På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Rättsfall från kammarrätten

Utgivet finansiellt instrument?

Beslutande instans: Kammarrätten

Datum: 2006-10-30

Område: Inkomstskatt - Kapital, Inkomstskatt - Näring

Dnr/målnr/löpnr:
5806/7-04
Ett moderbolag lånade ut kontanta medel till ett dotterbolag. Något skuldebrev upprättades inte. Däremot hade fordringsförhållandet kommit till uttryck i långivarens och låntagarens räkenskaper. Kammarrätten fann att fråga inte var om ett utgivet finansiellt instrument. Fordran ansågs därför inte vara avyttrad i samband med dotterbolagets konkurs.
 
Inkomsttaxeringen 2002
 
M AB lånade ut kontanta medel till det helägda dotterbolaget D AB. Något skuldebrev utfärdades inte. Däremot fanns fordran och skulden dokumenterad i långivarens och låntagarens räkenskaper. I samband med att D AB försattes i konkurs yrkade M AB avdrag för förlust på fordran. Dåvarande SKM medgav inte avdrag för förlust på fordran. M AB överklagade till länsrätten.
 
Länsrätten som avslog överklagandet anförde följande.
 
"Bolaget har under beskattningsåret lånat ut 7.650.000 kr till det helägda dotterbolaget D AB. Bolaget har gett in utdrag som visar att lånetransaktionen har bokförts i räkenskaperna och betalningskvitton som visar att pengarna gått över till dotterbolaget. Skatteverket ifrågasätter inte fordrans existens men anser inte att den förlust som uppkommit vid dotterbolagets konkurs är avdragsgill, eftersom fordran inte kan anses utgöra ett värdepapper. Bolagets förstahandsinställning är att fordran är näringsbetingad och skall dras av med stöd av 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229) IL. I andra hand är förlusten avdragsgill på grund av att den är styrkt.
 
Länsrätten delar skatteverkets uppfattning att bolagets fordran är att anse som en kapitaltillgång. Det innebär att avdrag för förlusten får göras när fordran avyttras. Enligt 44 kap. 8 § IL anses ett värdepapper avyttrat om det företag som gett ut det försätts i konkurs. Förutsättningen för att bolaget skall få avdrag för förlusten är således att fordran kan anses utgöra ett värdepapper.
 
I det av Skatteverket åberopade rättsfallet (RÅ 2002 ref. 105) behandlar Regeringsrätten begreppet "finansiellt instrument" (enligt nuvarande lagstiftning värdepapper) i den numera upphävda 24 § 2 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt (motsvarar 44 kap. 8 § IL) och uttalar bl.a. följande. Syftet med bestämmelsen var att förhindra den konstlade handel med värdelösa aktier och andra finansiella instrument som den dåvarande lagstiftningen gav upphov till. Ett finansiellt instrument som i dess civilrättsliga betydelse kännetecknas av att värdehandlingen är avsedd för omsättning på värdepappersmarknaden. I lagen om statlig inkomstskatt har emellertid begreppet finansiellt instrument fått en mer vidsträckt användning än vad som motsvarar den civilrättsliga definitionen. Ett exempel på det är att andel i ekonomisk förening skatterättsligt omfattas av begreppet trots att sådana inte alls torde vara föremål för handel på värdepappersmarknaden. Skattelagskommittén ansåg det sannolikt att tankarna vid bestämmelsens tillkomst främst var inriktade på aktier och annan allmän kapitalanskaffning i form av obligationer, konvertibla skuldebrev och dylikt, alltså tillgångar som är lämpade för allmän omsättning. Olika skäl hade enligt kommittén lett till uppfattningen att så gott som alla fordringar faller in under bestämmelsen. Enligt Regeringsrättens mening står det klart att begreppet finansiellt instrument i skatterättslig mening är vagt i sina konturer. Vad som utgör ett finansiellt instrument i lag om statlig inkomstskatt kan därför inte ges ett entydigt svar. Den närmare innebörden av begreppet i ett visst lagrum får bedömas mot bakgrund av bestämmelsens syfte. För att fordran skall kunna anses som ett av ett bolag utgivet finansiellt instrument (enligt nuvarande lagstiftning värdepapper) måste, enligt Regeringsrätten, i vart fall krävas att fordringen genom bolagets försorg dokumenterats och konkretiserats gentemot den berättigade genom en utfärdad handling eller på något annat sätt. I det här fallet finns endast ett visst bokföringsunderlag. Enligt länsrättens uppfattning är inte det tillräckligt."
 
Kammarrätten som avslog överklagandet gjorde samma bedömning som länsrätten.
 
Kommentar:
I ett likartat fall gjorde kammarrätten samma bedömning, se Kammarrätten i Stockholms dom 2005-10-24, mål nr 232-03 (rättsfallsprotokoll nr 27/05). I ett annat likartat fall fann en oenig kammarrätt att fråga var om ett utgivet finansiellt instrument, se Kammarrätten i Stockholms dom 2006-06-27, mål nr 3626-04 (rättsfallsprotokoll nr 23/06) som har överklagats av verket. Se även skatteverkets skrivelse "Förluster på fordringar på eget bolag vid konkurs" under punkten 4 angående finansiellt instrument - värdepapper (dnr 131-478187-05/111). Det kan noteras att avdragsrätten för kapitalförlust, då företag avyttrar fordringar avseende företag i intressegemenskap, numera begränsas genom reglerna i 25a kap. 19 § IL.

Kammarrätten i Stockholms dom 2005-10-24, mål nr 232-03

Kammarrätten i Stockholms dom 2006-06-27, mål nr 3626-04

Skatteverkets skrivelse "Förluster på fordringar på eget bolag vid konkurs" under punkten 4 angående finansiellt instrument - värdepapper (dnr 131-478187-05/111)