På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets meddelanden

Skatteverkets information
om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m.
SKV M
2004:20

Inledning

   Skatteverket har utfärdat föreskrifter och lämnat allmänna råd om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m.¹ I detta meddelande finns information om de allmänna råden och kommentarer till vissa av dem. I meddelandet informeras också om andra frågor av betydelse vid löneutmätning.

1 Normalbelopp

   Av 7 kap. 5 § första stycket utsökningsbalken (UB) framgår att den del av lönen som inte får tas i anspråk genom utmätning (förbehållsbeloppet) bestäms med ledning av ett normalbelopp. Skatteverket har i föreskrifter beslutat om normalbeloppens storlek.²
   Enligt 7 kap. 5 § andra stycket UB ska normalbeloppet anses omfatta alla vanliga levnadskostnader. I Skatteverkets allmänna råd anges följande.³

   ” Till vanliga levnadskostnader bör räknas i ett hushåll normalt förekommande utgifter såsom för kost, kläder, tvätt, hygien, gas, hushållsel, telefon, TV-avgifter, försäkringsavgifter, fackföreningsavgifter och andra medlemsavgifter samt mindre utgifter för tillfälliga behov.
   När det nedan anges att normalbeloppet kan minskas t.ex. med sidoinkomst bör gäldenären slutligen alltid erhålla det belopp för sina vanliga levnadskostnader som följer av föreskrifterna. Om skäl föreligger kan kronofogdemyndigheten göra avvikelser från normalbeloppen i situationer som beskrivs i de följande.”

   Enligt 7 kap. 4 och 5 §§ UB får lön tas i anspråk genom utmätning endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och sin familjs underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet som har företräde vid löneutmätning (s.k. förbehållsbelopp). Förbehållsbeloppet bestäms med ledning av ett normalbelopp. Genom bemyndigande av regeringen har Skatteverket att årligen omräkna och fastställa normalbeloppens storlek på sätt som framgår av 7 kap. 5 § UB.
   Normalbeloppen har till syfte att garantera gäldenären och dennes familj en lägsta skälig levnadsnivå och ge ett ekonomiskt skydd för de grundläggande behoven. Avvikelser från normalbeloppet, som medför att beloppet minskas, kan dock förekomma om de behov som normalbeloppet är avsett att täcka blir tillgodosedda på annat sätt än genom den inkomst som löneutmätningen avser. På motsvarande sätt bör avvikelser i form av tillägg till normalbeloppet göras för särskilda kostnader som inte kan anses utgöra vanliga levnadskostnader. Hit hör t.ex. kostnader för fullgörande av tjänst, sjukdom och barntillsyn m.m. se vidare under punkt 3.2.
   Definitionen av vad normalbeloppen ska anses innefatta grundar sig delvis på de konsumentprodukter som ingår i Konsumentverkets hushållsbudget, vilken utgör grunden för konsumentprisindex (KPI).

2 Familjeförhållanden

    Av 7 kap. 5 § UB framgår att normalbeloppen avser ensamstående, sammanlevande makar och därmed jämställda samt barn. I Skatteverkets allmänna råd anges följande.4

   ” Med uttrycket makar bör även avses personer som ingått registrerat partnerskap.
   Med uttrycket därmed jämställda bör avses
- kvinna och man som bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden (sambor) eller
- två personer som bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande (sambor).
   Med barn bör avses sådant barn som en gäldenär, dennes sammanlevande make eller sambo varaktigt bor tillsammans med och är skyldig att försörja enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken (försörjningsberättigat barn).
   Beträffande barn som en gäldenär, dennes sammanlevande make eller sambo varaktigt bor tillsammans med och inte är skyldig att försörja enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken (ej försörjningsberättigat barn) bör följande gälla.
   Om föräldern, med denne sammanlevande make eller sambo är gäldenär, bör inte barnet beaktas vid beräkning av normalbelopp. Är barnet gäldenär bör det anses vara ensamstående.”

   Rådet beträffande ”barn” ansluter till bestämmelserna i 7 kap. 1 och 2 §§ föräldrabalken och behandlar omfattningen av underhållsskyldigheten och förutsättningarna för att gäldenären ska anses berättigad till och därvid tillgodoräknas normalbelopp för ett försörjningsberättigat barn.

