Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


RSV S 1995:2

  

Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om debitering av slutlig skatt enligt 1995 års taxering.

1
   

Riksskatteverket (RSV) meddelar med stöd av 2 kap. 2 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen följande rekommendationer m.m.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Fysiska personer och svenska dödsbon
2. Andra skattskyldiga än fysiska personer, svenska dödsbon och utländska juridiska personer
3. Utländska juridiska personer
4. Ränteberäkning m.m.


1 Fysiska personer och svenska dödsbon

1.1 Kommunal inkomstskatt

Allm„n kommunalskatt (kommunalskatt, landstingsskatt och församlingsskatt) tas ut som kommunal inkomstskatt (1 och 2 §§ kommunalskattelagen [1928:370], KL).

Kommunal inkomstskatt räknas ut i en post med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorten (27 § 1 mom. uppbördslagen [1953:272], UBL).

Den som den 1 november 1993 inte tillhörde Svenska kyrkan skall påföras församlingsskatt till kyrklig kommun efter 25 % av skattesatsen till församlingsskatt. Detsamma skall gälla den som tillhörde Svenska kyrkan men inte varit folkbokförd i Sverige under någon del av 1994 (lagen [1951:691] om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör Svenska kyrkan). Nedsättning av församlingsskatten omfattar även svenskt dödsbo.

Den som är medlem i en icke-territoriell församling

1. Karlskrona amiralitetsförsamling,
2. Göteborgs tyska församling,
3. Tyska S:ta Gertruds församling,
4.  Finska församlingen, och
5.  Hovförsamlingen,

är enligt 21 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) inte skyldig att betala församlingsskatt till den territoriella församling där han är folkbokförd.

Den skattskyldiges samtliga inkomster beskattas i hemortskommunen (56 § KL). Innefattar denna flera församlingar sker beskattning i den församling där den skattskyldige enligt reglerna om hemortskommun anses ha sin hemort (60 § första stycket KL).

Den som den 1 november året näst före taxeringsåret är medlem i en icke-territoriell församling anses ha denna församling som hemort i stället för den territoriella församling där han skall vara folkbokförd, om den församlingen ligger inom den icke-territoriella församlingens upptagningsområde (60 § andra stycket KL).

I stället för kommunal inkomstskatt enligt ovan angivna grunder skall i vissa fall skatt för gemensamt kommunalt ändamål tas ut (56 § KL och 72 § 1 mom. KL). Sådan skatt tas ut efter en skattesats av 25 % enligt lagen (1972:78) om skatt för gemensamt kommunalt ändamål.

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller (22 § UBL).

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

1.2 Statlig inkomstskatt

Bestämmelserna om beräkning av statlig inkomstskatt finns i 9 a och 10 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL), 22 § UBL, lagen (1992:1485) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar, såvitt gäller dödsbon samt lagen (1993:1520) om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1995 och 1996 års taxeringar och förordningen (1993:1200) om skiktgränsen för statlig inkomstskatt vid 1995 års taxering.

Särskilda bestämmelser gäller i vissa fall för beräkning av statlig inkomstskatt för delägare i fåmansföretag (3 § 12 mom. sjunde stycket SIL). Ytterligare information finns i RSV:s rekommendationer RSV S 1994:8.

1.2.1 Statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster
I fråga om fysiska personer skall ett fast belopp på 100 kr tas ut om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp motsvarande det grundavdrag som medges vid taxering till kommunal inkomstskatt enligt 48 § 2 och 3 mom. KL. För folkpensionärer gäller att det fasta beloppet på 100 kr tas ut endast om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger det grundavdrag han skulle ha fått vid den kommunala taxeringen om han inte varit folkpensionär. På den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger skiktgränsen, 198 700 kr, utgör dessutom statlig inkomstskatt 20 %. Detsamma gäller dödsbon efter personer som avlidit under 1994.

För äldre dödsbon är t.o.m. det tredje beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade (avlidna 1991-1993) den statliga inkomstskatten på den beskattningsbara förvärvsinkomsten 100 kr samt 20 % av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger 198 700 kr.

Fr.o.m. fjärde beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade (avlidna 1990 eller tidigare) är den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster 20 % av den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp motsvarande grundavdrag enligt 48 § 2 mom. KL tas dessutom 100 kr ut.

1.2.2 Statlig inkomstskatt på kapitalinkomster
Statlig inkomstskatt på kapitalinkomster utgör 30 % av inkomsten av kapital. Någon skatt tas inte ut om inkomsten är mindre än 100 kr.
1.2.3 Gemensamt för 1.2.1 och 1.2.2
Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

1.3 Statlig förmögenhetsskatt



Bestämmelserna om beräkning av statlig förmögenhetsskatt finns i 9-12 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt (SFL), i lagen (1992:1489) om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen om statlig förmögenhetsskatt och i 22 § UBL.

Statlig förmögenhetsskatt är 1,5 % av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 800 000 kr.

Förmögenhetsskatt beräknas i förekommande fall på den sammanlagda beskattningsbara förmögenheten för makar. Finns hemmavarande barn under 18 år skall den beskattningsbara förmögenheten beräknas gemensamt för föräldrar och barn. Fosterbarn anses därvid inte som hemmavarande barn, vilket innebär att fosterbarn inte skall sambeskattas med sina fosterföräldrar.

Den skatt som beräknats på den sammanlagda förmögenheten fördelas i proportion till varderas skattepliktiga förmögenhet.

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning.


1.4 Statlig fastighetsskatt

Bestämmelserna om statlig fastighetsskatt finns i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt och i 22 § UBL.

Fastighetsskatt skall betalas för fastigheter som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhusenhet, hyreshusenhet eller lantbruksenhet om det på lantbruksenheten finns småhus eller tomtmark för småhus. Fastighet som året före taxeringsåret inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, undantas från skatteplikt.

Utöver ovan angivna fastigheter är sådan privatbostad, som avses i 5 § KL och som är belägen i utlandet, skattepliktig till fastighetsskatt.

Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 § FTL skall anses som ägare. I fråga om handelsbolag är dock delägarna skattskyldiga.

Underlag och skattesatser framgår av nedanstående tabell.

