På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets allmänna råd

Riksskatteverkets allmänna råd om allmänna grunder för taxeringen och värdesättningen vid 2003 och senare års fastighetstaxeringar
RSV 2002:14
Fastighetstaxering
Utkom från trycket den 1 juli 2002
Riksskatteverket lämnar med stöd av 3 kap. 6 § fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199) följande allmänna råd om allmänna grunder för taxeringen och värdesättningen vid 2003 och senare års fastighetstaxeringar.¹

1 Vad som skall taxeras

1.1 Tillfällig byggnad
   Enligt 1 kap. 1 § andra stycket fastighetstaxeringslagen (FTL) skall beslut fattas om fastighetens skattepliktsförhållanden och indelningen i taxeringsenheter Vidare skall typ av taxeringsenhet, och taxeringsvärde bestämmas för varje taxeringsenhet. Till fastighet hör enligt 2 kap. 1 § jordabalken (JB) bl.a byggnad för stadigvarande bruk.

Allmänna råd:    Byggnad, som med någon grad av säkerhet kan bedömas stå på fastigheten minst fem år, bör anses vara avsedd för stadigvarande bruk. Annan byggnad benämns tillfällig bygg-nad och bör inte taxeras.    Byggnad som har stått på fastigheter i mer än fem år bör inte betraktas som tillfälligt annat än undantagsvis. Detta kan vara fallet om det är uppenbart att den kommer att tas bort inom de närmaste åren.

1.2 Skräddarsydd byggnad

   I prop 1966:24 s. 91 benämns en industribyggnad "skräddarsydd" byggnad om den såväl tekniskt som funktionellt har anpassats till maskiner eller annan utrustning som finns i byggnaden så att det är uppenbart att byggnaden med denna utrustning inte är annat än (åtminstone) begränsat användbar inom annan industriell verksamhet än den aktuella.
Allmänna råd:  För att en byggnad skall anses vara skräddarsydd bör följande krav vara uppfyllda.
1.Det är uppenbart att byggnaden med de maskiner och annan utrustning som finns i byggnaden inte är annat än (åtminstone) begränsat användbar inom annan industriell verksamhet än den aktuella. De tillbehör (maskiner och annan utrustning) som byggnaden försetts med skall ha en omfattning och komplexitet som gör att de svårligen kan flyttas från byggnaden.
2.Byggnadens användning för det ändamål för vilken den är utrustad skall förväntas bestå under anvsevärd tid och dess livslängd beräknas vara densamma som verksamheten på platsen.
3.Värdet av maskinerna och utrustningen skall vara betydande och väsentligen överstiga värdet av själva byggnaden.

2 Ägare av fastighet - lagfart

Allmänna råd:    Normalt bör man utgå från att den som har lagfart på fastigheten också är ägare av densamma. Annan än lagfaren ägare bör tas upp som ägare endast om äganderätten kan styrkas.

3 Indelning i byggnadstyper

   Av 2 kap. 2 § FTL framgår att byggnader skall indelas i följande byggnadstyper, nämligen småhus, hyreshus, ekonomibyggnad, kraftverksbyggnad, industribyggnad, specialbyggnad samt övrig byggnad.

3.1 Byggnadstyp - detaljplan

Allmänna råd:    Vid indelning i byggnadstyper bör hänsyn inte tas till det ändamål för vilket underliggande mark är avsedd enligt gällande detaljplan.

3.2 Byggnadskropp

   Enligt 2 kap. 3 § första stycket FTL skall byggnadstypen bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnad till övervägande del är inrättad och det sätt som byggnad till övervägande del används på.

Allmänna råd: Varje byggnadskropp bör anses som en byggnad, om inte annat anges i andra stycket. Är en byggnadskropp uppdelad genom vertikalt genomgående väggar, exempelvis genom brandmurar, i två eller flera självständigt fungerande enheter, bör varje sådan enhet anses som en byggnad. Gemensamma vinds- eller källarutrymmen utgör inte hinder för en sådan indelning. Byggnadskropp som genom vertikalt genomgående väggar är uppdelad i delar med två bostadslägenheter i varje del (tvåbostadsradhuslänga), bör dock om byggnadskroppen ligger på en fastighet indelas som en byggnad (hyreshus).