   Till gäldenärens familj räknas make och egna eller gemensamma barn (även adoptivbarn). Till gäldenärens familj räknas även makes eller sambos barn, om gäldenären varaktigt sammanbor med maken eller sambon och barnet.5
   Barn som genom socialnämnds försorg får vård i annat hem (familjehemsplacerat barn) bör räknas som försörjningsberättigat barn hos de biologiska eller adoptivföräldrarna, eftersom föräldrarna enligt föräldrabalken är skyldiga att försörja barnet. Bor föräldrarna inte tillsammans bör den förälder hos vilken barnet varaktigt varit bosatt innan familjehemsplaceringen, tillgodoräknas ett normalbelopp för barnet.
   Föräldern bör således förbehållas ett normalbelopp såsom för försörjningsberättigat barn. Barnets normalbelopp bör dock inte minskas med barnbidrag eller studiebidrag.
   Vad som angetts i stycket ovan bör gälla oavsett om föräldern ålagts och faktiskt betalar ersättning till kommunen för dess kostnader för familjehemsplaceringen eller om kommunen står för hela kostnaden.
   Förälderns ersättningsskyldighet till kommunen bör inte betraktas som ett underhållsbidrag vid beräkningen av förbehållsbeloppet.6 Istället kan föräldern använda tillgodoräknat normalbelopp avseende det familjehemsplacerade barnet till betalning av eventuell ersättning till kommunen.
   Om det framstår som oskäligt att tillgodoräkna förälder normalbelopp för familjehemsplacerat barn - exempelvis om föräldern inte fullgör sin ersättningsskyldighet mot kommunen och inte heller i övrigt har några kostnader för barnet - bör undantag göras från rekommendationen att betrakta barnet som försörjningsberättigat hos föräldern.

3 Avvikelser från normalbeloppet

3.1 Avdrag

3.1.1 Sidoinkomst

   I Skatteverkets allmänna råd anges följande.7

   ” Om gäldenären har regelbunden sidoinkomst, bör normalbeloppet minskas med ett belopp som motsvarar sidoinkomsten efter avdrag för preliminär skatt.”

   Rådet innebär att sidoinkomsten får användas till betalning av de kostnader som förbehållsbeloppet är avsett att täcka och har sin grund i motivuttalandena till 7 kap. 8 § UB. Av nämnda bestämmelse framgår att vid utmätning av lön ska kronofogdemyndigheten bestämma dels hur mycket som högst får innehållas vid varje avlöningstillfälle (utmätningsbeloppet), dels hur mycket gäldenären ska förbehållas enligt vad som anges i 7 kap. 4 och 5 §§ UB. I motivuttalandena anges att om gäldenären har inkomster från flera håll är det inte nödvändigt att förbehållsbeloppet bestäms i den inkomst i vilken utmätning kan ske. Det är dock viktigt att de andra inkomsterna är tillräckliga och säkra.8
   Som sidoinkomst kan räknas
- ersättning för vilken utmätning av lön m.m. får ske enligt 7 kap. 1 § UB och
- ersättning för arbetsinsats som erhålls av den som inte är arbetstagare.

Studiemedel
   Studiemedel enligt studiestödslagen utgår i form av studielån och studiebidrag. Studiestöd - varmed bl.a. avses studiemedel - får inte utmätas.9
   Studiemedel bör inte heller tas upp som inkomst för gäldenärens make eller sambo vid proportionering av förbehållsbeloppet enligt punkt 3.1.2. Skälen för detta är att studiemedlet dels består av lånade medel, dels bl.a. är avsett att täcka kostnader som normalbeloppet inte omfattar, såsom exempelvis för läromedel och studentkårsavgifter m.m. Eftersom kronofogdemyndigheten inte gör tillägg till normalbeloppet för ovan angivna kostnader bör inte heller någon del av studiemedlet beaktas som inkomst vid löneutmätning.

Vårdbidrag och handikappersättning
   Vårdbidrag är en ersättning till en förälder som vårdar sjukt eller funktionshindrat barn i hemmet. Vårdbidraget utgör ersättning för det vård- och tillsynsarbete som föräldern utför. De merkostnader som uppkommer på grund av barnets funktionshinder eller sjukdom kan också ersättas. Vårdbidraget kan även utgöra en kompensation för en del av det inkomstbortfall som barnets omvårdnad kan medföra om en förälder måste avstå från förvärvsarbete. Vårdbidrag som utges med beaktande av både tillsyns- och vårdbehov och merkostnader är skattepliktigt (11 kap. 31 § inkomstskattelagen [1999:1229], IL). Av vårdbidraget kan en viss del utges som ersättning för merkostnader och i vissa fall kan ersättning för merkostnader även betalas utöver helt vårdbidrag. Sådan ersättning för merkostnader är enligt IL skattefri.
   Handikappersättning lämnas till personer med nedsatt funktionsförmåga som behöver hjälp för att klara sin dagliga livsföring. Ersättningen ges till personer som fyllt 19 år och som innan 65 års ålder fått sin funktionsförmåga nedsatt. Handikappersättning kan utges om den nedsatta funktionsförmågan medför merkostnader och/eller funktionsnedsättningen medför att personen behöver tidskrävande hjälp av en annan person för att kunna klara sitt dagliga liv eller regelbunden hjälp av annan person för att kunna arbeta eller studera.
   Om gäldenären eller dennes make eller sambo uppbär handikappersättning eller vårdbidrag i form av skattefri merkostnadsersättning bör sådan ersättning inte tas upp som inkomst vid bestämmande av förbehållsbeloppet. Som en konsekvens härav bör kronofogdemyndigheten inte heller göra tillägg till normalbeloppet för de sjukdomskostnader som ska täckas av handikappersättningen eller den skattefria merkostnadsersättningen i vårdbidraget.10