Slag av fastighetUnderlagSkattesats
SMÅHUSENHET MED BYGGNAD MED VÄRDEÅR:  
1988 eller tidigaretaxeringsvärdet1,50 %
1989-1990"0,75 %
1991-1993 (end. nybyggn.)"0,00 %
1991-1992 (renov. e.d.)"1,50 %
TOMT FÖR SMÅHUS PÅ SMÅHUSENHETtaxeringsvärdet1,50 %
SMÅHUS PÅ LANTBRUKSENHET MED BYGGNAD MED VÄRDEÅR:  
(en eller två lägenheter)  
1988 eller tidigarebostadsbyggnads värdet + tomtmarks värdet1,50 %
1989-1990"0,75 %
1991-1993 (end. nybyggn.)"0,00 %
1991-1992 (renov. e.d.)"1,50 %
(tre till tio lägenheter)  
1978 eller tidigarebostadsbyggnads värdet + tomtmarks värdet1,50 %
1979-1982"0,75 %
1983-1990"0,00 %
1991-1993 (end. nybyggn.)"0,00 %
1991-1992 (renov. e.d.)"1,50 %
TOMT FÖR SMÅHUS PÅ LANTBRUKSENHETtomtmarksvärdet1,50 %
PRIVATBOSTAD I UTLANDET(2)75 % av marknads värdet på byggna den/bostadsrätten1,50 %
HYRESHUSENHET DEN DEL AV BYGGNAD OCH TOMT SOM AVSER BOSTÄDER OCH MED VÄRDEÅR:  
1978 eller tidigaremotsvarande del av taxeringsvärdet1,50 %
1979-1982"0,75 %
1983-1990"0,00 %
1991-1993 (end. nybyggn. e.d.)"0,00 %
1991-1992 (renov. ej jämställd med nybyggn.)"1,50 %
HYRESHUSENHET DEN DEL AV BYGGNAD OCH TOMT SOM AVSER LOKALERmotsvarande del av taxeringsvärdet0,00 %
TOMT FÖR HYRESHUS PÅ HYRESHUSENHETtaxeringsvärdet1,50 %
Endast kostnader för om- eller tillbyggnad som nedlagts i fastigheten efter 1992 års utgång beaktas. I stället för vad som följer av punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:652) om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall, om en reduceringsfaktor enligt 4 § har bestämts för hyreshusenhet, skatt beräknas på sätt som följer av 3 och 3 a §§ om en sådan beräkning leder till lägre fastighetsskatt. Om fastighetsskatt skall beräknas enligt punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i lagen om statlig fastighetsskatt skall en reduceringsfaktor inte beaktas.

Om fastighetsskatten skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.

Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskatten jämkas med hänsyn härtill.

Om två räkenskapsår beskattas vid samma års taxering påförs fastighetsskatt för båda åren.

Fastighetsskatten påförs i helt antal kronor, varvid öretal bortfaller.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

1.5 Egenavgifter och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster (SLF)

Bestämmelserna om egenavgifter finns i 3 och 5 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter, SAL, 1 §, 22 § och 27 § 1 mom. UBL, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter, förordningen (1990:983) om nedsättning av socialavgifter och förordningen (1994:549) om nedsättning av socialavgifter. Följande avgiftssatser gäller:

 19931994
1 sjukförsäkringsavgift9,12 %(3)9,12 %(3)
2 folkpensionsavgift5,83 %6,03 %
3 tilläggspensionsavgift13,00 %13,00 %
4 delpensionsavgift0,20 %0,20 %
5 arbetsskadeavgift1,40 %1,40 %
Summa29,55 %29,75 %
Bestämmelserna om SLF finns i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, i 1 § SAL och 1 § UBL.

Skattesatsen är

19931994
17,69 %17,89 %
Varje avgift påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Egenavgifterna enligt 1-5 skall betalas av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § eller 2 a § eller 11 kap. 3 § AFL. SLF beräknas inte på sådana inkomster som den skattskyldige skall betala egenavgifter för. Vilka inkomster som skall utgöra underlag för SLF framgår av punkt 1.6.

Försäkrad som är född 1929 eller senare skall betala egenavgifter om han inte för någon del av 1994 eller hela 1994 uppburit hel förtidspension enligt AFL eller hela 1994 uppburit hel ålderspension (gäller även förtida uttag av hel ålderspension) enligt AFL.

Tilläggspensionsavgift betalas även om hel förtidspension uppburits för någon del av 1994 eller hela 1994. Den som avlidit under 1994 påförs inte avgiften.

För påföring av egenavgifterna med undantag för tilläggspensionsavgiften krävs, i fråga om person född 1978 eller tidigare, att han var inskriven hos allmän försäkringskassa vid utgången av 1994.

Vilka inkomster, som skall utgöra underlag för egenavgifterna, framgår av punkterna 1.5.1 - 1.5.5.

Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 11 kap. 4 § AFL och i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året inte uppgått till 1 000 kr. Detta gäller dock inte om ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet.

Rekommendationer:

Underlagen avrundas till närmast lägre 100-tal kronor.

Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL avses:

a) inkomst av näringsverksamhet i Sverige i vilken den försäkrade arbetat i icke oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet),

Anmärkning:

Även om en inkomst som avses i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver är att hänföra till aktiv näringsverksamhet skall den enligt 7 § nämnda lag behandlas som inkomst av passiv näringsverksamhet om den skattskyldige inte yrkar annat.

b) tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven verksamhet,

c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner,

d) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt AFL samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för inkomst som ovan nämnts samt

e) ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt KL och som, utan att anställningsförhållande förelegat, utbetalts av fysisk person bosatt utomlands eller utländsk juridisk person;

allt i den mån inkomsten inte är enligt 11 kap. 2 § AFL att hänföra till inkomst av anställning.

Har inkomst enligt a) eller b) inte uppgått till 1 000 kr för år, tas den inte med i beräkningen. Inte heller tas sådan ersättning enligt c) med i beräkningen om ersättningen från den, för vilken arbetet utförts, under året inte uppgått till 1 000 kr.

Intäkter och ersättningar som avses i 32 § 1 mom. första stycket h) och i) KL till delägare i fåmansföretag eller sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för SLF (jämför punkt 1.6) räknas inte som inkomst av annat förvärvsarbete.

Ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för arbete som utförts för någon annans räkning utan att anställning förelegat anses som inkomst av anställning om ersättningen under året uppgått till minst 1 000 kr.

