På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets ställningstaganden

Förmånsbeskattning av träningsskor

Datum: 2004-10-27

Område: Arbetsgivarområdet, Inkomstskatt - Tjänst

Dnr/målnr/löpnr:
130 614124-04/111

1 Sammanfattning

Förmån av fria eller subventionerade träningsskor är skattepliktig även när den anställde i sin tjänst är skyldig att utföra viss fysisk träning.

2 Bakgrund och frågeställning

Det finns idag ett stort intresse från arbetsgivarna att personalen håller sig i fysiskt trim. Många arbetsgivare erbjuder sina anställda motion på arbetstid. För vissa yrkesgrupper som exempelvis inom försvarsmakten, polisen och räddningstjänsten ingår regelbunden fysisk träning som ett inslag i tjänsten. Fråga har uppkommit om arbetsgivaren kan betala eller subventionera inköp av utrustning, exempelvis träningskläder eller träningsskor, utan att det blir fråga om förmånsbeskattning för den anställde.

3 Gällande rätt

Enligt 11 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL ska förmåner som erhålls på grund av tjänst tas upp som intäkt, om inte något annat anges i samma kapitel eller i 8 kap. IL.

Enligt 11 kap. 9 § IL ska förmån av uniform och andra arbetskläder inte tas upp, om förmånen avser kläder som är avpassade för tjänsten och inte lämpligen kan användas privat.

Enligt 11 kap. 11-12 §§ IL ska värde av enklare slag av motion och annan friskvård inte tas upp till beskattning.

Skatteverket har i allmänna råd (RSV 2003:28 avsnitt 1.3 och 1.4) och meddelanden (RSV M 2003:16 avsnitt 3.5-3.6) givit vissa riktlinjer avseende tillämpningen av reglerna om förmån av fria arbetskläder och fri motion och friskvård.

4 Skatteverkets bedömning

Av lagtexten framgår att skattefriheten för arbetskläder endast omfattar sådana kläder som är särskilt avpassade för arbetet och inte lämpligen kan användas privat. I det här fallet handlar det således om träningsskor som är avpassade för fysisk träning. Sådan utrustning kan också med fördel användas även för privat bruk. På grund härav kan skattefrihetsregeln i 11 kap. 9 § IL inte anses tillämplig.

Av innehållet i RSV M 2003:16 avsnitt 3.6.1 framgår att skattefriheten för motion och annan friskvård huvudsakligen omfattar avgifter till motionsanläggningar. När det gäller tillhandahållande av utrustning anges följande:

”Förmån av utrustning (idrottsredskap) av mindre värde och enklare slag är skattefri för den anställde. I RSV:s allmänna råd RSV 2003:28 anges att klädutrustning av mindre värde och enklare slag som t.ex. T-shirts och träningsoveraller, och som är försedd med arbetsgivarens reklamtryck bör anses som en skattefri förmån.”

Skattefriheten enligt ovan omfattar således endast utrustning av enklare slag och mindre värde. De träningsskor som används i de nu aktuella fallen torde vara av ett dyrare slag än den utrustning som avses ovan.

Varken lagtext eller förarbetena till lagtexten ger heller möjlighet att utsträcka skattefriheten till att omfatta sådana yrkeskategorier där fysisk träning ingår som ett led i arbetet. Arbetsgivarens tillhandahållande av fria eller subventionerade träningsskor betraktas därför som en skattepliktig förmån för den anställde.