På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


RSV S 1995:28

Riksskatteverkets rekommendationer m.m. för värdering av förmån av fri och delvis fri bil att tillämpas vid avdrag för preliminär skatt inkomståret 1996, vid beräkning av arbetsgivaravgift för utgiftsåret 1996 och vid 1997 års taxering.1

Riksskatteverket (RSV) meddelar med stöd av 2 kap. 2 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen följande rekommendationer m.m. för värdering av förmån av fri och delvis fri bil att tillämpas vid avdrag för preliminär skatt inkomståret 1996, vid beräkning av arbetsgivaravgift för utgiftsåret 1996 och vid 1997 års taxering.

Innehållsförteckning
1 Allmänt om lagstiftningen m.m.

2 Allmänna principer
2.1 Övergripande bestämmelser
2.2 Bilförmån
2.3 Definitioner m.m.

3 Schablonmässig värdering
3.1 Basbelopp och nybilspris inklusive extrautrustning
3.2 Extrautrustning
3.3 Förmånsvärdet
3.3.1 Årsmodell fem år eller yngre
3.3.2 Årsmodell sex år eller äldre
3.4 Nedsättning av förmånsvärdet
3.4.1 Delvis fri bil
3.4.2 Del av år
3.5 Byte av bil

4 Jämkning
4.1 Bilen har karaktär av arbetsredskap
4.1.1 Lätta lastbilar
4.1.2 Personbilar
4.2 Bilen används för omfattande tjänstekörning
4.3 Bilen används huvudsakligen i tjänsten
4.4 Hinder att nyttja bilen
4.5 Semester m.m.
4.6 Lyxbilar
4.7 Avräkningsordning

5 Uppgiftsskyldighet

Dessa rekommendationer m.m. tillämpas vid avdrag för preliminär skatt inkomståret 1996, vid beräkning av arbetsgivaravgift för utgiftsåret 1996 och vid 1997 års taxering.

¹ Beträffande närmast föregående år, se RSV S 1994:24

1 Allmänt om lagstiftningen m.m.

Med stöd av bl.a. förordningen (1986:1348) med bemyndigande för Riksskatteverket att meddela vissa föreskrifter till kommunalskattelagen har RSV meddelat föreskrifter om värdering av förmån av fri och delvis fri bil.²

Vid inkomsttaxeringen skall värdet av fri eller delvis fri bil bestämmas enligt punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370), KL. Dessa värderingsregler gäller även vid uttagsbeskattning för bil som ingår i egen näringsverksamhet och har använts för privat bruk i mer än ringa omfattning (punkt 1 femte stycket av anvisningarna till 22 § KL).

Enligt 8 § uppbördslagen (1953:272), UBL, skall preliminär A-skatt beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp. Värdet av bilförmån skall beräknas enligt punkt 2 av anvisningarna till 42 § KL. Andra stycket andra meningen av nämnda anvisningspunkt skall dock tillämpas endast i fall som avses i 8 § sjätte stycket UBL.

Om det föreligger fall som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 § KL (jämkning p.g.a. synnerliga skäl) får skattemyndigheten vid beräkning av preliminär A-skatt bestämma bilförmånens värde med hänsyn härtill (8 § femte stycket UBL).

Vid beräkning av arbetsgivaravgifter skall enligt 5 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, USAL, skattepliktiga förmåner tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 § första-fjärde styckena UBL.

Här gäller vidare enligt 5 § andra stycket USAL, att i fall som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 § KL, eller sådant fall att den skattskyldige skulle kunna få förmånsvärdet bestämt med stöd av punkt 2 andra stycket andra meningen av samma anvisningar, får skattemyndigheten på framställning av arbetsgivaren bestämma värdet av förmånen med hänsyn härtill.

Om skattemyndigheten bestämt värdet av förmånen enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 § KL skall detta värde användas även vid beräkning av preliminär A-skatt (8 § sjätte stycket UBL).

Den nuvarande metoden med en schabloniserad värdering av bilförmåner trädde i kraft år 1987. Av förarbetena (prop. 1986/87:46 s. 12-13) framgår bl.a. att avsikten är att det skattepliktiga förmånsvärdet skall motsvara den inbesparing som den genomsnittlige förmånshavaren gör genom bilförmånen. Bestämmelserna bygger på att det föreligger ett direkt samband mellan nybilspriset och kostnaden för att köra ett visst antal mil. Till grund för värderingen läggs en genomsnittlig privat körsträcka hos samtliga förmånshavare med undantag för resor till och från arbetet. Denna genomsnittliga privata körsträcka uppgår enligt prop. 1989/90:110 till ca 1 500 mil. Avdrag för kostnader för resor till och från arbetet medges inte. Nivån på beskattningen är en sammanvägning av den privata körsträckans längd, värdet i sig av dispositionsrätten till bilen, den tidigare beskattningsnivån och värdet av den tidigare avdragsrätten för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats (prop. 1986/87:46 s. 14).

2 Allmänna principer

2.1 Övergripande bestämmelser
Huvudregeln innebär att värdet av bilförmån för helt år skall bestämmas till 0,7 basbelopp med tillägg av 20 % av nybilspriset för årsmodellen. Till nybilspriset för årsmodellen skall i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för all extrautrustning (se avsnitt 3.2). Förmånsvärdet får dock inte överstiga 40 % eller understiga 32 % av nybilspriset för årsmodellen inklusive extrautrustning (se avsnitt 3.3.1). Žr förmånsbilen sex år eller äldre finns en särskild värderingsregel (se avsnitt 3.3.2).

