På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


RSV S 1995:24


OBS! Fr.o.m. 2005 års taxering har dessa rekommendationer ersatts av Skatteverkets allmänna råd SKV A 2004:23.

Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om inkomstuppdelning mellan makar och avdrag för ersättning till barn vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet.1

Riksskatteverket (RSV) meddelar med stöd av 2 kap. 2 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen följande rekommendationer m.m. om inkomstuppdelning mellan makar och avdrag för ersättning till barn vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet.

Rekommendationerna tillämpas från och med 1996 års taxering.

1 Allmänt om lagstiftningen

Genom lagen (1976:67) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), KL, infördes bestämmelser om inkomstuppdelning mellan makar vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse samt om ersättning till barn. Förarbetena utgörs av (prop. 1975/76:77 och bet. 1975/76:SkU27. Bestämmelserna har ändrats genom bl.a. lagen (1976:1094) om ändring i KL (prop. 1976/77:51, bet. 1976/77:SkU12) och lagen (1990:650) om ändring i KL (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30). De nuvarande reglerna vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet om inkomstuppdelning mellan makar finns i anvisningarna till 52 § KL och om avdrag för ersättning till barn i 20 § andra stycket KL, punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 20 § KL och punkt 30 av anvisningarna till 23 § KL.

Fr.o.m. 1995 års taxering har reglerna i 18 § KL om förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet ändrats genom lagen (1993:1541) om ändring i KL. Förarbetena utgörs av prop. 1993/94:50 och bet. 1993/94:SkU15.

RSV har meddelat rekommendationer m.m. om beskattning av fåmansföretag, av delägare m.fl. i sådana företag och av delägare m.fl. i fåmansägt handelsbolag samt skatteavdrag på ersättning från sådana företag, se RSV S 1995:16.

2 Inkomstuppdelning - allmänt

Makar som tillsammans deltagit i näringsverksamhet avseende jordbruk, fastighet eller rörelse kan sinsemellan fördela resultatet av verksamheten. Fördelningen får göras oavsett vem av makarna som äger jordbruket, fastigheten eller rörelsen. Något krav att inkomstuppdelning skall ske finns inte.

Reglerna för uppdelning av inkomsten finns i anvisningarna till 52 § KL. De är beroende av makarnas ställning i näringsverksamheten.

Inkomstfördelningen kan påverka egenavgifterna samt rätten till ATP och andra socialförsäkringsförmåner.

Vid tillämpning av bestämmelserna om inkomstuppdelning avses med makar sådana personer som vid inkomsttaxeringen behandlas som makar (65 § KL).

3 Begrepp

Förarbetena till lagstiftningen (prop. 19775/76:77 s. 65) behandlar bl.a. begreppen medhjälparfall och gemensam verksamhet. I 18 § KL finns regler om förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet.

3.1 Medhjälparfall
Medhjälparfall föreligger om den ena av makarna med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande ställning i verksamheten och den andra maken inte har en sådan ställning.
3.2 Gemensam verksamhet
Gemensam verksamhet föreligger om ingen av makarna har en sådan ledande ställning som anges ovan.

I fråga om gränsdragningen mellan gemensam verksamhet och medhjälparfall har vissa uttalanden gjorts i prop. 1975/76:77 s. 67 f.

Rekommendationer:

För att det skall kunna bedömas om makarnas arbetsinsatser är likvärdiga och gemensam verksamhet föreligger bör hänsyn tas till arbetsuppgifternas karaktär och omfattning samt den utbildning som är av betydelse i förhållande till verksamhetens karaktär. Gemensam verksamhet bör inte anses föreligga om den ene maken svarar för näringsverksamheten, medan den andre maken svarar för kontorsbetonade göromål (t.ex. utskrift av fakturor och telefonpassning). Även fördelningen av det ekonomiska ansvaret för verksamheten kan ha betydelse. Detta gäller också äganderätten till förvärvskällan men denna omständighet bör inte vara avgörande. Således kan en make, som äger förvärvskällan, anses vara medhjälpande om den andre maken leder verksamheten.