En arbetstagare, som erhåller ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person och som saknar fast driftställe i Sverige, kan träffa överenskommelse med arbetsgivaren om att inkomsten av arbete som utförts i Sverige skall anses härröra från annat förvärvsarbete. I dessa fall blir därför arbetstagaren skyldig erlägga egenavgifter, se 3 kap. 2 a § och 11 kap. 3 § första stycket c) AFL jämförda med 3 kap. 4 § SAL.

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut

1. till mottagare som har en F-skattesedel antingen när ersättningen bestäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattesedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt om ersättningen tillsammans med annan ersättning, för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kr och utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo samt vad som utbetalats inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget.

Om mottagaren (enligt punkt 1. ovan) har både en F-skattesedel och en A-skattesedel räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattesedeln skriftligen åberopas.

1.5.1 Sjukförsäkringsavgift

Bestämmelserna om sjukförsäkringsavgift finns förutom i SAL även i 7 och 9 §§ uppbördsförordningen (UBF) samt i Riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 1993:21.

Avgiftsunderlaget är inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 eller 2 a §§ AFL jämfört med 11 kap. 3 § AFL, se punkt 1.5, med undantag för inkomst enligt 11 kap. 3 § c) och sjukpenning m.m. enligt d) AFL.

I underlaget skall dock ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person i vissa fall räknas in. Detta gäller om ersättningen avser arbete som utförts i Sverige, arbetsgivaren saknar fast driftställe i Sverige samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete. Vidare skall inkomst av aktivt bedriven näringsverksamhet i utlandet räknas in under förutsättning att den inte skall anses som inkomst av anställning.

Avgiften varierar med hänsyn till bl.a. den karenstid som gäller för den försäkrade enligt följande.

Utan särskild karenstid9,12 %
3 dagars karenstid8,0 %
30 dagars karenstid7,0 %
För den del av förvärvsinkomsten inklusive anställningsinkomst som överstiger 264 000 kr (7,5 gånger basbeloppet för 1994 35 200 kr) är avgiften alltid 9,12 %.

Rekommendationer:

Om uppgifterna från Försäkringskassan utvisar olika karenstider eller inte omfattar hela året 1994 (365 dagar) bör uträkningen göras enligt följande.

Exempel:

Inkomst av anställning antas vara 57 820 kr och inkomst av annat förvärvsarbete 214 450 kr.

Uppgifter från Försäkringskassan:

Procentsats 8,0 % Dagantal 90
Procentsats 7,0 % Dagantal 215

Summa dagantal 305

Omräkning av dagantal till helt år

90 x 365/305 = 107,7 dagar
215 x 365/305 = 257,3 dagar

Summa 365,0 dagar

Beräkning av underlag

Underlag 1:
264 000 - 57 820 = 206 180 (avrundas nedåt till närmaste hela 100-tal kronor).

Underlag 2:
214 450 - 206 180 = 8 270 (avrundas nedåt till närmaste hela 100-tal kronor).

Uträkning av avgiften
(206 100 x 8,0 x 107,7)/(100 x 365) = 4 865,08 kr
(206 100 x 7,0 x 257,3)/(100 x 365) = 10 170,04 kr
(8 200 x 9,12 x 365)/(100 x 365) = 747,84 kr

Summa 15 782,96 kr

Sjukförsäkringsavgift påförs med 15 782 kr.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.6.

1.5.2 Folkpensionsavgift

Avgiftsunderlaget är inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL, se punkt 1.5, med undantag för sjukpenning m.m. enligt 11 kap. 3 § d) AFL.

Avgiften är 6,03 % för 1994 och 5,83 % för 1993.

Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1993, skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före utgången av 1993 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före utgången av 1993 och hela beskattningsåret.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.6.

1.5.3 Tilläggspensionsavgift

Bestämmelserna om tilläggspensionsavgift finns förutom i SAL även i 19 kap. 4 § AFL och i lagen (1989:634) om procentsats för uttag av avgift för åren 1990 - 1994 till försäkringen för tilläggspension.

Avgiftsunderlaget är detsamma som för folkpensionsavgiften (se punkt 1.5.2).

Avgiften är 13,00 %.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.6.

¹ Beträffande 1994 års taxering, se RSV S 1994:6.
² Endast för den tid då ägaren varit bosatt i Sverige och endast då den inte är undantagen från beskattning i Sverige på grund av dubbelbeskattningsavtal.
³ Om inte annat framgår av punkt 1.5.1.

1.5.4 Delpensionsavgift

Avgiftsunderlaget är detsamma som för folkpensionsavgiften (se punkt 1.5.2).

Avgiften är 0,20 %.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.6.

1.5.5 Arbetsskadeavgift

Bestämmelserna om arbetsskadeavgift finns förutom i SAL även i 7 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Avgiftsunderlaget är detsamma som för sjukförsäkringsavgiften (se punkt 1.5.1).

Avgiften är 1,40 %.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.6.

1.5.6 Nedsättning av egenavgifter

Nedan framgår dels vilka kommuner och församlingar som de olika områdena omfattar och dels de olika procentenheter som nedsättning får ske med.

Vilka verksamheter som är nedsättningsberättigade framgår av TABELL över nedsättning av egenavgifter.

Område 1

Norrbottens län

  • Arjeplogs kommun
  • Arvidsjaurs "
  • Gällivare "
  • Haparanda "
  • Jokkmokks "
  • Kalix "
  • Kiruna "
  • Pajala "
  • Överkalix "
  • Övertorneå "

Västerbottens län

  • Dorotea kommun Fr.o.m. 1 juli 1994
  • Malå " även
  • Sorsele " Björksele församling
  • Storumans " i Lycksele kommun
  • Vilhelmina "
  • Åsele "

Jämtlands län

  • Bergs kommun Fr.o.m. 1 juli 1994
  • Härjedalens " även
  • Ragunda " Håsjö och Hällesjö
  • Strömsunds " församlingar
  • samt i Bräcke kommun samt
  • Alsens, Kalls församling
  • Föllinge, i Åre kommun
  • Hotagens,
  • Laxsjö och
  • Offerdals församlingar
  • i Krokoms kommun

Västernorrlands län

Fr.o.m. 1 juli 1994

  • Edsele,
  • Junsele,
  • Ramsele och
  • Ådals-Lidens församlingar
  • i Sollefteå kommun
  • samt
  • f.d. Solbergs kyrkobokföringsdistrikt
  • i Örnsköldsviks kommun

En försäkrad får nedsättning av egenavgifterna för hela sin verksamhet om den huvudsakligen hänför sig till sådan verksamhet som anges i TABELL över nedsättning av egenavgifter.

