Skattereduktion

Följande slag av skattereduktioner kan förekomma

• skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall
• skattereduktion för byggnadsarbete på bostadshus
• skattereduktion för riskkapitalinvesteringar och
• skattereduktion för underskott av kapital.

Är skattskyldig berättigad till mer än ett slags skattereduktion sker avräkning i ovan nämnd ordning. Skattereduktion görs endast från kommunal och statlig inkomstskatt samt fastighetsskatt.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.

1.17.1 Skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall

Bestämmelserna om denna skattereduktion finns i lagen (1996:1231) om skattereduktion av fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar.

Skattereduktionen kan medges den som den 1 januari 1996 ägde en småhusenhet med värdeår 1990 eller tidigare och som fått ett kraftigt ökat taxeringsvärde vid 1996 års allmänna fastighetstaxering. Basvärdet som småhusenheten då fick måste vara minst 40 % högre än taxeringsvärdet 1995, dock minst 200 000 kr högre. Skattereduktionen medges bara om ägaren var eller rätteligen bort vara folkbokförd på fastigheten såväl den 1 januari 1996 som den 31 december 1996.

Underlaget för skattereduktionen är skillnaden mellan 1996 års basvärde och det högsta av 1995 års taxeringsvärde ökat med 40 % eller 1995 års taxeringsvärde ökat med 200 000 kr. Skattereduktionen är 1,7 % av detta underlag, dock högst 10 000 kr.

1.17.2 Skattereduktion för byggnadsarbete på bostadshus

Bestämmelser om denna skattereduktion finns i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus och i Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1996:17) om handläggningen av ärenden enligt lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus.

Skattereduktionen kan efter ansökan medges ägare till bostadshus eller innehavare av bostadsrätt om denne haft utgifter för reparation och underhåll samt utgifter för om- eller tillbyggnad av bostadshus (byggnadsarbete).

Ansökan skall ha kommit in till en skattemyndighet senast den 2 mars 1998. Om den har kommit in före den 1 mars 1997 skall skattereduktionen tillgodoräknas vid debitering av skatt på grund av 1997 eller 1998 års taxering efter vad som anges i ansökningen. Kommer ansökningen in senare tillgodoräknas skattereduktionen vid debitering av skatt på grund av 1998 års taxering.

Ärendena skall enligt RSFS 1996:17 handläggas av skattemyndigheten i det län där fastigheten ligger. Vid debiteringen av slutlig skatt medges den skattereduktion som denna skattemyndighet beslutat. Om en skattskyldig under beskattningsåret har varit skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt och har denna satts ned på grund av rubricerade skattereduktion skall skattereduktionen dock minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

Skattereduktionen utgör 30 % av underlaget. Är underlaget mindre än 2 000 kr medges inte någon skattereduktion. För varje taxeringsenhet/bostadsrätt begränsas skattereduktionen till vissa högsta belopp.

1.17.3 Skattereduktion för riskkapitalinvesteringar

Bestämmelser om denna skattereduktion finns i lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar och i Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1996:4) om handläggningen av ärenden om skattereduktion enligt lagen (1995:1623) omskattereduktion för riskkapitalinvesteringar.

Skattereduktionen kan efter ansökan medges fysisk person som under 1996 köpt och betalat nyutgivna aktier i ett aktiebolag som inte är noterat på någon börslista.

Ansökan skall ha kommit in till en skattemyndighet senast den 4 maj 1998. Om den har kommit in senast den 2 maj 1997 skall skattereduktionen tillgodoräknas vid debitering av skatt på grund av 1997 eller 1998 års taxering efter vad som anges i ansökan. Kommer ansökan in senare tillgodoräknas skattereduktionen vid debitering av skatt på grund av 1998 års taxering.

Ärendena skall enligt RSFS 1996:4 handläggas av skattemyndigheten i det län där sökanden har sin hemortskommun enligt 66 § KL.

Skattereduktionen utgör 30 % av underlaget. I underlaget inräknas betalningar om sammanlagt högst 100 000 kr. Den medges dock endast om underlaget uppgår till minst 10 000 kr.

1.17.4 Skattereduktion för underskott av kapital

Bestämmelserna om denna skattereduktion finns i 2 § 4 mom. UBL.

