Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


OBS! Dessa rekommendationer/allmänna råd ska genom Skatteverkets allmänna råd SKV A 2007:40 upphöra att gälla vid utgången av 2007.

RSV SV 1995:4

Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om skattetillägg på fordonsskatt.

Riksskatteverket (RSV) meddelar med stöd av 2 kap. 2 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen och 4 § fordonsskattelagen (1988:327) följande rekommendationer m.m. om skattetillägg på fordonsskatteområdet.

1 Inledning

1.1 Gällande bestämmelser

Bestämmelserna om skattetillägg på fordonsskatteområdet finns i 2, 46 och 47 §§ fordonsskattelagen (1988:327), FSL, och i 7 kap. 4, 6 och 7 §§ samt 8 § första stycket lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, LPP. Ändringar i 3, 38, 47, 67, 68, 82 och 84 §§ FSL har trätt i kraft den 1 januari 1996 (lagen [1995:1201] om ändring i FSL).

1.2 Beskattningsmyndighet

Beskattningsmyndighet i fråga om fordonsskatt är fr.o.m. den 1 januari 1996 Skattemyndigheten i Örebro län (3 § första stycket FSL). Beskattningsmyndigheten prövar även frågor om skattetillägg (47 § första stycket FSL jämförd med 7 kap. 7 § LPP).

2 När skattetillägg skall påföras

2.1 Skattetillägg när skatt har undandragits

När beskattningsmyndigheten fastställer fordonsskatt skall myndigheten samtidigt också påföra den skattskyldige skattetillägg i de fall skatt har undandragits på sätt som anges i 42 § FSL. Skattetillägget är tjugo procent av det skattebelopp som undandragits, oavsett om skatt har undandragits uppsåtligt eller inte (46 § första stycket FSL). Från denna regel finns endast de undantag som redovisas nedan i kapitel 3 och 4.

2.2 Skattetillägg i mål om skatt

En skattskyldig som lämnar oriktig uppgift i mål om skatt, påförs under vissa förutsättningar skattetillägg med tjugo procent av den skatt som skulle ha undandragits om den oriktiga uppgiften hade godtagits. Frågan om att påföra skattetillägg prövas även i dessa fall av beskattningsmyndigheten. Sådant beslut får meddelas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft. (46 § andra stycket och 47 § första stycket FSL jämförd med 7 kap. 7 § LPP ).

3 När skattetillägg inte skall påföras

3.1 Skattetillägg under 50 kronor påförs inte

Om ett skattetillägg eller det sammanlagda beloppet av flera skattetillägg som skall fastställas samtidigt, inte uppgår till 50 kr, skall något tillägg inte påföras (47 § första stycket andra meningen FSL).

3.2 Felräkning eller misskrivning

Skattetillägg påförs inte i samband med rättelse av felräkning eller misskrivning som uppenbart framgår av skriftligt meddelande från den skattskyldige (47 § första stycket FSL jämförd med 7 kap. 4 § första stycket LPP).

Om en skattskyldig har gjort en uppenbar felräkning eller misskrivning i anmälan, ansökan eller annat skriftligt meddelande till beskattningsmyndigheten och myndigheten rättar det uppenbara felet och därvid fastställer skatt, skall således skattetillägg inte påföras.

Det inträffar mera sällan att ett beslut om att fastställa fordonsskatt beror på en sådan rättelse som det här är frågan om, varför regeln inte har så stor praktisk betydelse på fordonsskatteområdet.

3.3 Bedömning av yrkande

Skattetillägg påförs inte om en avvikelse avser bedömning av ett skriftligt yrkande och avvikelsen inte gäller uppgift i sak (47 § första stycket FSL jämförd med 7 kap. 4 § andra stycket LPP).

Fordonsskatt bestäms normalt på grundval av uppgifter i bilregistret och den skattskyldige framställer således vanligtvis inte något skriftligt yrkande som inte samtidigt innefattar en uppgift i sak. Regeln i 7 kap. 4 § andra stycket LPP kommer därför tillämpas endast i rena undantagsfall.

3.4 Frivillig rättelse

Om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift, skall skattetillägg inte påföras (47 § första stycket FSL jämförd med 7 kap. 4 § tredje stycket LPP).

