Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets allmänna råd

Skatteverkets allmänna råd om värdering av fri och delvis fri bil att tillämpas vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter m.m. för beskattningsåret 2005 samt vid 2006 års taxering;1
SKV A 2004:41 Inkomsttaxering Skattebetalning
Utkom från trycket den 17 december 2004
   Skatteverket lämnar med stöd av 2 kap. 2 § förordningen (2003:1106) med instruktion för Skatteverket följande allmänna råd om värdering av fri och delvis fri bil att tillämpas vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 2005 samt vid 2006 års taxering.

Innehållsförteckning

1Bilförmån
  
2Schablonmässig värdering
2.1Nybilspris för bilmodellen
2.2Extrautrustning
2.3Nedsättning av förmånsvärdet
2.4Byte av bil
  
3Justering
3.1Bilar som använts som arbetsredskap
3.2Bilar som använts i taxinäring
3.3Bilar som använts huvudsakligen i tjänsten
3.4Miljöbilar
3.5Hinder att använda bilen
3.6Semester m.m.
  
4Avräkningsordning

1 Bilförmån

Reglerna om värdering av bilförmån finns i 61 kap. 5–11 och 18–19 b §§ inkomstskattelagen (1999:1229), IL.
   Av 22 kap. 7 § andra stycket IL följer att uttag i form av användande av bil som ingår i näringsverksamhet skall värderas enligt samma regler.

Allmänna råd:
   Dessa allmänna råd bör tillämpas även vid värdering av förmån av att för privat bruk använda bil som ingår i näringsverksamhet.

   Bilförmån uppkommer enligt prop. 1986/87:46 och 1977/78:40 när en skattskyldig för privat bruk i mer än ringa omfattning använder bil som tillkommer honom på grund av anställning, uppdragsförhållande eller annan liknande grund. Skatteplikt föreligger även i de fall arbetsgivaren tillhandahåller bil genom leasing eller förmånligt hyresavtal.

Allmänna råd:
   Bilförmån bör anses föreligga även om ett förmånligt avtal ingåtts med annan än arbetsgivaren, t.ex. utomstående uthyrnings- eller leasingföretag, eller annat bolag inom koncernen om det föreligger ett samband mellan det förmånliga hyres- eller leasingavtalet och anställningen eller uppdragsförhållandet.
   Som bilförmån bör räknas även sådana fall där förmånligt hyres- eller leasingavtal erhållits beroende på att bilen även skall utnyttjas i betydande omfattning för reklamändamål.
   Även i fall då den anställde formellt själv äger bilen kan en med bilförmån jämställd förmån föreligga. Som exempel på fall då en sådan förmån kan tänkas föreligga är när
   - bilen pga. anställning eller uppdrag har förvärvats på mycket förmånliga villkor, t.ex. genom ett fördelaktigt återköpsavtal som reellt innebär att bilen kunnat användas på ett med bilförmån jämförligt sätt,
   - den anställde förvärvat bilen av sin arbetsgivare utan att behöva erlägga någon kontant likvid och med skyldighet att amortera endast obetydliga belopp.
   Bilförmån bör anses föreligga i de fall den anställde använder bil för privat bruk i mer än ringa omfattning även om brukandet har begränsats t.ex. till att avse i huvudsak körning mellan bostad och arbetsplats.
   Bilförmån föreligger även om den anställde hyr bilen av arbetsgivaren eller i övrigt lämnar ersättning för det privata användandet. Hyresersättningen får då dras av från förmånsvärdet.
   Med bil avses både personbilar och andra bilar (lätta lastbilar och liknande) som utnyttjas eller kunnat utnyttjas för personbefordran. Hit räknas även husbilar, som registrerats som lätta lastbilar. Förmånsvärde beräknat enligt reglerna för värdering av bilförmån gäller inte för tung lastbil eller buss. De gäller inte heller för motorcykel. I sådana fall bör värdet av privat användande beräknas enligt allmänna värderingsregler i varje enskilt fall.
   Med tung lastbil avses lastbil med totalvikt över 3 500 kg. Som buss betecknas ett fordon som är inrättat för befordran av fler än åtta personer utöver föraren (tio sittplatser) även om fordonet dessutom är inrättat för annat ändamål.