Huvudregeln gäller vid inkomsttaxeringen samt vid beräkning av arbetsgivaravgifter och preliminär A-skatt.

Nedsättning av förmånsvärdet skall ske i följande fall

- den skattskyldige betalar ersättning till arbetsgivaren eller betalar själv vissa kostnader för bilen (se avsnitt 3.4.1)

- den skattskyldige har haft förmånen endast under en del av året (se avsnitt 3.4.2). Bestämmelserna om nedsättning skall beaktas såväl vid inkomsttaxeringen som vid beräkningen av arbetsgivaravgifter och belopp på vilket preliminär A-skatt skall betalas.

Skatteplikt föreligger inte om bilförmån åtnjutits endast i ringa omfattning (se avsnitt 2.2).

Jämkning av förmånsvärdet får ske om det föreligger synnerliga skäl. Jämkning på denna grund kan ske både uppåt och nedåt (se avsnitt 4).

Bestämmelserna om jämkning beaktas vid inkomsttaxeringen och - efter beslut av skattemyndigheten - vid beräkning av preliminär A-skatt. Efter beslut av skattemyndigheten får även underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter justeras. Se nedan.

Socialavgifter tas ut i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Den som utger en bilförmån i och för tjänsten är normalt skyldig att betala arbetsgivaravgift på värdet av förmånen. Avgift tas dock inte ut om den totala ersättningen och/eller värdet av förmånen till en och samma mottagare understiger 1 000 kr per år.

För bilförmån, som redovisas som uttag i näringsverksamhet, är näringsidkaren i motsvarande fall skyldig att betala egenavgifter på förmånsvärdet.

En arbetsgivare som vill beräkna underlaget för arbetsgivaravgifterna på ett justerat förmånsvärde skall ansöka om detta hos skattemyndigheten (5 § andra stycket USAL). Om ansökan beviljas har arbetsgivaren rätt att använda sig av det justerade värdet vid beräkning av arbetsgivaravgifterna oavsett om den anställde ansökt om jämkning vid inkomsttaxeringen eller ej. Som framgår av 8 § sjätte stycket UBL, skall det justerade förmånsvärdet användas även vid beräkning av preliminär A-skatt.

Ansökan skall göras hos den skattemyndighet där arbetsgivaren är registerad för inbetalning och redovisning av arbetstagarens skatt.

Arbetsgivarens möjlighet att begära och få ett beslut om justerat förmånsvärde blir således ett institut som är helt fristående från det befintliga jämkningsinstitutet.

Den anställdes möjlighet att erhålla jämkning ändras inte. Om den anställde vill ha jämkning av den preliminära A-skatten skall han ansöka om detta hos skattemyndigheten i det län där hans hemortskommun är belägen.

För att undvika att jämkning av ett förmånsvärde beaktas dubbelt, både efter ansökan av arbetsgivare och efter ansökan av arbetstagare, skall arbetsgivaren underrätta arbetstagare som berörs av skattemyndighetens beslut.

För skattepliktig förmån som utgavs från statlig myndighet, annat statligt organ eller de affärsdrivande verken gällde tidigare att det inte fanns någon möjlighet att få beslut om justering av förmånsvärdet. Detta har ändrats fr.o.m. 1 juli 1995 (SFS 1995:898). Numera gäller samma regler för statliga som för andra arbetsgivare.

Såvitt gäller skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter avses i fortsättningen med arbetsgivare den som betalar ut ersättning för arbete eller pension till fysisk person som skall betala preliminär A-skatt. Med anställd avses i fortsättningen den som är skyldig att betala preliminär A-skatt. Vidare avses med begreppet arbetsgivare även uppdragsgivare eller annan utgivare av bilförmån och med begreppet anställd även uppdragstagare eller annan mottagare av bilförmån. I tillämpliga delar gäller begreppen också i fråga om egenföretagare som redovisar uttag av bilförmån i näringsverksamhet.

Rekommendationer:

För värdering av förmånen att för privat bruk nyttja bil som ingår i inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas rekommendationerna m.m. i detta meddelande.

2.2 Bilförmån
Bilförmån uppkommer när skattskyldig för privat bruk i mer än ringa omfattning nyttjar bil som tillkommer honom p.g.a. anställning, uppdragsförhållande eller annan liknande grund. Av förarbetena till nuvarande och tidigare lagstiftning (prop. 1986/87:46 och 1977/78:40) framgår att bilförmån föreligger även i de fall arbetsgivaren tillhandahåller s.k. leasingbil eller då skattskyldig på grund av anställning, uppdragsförhållande, medlemskap i förening eller liknande kunnat erhålla förmånligt hyresavtal.

Skatteplikt för bilförmån uppkommer inte för den som i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet använt förmånsbil i endast ringa omfattning (punkt 2 sjätte stycket av anvisningarna till 42 § resp. punkt 1 sista stycket av anvisningarna till 22 § KL). Med ringa omfattning avses ett fåtal tillfällen per år och en sammanlagd körsträcka på högst 100 mil (prop. 1993/94:90 s. 94). Det bör observeras att det för skattefrihet krävs att båda förutsättningarna är uppfyllda.

Rekommendationer:

Med ett fåtal tillfällen bör avses högst tio.