I samband med inkomstbeskattning har i rättspraxis ansetts att en rättelse inte är frivillig om den har skett efter det att den skattskyldige har fått reda på att en taxeringsrevision skall äga rum hos honom, eller om den har skett först sedan den skattskyldige har fått en förfrågan från taxeringsfunktionär (se t. ex. Nytt Juridiskt Arkiv 1974 s. 26 och Regeringsrättens Årsbok 1979 1:59).

Rekommendationer:

Den rättspraxis som redovisats ovan bör vara vägledande även på fordonsskatteområdet. En rättelse som sker sedan den skattskyldige har fått en förfrågan från beskattningsmyndigheten eller ett meddelande om att utredning eller revision kommer att äga rum, bör således inte anses som frivillig.

Om beskattningsmyndigheten har börjat utreda beskattningen av fordon som tillhör en viss skattskyldig, och denne frivilligt rättar en oriktig uppgift ovetande om att utredning redan har påbörjats, och utan att förfrågan eller meddelande om revision har förekommit, bör dock skattetillägg inte påföras för skatt som beräknas med ledning av denna uppgift.

3.5 Skattetillägg påförs inte sedan den skattskyldige har avlidit

Skattetillägg får inte påföras genom ett beslut som meddelas sedan den skattskyldige har avlidit (47 § första stycket FSL jämförd med 7 kap. 6 § tredje stycket LPP).

4 Eftergift av skattetillägg

Skattetillägg får efterges helt om den aktuella felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses som ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet. Skattetillägg får också efterges om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget. (47 § första stycket FSL jämförd med 7 kap. 6 § första stycket LPP).

Skattetillägg får efterges helt även i fall då det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa (47 § första stycket FSL jämförd med 7 kap. 6 § andra stycket LPP).

Det kan inträffa fall då flera ursäktande omständigheter av mindre tyngd föreligger, men ingen av dem är tillräcklig för att ensam motivera eftergift av skattetillägg. I sådana fall skall beskattningsmyndigheten göra en samlad bedömning av omständigheterna och avgöra om de sammanvägda bör leda till eftergift (prop. 1977/78:136 s.205).

Bestämmelserna om eftergift är tillämpliga på såväl fysiska som juridiska personer (prop. 1977/78:136 s. 204).

Rekommendationer:

De eftergiftsgrunder, som är knutna till personliga förhållanden, bör för juridiska personer kunna tillämpas på de fysiska personer som är behöriga att företräda den juridiska personen.

4.1 Ålder

Skattetillägg får efterges om felaktigheten eller underlåtenheten anses ursäktlig därför att den kan antas bero på den skattskyldiges ålder.

Rekommendationer:

Eftergift till följd av hög ålder bör i vanliga fall komma i fråga enbart för skattskyldiga som är 65 år eller äldre. I princip bör dock den som trots hög ålder är ekonomiskt aktiv, dvs. aktivt deltar i förvärvslivet, ha fullt ansvar för en felaktighet eller en underlåtenhet.

Om det fordon skatten avser i huvudsak brukas av annan än den skattskyldige bör rekommendationerna i första stycket gälla brukaren.

Normalt är hög ålder en eftergiftsgrund. Den motsatta bedömningen bör fordra en särskild utredning.

4.2 Sjukdom

Såväl fysiskt som psykiskt sjukdomstillstånd hos den skattskyldige kan medföra eftergift av skattetillägg.

Rekommendationer:

För eftergift bör krävas att det föreligger ett direkt samband mellan sjukdomen och den felaktighet eller underlåtenhet som ligger till grund för att påföra skattetillägg. Läkarintyg eller intyg från försäkringskassa bör infordras endast om det kan anses nödvändigt.

Även sjukdom hos medhjälpare kan medföra eftergift. Vid bedömningen av ursäktligheten i sådant fall bör särskild vikt fästas vid om den skattskyldige har varit beroende av medhjälparen för att kunna fullgöra sina åligganden på ett riktigt sätt.