3.3 Förvärvskälla
All inkomst av näringsverksamhet som bedrivs av fysisk person, dödsbo eller ett handelsbolag skall hänföras till en och samma förvärvskälla (18 § andra stycket KL). Varje handelsbolags näringsverksamhet utgör hos delägaren en förvärvskälla. Den som är delägare i två handelsbolag har alltså två förvärvskällor. Även den som vid sidan av egen näringsverksamhet är delägare i ett handelsbolag har två förvärvskällor. Indelningen i aktiv och passiv näringsverksamhet skall avse hela förvärvskällan.
4 Inkomstuppdelning

Inkomstuppdelning skall ske med utgångspunkt från hela inkomsten i förvärvskällan.

Inkomstuppdelningen avser endast frågan om vem av två makar som skall redovisa och beskattas för viss inkomst. Inkomstuppdelningen är oberoende av vem som äger viss verksamhet. Förvärvskällebegreppet kan leda till att resultatet av den verksamhet som makarna deltagit i tillsammans, kommer att ingå i en förvärvskälla som består av flera olika verksamheter. Makarnas förvärvskällor kan därför bli olika.

4.1 Medhjälparfallet
Om en av makarna anses ha haft den ledande ställningen och den andre maken också har arbetat i näringsverksamheten anses denne som s.k. medhjälpande make. Den make som har den ledande ställningen skall beskattas för hela inkomsten av verksamheten.

Rekommendationer:

I inkomsten bör inräknas också inkomster som medhjälpande make kan ha haft av verksamheten efter avdrag för omkostnader för dessa inkomsters förvärvande. Avdrag för sådana omkostnader bör beaktas som om dessa varit den beskattade makens egna.

Medhjälpande make bör alltid själv beskattas för uppburen sjukpenning.

Oavsett arbetsinsats får medhjälpande make alltid på grund av kapitalinsats eller äganderätt tillgodoföras en inkomst motsvarande skälig ränta. Verksamhetens resultat, beräknat enligt lagen om statlig inkomstskatt före avsättning för egenavgifter, får därefter hänföras till den medhjälpande maken om förutsättningarna i övrigt för en sådan fördelning är uppfyllda (52 § KL).

Av förarbetena (bet. 1976/77:SkU12 s. 28) sägs att en medhjälpande make inte får tillgodföras så stort belopp att underskott uppkommer för den andra maken. Därav torde följa att en medhjälpande make inte får tillgodoföras något belopp om verksamheten uppvisar underskott.

Medhjälpande make får inte beskattas för högre belopp än som kan anses motsvara marknadsmässig ersättning för utfört arbete med tillägg för uppburen sjukpenning m.m. (tredje stycket av anvisningarna till 52 § KL). Det system för underskottsavdrag som gäller fr.o.m. 1992 års taxering påverkar inte möjligheten till inkomstuppdelning. I medhjälparfallet kan således inkomstfördelning göras om årets resultat är positivt innan hänsyn tagits till tidigare års underskott.

4.1.1 Aktiv eller passiv näringsverksamhet
Om den medhjälpande makens arbetsinsats i näringsverksamheten uppgår till ett timtal som motsvarar en tredjedels årsarbetskraft, hänförs inkomsten av verksamheten normalt till aktiv näringsverksamhet. En tillfällig ändring i verksamhetsgraden torde inte medföra att verksamheten anses ändra karaktär. Se prop. 1989/90:110 s. 646 och prop. 1993/94:50 s. 222-223.

Rekommendationer:

För medhjälpande make som inte äger del i förvärvskällan bör inkomsten hänföras till aktiv näringsverksamhet.

För medhjälpande make som äger del i förvärvskällan blir bedömningen beroende av hur stor del av den medhjälpande makens inkomst av näringsverksamhet som avser ränta på insatt kapital och hur stor del som avser faktisk arbetsinsats. Avser den medhjälpande makens inkomst av förvärvskällan uteslutande eller så gott som uteslutande ränta på insatt kapital, bör hela inkomsten för den medhjälpande maken hänföras till passiv näringsverksamhet. Avser inkomsten uteslutande eller så gott som uteslutande marknadsmässig ersättning för den medhjälpande makens faktiska arbetsinsats bör den hänföras till aktiv näringsverksamhet. Övriga fall av kombinerad arbets-och ränteinkomst måste bedömas var för sig med hänsyn till omständigheterna. Den medhjälpande makens inkomst bör i dessa fall ofta hänföras till samma slag av näringsverksamhet som andra makens.

Av sjätte stycket av anvisningarna till 52 § KL framgår att både den beräknade ersättningen för arbetsinsatsen och den beräknade räntan skall hänföras till samma förvärvskälla.