Uppkommer underskott vid beräkning av inkomst av kapital (3 § 14 mom. SIL) medges skattereduktion med 30 % av underskottet som inte överstiger 100 000 kr och 21 % av återstoden. Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt och har denna nedsatts enligt 12 § 4 mom. samma lag på grund av underskott av kapital skall skattereduktionen dock minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

1.18 Begränsningsregeln

Bestämmelserna om begränsningsregeln (avser endast fysisk person och dödsbo) finns i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall samt i lagen (1995:1542) om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen om begränsning av skatt i vissa fall.

Ytterligare information om tillämpningen av lagen finns i RSV:s rekommendationer m.m., RSV S 1995:13 och 1996:25.

2  Andra skattskyldiga än fysiska personer, svenska dödsbon och utländska juridiska personer

Statlig inkomstskatt utgör 28 % av den beskattningsbara inkomsten. För värdepappersfonder utgör dock statlig inkomstskatt 30 % av den beskattningsbara inkomsten (10 a § SIL). Skatten är 25 % för värdepappersfonder med beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1995. Öretal bortfaller (22 § UBL).

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

2.2 Statlig förmögenhetsskatt

Följande juridiska personer skall påföras förmögenhetsskatt om och i den mån de är skyldiga att betala skatt för inkomst och inte är skattskyldiga som avses i 7 § 3-6 mom. SIL (6 § 1 mom. b) SFL).

• Föreningar och samfund, om medlemmarna inte på grund av medlemskap äger del i föreningens eller samfundets förmögenhet.
• Sådan juridisk person som förvaltar samfällighet enligt lagen (1952:166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna eller förvaltar sockenallmänning, sockensamfälld mark eller mark som av ålder är samfälld o.d. enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
• Andra stiftelser än familjestiftelser.

Förmögenhetsskatten är 1,5 promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 25 000 kr, dock lägst en krona (11 § 2 mom. SFL).

Sådana familjestiftelser som avses i 10 a § SIL i dess lydelse intill den 1 juli 1990 är skyldiga att betala skatt för förmögenhet (6 § 1 mom. a) SFL). Den statliga förmögenhetsskatten är 1,5 % av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 900 000 kr (punkt 3 i lagen [1991:1850] om upphävande av lagen [1947:577] om statlig förmögenhetsskatt).

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller (22 § UBL).

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning.

2.3 Statlig fastighetsskatt, se punkt 1.4

2.4 Avkastningsskatt på pensionsmedel, se punkt 1.8

2.5 Särskild löneskatt på pensionskostnader, se punkt 1.9

2.6 Skattetillägg, se punkt 1.10.1.

2.7 Förseningsavgift enligt taxeringslagen, se punkt 1.11

2.8 Förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen, se punkt 1.12-1.12.2

2.9 Mervärdesskatt, se punkt 1.13

2.10 Annuiteter på avdikningslån, se punkt 1.14

Utländska juridiska personer

Med utländsk juridisk person avses enligt 16 § 2 mom. första stycket SIL association, som enligt lagstiftningen i den stat där den är hemmahörande kan förvärva rättigheter, ikläda sig skyldigheter och föra talan inför domstolar och andra myndigheter och över vilkens förmögenhetsmassa de enskilda delägarna inte fritt kan förfoga.

Med utländskt bolag avses enligt 16 § 2 mom. andra stycket SIL utländsk juridisk person som i den stat där den är hemmahörande är föremål för beskattning som är likartad den som svenska aktiebolag är underkastade.

Såsom utländskt bolag avses också alltid utländsk juridisk person hemmahörande i någon av de i 16 § 2 mom. tredje stycket SIL uppräknade staterna med vilka Sverige ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning, om den utländska juridiska personen är en person på vilken avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten tillämpas och enligt avtalet har hemvist i denna stat.

Med utländskt bolag likställs enligt 16 § 2 mom. fjärde stycket SIL där inte annat uttryckligen stadgas, främmande stat samt utländsk menighet liksom dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle inte var bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige.

3.1 Statlig inkomstskatt

Utländskt bolag och andra utländska juridiska personer än utländska bolag är skattskyldiga till statlig inkomstskatt för vissa i 6 § 1 mom. c) och d) SIL närmare angivna inkomster.

Statlig inkomstskatt utgör 28 % av den beskattningsbara inkomsten. För värdepappersfonder utgör dock statlig inkomstskatt 30 % av den beskattningsbara inkomsten (10 a § SIL). Skatten är 25 % för värdepappersfonder med beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1995.