3.1.2 Sammanlevande makes eller sambos inkomst

   I Skatteverkets allmänna råd anges följande.11

   ” Om en med med gäldenären sammanlevande make eller sambo har inkomst bör gäldenärens förbehållsbelopp bestämmas med beaktande av sammanlevande makes eller sambos ekonomiska förmåga att bidra till betalningen av familjens gemensamma kostnader. Familjens gemensamma kostnader bör fördelas på så sätt att respektive make eller sambo svarar för den del av kostnaderna som motsvarar dennes inkomst i förhållande till makarnas eller sambornas sammanlagda inkomster (proportionering). Beräkning sker på sätt som framgår av avdelning I och II i blanketten SKV 9416, se bilaga 1. Vid beräkningen bör från bruttoinkomsterna avdrag göras för preliminär skatt samt för kostnader för fullgörande av tjänst enligt vad som anges i punkt 3.2.2.”

   Rådet har sin grund i motivuttalandena till 7 kap. 4 § UB och bygger på principen att makar enligt äktenskapslagstiftningen har en inbördes skyldighet att var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov ska tillgodoses.12 I löneutmätningshänseende bör motsvarande gälla även för sambor.13
   Endast sådan inkomst som kan anses vara sidoinkomst enligt punkt 3.1.1 bör beaktas för gäldenärens make eller sambo vid proportionering av förbehållsbeloppet.

3.1.3 Barnbidrag och underhållsbidrag m.m. till försörjningsberättigat barn

    I Skatteverkets allmänna råd anges följande.14

   ” Om normalbelopp bestämts med hänsyn till försörjningsberättigat barn, bör avdrag göras för allmänt barnbidrag och flerbarnstillägg samt för underhållsbidrag som tillkommer sådant barn. I förekommande fall bör avdrag även göras för pension eller annan ersättning enligt 7 kap. 1 § UB som efter eventuellt avdrag för preliminär skatt tillkommer barn.
   Med allmänt barnbidrag bör jämställas förlängt barnbidrag samt studiebidrag och extra tillägg till detta. Med underhållsbidrag bör jämställas underhållsstöd och förlängt underhållsstöd för studerande.
   Är sammanlagda avdrag för barn större än normalbeloppet för barn enligt föreskrifterna15 bör avdraget minskas till barnets normalbelopp. Om ett försörjningsberättigat barn är gäldenär bör barnets normalbelopp i första hand minskas med erhållet barnbidrag/studiebidrag och därefter med erhållet underhållsbidrag/underhållstöd.
   Normalbeloppet för barn bör minskas till hälften om föräldrarna inte bor tillsammans och barnets vistas ungefär lika mycket hos den ena som hos den andra föräldern.”

   I rådets första stycke anges att barnets normalbelopp kan minskas om barnet får t.ex. allmänt barnbidrag. Rådet har sin grund i motivuttalandena i 7 kap. 4 § UB och ansluter till bestämmelsen i 7 kap. 1 § föräldrabalken som anger att vid bestämmandet av föräldrarnas underhållsskyldighet ska hänsyn tas till barnets behov, egna inkomster och tillgångar samt sociala förmåner.16
   Av rådets tredje stycke framgår att avdraget kan minskas så att barnets tillkommande ersättningar inte påverkar normalbeloppen för föräldrar och syskon. Syftet med rådet är att förhindra att barnet bidrar till övriga familjemedlemmars försörjning. Av den anledningen bör avdraget inte vara större än storleken på barnets normalbelopp. Om barnet är gäldenär bör minskningen av barnets normalbelopp ske i en viss ordning.

   Exempel:
   Ett försörjningsberättigat barn (fem år) är gäldenär och uppbär pension eller annan ersättning som kan bli föremål för löneutmätning enligt 7 kap 1 § UB. Pensionen uppgår till 2 500 kr per månad efter preliminärskatteavdrag. För barnet utgår även barnbidrag om 950 kr per månad. Vid beräkning av barnets förbehållsbelopp beaktas ett normalbelopp för ett barn under sju år om 2 219 kr. Normalbeloppet minskas med erhållet barnbidrag om 950 kr. Restsumman om 1 269 kr är barnets normalbelopp. I detta exempel är barnets normalbelopp detsamma som barnets förbehållsbelopp.

3.1.4 Förmåner

   I Skatteverkets allmänna råd anges följande.17

   ” För en gäldenär som åtnjuter förmåner bör normalbeloppet minskas med värdet av förmånen om den är hänförlig till sådana vanliga levnadskostnader som ingår i normalbeloppet.”

   Till grund för rådet ligger ett avgörande från Högsta domstolen.18 I domskälen anges att det är naturligt att dra av sådana vanliga levnadskostnader som ingår i normalbeloppet i den mån de inte uppkommer för gäldenären därför att de täcks av arbetsgivaren, t.ex. genom förmån av fri kost.
   Gäldenärens arbetsgivare bör i löneförfrågan19 i förekommande fall redovisa både det faktiska och det skattepliktiga värdet av förmånen. Endast det skattepliktiga värdet av förmånen bör minska normalbeloppet.