4.1.2 Marknadsmässig ersättning
Rekommendationer:

Med marknadsmässig ersättning bör avses vad som normalt betalas för motsvarande arbetsprestation på orten. Vad som kan anses som marknadsmässig ersättning för olika yrkeskategorier framgår av lönestatistik, kollektivavtal m.m. Utbildning, branscherfarenhet o.d. bör beaktas vid denna bedömning.

Uppgift bör normalt lämnas om de grunder ersättningen beräknas efter. Någon sådan uppgift behöver dock inte lämnas om ersättningen inte överstiger 75 kr per timme efter avsättning för egenavgifter (på blanketterna N1 och N2 beloppet vid kod 817 efter avdrag enligt kod 823).

4.2 Gemensam verksamhet
Vid gemensam verksamhet är makarnas möjligheter att fördela resultatet större än i medhjälparfallet. Vardera make skall taxeras för den inkomst av verksamheten som med hänsyn till hans arbete och övriga insatser i verksamheten skäligen tillkommer honom (första stycket av anvisningarna till 52 § KL).

Rekommendationer:

Även underskott bör normalt fördelas mellan makar.

Om gemensam verksamhet föreligger, bör inkomstuppdelning ske i första hand med utgångspunkt i vad makarna avtalat. Jämkning bör dock ske om det med hänsyn till makarnas arbetsinsatser, kapitalinsatser o.d. är skäligt.

Om avtal inte föreligger delas inkomsten lika mellan makarna. Även en sådan uppdelning bör jämkas om den inte framstår som skälig.

4.2.1 Aktiv eller passiv näringsverksamhet
Bedömningen av om inkomsten skall hänföras till aktiv eller passiv näringsverksamhet skall göras självständigt för varje make. Vid gemensam verksamhet ingår det i förutsättningarna att makarna har i stort sett samma ställning i näringsverksamheten. Bedömningen bör därför normalt leda till samma resultat för båda makarna.
5 Ersättning till barn

Enligt 20 § KL medges inte avdrag för lön till egna barn under 16 år. Barnets ålder bedöms efter förhållandet den 1 november året före taxeringsåret (65 § KL).

I punkt 2 av anvisningarna till 20 § KL anges att avdrag inte heller medges för sådan lön eller annan ersättning till egna barn som överstiger marknadsmässigt vederlag för arbetsinsatsen. Med barn avses även styvbarn och fosterbarn. Det saknar betydelse om barnet är hemmavarande eller inte.

Om barnet har fyllt 16 år senast den 1 november året före taxeringsåret beskattas barnet för ersättningen i den mån den är marknadsmässig. För ersättning därutöver medges inte avdrag vid beräkning av inkomsten av näringsverksamheten.

6 Uppgiftsskyldighet m.m.
6.1 Uppgifter i självdeklarationen
I 2 kap 19 § fjärde stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK, finns dels en bestämmelse som begränsar uppgiftsskyldigheten för makar dels en bestämmelse om viss utökad uppgiftsskyldighet.

Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet behöver samtliga uppgifter om näringsverksamheten lämnas av endast en av makarna. Det räcker således att en av makarna lämnar samtliga gemensamma näringsuppgifter.

Rekommendationer:

I medhjälparfallet bör den make som haft den ledande ställningen lämna samtliga näringsuppgifter.

Vid gemensam verksamhet bör den make som är registrerad till mervärdeskatt för verksamheten lämna samtliga uppgifter. Om denna regel inte kan tillämpas får makarna själva avgöra vem av makarna som skall lämna samtliga näringsuppgifter.

Av 2 kap. 19 § fjärde stycket LSK framgår att var och en av makarna skall lämna uppgifter om arten och omfattningen av sitt arbete i verksamheten samt de övriga uppgifter som behövs för tillämpningen av anvisningarna till 52 § KL.

6.2 Ansvar för andra makens skatt enligt 77 b § uppbördslagen (1953:272)
Har gift skattskyldig inte i föreskriven tid och ordning inbetalat skatt som påförts på grund av sådan inkomst som avses i tredje stycket av anvisningarna till 52 § KL (medhjälparfallet) är maken jämte den skattskyldige betalningsansvarig för beloppet.

Dessa rekommendationer m.m. tillämpas fr.o.m. 1996 års taxering och ersätter RSV Dt 1993:8.

¹ Beträffande 1993-1995 års taxeringar se RSV Dt 1993:8.