   Om den skattskyldige haft bilförmån bara i ringa omfattning skall enligt 61 kap. 11 § andra stycket IL förmånen värderas till noll. Av prop. 1993/94:90 s. 94 framgår att med ringa omfattning avses ett fåtal tillfällen per år och en sammanlagd körsträcka på högst 100 mil.

Allmänna råd:
   Med ett fåtal tillfällen bör avses högst tio.


2 Schablonmässig värdering


2.1 Nybilspris för bilmodellen

   Enligt 61 kap. 6 § IL avses med bilmodell en bil av samma märke, variant och tillverkningsår. Med en bilmodells nybilspris avses enligt samma lagrum det pris som bilen hade när den introducerades på den svenska marknaden.

Allmänna råd:
   En bilmodell som är ny endast på grund av nytt tillverkningsår bör anses introducerad på den svenska marknaden vid detta tillverkningsårs ingång.
   Med nybilspris, anskaffningspris och marknadspris avses pris inklusive mervärdesskatt.
   För en ny bilmodell, som introducerats på marknaden, men där nybilspriset ännu inte fastställts i Skatteverkets föreskrifter (RSFS 2001:23, RSFS 2002:29, RSFS 2003:31, SKVFS 2004:37 och SKVFS 2004:38) om värdering av fri och delvis fri bil, bör det marknadspris som generalagent eller motsvarande har rekommenderat användas vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter.
   Beräknat förmånsvärde exklusive drivmedelsförmån bör avrundas nedåt till närmast helt hundratal kronor.


2.2 Extrautrustning

   Vid beräkning av förmånsvärdet skall enligt 61 kap. 8 § IL läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning, dvs. anskaffningskostnaden för sådan utrustning som inte ingår i det nybilspris som fastställts av Skatteverket. Detsamma gäller enligt första strecksatsen i 61 kap. 7 § IL för bilmodeller som är sex år eller äldre och som värderas enligt sitt verkliga nybilspris.

Allmänna råd:
   Extrautrustning kan antingen vara fast monterad på bilen eller monterad på så sätt att den lätt går att avlägsna, men är avsedd att användas på fordonet.
   Det bör anses sakna betydelse för förmånsvärderingen om utrustningen anskaffas i samband med att bilen levereras eller vid ett senare tillfälle likaväl som om utrustningen redan finns i förmånsgivarens ägo innan bilen anskaffas. Det bör även anses sakna betydelse för vilket ändamål utrustningen anskaffats, t.ex. för bilens körsäkerhet, eller för förarens och passagerares bekvämlighet.
   Följande utrustning är exempel på extrautrustning om den inte redan ingår i nybilspriset för bilmodellen: automatisk växellåda, antisladd- och antispinnsystem, nivåreglering, farthållare, xenonljus, extraljus, luftkonditionering, klimatanläggning, sollucka, eljusterbara säten, elektriska fönsterhissar, eluppvärmd vindruta, elmanövrerade backspeglar, airbag, sidokrockskydd, dragkrok, vinterdäck, motorvärmare, kupévärmare, centrallås, alkolås, larmanordning, takräcke, lastbox, barnbilstol, metalliclack, tonade rutor, läderklädsel, personlig bilskylt, radio, bandspelare, CD/DVD-spelare, bränsledator, färddator, väg- och trafikinformationssystem (RTI), GPS-navigator.
   Om förmånsbilen är en lätt lastbil och har utrustats med vinschar, kranar o.d. som anskaffats enbart för tjänstebruk bör denna extrautrustning inte beaktas vid förmånsvärderingen.
   Med anskaffningskostnad för extrautrustning bör förstås priset för materialkostnad, arbetskostnad m.m. inklusive mervärdesskatt vid anskaffningstillfället. Lämnade sedvanliga rabatter på extrautrustning bör beaktas vid beräkning av anskaffningskostnaden om rabatten ligger på en rimlig nivå.
   Med rabatt som ligger på rimlig nivå bör avses den rabatt som lämnas till allmänheten (ej företag). Rabatten bör, oavsett om den gäller nedsättning av totala anskaffningskostnaden i kronor eller utgörs av att viss utrustning lämnas utan kostnad e.d., proportioneras på bilen respektive utrustningen. Rabatt som lämnas på anskaffningskostnaden för bilen bör inte beaktas. Om exempelvis rabatten på totala anskaffningskostnaden för bilen inkl. utrustning är 5 % och värdet av utrustningen uppgår till
10 000 kr, bör anskaffningskostnaden för utrustningen anses vara 9 500 kr, vilket är det belopp som bör läggas till det av Skatteverket fastställda nybilspriset för bilen.
   Om extrautrustningen hyrts eller om arbetsgivaren inte haft någon kostnad för densamma eller kostnaden väsentligt understiger sedvanlig anskaffningskostnad bör det marknadspris som återförsäljare rekommenderat anses utgöra anskaffningskostnad.
   Om bilen köpts eller hyrts begagnad och priset för extrautrustningen inte specificerats, kan extrautrustningen anses anskaffad samma år som bilen tillverkades såvida det inte är uppenbart att utrustningen anskaffats vid ett senare tillfälle. I sådant fall bör anskaffningspriset för extrautrustningen beräknas från verkligt anskaffningsår.
   Är bilen tio år eller äldre (1995 års modell eller äldre) bör bortses från extrautrustning som anskaffades då bilen var ny.