3.2 Tillägg

   I Skatteverkets allmänna råd anges följande.20

   ” Avser normalbeloppet flera personer än gäldenären, bör frågan om tillägg avgöras med hänsyn till familjens levnadsförhållanden. Om gäldenären lämnar uppgifter som kan föranleda tillägg bör uppgifterna styrkas av gäldenären, då så anses erforderligt.”

   Som framgår under punkt 1 får lön tas i anspråk endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sin egen och sin familjs försörjning. Under punkt 2 anges vidare vilka personer som räknas till gäldenärens familj. Om gäldenären tillgodoräknats flera normalbelopp t.ex. p.g.a. samboförhållande och gemensamma försörjningsberättigade barn bör behovet av tillägg bedömas utifrån samtliga familjemedlemmars behov.

3.2.1 Fordran med företrädesrätt

   Av 7 kap. 4 § UB framgår att i förbehållsbeloppet ska inräknas belopp som motsvarar vad gäldenären betalar till annan, som vid utmätning av lön m.m. har bättre rätt till lönen. Vid utmätning för fordran med företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § första stycket 1 UB ska även betalningsskyldighet till annan som har lika rätt som sökanden beaktas.
   I Skatteverkets allmänna råd anges följande.21

   ” Av samma anledningar som underhållsbidrag enligt 7 kap. 17 § UB kan jämkas i en fördelningssituation bör motsvarande jämkning göras vid bestämmande av förbehållsbeloppet.
   Om betalningen avser fordran med företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § första stycket 1 UB, kan utmätnings- och förbehållsbelopp påverkas i de situationer då utrymme inte finns för de löpande fordringarna både i löneutmätningsmålet och vid den frivilliga betalningen.
   Förbehållsbeloppet bör därvid beräknas på så sätt som framgår av avdelning IV i blanketten SKV 9416, se bilaga 1.
Om betalningen avser såväl löpande fordran som skuld bör vid löneutmätning för fordran med företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § första stycket 1 UB hänsyn tas endast till den löpande fordran vid beräkningen av förbehållsbeloppet. Vid löneutmätning för annan fordran bör även skälig avbetalning på skuld godtas, under förutsättning att avbetalningen avser och avräknas från fordran med företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § första stycket 1 UB.”

   Rådet behandlar jämkning av frivillig betalning av underhållsbidrag. I motivuttalandena till 7 kap. 4 § UB anges att kronofogdemyndigheten, vid bedömningen av om löneutmätning kan ske, inte är ovillkorligt bunden av vad som kan ha blivit bestämt genom dom eller avtal angående storleken av underhållsbidrag som gäldenären ska utge.22 För att utmätning ska kunna ske för annan underhållsfordran får kronofogdemyndigheten jämka underhållsbidraget. Principen har sin motsvarighet i bestämmelserna i 7 kap. 17 § UB som behandlar jämkning av underhållsbidrag vid samtidig utmätning. Liksom vid samtidig utmätning avser jämkningen inte själva underhållsskyldigheten utan endast det belopp som i den nämnda konkurrenssituationen uppstår för att kunna genomföra utmätning. Det är således inte fråga om en definitiv minskning av underhållsbidraget.23

Tillämpning av jämkningsbestämmelsen i 7 kap. 17 § UB
   Underhållsbidrag kan i vissa fall vara bestämt till högre belopp än som motsvarar den underhållsberättigades behov.
   Enligt 7 kap. 17 § första stycket UB får ett underhållsbidrag jämkas med hänsyn till annan fordran för vilken utmätning sker samtidigt.24 Följande krav måste emellertid vara uppfyllda:
   - makarna ska varaktigt bo tillsammans,
   - underhållsbidraget ska vara fastställt till maken eller makarnas barn och
   - underhållsbidraget ska överstiga vad som skäligen bör tillkomma den underhållsberättigade.
   Föreligger särskilda skäl får jämkning ske även för annat underhållsbidrag om detta överstiger vad som skäligen behövs för den underhållsberättigades försörjning.
   Jämkningsmöjligheterna hänför sig endast till tillämpningen av konkurrensreglerna i 7 kap. 16 och 17 §§ UB. Det företräde som enligt 7 kap. 14 § första stycket 1 UB tillkommer underhållsbidrag minskas med tillämpning av 7 kap. 17 § UB så att t.ex. skatter och enskilda fordringar kan tas ut genom löneutmätning. Kronofogdemyndigheten kan dock inte heller i denna situation definitivt minska underhållsbidragets storlek.25
   Kronofogdemyndighetens beslut att jämka underhållsbidrag i enlighet med 7 kap. 17 § UB är ett fördelningsbeslut och ska meddelas vid varje redovisningstillfälle. Jämkningen av underhållsbidraget sker således först vid fördelningen av det utmätta beloppet.