3.3 Småhus

   Av 2 kap. 2 § FTL framgår att byggnad skall indelas i bygg- nadstypen småhus om den är inrättad som bostad åt en eller två familjer. Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer skall tillhöra byggnadstypen småhus om byggnaden ligger på fastighet med åkermark, betesmark, skogsmark eller skosgsimpediment.

Allmänna råd: Som småhus bör indelas

  • friliggande en- och tvåbostadshus,
  • varje enbostadshus i en sammanbyggd rad av sådana hus, oavsett om de ligger på en eller flera fastigheter,
  • varje tvåbostadshus i en sammanbyggd rad av sådana hus, om de ligger på skilda fastigheter, och
  • varje byggnad med en bostads- och en lokallägenhet, om byggnadens värde till övervägande del avser bostaden.

3.4 Hyreshus

   Av 2 kap. 2 § FTL framgår att byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang eller liknande skall indelas i byggnadstypen hyreshus.

Allmänna råd:    Innehåller byggnaden två lägenheter, en bostad och en lokal, bör den indelas som hyreshus om byggnadens värde till övervägande del avser lokalen. Innehåller byggnaden tre eller flera lägenheter bör den indelas som hyreshus. Även parkeringshus indelas som hyreshus.    Med kontor bör jämställas utrymmen, inrättade för sådan verksamhet som ofta har samband med kontorsarbete.    Som exempel på sådana lokaler kan nämnas lokaler särskilt inrättade för datorer, konferenslokaler och recep- tionsutrymmen.    Som hyreshus bör, oavsett den pågående användningen, även indelas byggnader som ifråga om standard, planlösning och ljusförhållanden är inrättade för kontor, utställning eller butik.    Exempel på byggnader av sistnämnda slag är vissa hantverkshus och hus i företagsbyar med flexibel kontruktion och hög standard. Dessa byggnader får anses inrättade för det användningssätt som ger den högsta hyresintäkten, dvs. kontorsändamål.

3.5 Industribyggnad

   Av 2 kap. 2 § FTL framgår att byggnad som är inrättad för industriell verksamhet och som inte utgör kraftverksbyggnad skall in- delas i byggnadstypen industribyggnad.

Allmänna råd:   
 Med industriell verksamhet avses tillverkning av varor.

3.6 Reningsanläggning - destruktionsanläggning, m.m.

   Enligt 2 kap. 2 § FTL avses med byggnadstypen specialbyggnad bl.a. reningsanläggning.

Allmänna råd:    
Även destruktionsanläggning bör klassificeras som reningsanläggning, om den är allmänt tillgänglig och inte utgör ett led i en industriell process och är avsedd för destruktion av avfallet vid processen.    Även anläggning för förvaring av radioaktivt avfall bör hänföras till reningsanläggning.

3.7 Övrig byggnad - lager, reparationsverkstad

   Av 2 kap. 2 § FTL framgår att byggnad som inte utgör småhus, hyreshus, ekonomibyggnad, kraftverksbyggnad, industribyggnad eller specialbyggnad skall indelas i byggnadstypen övrig byggnad.

Allmänna råd:    
Bland byggnader som bör indelas som övrig byggnad kan nämnas lager utan samband med hyreshus eller industribyggnad. Till övrig byggnad bör också räknas verkstäder i vilka det till övervägande del utförs reparationsarbeten (reparationsverkstäder).

3.8 Flera ändamål - övervägandeprincipen

   Enligt 2 kap. 3 § första stycket FTL skall byggnadstypen bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till övervägande del används på.