Om verksamheten bara i mindre omfattning hänför sig till sådan verksamhet får nedsättning beviljas bara om den försäkrade påverkas på grund av lagens bestämmelser i mer betydande grad av konkurrens och den del av verksamheten som berättigar till nedsättning kan avgränsas från den övriga. I detta fall får nedsättning beviljas bara för den del av egenavgifterna som hänför sig till den nedsättningsberättigade verksamheten och endast efter särskild prövning av skattemyndigheten.

Den procentsats efter vilken egenavgifterna sammanlagt skall tas ut sätts ned med 10 procentenheter.

Område 2

Västerbottens län

  • Bjurholms kommun
  • Lycksele " Fr.o.m. 1 juli 1994 har
  • Norsjö " Björksele församling
  • Vindelns " i Lycksele kommun överförts
  • till område 1 samt
  • Fällfors,
  • Jörns och
  • Kalvträsks församlingar
  • i Skellefteå kommun

Jämtlands län

  • Bräcke kommun Fr.o.m. 1 juli 1994
  • Åre " även
  • Näs och Häggenås församlingar i Östersunds kommun och
  • Näskotts församling
  • i Krokoms kommun

Fr.o.m. 1 juli 1994 har Håsjö och Hällesjö församlingar i Bräcke kommun samt Kalls församling i Åre kommun överförts till område 1

Västernorrlands län

  • Sollefteå kommun Fr.o.m. 1 juli 1994 har
  • Ånge " Edsele, Junsele, Ramsele och
  • samt Ådals-Lidens församlingar
  • Holms och i Sollefteå kommun
  • Lidens församlingar samt
  • i Sundsvalls kommun f.d. Solbergs kyrkobokförings samt distrikt i Anundsjö församling
  • Anundsjö, överförts till område 1
  • Björna,
  • Skorpeds och
  • Trehörningsjö församlingar
  • i Örnsköldsviks kommun

Gävleborgs län

Ljusdals kommun

Kopparbergs län

  • Transtrands och
  • Lima församlingar
  • i Malungs kommun samt
  • Särna och
  • Idre församlingar
  • i Älvdalens kommun

Värmlands län

  • Norra Finnskoga,
  • Södra Finnskoga och
  • Dalby församlingar i Torsby kommun

En försäkrad får nedsättning av egenavgifterna för hela sin verksamhet om den huvudsakligen hänför sig till sådan verksamhet som anges i TABELL över nedsättning av egenavgifter.

Om verksamheten bara i mindre omfattning hänför sig till sådan verksamhet får nedsättning beviljas bara om den försäkrade påverkas på grund av lagens bestämmelser i mer betydande grad av konkurrens och den del av verksamheten som berättigar till nedsättning kan avgränsas från den övriga. I detta fall får nedsättning beviljas bara för den del av egenavgifterna som hänför sig till den nedsättningsberättigade verksamheten och endast efter särskild prövning av skattemyndigheten.

Den procentsats efter vilken egenavgifterna sammanlagt skall tas ut sätts ned med 10 procentenheter.

Område 3

Norrbottens län

  • Bodens kommun
  • Luleå kommun
  • Piteå kommun
  • Älvsbyns kommun

En försäkrad får nedsättning av egenavgifterna för hela sin verksamhet om den huvudsakligen hänför sig till sådan verksamhet som anges i TABELL över nedsättning av egenavgifter.

Om verksamheten bara i mindre omfattning hänför sig till sådan verksamhet får nedsättning beviljas bara om den försäkrade påverkas på grund av lagens bestämmelser i mer betydande grad av konkurrens och den del av verksamheten som berättigar till nedsättning kan avgränsas från den övriga. I detta fall får nedsättning bara beviljas för den del av egenavgifterna som hänför sig till den nedsättningsberättigade verksamheten och endast efter särskild prövning av skattemyndigheten.

Den procentsats efter vilken egenavgifterna sammanlagt skall tas ut sätts ned med 5 procentenheter.

Gemensamt för områdena 1-3

Nedsättning av egenavgifterna skall i första hand avse folkpensionsavgiften och därefter i angiven ordning sjukförsäkringsavgiften, delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften och tilläggspensionsavgiften.

I övergångsbestämmelserna till lagen (1994:548) om ändring i lagen om ändring i lagen om nedsättning av socialavgifter som trädde i kraft den 1 juli 1994 anges att äldre bestämmelser fortfarande gäller i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av juni 1994, skall - om den avgiftsskyldige inte visar annat - så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före utgången av juni 1994 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

1.6 Särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster (SLF)

Bestämmelserna om SLF finns i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, i SAL och 1 § UBL.

Enskild person eller dödsbo betalar SLF på inkomst av passiv näringsverksamhet i Sverige. För den som är född 1928 eller tidigare eller som är född 1929 eller senare men under hela året uppburit hel ålderspension eller avlidit under 1994 utgör underlaget förutom inkomst av passiv näringsverksamhet också inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL, se punkt 1.5, med undantag för d). Vad som sagts under punkt 1.5 om F- respektive A-skattesedel gäller således även SLF. Vidare skall den (oavsett ålder) som uppburit viss ersättning som betalas ut enligt trygghetsförsäkring vid arbetsskada samt avtalsgruppsjukförsäkring som utgör intäkt i näringsverksamhet betala SLF på ersättningen.

Vid bestämmandet av underlaget bortses från sådana inkomster för vilka egenavgifter skall betalas.

Även om en inkomst som avses i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver är att hänföra till aktiv näringsverksamhet skall den enligt 7 § nämnda lag behandlas som inkomst av passiv näringsverksamhet om den skattskyldige inte yrkar annat.

SLF betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kr.

Rekommendationer:

Underlagen avrundas nedåt till närmaste lägre 100-tal kronor.

SLF är för inkomståret 1994 17,89 % och för 1993 17,69 %.


1.7 Avkastningsskatt på pensionsmedel

Bestämmelserna om avkastningsskatt finns i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.

