På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets allmänna råd

Skatteverkets föreskrifter
om värderingen vid allmän fastighetstaxering av lantbruksenheter 2005;
SKVFS 2004:11
Fastighetstaxering
Utkom från trycket den 30 juni 2004
beslutade den 21 juni 2004.

    Skatteverket föreskriver med stöd av 7 kap. 7 § och 19 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) samt 6 kap. 1 § fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199) följande.

Åkermark

1 § Vid klassindelning av värdefaktorn beskaffenhet skall för beskaffenhetsklasserna 1-5 gälla följande.

Klass 1:Åkermark vars produktionsförmåga är mycket bättre än (mer än 30 procent över) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala.
Klass 2:Åkermark vars produktionsförmåga är bättre än (minst 10 procent men högst 30 procent över) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala.
Klass 3:Åkermark vars produktionsförmåga är normal (avviker mindre än 10 procent från den genomsnittliga produktionsförmågan) inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala.
Klass 4:Åkermark vars produktionsförmåga är sämre än (minst 10 procent men högst 30 procent under) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala.
Klass 5:Åkermark vars produktionsförmåga är mycket sämre än (mer än 30 procent under) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för värdeområdet normala.
   Vid bedömningen av åkermarkens produktionsförmåga förutsätts i samtliga beskaffenhetsklasser att åkermarken tillhör dräneringsklass 1 eller 2.    
    Om brukningsförhållandena för åkermarken är väsentligt bättre än vad som är normalt inom värdeområdet, skall beskaffenhetsklassen höjas med ett steg. Är brukningsförhållandena väsentligt sämre än vad som är normalt inom värdeområdet skall beskaffenhetsklassen sänkas med ett steg.

2 § Vid klassindelning av värdefaktorn dränering skall för dräneringsklasserna 1-3 gälla följande.

Klass 1:Åkermark som är tillfredsställande dränerad genom plantäckdikning, som utförts efter 1984.
Klass 2:Annan åkermark än sådan som tillhör klass 1, om den är tillfredsställande dränerad eller självdränerande.
Klass 3:Åkermark som är otillfredställande dränerad.
   Om befintligt huvudavlopp inte medger tillfredställande avrinning, skall dräneringsklassen sänkas ett steg.

Betesmark

3 § Vid klassindelning av värdefaktorn beskaffenhet skall för beskaffenhetsklasserna 1-5 vid normala bruknings- och torrläggningsförhållanden gälla följande.

Klass 1:Betesmark som är bättre (har mer än 30 procent högre avkastning och kvalitet) än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet och som ligger i anslutning till brukningscentrum.
Klass 2:Betesmark som är bättre (har mer än 30 procent högre avkastning och kvalitet) än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet men som inte ligger i anslutning till brukningscentrum.
Klass 3:Betesmark vars avkastning och kvalitet är normal (avviker med högst 30 procent från vad som är genomsnittligt) inom värdeområdet.
Klass 4:Betesmark som har sämre (mer än 30 procent lägre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet.
Klass 5:Betesmark som har sämre (mer än 30 procent lägre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet och som kan förväntas bli tagen i anspråk för virkesproduktion inom en nära framtid.
Skogsmark

4 § Bonitetsklasserna E-A skall med ledning av skogsmarkens virkesproducerande förmåga bestämmas på följande sätt.

LänsgruppBonitetsklass (medelbonitet i skogskubikmeter per hektar och år)     
  EDCBA
1.BD län1,0-1,71,8-2,22,3-3,23,3-4,44,5-
2.AC och Z län1,0-1,92,0-2,82,9-4,04,1-5,05,1-
3.Y län1,0-2,82,9-3,73,8-5,05,1-6,06,1-
4.X län1,0-3,13,2-4,54,6-5,85,9-6,76,8-
5.W län1,0-2,52,6-3,73,8-5,85,9-7,77,8-
6.S län1,0-3,13,2-4,95,0-7,27,3-8,78,8-
7.AB, C, T och U län1,0-4,24,3-5,96,0-7,87,9-9,49,5-
8.D, E och H län1,0-4,24,3-5,96,0-8,48,5-10,510,6-
9.I län1,0-1,92,0-2,82,9-4,14,2-5,85,9-
10.F, G, M och O län1,0-4,54,6-6,86,9-9,39,4-11,211,3-
11.K och N län1,0-5,05,1-7,37,4-9,910,0-11,912,0
5 § Bestämning av värdefaktorn bonitet skall ske med ledning av Skogshögskolans boniteringssystem.

6 § Indelningen av värdefaktorn kostnad i kostnadsklasserna 1–9 skall bestämmas med hänsyn till föryngrings- och röjningskostnader, avverkningskostnader, terrängtransportkostnader samt timmerutfall och kvalitet.
   För kostnadsklasserna skall följande relationer gälla.

KostnadsklassKostnadsrelation
10,700
20,775
30,850
40,925
51,000
61,075
71,150
81,225
91,300
7 § Indelningen i kostnadsklass skall göras med ledning av kostnadsklasspoäng. Den kostnadsklasspoäng som skall gälla för kostnadsklasserna 1-9 samt indelningen av kostnads- och kvalitetsfaktorer till grund för poängberäkningen framgår av bilaga 1.
   Den totala kostnadsklasspoängen för en kostnadsfaktor och för en kvalitetsfaktor betecknas delsumma för faktorn. De sammanlagda delsummorna för en värderingsenhet utgör kostnadsklasspoängen för enheten om inte annat följer av 9 §.