Den som redovisar förmån av fri eller delvis fri bil är inte berättigad till avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen om han företagit resorna med bil under den tid han åtnjutit förmånen (punkt 4 sjätte stycket av anvisningarna till 33 § KL). I ovannämnda förarbeten (prop. 1986/87:46 s. 19) anges att bilförmån föreligger även i det fall då den kontanta ersättning som den anställde utger till arbetsgivaren har bestämts till ett belopp som helt motsvarar den beräknade förmånen. Något belopp att beskatta uppkommer dock inte. Avdrag för kostnader för resor till och från arbetet medges inte heller i det fallet.

Har den anställde vid resorna till och från arbetet haft kostnader för väg-, bro- eller färjeavgift medges dock avdrag för den faktiska kostnaden för sådana avgifter (punkt 4 sjätte stycket av anvisningarna till 33 § KL). En förutsättning för avdrag är att kostnaderna uppkommer vid resa på den vägsträcka som bedöms vara den tidsmässigt kortaste bilvägen till arbetsplatsen (prop. 1993/94:90 s. 106).

Rekommendationer:

Bilförmån bör anses föreligga även om ett förmånligt avtal ingåtts med annan än arbetsgivaren, t.ex. utomstående uthyrnings-/leasingföretag, eller annat bolag inom koncernen om det föreligger ett samband mellan det förmånliga hyres-/leasingavtalet och anställningen eller uppdragsförhållandet.

Som bilförmån bör räknas även sådana fall där förmånligt hyres-/leasingavtal erhållits beroende huvudsakligen på att bilen även skall utnyttjas i betydande omfattning för reklamändamål.

Även i fall då den anställde själv äger bilen kan en med bilförmån jämställd förmån föreligga. Som exempel på fall då en sådan förmån bör anses föreligga kan nämnas att

- bilen p.g.a. anställning eller uppdrag har förvärvats på mycket förmånliga villkor, t.ex. genom ett fördelaktigt återköpsavtal som reellt sett innebär att bil kunnat nyttjas på ett med bilförmån jämförligt sätt,

- den anställde förvärvat bilen av sin arbetsgivare utan att behöva erlägga någon kontant likvid och med skyldighet att amortera endast obetydliga belopp,

- den anställde förvärvat bilen av annan än sin arbetsgivare på mycket förmånliga villkor p.g.a. arbetsgivarens förhållande till säljaren.

Bilförmån bör anses föreligga i de fall den anställde nyttjar bil för privat bruk i mer än ringa omfattning även om brukandet har begränsats t.ex. till att avse i huvudsak körning mellan bostad och arbetsplats.

Bilförmån föreligger även om den anställde hyr bilen av arbetsgivaren eller i övrigt lämnar ersättning för det privata nyttjandet. Om den anställde erlägger ett belopp till arbetsgivaren för körda mil eller i övrigt för att få nyttja förmånen avräknas detta från förmånsvärdet.

Med bil avses både personbilar och andra bilar (lätta lastbilar och liknande) som utnyttjas eller kunnat utnyttjas för personbefordran. Hit räknas även husbilar, som registrerats som lätta lastbilar. Förmånsvärde beräknat enligt reglerna för värdering av bilförmån gäller inte för tung lastbil eller buss. I sådana fall får värdet av privat nyttjande beräknas enligt allmänna värderingsregler i varje enskilt fall.

Med tung lastbil avses lastbil med totalvikt över 3 500 kg. Som buss betecknas ett fordon som är inrättat för befordran av flera än åtta personer utöver föraren (tio sittplatser) även om fordonet dessutom är inrättat för annat ändamål.

² Se RSFS 1995:15

2.3 Definitioner m.m.
Rekommendationer:

Med nybilspris, anskaffningspris och marknadspris avses pris inklusive mervärdeskatt.

Beräknat förmånsvärde avrundas nedåt till närmast helt hundratal kronor.

3 Schablonmässig värdering

3.1 Basbelopp och nybilspris inklusive extrautrustning
Underlag för beräkning av värdet av bilförmån är dels det för inkomst- och utgiftsåret fastställda basbeloppet, dels nybilspriset för årsmodellen, dels anskaffningskostnaden för all extrautrustning.

Basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, har för år 1996 fastställts till 36 200 kr.

I RSV:s föreskrifter om värdering av fri eller delvis fri bil anges det nybilspris för årsmodellen som skall tillämpas vid förmånsberäkningen.

Rekommendationer:

För ny bil, som introduceras på marknaden, där nybilspriset ännu inte fastställts av RSV, bör av generalagent (eller motsvarande) rekommenderat marknadspris gälla vid beräkning av arbetsgivaravgifter och preliminär A-skatt.

Nybilspriset representerar priset för bilmodellen med den utrustning som den saluförs med. Om en bilmodell saluförs till ett pris som avviker från det i RSV:s förteckning angivna nybilspriset får skillnaden i pris anses vara att hänföra till extrautrustning såvida det inte är helt klarlagt att en prishöjning skett för bilmodellen sedan dess nybilspris fastställts. Skillnadsbelopp som avser extrautrustning skall tillsammans med priset för eventuellt ytterligare tillval av extrautrustning läggas till det i RSV:s förteckning fastställda nybilspriset för bilmodellen. Angående extrautrustning och beräkning av förmånsvärde när rabatt lämnas, se vidare avsnitt 3.2.

För bilar som är sex år eller äldre (årsmodell 1991 och äldre) skall nybilspriset beräknas till 70 % av ett uppskattat nybilspris för beskattningsårets årsmodell av de vanligast förekommande bilarna ägda av juridiska personer. RSV har i sina föreskrifter ( RSFS 1995:15) fastställt detta pris, som i fortsättningen benämns genomsnittspris, till 135 000 kr. Reduceringen till 70 procent har därvid beaktats. Till detta genomsnittspris skall i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning. Ang. extrautrustning se avsnitt 3.2.