   Exempel:
   Verkställighet har begärts för ett oskäligt högt underhållsbidrag. Löneutmätning är även aktuell för allmänna mål. Kronofogdemyndigheten beslutar att löneutmätning ska ske både för underhållsbidraget och de allmänna målen. Varje gång arbetsgivaren redovisar innehållet belopp ska kronofogdemyndigheten upprätta ett särskilt fördelningsbeslut. Härvid kan vanlig fördelning frångås med stöd av 7 kap. 17 § UB. Underrättelser ska skickas i enlighet med bilaga till utsökningsförordningen.

Umgängeskostnader
   Umgängeskostnader, d.v.s. kostnader som en förälder ådrar sig vid umgänge med barnet, är inte kostnader som bör jämställas med sådan betalningsskyldighet mot annan som har lika eller bättre rätt till lönen. Tillägg till normalbeloppet för sådana kostnader bör således ej göras.26 Sedan den 1 oktober 1998 finns uttryckliga bestämmelser om fördelningen av de resekostnader som kan uppstå i samband med att barnet umgås med en förälder som bor på annan ort än barnet. Regeln utgår från att det primära ansvaret för resekostnaderna ligger på den förälder som inte bor tillsammans med barnet. Boföräldern ska ta del i resekostnaderna efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och omständigheterna i övrigt.27 Resekostnader i samband med umgänge kan berättiga till bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453).28

3.2.2 Kostnader för fullgörande av tjänst

   I Skatteverkets allmänna råd anges följande.29

   ” Tillägg till normalbeloppet bör göras för gäldenärens kostnad för fullgörande av tjänst. Vid beräkningen av tillägget bör tillämpas de bestämmelser som gäller för avdrag för motsvarande kostnader vid taxering enligt 12 kap. 1, 4-8, 10-22, 24-30, 32 och 37 §§ inkomstskattelagen.
   Då gäldenären uppbär ersättning för ökade levnadskostnader (traktamenten) eller för resa med egen bil i tjänsten bör inte tillägg göras till normalbeloppet. I sådant fall bör arbetsgivaren upplysas om att beslutet om utmätning av lön m.m. endast avser, förutom lön, den del av traktaments- eller bilersättningen som vid skatteavdrag behandlas som lön.
   Om gäldenären kan antas ha kostnad för resor till och från arbetsplatsen med kollektivt färdmedel, kan kronofogdemyndigheten även om kostnaden inte är känd, i det särskilda fallet göra tillägg till normalbeloppet med belopp som beräknas motsvara kostnaden (t.ex. månadskort). Tillägg bör även göras om gäldenären har resekostnader för att söka arbete eller delta i andra åtgärder som kommunen eller arbetsmarknadsmyndigheten anordnar.”

3.2.3 Kostnader för barntillsyn

   I Skatteverkets allmänna råd anges följande.30

   ” Tillägg till normalbeloppet bör göras för kostnad på grund av nödvändig barntillsyn.”

3.2.4 Kostnader för sjukdom

   I Skatteverkets allmänna råd anges följande.31

   ” Tillägg till normalbeloppet bör göras för kostnad till följd av sjukdom. Tillägget bör minskas med ersättning för sådan kostnad som utbetalas av försäkringskassa eller på annat sätt.”

Läkarvård och medicin
   Enligt rådet kan tillägg göras för kostnader till följd av sjukdom. Huvudregeln bör vara att kronofogdemyndigheten gör tillägg för kostnader för sådan vård och medicin som omfattas av det s.k. högkostnadsskyddet (s.k. traditionell sjukvård). Även om viss vård eller medicin inte omfattas av högkostnadsskyddet bör dock kronofogdemyndigheten kunna göra tillägg för sådana kostnader, om det kan anses föreligga särskilda skäl att göra ett sådant tillägg till normalbeloppet och behovet är styrkt.32
   Vid bedömningen av med vilket belopp tillägg ska göras bör kronofogdemyndigheten beakta om kostnaderna är nödvändiga och om behovet kan tillgodoses med ett lägre belopp än det yrkade.

Specialkost
   Tillägg för kostnader för särskild kost p.g.a. sjukdom bör medges. Konsumentverkets årliga beräkningar av merkostnader för olika specialkoster bör härvid vara vägledande.
   Tillägg för specialkost av andra skäl än sjukdom bör inte medges.33

Tandläkare
   Tillägg för tandläkarkostnader kan ske i samband med en större behandling av tandläkare medan normalbeloppet får anses inkludera kostnader för enklare behandling, såsom t.ex. tandlagning eller årlig kontroll. Tillägg bör dock endast göras för åtgärd som av tandläkare bedöms vara nödvändig. Gäldenären bör uppvisa intyg från behandlande tandläkare samt ett kostnadsförslag. Av intyget bör framgå att behandlingen är nödvändig och att behandlingen, om det finns alternativa behandlingssätt, utgör det billigaste alternativet. Av kostnadsförslaget bör framgå den totala kostnaden för behandlingen och gäldenärens andel härav samt hur betalning ska ske.
   Barn och ungdomar har rätt till kostnadsfri tandvård till och med det år de fyller 19 år.
   Styrker gäldenären på tillförlitligt sätt framtida betalning av engångsbelopp avseende tandläkarkostnader genom att ange förfallodag, kan förbehållsbeloppet tillfälligt höjas så att gäldenären ges möjlighet att under särskilt angiven tid spara ihop till utgiften. Spartakten är beroende av kostnadens storlek och tidpunkten för när den förfaller till betalning.