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller (22 § UBL).

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

3.2 Statlig förmögenhetsskatt

Utländskt bolag är skattskyldigt för förmögenhet i den utsträckning som följer av 6 § 1 mom. c) SFL.

Utländska livförsäkringsanstalter är dock frikallade från skattskyldighet för förmögenhet som hänför sig till försäkringsrörelse som bedrivs i Sverige (6 § 1 mom. fjärde stycket SFL).

Förmögenhetsskatten är 1,5 % av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 900 000 kr enligt punkt 3 i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller (22 § UBL).

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning.

3.3 Statlig fastighetsskatt, se punkt 1.4

3.4 Avkastningsskatt på pensionsmedel, se punkt 1.8

3.5 Särskild löneskatt på pensionskostnader, se punkt 1.9

3.6 Skattetillägg, se punkt 1.10.1.

3.7 Förseningsavgift enligt taxeringslagen, se punkt 1.11

3.8 Förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen, se punkt 1.12-1.12.2

3.9 Mervärdesskatt, se punkt 1.13

3.10 Annuiteter på avdikningslån, se punkt 1.14

4 Ränteberäkning m.m.

Avgörande för beräkning av såväl ränta på överskjutande skatt (ö-skatteränta) som kvarskatteavgift är den statslåneränta (SLR) som gällde vid utgången av november 1996, dvs. 7,02 %.

4.1 Ö-skatteränta

Bestämmelserna om beräkning av ö-skatteränta finns i 69 § 1 mom. och i 22 § UBL.

Underlaget utgörs av det belopp (skillnadsbeloppet) varmed summan av följande skatter överstiger den skattskyldiges slutliga skatt:

• preliminär skatt som den skattskyldige betalat senast den 5 maj 1997. (Om arbetsgivare innehållit preliminär skatt, är skatten betald av den skattskyldige även om beloppet inte inbetalats till skattemyndigheten.),
• överskjutande ingående mervärdesskatt i den mån skatten inte betalats ut genom förtidsåterbetalning,
• skatt som överförts från stat med vilken Sverige ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,
• ett belopp motsvarande 28 % av en minskning av expansionsmedel enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
• särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här samt
• särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här.

Vid bestämmande av underlag skall skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen, förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen eller särskilt tillägg enligt lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar inte räknas in i den slutliga skatten.

Vid debitering av slutlig skatt senast den 1 september 1997 är ö-skatteräntan 2,5 % (35 % av SLR) på den del av skillnadsbeloppet som inte överstiger 20 000 kr. På den del som överstiger 20 000 kr är ö-skatteräntan 1,8 % (25 % av SLR).

Ränta beräknas dock inte på den del av skillnadsbeloppet som motsvaras av preliminär skatt som inbetalats efter den 10 februari 1997.

I övriga fall beräknas ränta med 4,2 % (60 % av SLR) på den del av det överskjutande beloppet som inte överstiger 20 000 kr och på belopp därutöver med 3,2 % (45 % av SLR). På fyllnadsinbetalning av preliminär skatt som gjorts efter den 10 februari 1997 men senast den 5 maj 1997 är räntan 2,1 % (30 % av SLR).

Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om beloppet understiger 50 kr. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ytterligare information finns i RSV:s rekommendationer m.m. om kvarskatteavgift och ö-skatteränta att tillämpas fr.o.m. 1995 års taxering, RSV S 1994:32.

Arbetsblankett för "Uträkning av ö-skatteränta", se RSV 4423 Utg. 24.

4.2 Kvarskatteavgift

Bestämmelserna om beräkning av kvarskatteavgift finns i 27 § 3 och 4 mom. och 22 § UBL.

Underlaget utgörs av det belopp (skillnadsbeloppet) varmed den skattskyldiges slutliga skatt efter avdrag för överskjutande ingående mervärdesskatt, överstiger:

• den preliminära skatt som han har betalat senast den 10 februari 1997 i den mån skatten inte har använts för betalning av innehållen preliminär skatt enligt bestämmelserna i 52 a § första stycket UBL,
• debiterad preliminär F-skatt och debiterad särskild A-skatt,
• sådan preliminär A-skatt, som fastställts till betalning på grund av att den skattskyldiges arbetsgivare underlåtit att göra skatteavdrag för den
• skatt som överförts från stat med vilken Sverige ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,
• ett belopp motsvarande 28 % av en minskning av expansionsmedel enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
• särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här samt
• särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande visats här.