Vilka som är skattskyldiga till avkastningsskatt och skattesats framgår av nedanstående tabell.

Skattskyldig Skattesats

1. Svenska livförsäkringsföretag 20 %(1)
2. Understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet 20 %(1)
3. Utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse i Sverige genom etablering 20 %(1)
4. Pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. 9 %
5. Arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken Avsatt till pensioner enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. 9 %

I fråga om handelsbolag är delägarna skattskyldiga för avkastningsskatt.

Om beskattningsåret är kortare eller längre än 12 månader skall skattesatsen jämkas i motsvarande mån.

Skatteunderlaget avrundas nedåt till helt 100-tal kronor.

För beskattningsår som påbörjats före den 1 januari 1994 gäller äldre bestämmelser.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

(1) Gäller endast om skatteunderlaget är hänförligt till annan personförsäkring än pensionsförsäkring. I annat fall tillämpas 9 %.

1.8 Särskild löneskatt på pensionskostnader (SLP)

Bestämmelserna om SLP finns i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader.

1.8.1 SLP för anställda

Den som utfäst en tjänstepension skall för 1994 betala SLP med 17,89 % på kostnaden för pensionsutfästelsen. Om beskattningsåret påbörjats 1993 är skattesatsen 17,69 %. Om beskattningsåret påbörjats före 1992 är skattesatsen 21,85 %.

I fråga om handelsbolag är det delägarna som är skattskyldiga.

Beskattningsunderlaget utgörs av summan av följande poster:

a) avgift för tjänstepensionsförsäkring,
b) avsättning till pensionsstiftelse,
c) ökning av konto Avsatt till pensioner,
d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller på grund av tjänstepensionsförsäkring,
e) utgiven ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse,

minskat med summan av följande poster:

f) gottgörelse från pensionsstiftelse,
g) minskning av konto Avsatt till pensioner,
h) 91 % av bokförd skuld på konto Avsatt till pensioner vid beskattningsårets ingång multiplicerad med den genomsnittliga statslåneräntan (8,58 %) under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret,
i) ersättning som erhållits för övertagen pensionsutfästelse,
j) negativt belopp som föregående beskattningsår uppkommit vid beräkning av beskattningsunderlaget.

I posten a) skall inte räknas med avgift för gruppsjukförsäkring som avses i 1 § första stycket 5 (lagen 1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Posten h) skall jämkas om beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader. Detsamma gäller om pensionsskulden som avses i h) helt upplöses under beskattningsåret. Om beskattningsåret påbörjats före den 1 januari 1994 gäller "9,9 % av den skuld som bokförts på konto Avsatt till pensioner" vid beskattningsårets ingång i stället för vad som sägs i punkten h) ovan.

Även avgifter för tjänstepensionsförsäkringar tagna i utlandet kan vara skattepliktiga. (Jmf 31 § anvisningspunkt 1 sjuttonde stycket KL.)

1.8.2 SLP för egen pensionsförsäkringspremie m.m.

Enskild person eller dödsbo som medges avdrag för avgift för pensionsförsäkring eller för inbetalning på pensionssparkonto enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 § KL skall för beskattningsåret 1994 betala SLP med 17,89 % på det avdragsbelopp som medgivits vid beräkning av inkomsten av näringsverksamheten.

Om beskattningsåret omfattar tid före 1994 betalas SLP med 17,69 % på avgiften. Inbetalningar till pensionssparkonto skall då inte räknas in i underlaget.


1.9 Skattetillägg

Bestämmelserna om skattetillägg finns i 5 kap. 1-4 och 6-13 §§ taxeringslagen (1990:324), TL.

Skattetillägg påförs skattskyldig med 20 % av den mervärdesskatt och med 40 % av sådan kommunal och statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt (i fall som avses i 2 § första stycket 1-5 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel), särskild löneskatt på pensionskostnader och expansionsmedelsskatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make, eller, i fråga om förmögenhetsskatt, någon annan person som samtaxeras med honom eller, vad gäller mervärdesskatt, felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom.

Vid skönstaxering beräknas skattetillägget på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs utöver den skatt som annars skulle ha påförts.

Skulle den oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha medfört sådant underskott i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället uträknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som rättelsen av den oriktiga uppgiften medfört. Detsamma gäller om motsvarande underskott på grund av skönstaxering minskar.

I vissa fall beräknas skattetillägg efter 20 % på skatten eller, vad gäller mervärdesskatt, 10 % eller tas inte alls ut. Skall skattetillägg beräknas efter skilda procentsatser gäller särskilda proportioneringsregler (5 kap. 13 § TL).

Skattetillägg anges i helt krontal så att öretal bortfaller (22 § UBL). Skattetillägg som inte uppgår till 100 kr, påförs inte.

I RSV Dt 1992:7 finns rekommendationer m.m. om tillämpningen av bestämmelserna.


1.10 Förseningsavgift enligt taxeringslagen

Bestämmelserna om förseningsavgift finns i 5 kap. 5-8 samt 12 och 13 §§ TL.

Om en självdeklaration inte kommit in inom föreskriven tid eller lämnats med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering påförs förseningsavgift, aktiebolag med 1 000 kr och andra skattskyldiga med 500 kr. Avgiften blir densamma om skattskyldig inte fullständigar deklarationshandling, som lämnats inom föreskriven tid, med underskrift inom tid som angetts i föreläggande eller om skattskyldig, som avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid, inte avger en särskild självdeklaration inom tid som anges i föreläggande.

Den som utan föreläggande skall lämna självdeklaration men inte kommit in med deklarationen senast den 1 augusti under taxeringsåret eller dessförinnan endast kommit in med en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering påförs förseningsavgift med fyra gånger det belopp som anges i föregående stycke, dvs. med 4 000 kr för aktiebolag och 2 000 kr för andra skattskyldiga.

I RSV Dt 1992:7 finns rekommendationer m.m. om tillämpningen av bestämmelserna.


1.11 Förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen

Bestämmelserna om denna förseningsavgift finns i 26 kap. 4 § FTL.

Om en deklarationsskyldig som förelagts att lämna särskild fastighetsdeklaration inte har kommit in med deklarationen inom föreskriven tid eller endast har lämnat en deklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, påförs förseningsavgift med 500 kr. Har någon deklaration inte lämnats inom föreskriven tid efter förnyat föreläggande bestäms förseningsavgiften till 2 000 kr.