Glasögon eller linser
   Tillägg för kostnader för antingen glasögon eller linser bör göras med belopp som beräknas motsvara kostnaden, om gäldenären styrker behovet och angivet belopp. Tillägg bör endast medges för båge eller linser i lägsta prisklass.

Sjukresor
   Tillägg för kostnader för sjuk- och behandlingsresa bör medges om kostnaden inte ersätts av landstinget eller på annat sätt. Finns högkostnadsskydd bör detta beaktas.

Färdtjänst
   Tillägg för kostnader för färdtjänst bör medges avseende egenavgiften.

Hemtjänst
   Tillägg för kostnader för hemtjänst bör medges avseende egenavgiften. Finns högkostnadsskydd bör detta beaktas.

God man/Förvaltare
   Tillägg för kostnader för god man eller förvaltare bör medges avseende den del som enligt beslut från överförmyndaren ska belöpa på den enskilde.34

Vistelse på sjuk- eller behandlingshem el. dyl.
   Tillägg för kostnader för vårdavgift som gäldenären betalar vid vistelse på sjuk- eller behandlingshem el. dyl. bör medges. Tillägg för kostnader för sådan avgift bör dock endast medges med den del som överstiger 50 kr per dygn eller 1 500 kr per månad.

4 Bostadskostnad

   I Skatteverkets allmänna råd anges följande.35

   ” Vid bestämmande av förbehållsbeloppet bör den faktiska bostadskostnaden läggas till normalbeloppen. Med faktisk kostnad avses bostadskostnaden med avdrag för eventuellt förekommande bostadstillägg och bostadsbidrag. Om bostaden består av egen bostadsfastighet bör hänsyn tas till räntekostnader och nödvändiga driftskostnader samt skälig amortering. Kronofogdemyndigheten bör endast beakta räntekostnader och amortering på bostadslån om fastigheten pantförskrivits för lånet. Bor gäldenären i en bostadsrättslägenhet bör månadsavgiften anses vara bostadskostnad. Har gäldenären lånat till insatsen bör därutöver räntekostnader och skälig amortering beaktas om lägenheten pantförskrivits för lånet.
   Om bostadskostnaden inte är känd, kan kronofogdemyndigheten med ledning av kostnadsläget på orten beräkna kostnaden för en bostad av skälig storlek för gäldenären.”

   Med nödvändiga driftskostnader bör avses kostnader för uppvärmning (inte hushållsel), sophämtning, vatten och avlopp, sotning, tomträttsavgäld och avgift till samfällighetsförening. Eftersom kostnad för försäkring anses ingå i normalbeloppet bör inte kostnad för fastighetsförsäkring beaktas vid beräkning av bostadskostnaden. Vad gäller fastighetsskatt bör denna kostnad ej betraktas som en del av den faktiska bostadskostnaden.36 Kostnad för underhåll kan beaktas förutsatt att kostnaden är hänförlig till själva boendet och inte till fastighetsinnehavet. Det bör således vara fråga om en kostnad som är nödvändig för att kunna bo i fastigheten eller bostadsrätten. Kostnad för förbättringsarbeten som inte är nödvändiga bör därför inte beaktas.

   Bostadskostnaden kan minskas enligt vad som anges i det följande.

a) Oskäligt hög bostadskostnad
   Hänsyn bör tas till om kostnaden är oskäligt hög i förhållande till kostnadsläget på orten för jämförbar bostad. Det ankommer på kronofogdemyndigheten att i detta sammanhang bedöma och fastställa vad som är skälig bostadskostnad. Bostadskostnaden bör inte minskas vid mindre avvikelser. Hyrorna för lägenheter i hus som tillhör allmännyttiga bostadsföretag bör anses motsvara bostadskostnadsläget på orten.37

b) Inneboende
   Bostadskostnaden bör minskas om en del av bostaden disponeras av inneboende. Som inneboende får även anses nära anhörig såsom föräldrar till gäldenären eller till dennes make eller förvärvsarbetande barn som bor hemma.
   Finns uppgift om hyra som inneboende betalar, bör bostadskostnaden minskas med hyresbeloppet. Saknas uppgift om hyran, bör bostadskostnaden minskas med så stor del som motsvarar antalet uthyrda rum i förhållande till totala antalet rum i bostaden. I detta sammanhang bör även kök eller s.k. kokvrå betraktas som ett rum.