4.3 Bristande erfarenhet

Enligt förarbetena till lagstiftningen (prop. 1977/78:136 s. 206) är eftergiftsgrunden "bristande erfarenhet" tillämplig bl.a. då den skattskyldiges erfarenhet av fordonsbeskattningen är obetydlig.

Rekommendationer:

Eftergift bör medges den som för första gången är skattskyldig i fråga om fordonsskatt.

Eftergift bör också kunna medges utlänningar som har ringa eller ingen kunskap i svenska språket och som har bott här kortare tid än ett par år. Dessa får oftast antas ha bristande erfarenhet av de svenska fordonsskattebestämmelserna.

4.4 Därmed jämförligt förhållande

Rekommendationer:

Eftergift kan också medges vid förhållanden som anses jämförbara med ålder, sjukdom eller bristande erfarenhet. Hit kan hänföras sådana inträffade yttre omständigheter som erfarenhetsmässigt brukar påverka en persons handlingsförmåga, t.ex. skilsmässa, nära anförvants sjukdom eller dödsfall.

4.5 Den oriktiga uppgiftens beskaffenhet

Eftergiftsgrunden "den oriktiga uppgiftens beskaffenhet" är främst avsedd att tillämpas när den skattskyldige haft att bedöma en svår fordonsskatterättslig fråga.

4.6 Annan särskild omständighet

Rekommendationer:

Eftergift på grund av "annan särskild omständighet" bör bl.a. kunna ges när det visserligen föreligger en oriktig uppgift i en anmälan eller ansökan men uppgiften särskilt har markerats av den skattskyldige. Denne kan t.ex. ha haft svårigheter att avgöra om en lämnad uppgift har varit helt riktig och försökt fästa myndighetens uppmärksamhet på detta förhållande genom att uttala sin osäkerhet om uppgiftens riktighet.

4.7 Uppenbart oskäligt

Denna eftergiftsgrund är avsedd för fall när eftergift inte kan medges enligt någon av de andra eftergiftsgrunderna. Det kan uppkomma situationer när den oriktiga uppgiften visserligen inte kan anses vara ursäktlig, men där skattetillägget ändå på grund av omständigheterna i det enskilda fallet framstår som orimligt. De fall som avses är inte vanliga. Det skall vara fråga om att påföljden inte står i rimlig proportion till försummelsen eller det av annan anledning framstår som stötande att ta ut skattetillägget (prop. 1991/92:43 s. 87-88).

4.8 Ringa belopp

En eftergiftsgrund är att det skattebelopp som har undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Rekommendationer:

Eftergiftsgrunden "ringa belopp" bör i regel tillämpas om det sammanlagda undandragna skattebelopp som fastställs för en skattskyldig vid ett beslutstillfälle är lägre än 1 000 kr, oavsett hur många skatteperioder eller fordon som beslutet avser. Regeln tillämpas bara om det undandragna beloppet ligger i intervallet 250 - 1 000 kr, eftersom skattetillägg under 50 kr ändå inte skall påföras; se avsnitt 3.1. Beloppet bör dock anses som ringa bara om det är lägre än fordonsskatten för ett skatteår för fordonet. Om skattesatsen har höjts under den tid beslutet avser, bör man utgå från den högsta årsskatten.

4.9 Eftergift utan yrkande

Bestämmelserna om eftergift av skattetillägg skall beaktas även om något yrkande om eftergift inte har framställts, om det föranleds av vad som förekommit i ärende eller mål om skattetillägg (47 § första stycket FSL jämförd med 7 kap. 8 § första stycket LPP).

Beskattningsmyndighet som prövar fråga om att påföra skattetillägg har skyldighet att ex officio pröva eftergiftsgrunderna om det föranleds av vad som framkommit i det aktuella ärendet.

Rekommendationer:

I princip föreligger ingen skyldighet för beskattningsmyndigheten att företa någon särskild utredning om förekomsten av eftergiftsgrunder, om inte innehållet i tillgängligt material eller andra förhållanden som är kända för myndigheten, tyder på att det finns någon grund för eftergift av skattetillägg. Om det finns anledning att anta att en viss eftergiftsgrund är för handen, bör emellertid beskattningsmyndigheten höra med den skattskyldige om ytterligare upplysningar kan lämnas för bedömning av frågan om eftergift.