2.3 Nedsättning av förmånsvärdet

   Av 61 kap. 11 § IL framgår att - om den anställde av sin nettolön lämnar ersättning för bilförmånen - skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.

Allmänna råd:
   Förmånsvärdet bör minskas med belopp motsvarande eventuell fast avgift och/eller kostnad för fordonsskatt, försäkring, besiktning, reparation eller extrautrustning som den anställde av sin nettolön löpande under året (månatligt belopp e.d.) eller som engångsbelopp betalar till arbetsgivaren. Har beloppet betalats till annan än arbetsgivaren bör kvitto eller bestyrkt kopia av kvitto lämnas till arbetsgivaren för att förmånsvärdet skall reduceras med erlagt belopp.
   Från förmånsvärdet bör inte avräknas:
   - mindre utgifter för underhåll, t.ex. för biltvätt,
   - kostnader som avser inte förutsebara utgifter, t.ex. självrisk till försäkringsbolag eller annan kostnad till följd av trafikolycka eller annan skada, eller
   - kostnad för garage o.d. eller parkeringskostnader.
   Eftersom något negativt förmånsvärde aldrig kan uppkomma bör nedsättningen av värdet för beskattningsåret motsvara högst det beräknade värdet. Belopp som ett år inte har kunnat avräknas får inte heller utnyttjas ett senare år.


2.4 Byte av bil

   För en förmån som den skattskyldige haft under bara en del av året, skall värdet enligt 61 kap. 9 § andra stycket IL sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte haft förmånen.

Allmänna råd:
   Om den anställde under en månad använder bilar med olika förmånsvärden bör förmånens värde beräknas efter den bil som den anställde disponerar längst tid under månaden.
   Om den anställde under en månad använder bilar med olika förmånsvärden lika länge, bör dock förmånens värde beräknas som ett genomsnitt av förmånsvärdena för dessa bilar.
   Ett genomsnittsvärde kan också användas - dock endast vid inkomsttaxeringen - om den anställde under året vid ett stort antal tillfällen bytt förmånsbil, något som kan vara fallet för anställda vid bilhandelsföretag. Med ett stort antal tillfällen bör anses minst tio gånger per år någorlunda jämnt fördelade under året.
   För att ett genomsnittsvärde skall kunna användas även vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter bör - utöver vad ovan anges om antalet bilbyten m.m. - krävas följande. Underlaget för beräkning av ett genomsnittsvärde för bilar som ingår i en bilpool bör
   - avse varje arbetsplats inom företaget (koncerngemensam bilpool bör inte godtas),
   - utvisa att samtliga bilar som ingår i bilpoolen faktiskt används för privata resor av anställda på arbetsplatsen som deltar i bilpoolen, och
   - justeras så snart en förändring skett beträffande de bilar som ingår i bilpoolen.


3 Justering

   Av 61 kap. 18 § IL framgår att förmånsvärdet får justeras uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl.

Allmänna råd:
   Förmånsvärdet bör i normalfallet inte beräknas lägre än vad som framkommer vid en värdering efter huvudregeln i 61 kap. 5–9 §§ IL. Justering görs t.ex. inte av den anledningen att det privata användandet i huvudsak utgjorts av resor mellan bostaden och arbetsplatsen eller om det på bilen förekommit reklamskyltar, firmanamn och liknande.