Rekommendationer:

Fastställt genomsnittspris bör tillämpas även om bilen inköpts begagnad, bilen inköpts ett tidigare år för ett lägre pris än nybilspriset för årsmodellen eller bilen köpts eller hyrts till rabatterat pris.

Enligt en alternativ regel kan förmånshavaren begära att få använda nybilspriset för årsmodellen i stället för ovannämnda genomsnittspris vid beräkning av förmånsvärdet.

Angående beräkning av förmånsvärde, se avsnitten 3.3.1 och 3.3.2.

3.2 Extrautrustning
Vid beräkning av förmånsvärdet skall enligt punkt 2 tredje stycket av anvisningarna till 42 § KL läggas anskaffningskostnaden för all extrautrustning, dvs. anskaffningskostnaden för utrustning som inte ingår i det nybilspris som fastställts av RSV.

Som extrautrustning räknas all utrustning som har samband med bilens funktion eller den åkandes komfort och förströelse (prop. 1986/87:46 s. 16). Biltelefon, mobiltelefon och kommunikationsradio anses dock inte utgöra sådan utrustning som skall ligga till grund för förmånsberäkningen (bet. 1986/87:SkU9 s. 12). Enligt anförd prop. s. 17 skall anordning som betingas av sjukdom eller handikapp hos förmånstagaren inte anses som sådan extrautrustning som skall påverka förmånsvärdet. Därmed avses dock inte sådana anordningar som bilar generellt utrustas med i förebyggande syfte.

Extrautrustning skall beaktas även vid beräkning av förmånsvärde för bilar av årsmodell 1993 och äldre. Detta gäller oavsett om utrustningen tidigare år varit undantagen från beskattning på grund av det s.k. fribeloppet på 20 000 kr eller om fribeloppet (20 000 kr) avräknats mot en högre anskaffningskostnad för extrautrustning.

Rekommendationer:

Extrautrustning kan vara fast monterad på bilen eller monterad på så sätt att den lätt går att avlägsna om den är avsedd att utnyttjas på fordonet.

Det saknar betydelse för förmånsvärderingen om utrustningen anskaffas i samband med att bilen levereras eller vid ett senare tillfälle likaväl som om utrustningen redan finns i förmånsgivarens ägo innan bilen anskaffas. Det saknar även betydelse för vilket ändamål utrustningen anskaffats, t.ex. för bilens körsäkerhet, för förarens eller passagerares bekvämlighet.

Följande utrustning är exempel på extrautrustning: låsningsfria bromsar (ABS), luftkonditionering, klimatanläggning, metalliclack, sollucka, elsoltak, eljusterbar förarstol, höj- och sänkbar förarstol, elektriska fönsterhissar, bränsledator, tonat eller färgat glas, eluppvärmd vindruta, elmanövrerade backspeglar, uppvärmda backspeglar, dragkrok, vinterdäck, läderklädsel, radio, bandspelare, skivspelare, motorvärmare, extraljus, centrallås, servostyrning, växellåda med 5 växlar om bilmodellen saluförs med 4 växlar, automatisk växellåda, larmanordning, lastbox, färddator, farthållare, personlig bilskylt, krockkudde (airbag), sidokrockskydd.

Om förmånsbilen är en lätt lastbil och har försetts med extrautrustning typ vinschar, kranar o.d. som anskaffats enbart för tjänstebruk beaktas inte denna extrautrustning vid förmånsvärderingen.

Med anskaffningskostnad för extrautrustning avses priset för materialkostnad, arbetskostnad m.m. inklusive mervärdesskatt vid anskaffningstillfället. Lämnade sedvanliga rabatter på extrautrustning beaktas vid beräkning av anskaffningskostnaden om rabatten ligger på en rimlig nivå.

Med rabatt som ligger på rimlig nivå avses den rabatt som lämnas till allmänheten (ej företag). Rabatten bör, oavsett om den gäller nedsättning av totala anskaffningskostnaden i kronor eller den utgörs av att viss utrustning lämnas utan kostnad e.d., proportioneras på bilen respektive utrustningen. Rabatt som lämnas på anskaffningskostnaden för bilen beaktas inte. Om exempelvis rabatten på totala anskaffningskostnaden för bilen inkl. utrustning är 5 % och värdet av utrustningen uppgår till 10 000 kr, är anskaffningskostnaden för utrustningen 9 500 kr, vilket är det belopp som skall läggas till RSV:s listpris för bilen.

Om extrautrustningen hyrts eller om arbetsgivaren inte haft någon kostnad för extrautrustningen eller kostnaden väsentligt understiger sedvanlig anskaffningskostnad anses av återförsäljare rekommenderat marknadspris utgöra anskaffningskostnad.

Om bilen köpts eller hyrts begagnad och priset för extrautrustningen inte specificerats kan extrautrustningen anses anskaffad samma år som bilen tillverkades såvida det inte är uppenbart att utrustningen anskaffats vid ett senare tillfälle. I sådant fall bör anskaffningspriset för extrautrustningen beräknas från verkligt anskaffningsår.

Extra utrustning beaktas även i fråga om bil som är sex år eller äldre. Är bilen tio år eller äldre (1987 års modell eller äldre) bortses från extrautrustning som anskaffades då bilen var ny.