Har den deklarationsskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling som inte är behörigen undertecknad tas förseningsavgift ut endast om handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall beräknas avgiften till 500 kr.


1.12 Mervärdesskatt

Enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) skall skattskyldig som bedriver verksamhet i vilken beskattningsunderlagen inte överstiger 200 000 kr redovisa mervärdesskatten i särskild självdeklaration.

Om den utgående mervärdesskatten överstiger den ingående debiteras skillnadsbeloppet som en delpost av slutliga skatten. Om den ingående mervärdesskatten däremot överstiger den utgående gottskrivs den skattskyldige skillnadsbeloppet på samma sätt som erlagd preliminär skatt. Lagen (1968:430) om mervärdeskatt har upphört att gälla fr.o.m. den 1 juli 1994. Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 juli 1994.


1.13 Annuiteter på avdikningslån

Annuiteter på avdikningslån påförs enligt förteckningar, som förvaras hos skattemyndigheten.

Annuitet på avdikningslån eller, om flera sådana annuiteter skall betalas, summan av dessa, påförs i helt antal kronor, varvid öretal bortfaller (22 § UBL).

1.14 Allmän sjukförsäkringsavgift

Bestämmelserna om allmän sjukförsäkringsavgift finns i lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift.

Underlag för avgiften är inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 § AFL och inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt KL. Inkomsterna skall var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Enligt förarbetena (prop. 1992/93:136 s. 14 och 15) skall underlaget vara detsamma som gäller för PGI-beräkningen. Härav följer att bestämmelserna i 11 kap. 4 § AFL bör användas i tillämpliga delar.

Avgiften är 0,95 % på summan av inkomsterna till den del den inte överstiger 264 000 kr (7,5 x basbeloppet för 1994, 35 200) och skall betalas av den som är född 1929 eller senare. För sådan person som avlidit under 1994 betalar dödsboet avgiften. Av den vars inkomster är lägre än 8 800 kr (0,25 basbelopp) tas dock ingen avgift ut.

Avgiften avrundas till närmaste hela hundratal kr. Avgift som slutar på 50 kr avrundas till närmaste lägre hundratal kr.

1.15 Allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet (allmän avgift för arbetslöshetsförsäkring)

Bestämmelserna om avgiften som är ny fr.o.m. 1995 års taxering finns i lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet.

Underlag för avgiften är inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 § AFL och inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt KL och uppburits under 1993.

Avgiften är 1 % av summan på inkomsterna till den del den inte överstiger 264 000 kr (7,5 x basbeloppet för 1994, 35 200) och skall betalas av den som är född 1929 eller senare. För sådan person som avlidit under 1994 betalar dödsboet avgiften. Av den vars inkomst är lägre än 8 800 kr (0,25 basbelopp) tas dock ingen avgift ut.

Avgiften avrundas till närmaste hela hundratal kr. Avgift som slutar på 50 kr avrundas till närmaste lägre hundratal kr.

Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av 1993 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av 1993 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.


1.16 Expansionsmedelsskatt

Bestämmelserna om expansionsmedelsskatt finns i lagen (1993:1537) om expansionsmedel. Lagen har trätt i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering.

Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet för fysisk person och svenskt dödsbo enligt KL och SIL medges avdrag med ett belopp som motsvarar en ökning av expansionsmedel.

Verksamhet som bedrivs av utländsk juridisk person omfattas inte av lagen.

Medgivet avdragsbelopp utgör underlag för expansionsmedelsskatten, som är 28 % av underlaget.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning.


1.17 Skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus

Bestämmelserna om skattereduktion finns i lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, förordningen (1993:959) med bemyndigande för Riksskatteverket rörande handläggning av ärenden enligt lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus samt Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1993:5) rörande handläggning av ärenden enligt lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus.

Skattereduktionen kan efter ansökan medges ägare till bostadshus, om denne har haft utgifter för reparation och underhåll samt för om- och tillbyggnad av bostadshus (byggnadsarbete).

Ansökan skall ha kommit in till en skattemyndighet senast den 28 februari 1995. Om den har kommit in före den 1 mars 1994 skall skattereduktionen tillgodoräknas vid debitering av skatt på grund av 1994 eller 1995 års taxering efter vad som anges i ansökningen. Kommer ansökningen in senare tillgodoräknas skattereduktionen vid debitering av skatt på grund av 1995 års taxering.

Ärendena skall enligt RSFS 1993:5 handläggas av skattemyndigheten i det län där fastigheten ligger. Vid debiteringen av slutlig skatt medges nedsättning med den skattereduktion denna skattemyndighet beslutat. Om en skattskyldig under beskattningsåret har varit skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt och har denna satts ned på grund av rubricerade skattereduktion skall skattereduktionen dock minskas med det belopp varmed nedsättningen har skett. Vidare gäller att skattereduktionen inte får överstiga summan av kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig fastighetsskatt och tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion för underskott av kapital.

Skattereduktionen utgör 30 % av underlaget. Är underlaget mindre än 2 000 kr, medges inte någon skattereduktion. För varje taxeringsenhet begränsas skattereduktionen till vissa högsta belopp.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktionen bortfaller.

1.18 Skattereduktion för underskott av kapital

Bestämmelserna om skattereduktionen finns i 2 § 4 mom. UBL.

Enligt lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus tillgodoräknas skattereduktion enligt den lagen (se punkt 1.17) före skattereduktion för underskott av kapital.

Uppkommer underskott vid beräkning av inkomst av kapital (3 § 14 mom. SIL) medges skattereduktion med 30 % av underskottet som inte överstiger 100 000 kr och 21 % av återstoden. Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt och har denna nedsatts enligt 12 § 4 mom. samma lag på grund av underskott av kapital skall skattereduktionen dock minskas med det belopp varmed nedsättning har skett. Skattereduktion sker endast i fråga om kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktionen bortfaller.

1.19 Begränsningsregeln

Bestämmelserna om begränsningsregeln (avser endast fysisk person och dödsbo) finns i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall samt i lagen (1992:1490) om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen om begränsning av skatt i vissa fall.

Ytterligare information om tillämpningen av lagen finns i RSV:s rekommendationer m.m., RSV Du 1993:4.