c) Sammanboende
   Följande bör gälla om förälder och barn sammanbor varaktigt och har gemensamt hushåll samt barnet anses ha ekonomisk förmåga att bidra till familjens boende. Var och en av sammanlevande makar eller sambor och därmed sammanboende försörjningsberättigade och ej försörjningsberättigade barn anses ha lika stor andel av bostadskostnaden. Om barnet är gäldenär anses barnets bostadskostnad vara dess andel av den gemensamma bostadskostnaden.
   Om barn som avses i första stycket saknar ekonomisk förmåga att bidra till familjens boende bör följande gälla. Är förälder, sammanlevande make eller sambo gäldenär minskas inte den gemensamma bostadskostnaden med sådant barns andel. Är barnet gäldenär tas inte någon bostadskostnad upp.
   För sådant varaktigt sammanboende som inte avses i föregående stycke bör följande gälla när de sammanboende har gemensamt hushåll. Är någon av de sammanboende gäldenär minskas bostadskostnaden med övrigas andelar av denna kostnad.

d) Alltför stor bostad
   Bostadskostnaden bör minskas om bostadsstandarden är väsentligen högre än vad som kan anses svara mot gäldenärens och familjens behov. Bostadsstandarden får anses väsentligt överstiga hushållets behov om hushåll med en boende disponerar större utrymme än tre rum och kök, eller om annat hushåll disponerar större utrymme än tre rum och kök med tillägg för ett rum för varje person som tillkommer utöver en.
   Vid beräkningen bör antalet rum som anses överstiga gäldenärens behov ställas i relation till totala antalet rum. Vid tillämpningen av denna regel bör även kök eller s.k. kokvrå räknas som rum.
   Vid beräkningen används nedanstående tabell. För t.ex. ett hushåll med en person som bor i fyra rum och kök innebär regeln att bostadskostnaden bör minskas med 1/5 (20 %).

Familje-storlekLägenhetsstorlek
 4 rok5 rok6 rok7 rok8 rok9 rok10 rok
11/5 (20%) 2/6 (33%) 3/7 (42%)4/8 (50%)5/9 (55%)6/10 (60%)7/11 (63%)
2 1/6 (16%)2/7 (28%)3/8 (37%)4/9 (44%)5/10 (50%)6/11 (54%)
3  1/7 (14%)2/8 (25%)3/9 (33%)4/10 (40%)5/11 (45%)
4   1/8 (12%)2/9 (22%)3/10 (30%)4/11 (36%)
5    1/9 (11%)2/10 (20%)3/11 (27%)
6     1/10 (10%)2/11 (18%)
7      1/11 (9%)
        
   Om skäl föreligger, kan undantag medges från principen att bostadskostnaden bör minskas om gäldenären eller familjen disponerar för stort antal rum i förhållande till antalet boende. Innan undantag medges bör gäldenärens inkomstförhållanden och bostadssituation prövas.
   Skäl bör anses föreligga i följande fall.
   - Gäldenären har egen bostadsfastighet eller lägenhet med bostadsrätt som är svår att avyttra.
   - Gäldenären bor i hyreslägenhet och någon alternativ bostad, vars bostadskostnad inte bör minskas enligt vad som anges i a-d, inte går att få inom rimligt avstånd.
   - Bostaden har blivit för stor på grund av separation eller dödsfall.38

Hyresskuld m.m.
   I vissa fall kan det vara motiverat att i bostadskostnaden inräkna skälig avbetalning på hyresskuld respektive skälig amortering på förfallna skuldräntor. Detta under förutsättning att gäldenären riskerar att bli avhyst eller att dennes bostad riskerar att säljas exekutivt om skulden inte betalas. Dessutom får skulden inte ha uppkommit under tid då löneutmätning pågått. Slutligen ska skulden avse gäldenärens aktuella boende. Kronofogdemyndigheten bör som regel begära att gäldenären styrker avbetalningen på lämpligt sätt.

5 Anstånd

   Enligt 7 kap. 11 § andra meningen UB får kronofogdemyndigheten, på begäran av gäldenären, bevilja anstånd under pågående löneutmätning endast om sökanden medger det eller om det finns särskilda skäl. I Skatteverkets allmänna råd anges följande.39

” Särskilda skäl för anstånd kan t.ex. vara sjukdom, olycksfall och andra omständigheter som gäldenären inte kunnat råda över eller förutse. Vid bedömningen av om särskilda skäl föreligger bör beaktas den tid som löneutmätning pågått och beräknas pågå.”

   Den möjlighet som kronofogdemyndigheten givits att bevilja anstånd under pågående löneutmätning är föranledd av att löneutmätning i princip kan fortgå utan tidsbegränsningar.
   Anstånd kan begäras av både sökanden och gäldenären. Kronofogdemyndigheten är inte bunden av parternas önskemål. En begäran om anstånd från sökanden bör alltså kunna avslås om myndigheten finner anstånd olämpligt. Mot sökandens vilja får emellertid anstånd bara beviljas om det finns särskilda skäl. Anstånd bör därvid kunna komma ifråga vid sjukdom, olycksfall och andra liknande situationer som gäldenären inte kunnat råda över eller förutse.40 Däremot bör exempelvis inte enbart en omständighet som att gäldenären ska ha semester motivera anstånd.
   I fråga om anstånd som beslutas av kronofogdemyndigheten bör inga formella begränsningar gälla. Det ligger dock i sakens natur att dessa anstånd som regel blir få och korta.41