Vid bestämmande av underlag skall skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen, förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen eller särskilt tillägg enligt lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar inte räknas in i den slutliga skatten.

Kvarskatteavgiften är 1,4 % (20 % av SLR) på skillnadsbeloppet till den del det har täckts av preliminär skatt som har betalats senast den 5 maj 1997 och 8,8 % (125 % av SLR) på resterande del. Kvarskatteavgift skall dock inte beräknas på skillnadsbelopp till den del det uppgår till högst 20 000 kr (s.k. fribelopp) och har betalats senast den 5 maj 1997.

Om den slutliga skatten debiteras senast den 1 september 1997 och hela den kvarstående skatten betalats senast den 18 september 1997 är kvarskatteavgiften på den resterande delen enligt närmast föregående stycke 4,2 % (60 % av SLR).

Har skattskyldig, som fått anstånd med självdeklarationen till någon dag efter den 3 maj 1997, betalat in preliminär skatt för inkomståret efter detta datum men senast den 30 juni 1997, är kvarskatteavgiften 1,4 % (20 % av SLR) på belopp upp till 20 000 kr och 2,8 % (40 % av SLR) på resterande del.

Rekommendationer:

Bestämmelserna i sista stycket ovan bör även gälla om den skattskyldige har fått ett fribelopp på 20 000 kr från fyllnadsinbetalning gjord under tiden den 11 februari - den 5 maj 1997.

Avgift, i förekommande fall efter avdrag för ö-skatteränta, påförs inte om beloppet understiger 50 kr.

Ytterligare information finns i RSV:s rekommendationer m.m. om kvarskatteavgift och ö-skatteränta att tillämpas fr.o.m. 1995 års taxering, RSV S 1994:32.

Arbetsblankett för "Uträkning av kvarskatteavgift", se RSV 4475 Utg. 11.

4.3 Uppbördsmånad m.m.

Kvarstående skatt skall betalas senast den 14 april 1998 (28 § andra stycket UBL).

Kvarstående skatt under 25 kr tas inte ut (28 § första stycket UBL).

Återbetalning av överskjutande skatt skall ske endast om skatten tillsammans med ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatteavgift, uppgår till minst 25 kr (68 § 1 mom. första stycket UBL).

Dessa rekommendationer m.m. tillämpas på slutlig skatt på grund av 1997 års taxering.

För beskattningsår som påbörjats före utgången av juni 1995 är procenttalet 0,00 i stället för 1,00 och 0,50.

** Endast för den tid då ägaren varit bosatt i Sverige och endast då den inte ärundantagen från beskattning i Sverige på grund av dubbelbeskattningsavtal.

Område 1

Norrbottens län

Arjeplogs kommun
Arvidsjaurs kommun
Gällivare kommun
Haparanda kommun
Jokkmokks kommun
Kalix kommun
Kiruna kommun
Pajala kommun
Överkalix kommun
Övertorneå kommun

Västerbottens län

Dorotea kommun
Malå kommun
Sorsele kommun
Storumans kommun
Vilhelmina kommun
Åsele kommun
samt
Björksele församling i Lycksele kommun

Jämtlands län

Bergs kommun
Härjedalens kommun
Ragunda kommun
Strömsunds kommun
samt
Håsjö och Hällesjö församlingar i Bräcke kommun
Alsens,
Föllinge,
Hotagens,
Laxsjö och
Offerdals församlingar
i Krokoms kommun
samt Kalls församling
i Åre kommun

Västernorrlands län

Edsele, Junsele, Ramsele och
Ådals-Lidens församlingar
i Sollefteå kommun
samt
f.d. Solbergs kyrkobokföringsdistrikt i Örnsköldsviks kommun

En försäkrad får nedsättning av egenavgifterna för hela sin verksamhet om den huvudsakligen hänför sig till sådan verksamhet som anges i tabellen.

Om verksamheten bara i mindre omfattning hänför sig till sådan verksamhet får nedsättning beviljas bara om den försäkrade påverkas på grund av lagens bestämmelser i mer betydande grad av konkurrens och den del av verksamheten som berättigar till nedsättning kan avgränsas från den övriga. I detta fall får nedsättning beviljas bara för den del av egenavgifterna som hänför sig till den nedsättningsberättigade verksamheten och endast efter särskild prövning av skattemyndigheten.