3.1 Bilar som använts som arbetsredskap

   Av 61 kap. 19 § IL framgår att som synnerliga skäl för att justera förmånsvärdet nedåt anses att bilen använts som arbetsredskap. Med bil som har karaktär av arbetsredskap bör enligt prop. 1993/94:90 s. 93 avses bil som i väsentlig mån är inredd eller avpassad för annat än persontransport, t.ex. installations- eller distributionsbilar av olika slag, vilket begränsar möjligheten att använda bilen privat.

3.1.1 Lätta lastbilar

Allmänna råd:
   Om den anställde kan visa att han med hänsyn till tjänstebehovet varit tvungen att använda lätt lastbil som har sådan fast utrustning eller inredning att det privata användandet avsevärt begränsats bör justering ske. I dessa fall bör värdet beräknas enligt följande.
   För lätta lastbilar vars totalvikt understiger 3 000 kg får förmånsvärdet beräknas med ledning av ett nybilspris som motsvarar lägst tre - för modellåret/tillverkningsåret gällande - prisbasbelopp. Till detta pris läggs i förekommande fall anskaffningskostnaden för all extrautrustning. Förmånsvärdet uppgår alltså till 0,3 prisbasbelopp med tillägg för ränterelaterat och prisrelaterat belopp baserat på det sålunda bestämda nybilspriset.
   För lätta lastbilar vars totalvikt är 3 000 kg eller mer, beräknas förmånsvärdet på samma sätt som anges i föregående stycke, dock efter ett nybilspris som motsvarar lägst fem - för modellåret/tillverkningsåret gällande - prisbasbelopp, vartill kommer anskaffningskostnaden för extrautrustning.
   För bilmodeller som är sex år eller äldre, bör förmånsvärdet beräknas utifrån prisbasbeloppet för år 1999, dvs. 36 400 kr.
   Extrautrustning som vinschar och kranar o.d. som anskaffats endast för tjänstebruk beaktas inte vid förmånsvärderingen.

3.1.2 Personbilar

Allmänna råd:
   Om bilens inredning inte är fast bör en förutsättning för justering vara att utrustningen är tung och/eller kräver stort utrymme och att det är förenat med stora svårigheter att lasta ur den. Justering bör också kunna ske beträffande en servicebil om den utrustning i form av verktyg och reservdelar etc. som normalt medförs i bilen är så omfattande och så tidsödande att lasta i och ur att det inte kan göras varje dag.
   Vilket förmånsvärde som bör åsättas får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Högre förmånsvärde än 75 procent av fullt förmånsvärde bör dock inte komma i fråga.


3.2 Bilar som använts i taxinäring

   Som synnerliga skäl för att justera förmånsvärdet nedåt anses enligt 61 kap. 19 § första stycket IL att bilen används i taxinäring, att den körts minst 6 000 mil i verksamheten under kalenderåret och att dispositionen för privat körning varit begränsad i mer än ringa utsträckning. En sådan begränsning kan enligt prop. 1996/97:19 s. 90 f. föreligga t.ex. när taxibilen används i sådan omfattning i taxiverksamheten att det krävs extrapersonal, utöver en heltidsarbetande chaufför, för att ha den i trafik. Så kan t.ex. vara fallet med taxibil som körs av förmånshavaren på heltid måndag - fredag och på helgen av annan person. Hur stor justering av förmånsvärdet som bör göras får bedömas med hänsyn till omständigheterna.

Allmänna råd:
   Justering bör ske till lägst 40 procent av ett prisbasbelopp.


3.3 Bilar som använts huvudsakligen i tjänsten

   Justering bör enligt prop. 1993/94:90 s.93 kunna medges om bilen huvudsakligen används i tjänsten och den skattskyldige kan visa att den privata körsträckan varit mycket begränsad i förhållande till den totala körsträckan utan att för den skull ringa användning kan anses föreligga. Vilket värde som skall åsättas förmånen får bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter.

Allmänna råd:
   Förmånsvärdet bör justeras nedåt om bilen används i verksamheten i sådan omfattning att betydande hinder föreligger att använda bilen privat. Så kan vara fallet om bilen används av mer än en förare eller annars används i verksamhet på sådant sätt som medför betydande hinder för det privata nyttjandet t.ex. jourberedskap. För att justering skall komma ifråga bör krävas att bilen är anskaffad för verksamheten.
   Justering bör ske till lägst 40 procent av ett prisbasbelopp.