6 Övrigt

6.1 Hyrdator (Hem-pc)

   Arbetsgivare kan under vissa förutsättningar låna eller hyra ut datorer till sina anställda utan beskattning. Den anställde betalar oftast datorn genom ett bruttolöneavdrag. Ett bruttolöneavdrag innebär att den anställde accepterar att lönen sänks under avtalsperioden. Detta innebär alltså att arbetsgivaren och den anställde kommer överens om en ny lägre lön.
   Vid beräkning av förbehållsbelopp bör kronofogdemyndigheten ta hänsyn till det bruttolöneavdrag arbetsgivaren gör avseende datorn. Kronofogdemyndigheten bör således vid förbehållsbeloppsberäkningen utgå från gäldenärens lön efter bruttolöneavdrag. För avtal som ingås fr.o.m. januari 2004 gäller att bruttolöneavdraget högst får uppgå till 10 000 kr per år för att datorn ska vara skattefri. Överstiger bruttolöneavdraget 10 000 kr per år är datorn inte skattefri och kronofogdemyndigheten bör då inte beakta någon del av bruttolöneavdraget.42 Vad gäller avtal som tecknats t.o.m. december 2003 och datorn levererats senast under juni 2004 gäller dock inte någon beloppsmässig spärr.

Bilaga 1

1 SKVFS 2004:32 och SKV A 2004:29.

2 SKVFS 2004:32.

3 SKV A 2004:29.

4 Se punkt 1, not 3.

5 Hovrättens över Skåne och Blekinge beslut 2003-06-26 i mål ÖÄ 393-03 (RIC 34/03).

6 Utsökning & Indrivning s. 136.

7 Se punkt 1, not 3.

8 Walin m.fl. Utsökningsbalken, En kommentar, 1999 3:e uppl. s. 273 f, även s. 266 f.

9 6 kap. 3 § studiestödslagen (1999:1395).

10 RH 2001:63 (RIC 42/01).

11 Se punkt 1, not 3.

12 Walin m.fl. Utsökningsbalken, En kommentar, 1999 3:e uppl. s. 266 och 6 kap. 1 § Äktenskapsbalken (SFS 1987:230).

13 Svea Hovrätts beslut 2002-05-30 i mål ÖÄ 881-02 (RIC 28/03) och Hovrättens över Skåne och Blekinge beslut 2003-06-26 i mål ÖÄ 393-03 (RIC 34/03).

14 Se punkt 1, not 3.

15 Se punkt 1, not 2.

16 Walin m.fl. Utsökningsbalken, En kommentar, 1999 3:e uppl. s. 266 f, se även Gösta Walin, Föräldrabalken och internationell föräldrarätt 1985 4:e uppl. s. 198 ff.

17 Se punkt 1, not 3.

18 NJA 2000 s. 121 (RIC 11/00).

19 Blankett SKV 9406.

20 Se punkt 1, not 3.

21 Se punkt 1, not 3.

22 Walin m.fl. Utsökningsbalken, En kommentar, 1999 3:e uppl. s. 265 f.

23 Walin m.fl. Utsökningsbalken, En kommentar, 1999 3:e uppl. s. 286 f.

24 Jfr RH 72:83

25 Walin m.fl. Utsökningsbalken, En kommentar, 1999 3:e uppl. s. 286 f.

26 Svea Hovrätts beslut 1997-07-13 i mål ÖÄ 4277-99 (RIC 43/99), Hovrättens över Skåne och Blekinge beslut 1999-12-23 i mål ÖÄ 1428-99 (RIC20/00) och Svea Hovrätts beslut 2001-11-09 i mål ÖÄ 6207-01 (RIC)51/01.

27 6 kap 15b § Föräldrabalken.

28 RÅ 84 ref 2:6, RÅ 1987 ref 109 och RÅ 1994 ref 81.

29 Se punkt 1, not 3.

30 Se punkt 1, not 3.

31 Se punkt 1, not 3.

32 NJA 2003 s. 480 (RIC 36/03).

33 NJA 1993 s. 679 (RIC 42/93).

34 12 kap. 16 § Föräldrabalken.

35 Se punkt 1, not 3.

36 RH 2001:3 (RIC 26/01) och Svea Hovrätts beslut 2001-06-11 i mål ÖÄ 2334-01 (RIC 33/01).

37 Svea Hovrätts beslut 2002-11-19 i mål ÖÄ 4466-02 (RIC 30/03).

38 Hovrättens över Skåne och Blekinge beslut 2002-07-15 i mål ÖÄ 799-02 (RIC 30/02).

39 Se punkt 1, not 3.

40 Svea Hovrätts beslut 1999-06-16 i mål ÖÄ 2995-99 (RIC 23/99).

41 Prop. 1994/95:49 s. 72 och 85.

42 Prop. 2003/04:21 s. 36 f.