Det är lämpligt att beskattningsmyndigheten i beslut om att påföra skattetillägg anger i beslutsmotiveringen att det inte framgår av utredningen i ärendet att det finns något skäl att efterge skattetillägget. Myndigheten har därmed iakttagit bestämmelsen i 7 kap. 8 § första stycket LPP.

5 Nedsättning av skattetillägg

Om det vid prövning av ett tidigare beslut om skatt beslutas att skatten skall sättas ned, skall även skattetillägget sättas ned i motsvarande mån (47 § andra stycket FSL).

6 Rättelse av beslut

Om beskattningsmyndigheten finner att ett beslut om skattetillägg har blivit uppenbart oriktigt på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende, skall myndigheten besluta om rättelse enligt 45 § första stycket FSL, om inte rätt skattetillägg kan bestämmas genom ett nytt omprövningsbart beslut enligt 37 § FSL.

7 Betalning av skattetillägg

Skattetillägg skall betalas inom den tid som beskattningsmyndigheten bestämmer (55 § FSL).

8 Hur beslut kan ändras

Beskattningsmyndighetens beslut att påföra skattetillägg kan vara antingen omprövningsbart eller slutligt. Dessutom kan skattetillägg påföras i samband med beslut om efterbeskattning (42 och 46 §§ FSL).

Ett omprövningsbart beslut får inte överklagas. Beslutet kan däremot omprövas av beskattningsmyndigheten om det kommer fram nya omständigheter. Ett nytt beslut skall alltid meddelas om den skattskyldige begär det. Om skattetillägg påförs genom ett omprövningsbart beslut skall beslutet innehålla en upplysning om att den som påförs tillägget kan få ett slutligt beslut (37 § FSL).

Beslut om efterbeskattning får meddelas endast när slutligt beslut om skatt har meddelats eller, om så inte skett, när slutligt beslut inte längre kan meddelas (43 § FSL).

Reglerna om inom vilken tid olika beslut får meddelas framgår av 37, 38 och 43 §§ FSL.

Om beskattningsmyndigheten har påfört skattetillägget i ett slutligt beslut eller i ett beslut om efterbeskattning får den skattskyldige och RSV överklaga beslutet hos Länsrätten i Örebro län. Länsrättens dom får överklagas hos Kammarrätten i Jönköping. Länsrättens domar får även överklagas av beskattningsmyndigheten (33 §§ förvaltningsprocesslagen, 1971:291).

Överklagande skall ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. Överklagande till länsrätten måste ha kommit in till beskattningsmyndigheten inom tre veckor. För den skattskyldige räknas treveckorstiden från den dag han fick del av beslutet och för beskattningsmyndigheten och RSV räknas tiden från beslutsdagen (23 § andra stycket förvaltningslagen och 84 § första stycket andra meningen FSL).

RSV får överklaga till förmån för den skattskyldige (84 § fjärde stycket FSL).

9 Yrkande om skattetillägg när beslut om skatt inte har vunnit laga kraft

Den skattskyldiges yrkande i fråga om skattetillägg skall utan hinder av vad som annars gäller om överklagande prövas, om beslutet om den skatt som skattetillägget avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om RSV har framställt ett sådant yrkande till förmån för den skattskyldige (47 § första stycket FSL jämförd med 7 kap. 7 § LPP).

Bestämmelsen ger den skattskyldige möjlighet att få ett yrkande om skattetillägg prövat efter det att tiden för att överklaga ett beslut om skattetillägg har gått ut. Förutsättningen härför är att beslutet om skatten för den skatteperiod som skattetillägget avser inte har vunnit laga kraft. I princip föreligger alltså talerätt enligt lagrummet så länge skatteprocessen pågår. Se prop. 1977/78:136 s. 224 och 228.

Dessa rekommendationer m.m. tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1996 och ersätter RSV:s rekommendationer m.m. (RSV Iv 1993:4) om skattetillägg på fordonsskatt. RSV Iv 1993:4 tillämpas dock fortfarande i fråga om skattetillägg som länsstyrelserna beslutar om.