3.3 Förmånsvärdet

3.3.1 Årsmodell fem år eller yngre
Värdet av förmån av helt fri bil (årsmodell 1992 eller yngre) skall enligt punkt 2 första stycket av anvisningarna till 42 § KL bestämmas till 0,7 basbelopp med tillägg av 20 % av nybilspriset för årmodellen. Vid beräkning av förmånsvärdet skall till det angivna nybilspriset läggas anskaffningskostnaden för all extrautrustning. Värdet av bilförmånen får dock inte överstiga 40 % eller understiga 32 % av nybilspriset inklusive extrautrustning.

Med ett basbelopp på 36 200 kr kommer

- bilar med nybilspris inklusive extrautrustning till och med 126 600 kr att förmånsvärderas till 40 % av nybilspriset inklusive extrautrustning

- bilar med nybilspris inklusive extrautrustning mellan 126 700 kr och 211 100 kr att förmånsvärderas till summan av 70 % av basbeloppet och 20 % av nybilspriset inklusive extrautrustning samt

- bilar med nybilspris inklusive extrautrustning på lägst 211 200 kr att förmånsvärderas till 32 % av nybilspriset inklusive extrautrustning.

Detta värde gäller även vid beräkning av arbetsgivaravgifter och preliminär A-skatt.

3.3.2 Årsmodell sex år eller äldre
Av punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 42 § KL framgår att värdet av förmån av helt fri bil av årsmodell som är sex år eller äldre (årsmodell 1991 eller äldre) skall beräknas enligt de regler som gäller för bilar av årsmodell 1992 eller yngre (se avsnitt 3.3.1), med den ändringen att däri angivet nybilspris skall ersättas med det av RSV fastställda genomsnittspriset, 135 000 kr (se även avsnitt 3.1).

Om den anställde begär det skall förmånsvärdet - enligt ovan nämnda anvisningar - beräknas på grundval av nybilspriset för årsmodellen. Den av de i avsnitt 3.3.1 redovisade spärreglerna som innebär att förmånsvärdet inte får överstiga 40 % av nybilspriset inklusive extrautrustning gäller dock inte i detta fall. Denna alternativregel skall på begäran av den anställde beaktas vid inkomsttaxeringen. Vid beräkning av arbetsgivaravgifter och preliminär A-skatt gäller värdet i första stycket om inte skattemyndigheten har beslutat om justering av förmånsvärdet för beräkning av arbetsgivaravgifter. Är så fallet skall det justerade värdet även utgöra underlag för preliminär A-skatt (se avsnitt 2.1).

Vid inkomsttaxeringen bör förmånsvärdet på sexårsbilar jämkas uppåt om bilen är en s.k. lyxbil (se avsnitt 4.6). Arbetsgivaravgifter och preliminär A-skatt beräknas enligt första stycket om inte beslut om justering föreligger (se avsnitt 2.1).

3.4 Nedsättning av förmånsvärdet

3.4.1 Delvis fri bil
Om den anställde betalar allt drivmedel för den privata användningen av förmånsbilen skall enligt punkt 2 fjärde stycket av anvisningarna till 42 § KL, förmånsvärdet, beräknat enligt avsnitt 3.3.1 eller 3.3.2, sättas ned med en femtedel, dvs. 20 %. Om den anställde av sin nettolön utger ersättning för annat än drivmedel för bilförmånen skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp. Värdet efter nedsättning används såväl vid inkomsttaxeringen som vid beräkning av arbetsgivaravgifter och preliminär A-skatt.

Rekommendationer:

Förmånsvärdet bör minskas med belopp motsvarande eventuell fast avgift och/eller kostnad för fordonsskatt, försäkring, besiktning, reparation eller extra utrustning som den anställde av sin nettolön löpande under året (månatligt belopp e.d.) eller som engångsbelopp betalar till arbetsgivaren. Har beloppet betalats till annan än arbetsgivaren lämnas kvitto eller bestyrkt kopia av kvitto till arbetsgivaren för att förmånsvärdet skall reduceras med erlagt belopp (se nedanstående exempel och jämför avsnitt 3.2 om extra utrustning).

Från förmånsvärdet avräknas inte:

- mindre utgifter för underhåll, såsom för tvätt,

- kostnader som avser inte förutsebara utgifter såsom självrisk till försäkringsbolag eller annan kostnad till följd av trafikolycka, eller

- kostnad för garage o.d. eller parkeringskostnader.

Om den anställde haft kostnader som belöper på resor i tjänsten medges vid inkomsttaxeringen avdrag enligt vanliga regler med belopp motsvarande de faktiska kostnaderna för dessa resor, dock endast för kostnader som inte beaktats vid förmånsberäkningen (se första stycket ovan). Eventuella resekostnadsersättningar tas å andra sidan alltid upp som inkomst. Avdrag motsvarande schablonbeloppet 13:-kr per mil gäller inte förmånshavare som redovisar bilförmån.

Eftersom något negativt förmånsvärde aldrig kan föreligga bör nedsättningen av förmånsvärdet för beskattningsåret motsvara högst det beräknade värdet. Belopp som ett år inte har kunnat avräknas får inte heller utnyttjas ett senare år.

Exempel:

En förmånsbil extrautrustas för 72 000 kr. Den anställde erlägger 2 000 kr per månad.

Förmånsvärdet beräknas på följande sätt.