2 Andra skattskyldiga än fysiska personer, svenska dödsbon och utländska juridiska personer

2.1 Statlig inkomstskatt

Statlig inkomstskatt utgör 28 % av den beskattningsbara inkomsten. För värdepappersfonder utgör dock statlig inkomstskatt 25 % av den beskattningsbara inkomsten (10 a § SIL). Skatten är 25 % även för livförsäkringsföretag med beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1994. Öretal bortfaller (22 § UBL).

För finansiella företag gäller att uppskov i vissa fall sker för del av den uträknade skatten på den beskattningsbara inkomsten. Detta gäller den del av skatten som belöper på uppskovsbeloppet enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver. Skatten på uppskovsbeloppet anses belöpa med lika delar på de beskattningsår för vilka taxering sker åren 1992-1995. Skatten vid 1995 års taxering utgör således 25 % (50 % om företaget inte taxerades år 1994) av skatten på uppskovsbeloppet plus hela skatten på den del av den beskattningsbara inkomst som inte avser uppskovsbelopp. Vad som avses med finansiella företag framgår av lagen (1991:1003) om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver.

Genom lagen (1992:705) om ändring i lagen om återföring av obeskattade reserver har finansiella företag fått en alternativ möjlighet att återföra sina obeskattade reserver enligt de generella reglerna för icke-finansiella företag.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

2.2 Statlig förmögenhetsskatt

Följande juridiska personer skall påföras förmögenhetsskatt om och i den mån de är skyldiga att betala skatt för inkomst och inte är skattskyldiga som avses i 7 § 3-6 mom. SIL (6 § 1 mom. b) SFL).

- Föreningar och samfund, om medlemmarna inte på grund av medlemskap äger del i föreningens eller samfundets förmögenhet.
- Sådan juridisk person som förvaltar samfällighet enligt lagen (1952:166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna eller förvaltar sockenallmänning, sockensamfälld mark eller mark som av ålder är samfälld o.d. enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
- Andra stiftelser än familjestiftelser.

Förmögenhetsskatten är 1,5 promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 25 000 kr, dock lägst en krona (11 § 2 mom. SFL).

Sådana familjestiftelser som avses i 10 a § SIL i dess lydelse intill den 1 juli 1990 är skyldiga att betala skatt för förmögenhet (6 § 1 mom. a) SFL). Den statliga förmögenhetsskatten är 1,5 % av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 800 000 kr (punkt 3 i lagen [1991:1850] om upphävande av lagen [1947:577] om statlig förmögenhetsskatt).

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller (22 § UBL).

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning.

2.11 Utskiftningsskatt

Lagen (1927:321) om utskiftningsskatt har upphört att gälla. Om medel utskiftas till aktieägare efter beslut om likvidation eller fusion före utgången av 1990 men bolaget inte upplöses förrän 1991 eller senare skall likvidationen eller fusionen i sin helhet behandlas enligt de äldre bestämmelserna enligt lagen (1990:1452) om upphävande av lagen om utskiftningsskatt.

Svenskt aktiebolag som utskiftar tillgångar skall erlägga utskiftningsskatt med 40 % av det till sådan skatt bestämda beskattningsbara beloppet, avrundat till närmaste lägre 100-tal kronor enligt 1 § lagen om utskiftningsskatt.

2.12 Skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, se punkt 1.17

3 Utländska juridiska personer Med utländsk juridisk person avses enligt 16 § 2 mom. första stycket SIL association, som enligt lagstiftningen i den stat där den är hemmahörande kan förvärva rättigheter, ikläda sig skyldigheter och föra talan inför domstolar och andra myndigheter och över vilkens förmögenhetsmassa de enskilda delägarna inte fritt kan förfoga.

Med utländskt bolag avses utländsk juridisk person som i den stat där den är hemmahörande är föremål för beskattning som är likartad den som svenska aktiebolag är underkastade.

Såsom utländskt bolag avses i denna lag också alltid utländsk juridisk person hemmahörande i någon av de i 16 § 2 mom. tredje stycket SIL uppräknade staterna med vilka Sverige ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning, om den utländska juridiska personen är en person på vilken avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten tillämpas och enligt avtalet har hemvist i denna stat.

Med utländskt bolag likställs, där inte annat uttryckligen stadgas, främmande stat samt utländsk menighet liksom dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle inte var bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige.

3.1 Statlig inkomstskatt

Utländskt bolag och andra utländska juridiska personer än utländska bolag är skattskyldiga till statlig inkomstskatt för vissa i 6 § 1 mom. c) och d) SIL närmare angivna inkomster.

Statlig inkomstskatt utgör 28 % av den beskattningsbara inkomsten. För värdepappersfonder utgör dock statlig inkomstskatt 25 % av den beskattningsbara inkomsten (10 a § SIL). Skatten är 25 % även för livförsäkringsföretag med beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1994.

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller (22 § UBL).

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

3.2 Statlig förmögenhetsskatt

Utländskt bolag är skattskyldigt för förmögenhet i den utsträckning som följer av 6 § 1 mom. c) SFL.

Utländska livförsäkringsanstalter är dock frikallade från skattskyldighet för förmögenhet som hänför sig till försäkringsrörelse som bedrivs i Sverige (6 § 1 mom. fjärde stycket SFL).

Förmögenhetsskatten är 1,5 % av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 800 000 kr enligt punkt 3 i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller (22 § UBL).

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning.

4 Ränteberäkning m.m.

Avgörande för beräkning av såväl ränta på överskjutande skatt (ö-skatteränta) som kvarskatteavgift är den statslåneränta (SLR) som gällde vid utgången av november 1994, dvs. 10,86 %.

4.1 Ö-skatteränta

Bestämmelserna om beräkning av ö-skatteränta finns i 69 § 1 mom. och i 22 § UBL.

Underlaget utgörs av det belopp (skillnadsbeloppet) varmed summan av följande skatter överstiger den skattskyldiges slutliga skatt:

- preliminär skatt som den skattskyldige betalat senast den 3 maj 1995. (Om arbetsgivare innehållit preliminär skatt, är skatten betald av den skattskyldige även om beloppet inte inbetalats till skattemyndigheten.),

- överskjutande ingående mervärdesskatt i den mån skatten inte betalats ut genom förtidsåterbetalning,

- skatt om överförts från stat med vilken Sverige ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,

- särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här samt

- särskild inkomstskatt om betalats enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här.