Den procentsats efter vilken egenavgifterna sammanlagt skall tas ut sätts ned med 10 procentenheter.

Område 2

Västerbottens län

Bjurholms kommun
Norsjö kommun
Vindelns kommun
och Lycksele kommun med
undantag av Björksele församling
samt
Fällfors,
Jörns och
Kalvträsks församlingar i Skellefteå kommun

Jämtlands län

Näs och Häggenås församlingar
i Östersunds kommun och
Näskotts församling i
Krokoms kommun
Bräcke kommun
med undantag av
Håsjö och Hällesjö församlingar
Åre kommun
med undantag av Kalls församling

Västernorrlands län

Sollefteå kommun
med undantag av
Edsele, Junsele, Ramsele
och Ådals-Lidens församlingar
Ånge kommun
samt
Holms och Lidens församlingar i Sundsvalls kommun
samt
Anundsjö församling
med undantag av f.d. Solbergs kyrkobokföringsdistrikt
Björna,
Skorpeds och Trehörningsjö församlingar i Örnsköldsviks kommun

Gävleborgs län

Ljusdals kommun

Dalarnas län

Transtrands och Lima församlingar i Malungs kommun
samt
Särna och Idre församlingar i Älvdalens kommun

Värmlands län

Norra Finnskoga,
Södra Finnskoga och
Dalby församlingar
i Torsby kommun

Norrbottens län

Älvsbyns kommun
Edefors och Gunnarsbyns församlingar i Bodens kommun
f.d. Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt i Piteå kommun

En försäkrad får nedsättning av egenavgifterna för hela sin verksamhet om den huvudsakligen hänför sig till sådan verksamhet som anges i tabellen.

Om verksamheten bara i mindre omfattning hänför sig till sådan verksamhet får nedsättning beviljas bara om den försäkrade påverkas på grund av lagens bestämmelser i mer betydande grad av konkurrens och den del av verksamheten som berättigar till nedsättning kan avgränsas från den övriga. I detta fall får nedsättning beviljas bara för den del av egenavgifterna som hänför sig till den nedsättningsberättigade verksamheten och endast efter särskild prövning av skattemyndigheten.

Den procentsats efter vilken egenavgifterna sammanlagt skall tas ut sätts ned med 10 procentenheter. Beträffande Norrbottens län gäller detta endast avgifter som avser tid efter den 31 december 1995. För tid före 1 januari 1996 gäller vad nedan sägs under område 3.

Område 3 (gäller endast avgifter avseende tid före den 1 januari 1996)

Norrbottens län

Bodens kommun
Luleå kommun
Piteå kommun
Älvsbyns kommun

En försäkrad får nedsättning av egenavgifterna för hela sin verksamhet om den huvudsakligen hänför sig till sådan verksamhet som anges i tabellen.

Om verksamheten bara i mindre omfattning hänför sig till sådan verksamhet får nedsättning beviljas bara om den försäkrade påverkas på grund av lagens bestämmelser i mer betydande grad av konkurrens och den del av verksamheten som berättigar till nedsättning kan avgränsas från den övriga. I detta fall får nedsättning bara beviljas för den del av egenavgifterna som hänför sig till den nedsättningsberättigade verksamheten och endast efter särskild prövning av skattemyndigheten.

Den procentsats efter vilken egenavgifterna sammanlagt skall tas ut sätts ned med 5 procentenheter.

Gemensamt för områdena 1-3

Nedsättning av egenavgifterna skall i första hand avse folkpensionsavgiften och därefter i angiven ordning sjukförsäkringsavgiften, delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften och tilläggspensionsavgiften.

Tabell över nedsättning av egenavgifter

(x = egenavgifter kan sättas ned och - = egenavgifter kan inte sättas ned)

b) Gäller enbart uppdrags- och uthyrningsverksamhet.

c) Gäller enbart uppdragsverksamhet.

d) Gäller enbart i fråga om skidliftsverksamhet som bedrivs fristående eller i kombination med restaurang- eller kaféverksamhet.

e) Gäller enbart i fråga om arbete som avser kanslifunktionerna inom angivna organisationers riks- och centralförbund.

f) Gäller enbart om arbetet kan avgränsas från den övriga verksamheten om inte arbetet ingår i stödberättigad verksamhet enligt punkt 1 - 11.