8 § Kostnadsklasspoängen för en värderingsenhet skall åsättas i enlighet med vad som anges i bilaga 2 (skogsbeskrivning). Genomsnittlig kostnadsklasspoäng för samtliga värdeområden framgår av bilaga 3.

9 § Sedan delsummorna för de olika kostnads- och kvalitetsfaktorerna har beräknats enligt 7 och 8 §§ kan varje delsumma för sig jämkas, om sådana kostnads- och kvalitetsförhållanden som anges i skogsbeskrivningen enligt
8 § föreligger för värderingsenheten och dessa förhållanden medför särskilt höga eller särskilt låga kostnader.
   Jämkning kan också ske om på grund av andra förhållanden än som anges i skogsbeskrivningen poängsumman för en kostnadsfaktor eller för en kvalitetsfaktor uppenbarligen ger en felaktig bild av de förhållanden som faktorn avser.

10 § Värdefaktorerna virkesförråd barrträd och virkesförråd lövträd skall bestämmas i hela skogskubikmeter per hektar. Med skogskubikmeter avses fast volym stamvirke ovan stubbe inklusive toppar och bark.
Varje skogskubikmeter per hektar skall utgöra en klass.

11 § För skogsinnehav under 30 ha skall värdefaktorn virkesförråd klassindelas med hänsyn till totalt virkesförråd uttryckt i skogskubikmeter per hektar enligt följande.

OmrådeKlass för totalt virkesförråd            
  123456789
IDel av Z, AC och BD län(5)-1920-3435-4950-6465-7980-9495-109110-124125-
IIDel av Z, AC och BD län samt I län(5)-2930-4950-6970-8990-109110-129130-149150-169170-
IIIW, X och Y län(10)-4950-7475-9495-114115-134135-154155-174175-194195-
IVAB, C, D, E, O, S, T och U län(20)-6465-9495-119120-144145-169170-194195-219220-244245-
VF, G och H län(25)-7475-109110-134135-159160-184185-209210-234235-259260-
VIK, M och N län(25)-9495-124125-154155-184185-214215-239240-264265-289290-
Omfattningen av område I och II framgår av bilaga 4.

Tomtmark

12 § Vad som sägs i 1-6 §§ Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 2002:11) om värderingen vid allmän fastighetstaxering av småhusenheter 2003 skall tillämpas även ifråga om tomtmark ingående i lantbruksenhet. Dock skall vid klassindelningen av värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden värderingsenhet på vilken det finns småhus, som enligt 12 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) utgör brukningscentrum för lantbruksenhet, indelas i klass 1.

Småhus

13 § Vad som sägs i 7-15 §§ Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 2002:11) om värderingen vid allmän fastighetstaxering av småhusenheter 2003 skall tillämpas även ifråga om småhus ingående i lantbruksenhet. Dock skall vid klassindelningen av fastighetsrättsliga förhållanden värderingsenhet på vilken det finns småhus, som enligt 8 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) utgör brukningscentrum för lantbruksenhet, indelas i klass 1.

Ekonomibyggnader

14 § Med byggnads yta på marken avses byggnadsarea enligt Svensk Standard (SS 02 10 53).

15 § Värdefaktorn ålder uttrycks genom byggnadens värdeår. Värdeåret utgörs av byggnadens nybyggnadsår. Med nybyggnadsår avses det år då den övervägande delen av byggnaden togs eller kunde ha tagits i bruk. Det tidigaste värdeår som anges är 1929. Åldern för en ekonomibyggnad skall anges i hela år.
   Har byggnaden varit föremål för påtaglig om- eller tillbyggnad eller påtaglig förbättring skall värdeåret jämkas.

16 § Vid klassindelningen av värdefaktorn beskaffenhet skall de beskrivningar som anges i bilaga 5 gälla.

Storlekskorrektion

17 § Vid bestämmande av storlekskorrektion för lantbruksenhet skall med medelstor lantbruksenhet enligt 7 kap. 4 a § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) förstås en lantbruksenhet vars sammanlagda riktvärde utgör 700 000 kronor.

Indelning i värdeområden och provvärderingsområden

18 § Indelning i värdeområden och provvärderingsområden för ekonomibyggnader, åkermark och betesmark (riktvärdekarta J) fastställs på det sätt som framgår av bilaga 6.1

19 § Indelning i värdeområden och provvärderingsområden för skogsmark och skogsimpediment (riktvärdekarta SK) fastställs på det sätt som framgår av bilaga 7.2

1Bilagan utesluten här. Den finns för respektive län tillgänglig hos Skatteverket.

2Bilagan utesluten här. Den finns för respektive län tillgänglig hos Skatteverket.

Bilaga 1

Terrängtransportkostnader
Kostnadsklasspoäng skall anges för olika terrängtransportavstånd. Avstånden skall anges i hela 100-tal meter.

Bilaga 2

Bilaga 3
Bilaga 4
Bilaga 5
________________

   Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 2005 och tillämpas vid allmän fastighetstaxering år 2005 och vid 2006–2007 års särskilda fastighetstaxeringar. Genom föreskrifterna upphävs 4 kap. i och bilagorna 4–10 till Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1987:24)3 om värderingen vid fastighetstaxering.

³ Omtryck, se RSFS 2000:9