Till förmånsbilens nybilspris läggs anskaffningskostnaden för extrautrustning (beträffande extrautrustning, se avsnitt 3.2). Förmånsvärdet beräknas till 0,7 basbelopp med tillägg av 20 % av nybilspriset inklusive all extra utrustning. Värdet får dock inte överstiga 40 % eller understiga 32 % av nybilspriset och extrautrustningen. Från förmånsvärdet avräknas det belopp som den anställde löpande under året har erlagt, dvs. 24 000 kr (=12 x 2 000).

Om förmånsbilens nybilspris är 140 000 kr skall förmånsvärdet - om bilen är av årsmodell 1992 eller yngre - beräknas till 0,7 basbelopp, dvs. 25 340 kr med tillägg av 20 % x 212 000 (140 000 + 72 000). Det framräknade värdet (67 740 kr) understiger 32 % av nybilspriset och anskaffningskostnaden för extrautrustning, vilket innebär att spärregeln blir tillämplig. Från förmånsvärdet, 67 840 kr (32 % x 212 000), avräknas 24 000 kr. Det belopp som därefter återstår, 43 800 kr (avrundat belopp), är det värde som skall tillämpas både vid inkomsttaxeringen och vid beräkning av arbetsgivaravgifter och preliminär A-skatt.

Om den anställde i exemplet ovan i stället erlägger 72 000 kr som engångsbelopp blir förmånsvärdet efter avräkning 0 kr. Det belopp som inte har kunnat avräknas, 4 160 kr (67 840 - 72 000), får inte utnyttjas ett senare år.

3.4.2 Del av år
Om den anställde har bilförmån under endast en del av året skall enligt punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 42 § KL förmånsvärdet sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen. Om han har åtnjutit förmånen endast under semester eller motsvarande ledighet bör dock förmånsvärdet jämkas uppåt enligt reglerna i avsnitt 4.5.
3.5 Byte av bil

Rekommendationer:

Nyttjar den anställde under en månad bilar tillhörande olika förmånsvärden, beräknas förmånens värde efter den bil som den anställde disponerar längst tid under månaden.

Nyttjar den anställde under en månad bilar med olika förmånsvärden lika länge, beräknas dock förmånens värde som ett genomsnitt av förmånsvärdena för dessa bilar.

Ett genomsnittsvärde kan också användas - dock endast vid inkomsttaxeringen - om den anställde under året vid ett stort antal tillfällen bytt förmånsbil, något som kan vara fallet för anställda vid bilhandelsföretag. Med ett stort antal tillfällen bör anses minst tio gånger per år någorlunda jämnt fördelade under året.

Vid beräkning av arbetsgivaravgifter och preliminär A-skatt gäller det värde som anges under avsnitt 3.3 alternativt avsnitt 3.5 första och andra stycket.

4 Jämkning
Enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 § KL får förmånsvärdet jämkas uppåt eller nedåt om det föreligger synnerliga skäl. Som synnerliga skäl för jämkning nedåt av värdet av bilförmån anses att bilen används som arbetsredskap eller att tjänstekörningen är omfattande eller att andra sådana omständigheter föreligger.

Jämkningsregeln kan bli aktuell att tillämpa

  • vid inkomsttaxeringen (punkt 4 av anvisningarna till 42 § KL)
  • när arbetsgivare hos skattemyndigheten ansökt om justering av underlaget för arbetsgivaravgifter och preliminär A-skatt (5 § andra stycket USAL och 8 § sjätte stycket UBL)
  • i samband med anställds ansökan om jämkning av den preliminära A-skatten enligt 45 § UBL (8 § femte stycket UBL).
Den omständigheten att det föreligger förutsättningar för jämkning vid inkomsttaxeringen och den anställde i samband med ansökan om jämkning av den preliminära A-skatten fått bilförmånsvärdet jämkat medför inte att det jämkade värdet skall beaktas vid beräkning av underlaget för arbetsgivaravgifter. För att så skall ske måste arbetsgivaren själv ansöka och få ett särskilt beslut från skattemyndigheten om justering av avgiftsunderlaget. Har arbetsgivaren fått ett sådant beslut skall även preliminär A-skatt beräknas på det justerade värdet. Likaså skall det justerade värdet anges i kontrolluppgiften. Anser den anställde när han deklarerar att värdet i kontrolluppgiften är felaktigt skall han själv ansöka om jämkning i deklarationen.

Om den anställde ansöker om jämkning av den preliminära A-skatten enligt 45 § UBL bör i jämkningsansökan anges om arbetsgivaren fått beslut om justering av förmånsvärdet. Annars föreligger risk för att jämkningen beaktas dubbelt vid preliminärskatteuttaget.

Rekommendationer:

Förmånsvärdet beräknas i normalfallet inte lägre än vad som framkommer vid en värdering efter huvudreglerna i punkt 2 av anvisningarna till 42 § KL. Jämkning görs t.ex. inte av den anledningen att det privata nyttjandet i huvudsak utgjorts av resor mellan bostad och arbetsplats eller om det på bilarna förekommit reklamskyltar, firmanamn och liknande.

I nedan angivna punkter, 4.1 - 4.6 beskrivs situationer där jämkning får anses vara motiverad. Beträffande avräkningsordning m.m. se avsnitt 4.7.

4.1 Bilen har karaktär av arbetsredskap
Med bil som har karaktär av arbetsredskap bör avses bil som i väsentlig mån är inredd eller avpassad för annat än persontransport, t.ex. installations- eller distributionsbilar av olika slag, vilket begränsar det privata nyttjandet av bilen.
4.1.1 Lätta lastbilar
Rekommendationer:

Om den anställde kan visa att han med hänsyn till tjänstebehovet varit tvungen att nyttja lätt lastbil som har sådan fast utrustning eller inredning att det privata nyttjandet avsevärt begränsats bör jämkning ske. I dessa fall bör värdet beräknas enligt följande.