Vid bestämmande av underlag skall skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen inte räknas in i den slutliga skatten.

Vid debitering av slutlig skatt senast den 31 augusti 1995 är ö-skatteräntan 3,8 % (35 % av SLR) på den del av skillnadsbeloppet som inte överstiger 20 000 kr. På den del som överstiger 20 000 kr är ö-skatteräntan 2,7 % (25 % av SLR).

Ränta beräknas dock inte på den del av skillnadsbeloppet som motsvaras av preliminär skatt som inbetalats efter den 10 februari 1995.

I övriga fall beräknas ränta med 6,5 % (60 % av SLR) på den del av det överskjutande beloppet som inte överstiger 20 000 kr och på belopp därutöver med 4,9 % (45 % av SLR). På fyllnadsinbetalning av preliminär skatt som gjorts efter den 10 februari 1995 men senast den 3 maj 1995 är räntan 3,3 % (30 % av SLR).

Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om beloppet understiger 50 kr. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ytterligare information finns i RSV:s rekommendationer m.m. om kvarskatteavgift och ö-skatteränta att tillämpas fr.o.m. 1995 års taxering, RSV S 1994:32.

Arbetsblankett för "Uträkning av ö-skatteränta", se RSV 4423 Utg. 22.

4.2 Kvarskatteavgift

Bestämmelserna om beräkning av kvarskatteavgift finns i 27 § 3 och 4 mom. och 22 § UBL.

Underlaget utgörs av det belopp (skillnadsbeloppet) varmed den skattskyldiges slutliga skatt efter avdrag för överskjutande ingående mervärdesskatt, överstiger:

- den preliminära skatt som han har betalat senast den 10 februari 1995,

- debiterad preliminär F-skatt och debiterad särskild A-skatt,

- sådan preliminär A-skatt, som fastställts till betalning på grund av att den skattskyldiges arbetsgivare underlåtit att göra skatteavdrag för den

- skatt som överförts från stat med vilken Sverige ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,

- särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här samt

- särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande visats här.

Vid bestämmande av underlag skall skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen inte räknas in i den slutliga skatten.

Kvarskatteavgiften är 2,2 % (20 % av SLR) på skillnadsbeloppet till den del det har täckts av preliminär skatt som har betalats senast den 3 maj 1995 och 13,6 % (125 % av SLR) på resterande del. Kvarskatteavgift skall dock inte beräknas på skillnadsbelopp till den del det uppgår till högst 20 000 kr (s.k. fribelopp) och har betalats senast den 3 maj 1995.

Om den slutliga skatten debiteras senast den 31 augusti 1995 och hela den kvarstående skatten betalats senast den 18 september 1995 är kvarskatteavgiften på den resterande delen enligt närmast föregående stycke 6,5 % (60 % av SLR).

Har skattskyldig, som fått anstånd med självdeklarationen till någon dag efter den 3 maj 1995, betalat in preliminär skatt för inkomståret efter detta datum men senast den 30 juni 1995, är kvarskatteavgiften 2,2 % (20 % av SLR) på belopp upp till 20 000 kr och 4,3 % (40 % av SLR) på resterande del.

Rekommendationer:

Bestämmelserna i sista stycket ovan gäller även om den skattskyldige har fått ett fribelopp på 20 000 kr från fyllnadsinbetalning gjord under tiden den 11 februari - den 3 maj 1995.

Avgift, i förekommande fall efter avdrag för ö-skatteränta, påförs inte om beloppet understiger 50 kr.

Ytterligare information finns i RSV:s rekommendationer m.m. om kvarskatteavgift och ö-skatteränta att tillämpas fr.o.m. 1995 års taxering, RSV S 1994:32.

Arbetsblankett för "Uträkning av kvarskatteavgift", se RSV 4475 Utg. 9.

4.3 Uppbördsmånad m.m.

Kvarstående skatt skall betalas senast den 10 april 1996 (28 § andra stycket UBL).

Kvarstående skatt under 25 kr tas inte ut (28 § första stycket UBL).

�terbetalning av överskjutande skatt skall ske endast om skatten tillsammans med ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatteavgift, uppgår till minst 25 kr (68 § 1 mom. första stycket UBL).

Dessa rekommendationer m.m. tillämpas på slutlig skatt på grund av 1995 års taxering.

Tabell över nedsättning av egenavgifter

Verksamhet/Arbete

Område 1

Område 2

Område 3

1. Gruvor och mineralbrott, med undantag av malmgruvorx-x
2. Tillverkning, med undantag av tillverkning inom massa- och pappersindustri samt järn-, stål-, och ferrolegeringsverkx-x
3. Produktionsvaruinriktad partihandelx-x
4. Uppdrags-, uthyrnings-, och reparationsverksamhetxx(1)x(2)
5. Hotell-, pensionats- och campingverksamhetxxx
6. Restaurang- och kafeverksamhet som bedrivs i kombination med hotell-, pensionats- eller campingverksamhetxxx
7. Renhållnings, städnings- och tvätteriverksamhetx--
8. Rekreationsverksamhet och kulturell serviceverksamhet, med undantag av biblioteksverksamhetxx(3)-
9. Jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiskexx-
10. Verksamhet som bedrivs av ideella, kulturella och religösa organisationer, samt intresseorganisationerxx(4)-
11. Annan personlig serviceverksamhet, med undantag av verksamhet vid varmbadhusx--
12. Arbete inom ett företag som avser företagsledning, ekonomi- och löneadministration, bokföring, automatisk databehandling, refistreringsverksamhet, telefonförsäljning samt ordermottagningx(5)x(5)-
x = egenavgifter kan sättas ned
- = egenavgifter kan inte sättas ned
(1) Gäller enbart uppdrags- och uthyrningsverksamhet
(2) Gäller enbart uppdragsverksamhet
(3) Gäller enbart i fråga om skidliftsverksamhet som bedrivs fristående eller i kombination med restaurang- eller kafeverksamhet
(4) Gäller enbart i fråga om arbete som avser kanslifunktionerna inom angivna organisationers riks- och centralförbund
(5) Gäller enbart om arbetet kan avgränsas från den övriga verksamheten om inte arbetet ingår i stödberättigad verksamhet enligt punkt 1 - 11