3.4 Miljöbilar

   Om en bil är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med elektricitet eller med andra mer miljöanpassade drivmedel än bensin och dieselolja, och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, skall förmånsvärdet justeras nedåt enligt bestämmelserna i 61 kap. 19 a § IL.

Allmänna råd:
   Nedan anges exempel på miljöbilar med tillverkningsår 2002 och de bilar som vid justeringen bör anses som närmast jämförbara med dessa.

Allmänna råd:
   Nedan anges exempel på miljöbilar med tillverkningsår 2003 och de bilar som vid justeringen bör anses som närmast jämförbara med dessa.
Allmänna råd:
   Nedan anges exempel på miljöbilar med tillverkningsår 2004 och de bilar som vid justeringen bör anses som närmast jämförbara med dessa.
_________________________________________________
Allmänna råd:
   Nedan anges exempel på miljöbilar med tillverkningsår 2005 och de bilar som vid justeringen bör anses som närmast jämförbara med dessa.
__________________________________________________

3.5 Hinder att använda bilen

Allmänna råd:
   Förmånsvärdet bör justeras nedåt om den anställde kan visa att ett absolut hinder att använda förmånsbilen har förelegat under mer betydande och sammanhängande tidsrymd och bilen under denna period inte har kunnat användas av någon närstående person till den skattskyldige eller i övrigt för hans familjs räkning. Om tidsperioden sträcker sig över ett årsskifte bör - vid bedömning om skäl för justering föreligger - hela den tidsperiod som hindret bestått beaktas. Justering kan dock inte ske för mer än nio månader under ett och samma kalenderår.
   Ett sådant absolut hinder kan föreligga exempelvis i samband med sjukhusvistelse och körkortsindragning. Förmånsvärdet för år räknat bör i dessa fall reduceras med 1/9 per hel kalendermånad som hindret har bestått utöver tre månader (maximalt nio månader under ett kalenderår).
   Justeringsregeln tillämpas i de fall den anställde inte kunnat frånträda avtalet om förmånsbil.


3.6 Semester m.m.

Allmänna råd:
   Förmånsvärdet bör justeras uppåt i de fall den anställde haft förmån av fri eller delvis fri bil endast under en kortare tidsperiod, då han huvudsakligen haft semester eller motsvarande ledighet. Förmånens värde bör motsvara den inbesparing han gjort jämfört med om han hyrt motsvarande bil under denna tidsperiod.


4 Avräkningsordning

   När bilförmånsvärdet enligt 61 kap. 5–8 §§ IL reduceras på grund av omfattande tjänstekörning (61 kap. 9 § första stycket IL), nedsättning (61 kap. 9 § andra stycket och 11 § IL) och/eller justering (61 kap. 18–19 b §§ IL) bör avräkning ske i följande ordning.

Allmänna råd:
   Föreligger grund för justering i såväl höjande som sänkande riktning, bör justering uppåt göras före justering nedåt. Föreligger situation där justering kan anses motiverad på flera grunder, bör storleken av justeringen grunda sig på en samlad bedömning av de hinder i det enskilda fallet som begränsar det privata nyttjandet av den aktuella bilen. Avräkning från förmånsvärdet bör ske i den ordning som anges nedan.

   1. Förmånsvärde beräknat enligt 61 kap. 5–8 §§ IL

   2. 3 000-milsregeln (61 kap. 9 § 1 st. IL)

   3. Del av år (61 kap. 9 § 2 st. IL)

   4. Justering på grund av synnerliga skäl, uppåt eller nedåt (61    kap. 18–19 b §§ IL)

   5. Nedsättning för lämnad ersättning (61 kap. 11 § IL).

___________

    Dessa allmänna råd tillämpas vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter m.m. för beskattningsåret 2005 och vid 2006 års taxering.

1Beträffande 2005 års taxering, se RSV 2003:29. Ändrade partier i förhållande till RSV 2003:29 har markerats med kantstreck. För ytterligare information om vissa förmåner att tillämpas vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter m.m. för beskattningsåret 2005 och vid 2006 års taxering, se SKV M 2004:29.