För lätta lastbilar vars totalvikt understiger 3 000 kg får förmånsvärdet beräknas till 0,7 basbelopp (basbeloppet för 1996 uppgår till 36 200 kr) med tillägg av 20 % av ett nybilspris för årsmodellen som motsvarar lägst tre - för modellåret gällande - basbelopp. Till detta pris läggs i förekommande fall anskaffningskostnaden för all extrautrustning. Det framräknade värdet skall jämföras med spärregeln, som innebär att värdet inte får överstiga 40 % eller understiga 32 % av nybilspriset, som i detta fall är tre - för modellåret gällande - basbelopp, vartill kommer anskaffningskostnaden för extrautrustning.

För lätta lastbilar vars totalvikt är 3 000 kg eller mer, beräknas förmånsvärdet på samma sätt som anges ovan för lätta lastbilar vars totalvikt understiger 3 000 kg, dock efter ett nybilspris som motsvarar lägst fem - för modellåret gällande - basbelopp, vartill kommer anskaffningskostnaden för extrautrustning.

För bilmodeller som är sex år eller äldre, dvs. årsmodell 1991 och äldre, bör förmånsvärdet beräknas utifrån basbeloppet för år 1991, dvs. 32 200 kr.

Extrautrustning av typen vinschar, kranar o.d. som anskaffats endast för tjänstebruk beaktas inte vid förmånsvärderingen, se avsnitt 3.2.

Basbeloppet för respektive år 1992 - 1996 uppgår till

  • 33 700 kr för år 1992
  • 34 400 kr för år 1993
  • 35 200 kr för år 1994
  • 35 700 kr för år 1995
  • 36 200 kr för år 1996

4.1.2 Personbilar
Med bil som har karaktär av arbetsredskap bör avses att bilen i väsentlig mån är inredd eller avpassad för annat än persontransport, t.ex. installations- eller distributionsbilar av olika slag, vilket begränsar det privata nyttjandet av bilen (prop. 1993/94:90 s. 93). De nya reglerna ger enligt Skatteutskottet (bet. 1993/94:SkU10) ökade jämkningsmöjligheter så att förmånen av att kunna använda exempelvis en stor specialutrustad taxi i allmänhet kan begränsas till värdet för en normalbil.

Rekommendationer:

Om bilens inredning inte är fast bör en förutsättning för jämkning vara att utrustningen är tung och/eller kräver stort utrymme och att det är förenat med stora svårigheter att lasta ur denna.

Vilket förmånsvärde som bör åsättas får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Högre förmånsvärde än 70 % av fullt förmånsvärde bör dock inte komma ifråga.

4.2 Bilen används för omfattande tjänstekörning

Om den anställde kan göra sannolikt att tjänstekörningen varit omfattande kan det presumeras att det privata nyttjandet är så begränsat att det föreligger grund för jämkning. Uppgår tjänstekörningen till minst 3 000 mil bör förmånsvärdet kunna jämkas till 70 % av fullt förmånsvärde. Överstiger tjänstekörningen 4 000 mil bör jämkning kunna ske till 50 % av fullt förmånsvärde (prop. 1993/94:90 s. 93).

Ovanstående milantal och procenttal för jämkningens storlek är avsedda som riktmärken men kan frångås i det enskilda fallet om en bedömning av samtliga omständigheter motiverar det (prop. 1993/94:90 s. 93).

Om tjänstekörningen uppgår till nämnda 3 000 respektive 4 000 mil föreligger alltså en presumtion för att det privata nyttjandet är avsevärt begränsat. Emellertid kan det av omständigheterna i det enskilda fallet framgå - trots att angivna antal tjänstemil har uppnåtts - att det inte föreligger någon avsevärd begränsning av det privata nyttjandet. Presumtionen är då bruten och grund för jämkning föreligger inte.

4.3 Bilen används huvudsakligen i tjänsten

Ä ven om tjänstekörningen inte är så omfattande som anges under p. 4.2 bör jämkning ändå medges om bilen huvudsakligen används i tjänsten och den skattskyldige kan visa att den privata körsträckan varit mycket begränsad i förhållande till den totala körsträckan utan att för den skull ringa användning kan anses föreligga. Så kan vara fallet för vissa bilar som används i t.ex. taxirörelse. Vilket värde som skall åsättas förmånen får bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter (prop. 1993/94:90 s. 93).

Rekommendationer:

Förmånsvärdet för t.ex. en taxibil bör jämkas nedåt, om bilen används i verksamheten i sådan omfattning att betydande hinder föreligger att använda bilen privat. Så kan vara fallet om bilen körs i skift, dvs. bilen används av mer än en förare, eller annars används i verksamhet på sådant sätt som medför betydande hinder för det privata nyttjandet t.ex. jourberedskap. För att jämkning skall komma i fråga krävs att bilen är anskaffad för verksamheten och/eller för yrkesmässig personbefordran.

Jämkning bör ske till lägst ett halvt basbelopp.

Skatteutskottet (bet. 1993/94:SkU10) anför i samband med taxiägares förmånsbeskattning bl.a. att förmånsvärdet bör jämkas till ett halvt basbelopp vid körning över 6 000 mil oavsett om det finns anställd personal i företaget eller inte.

4.4 Hinder att nyttja bilen

Rekommendationer:

Förmånsvärdet bör jämkas nedåt om den anställde kan visa att ett absolut hinder att nyttja förmånsbilen har förelegat under en mer betydande och sammanhängande tidsrymd och bilen under denna period inte har kunnat användas av någon närstående person till den skattskyldige eller i övrigt för hans familjs räkning. Om tidsperioden sträcker sig över ett årsskifte bör - vid bedömning om skäl för jämkning föreligger - hela den tidsperiod som hindret bestått beaktas. Jämkning kan dock inte ske för mer än nio månader under ett och samma kalenderår.

Ett sådant absolut hinder kan föreligga exempelvis i samband med sjukhusvistelse. Förmånsvärdet för år räknat bör i dessa fall reduceras med 1/9 per hel kalendermånad som hindret har bestått utöver tre månader (maximalt nio månader under ett kalenderår). Reduktionen förutsätter att den anställde inte kunnat frånträda avtalet om förmånsbil och att absolut hinder att nyttja bilen förelegat.

Exempel:

Den anställde har p.g.a. sjukdom varit helt förhindrad att använda förmånsbilen under perioden 15/1 - 28/11. Bilen har inte heller på annat sätt kunnat utnyttjas för familjens räkning. Förmånsvärdet är 60 000 kr per år.

Jämkning av förmånsvärdet bör ske på följande sätt.

För januari och november månader, då den anställde inte varit förhindrad att använda bilen hela månaden, sker inte någon jämkning. För övrig tid (februari - oktober) bör värdet jämkas för det antal månader som överstiger tre. I det här exemplet blir det sex hela kalendermånader som skall beaktas vid jämkningen. Förmånsvärdet reduceras med 6/9 av 60 000 kr. Förmånsvärdet efter jämkning uppgår till 20 000 kr (= 60 000 ./. 40 000).

4.5 Semester m.m.

Rekommendationer:

Förmånsvärdet bör jämkas uppåt i de fall den anställde har haft förmån av fri eller delvis fri bil endast under en kortare tidsperiod, då han huvudsakligen haft semester eller motsvarande ledighet. Förmånens värde bör motsvara den inbesparing han gjort jämfört med om han hyrt motsvarande bil under denna tidsperiod.

4.6 Lyxbilar

Rekommendationer:

Förmånsvärdet bör jämkas uppåt om förmånsbilens årsmodell är sex år eller äldre och nybilspriset för motsvarande bil av 1996 års modell uppgår till sju basbelopp eller mer. Tillägget för dylika s.k. lyxbilar beräknas till tio procent av skillnaden mellan nybilspriset och sju basbelopp.

Exempel:

En anställd nyttjar en förmånsbil som är sex år eller äldre. Nybilspriset för motsvarande bil av 1996 års modell kan uppskattas till 375 000 kr.

Förmånsvärdet beräknas på följande sätt vid inkomsttaxeringen.

1. Till 0,7 basbelopp (basbeloppet för inkomståret 1996 är 36 200) läggs 20 % av det för samma inkomstår fastställda genomsnittspriset för äldre bilar ökat med anskaffningskostnaden för all extrautrustning. Värdet får dock inte överstiga 40 % eller understiga 32 % av det sammanlagda värdet av genomsnittspriset och extrautrustningen.

2. 10 % x (375 000 kr ./. sju basbelopp).

3. De framräknade beloppen under p. 1 och 2 läggs samman och avrundas nedåt till närmast helt hundratal kronor.

4.7 Avräkningsordning

Rekommendationer:

Avräkning från förmånsvärdet bör ske i den ordning som anges nedan med undantag för beräkning av jämkat (justerat) förmånsvärde för lätta lastbilar samt taxibilar o.d. Med fullt förmånsvärde bör i detta sammanhang avses framräknat förmånsvärde enligt p. 1-4 nedan, dvs. före eventuell jämkning (justering). Föreligger grund för jämkning i såväl höjande som sänkande riktning, bör jämkning i höjande riktning föregå jämkning i sänkande riktning. Föreligger en situation där jämkning kan anses motiverad på flera grunder, bör storleken av jämkningen (justeringen) grunda sig på en samlad bedömning av de hinder i det enskilda fallet som begränsar det privata nyttjandet av den aktuella bilen.

1. Förmånsvärde, beräknat enligt 42 § KL (anv.p. 2, st. 1-3)

2. Privatbensinregeln (anv.p. 2, st. 4)

3. Del av år (anv.p. 2, st. 5)

4. Nedsättning för utgiven ersättning (anv.p. 4, st. 1)

5. Jämkning på grund av synnerliga skäl, uppåt eller nedåt (anv.p. 4, st. 2).

5 Uppgiftsskyldighet
På kontrolluppgift skall alltid anges värdet av bilförmån till belopp som beräknats enligt avsnitt 3.3, 3.4 och 3.5 första och andra stycket. Värdet enligt avsnitt 3.3.2 andra stycket och avsnitt 4 skall endast beaktas om skattemyndigheten på ansökan av arbetsgivaren beslutat om justering av förmånsvärdet för beräkning av arbetsgivaravgifter. I sådant fall skall också anges att det är ett justerat värde som används. Den närmare regleringen om kontrolluppgiftsskyldighet finns i 3 kap. 4, 6 och 7 §§ lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Beloppet avrundas enligt p. 2.3 nedåt till närmast helt hundratal kronor.