3.8.1 Övervägandeprincipen

Allmänna råd:    
I princip bör en byggnad indelas efter byggnadstypen på den del vars värde är övervägande.    I praktiken kan dock indelningen i flertalet fall avgöras med ledning av enklare jämförelser. I mindre komplicerade fall kan avgörandet av vilken byggnadstyp som överväger t.ex. grundas på en jämförelse av storleken av de olika delarnas golvytor. Även andra grunder kan tillämpas vid bedömning, om de framstår som lämpligare. Om olika delar av byggnaden har väsentligt olika rumshöjd, bör t.ex. de olika delarnas volym läggas till grund för klassificeringen. Om hyresavkastningen från byggnadsdelarna är påtagligt olika, bör avgörandet grundas på den totala hyresavkastningen. Har byggnadsdelarna väsentligen olika användning och utform- ning och är en hyressättning inte möjlig, som t.ex. för kyrkor och kommunikationsanläggningar, bör byggnadskostnaderna och markvärdena för de olika delarna kunna tjäna till ledning.    I tveksamma fall bör gränsdragningen mellan hyreshus och industribyggnad eller övrig byggnad ske med ledning av en indelning av byggnadens utrymmen i följande grupper.    
   1. Bostäder och därtill hörande sekundära utrymmen. Ej garage.    
   2. Kontor, hotell, restauranger, butiker, garage och därtill hörande lager.
   3. Produktionslokaler och lager utom lager enligt 2.    Om hyran för utrymmena under 1 och 2 överväger, bör byggnaden indelas som hyreshus. Om hyran för utrymmena under 3 överväger, bör byggnaden däremot indelas som industribyggnad eller övrig byggnad.    Om tre eller flera byggnadsdelar, hänförliga till olika byggnadstyper, förekommer i en och samma byggnad, bör byggnaden i sin helhet klassificeras som tillhörande den byggnastyp, som i förhållande till var och en av de övriga byggnadstyperna är övervägande.    Då den övervägande delen av en byggnad är att hänföra till specialbyggnad, bör - om olika slag av specialbyggnader ingår i specialbyggnadsdelen - byggnaden i sin helhet klassificeras som tillhörande det slag av specialbyggnad som överväger.

3.8.2 Flera ändamål

Allmänna råd:    
En byggnad kan vara så inrättad att den långsiktigt kan och får användas för flera ändamål utan att någon mer omfattande eller byggnadslovspliktig ombyggnad behöver företas. Byggnaden kan redan vid uppförandet ha givits en sådan flexibel utformning att flera användningssätt är möjliga. Det är inte heller ovanligt att en byggnad anpassas för nytt ändamål utan att förlora sin lämplighet för det ursprungliga ändamålet. I sådant fall bör byggnaden anses vara inrättad för det ändamål som leder till det högsta värdet.

4 Indelning i mark

   Av 2 kap. 4 § FTL framgår att mark indelas i följande ägoslag, nämligen tomtmark, täktmark, åkermark, betesmark, skogsmark, skogsimpediment samt övrig mark. Enligt samma lagrum får indelningen inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad) eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda taxeringsvärde inte skulle uppgå till 50 000 kronor.

4.1 Tomtmark

   Av 2 kap. 4 § FTL framgår följande. Mark som upptas av småhus, hyreshus, kraftverksbyggnad, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats, upplagsplats kommu- nika tionsutrymme m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad skall indelas i ägoslaget tomtmark.    Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, kraftverksbyggnad, industribyggnad specialbyggnad eller övrig bygg- nad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till någon del taxeras tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.    Vad som nu sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet, som bildats för byggndsändamål under de senast två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskild bebyggelse och det inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genomföras. Detsamma gäller om det finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygglagen (1987:10), avseende sådan byggnad som avses i andra stycket.

Allmänna råd:
För byggnad som används för täkts utnyttjande, t.ex. krossverk, sorteringsverk, vissa lagringsfickor, maskinhall och liknande byggnad för driftens omedelbara behov bör någon tomt dock inte avskiljas. Vidare bör följande obebyggda mark indelas som tomtmark

  • tomt, som utgör självständig fastighet, om den enligt detaljplan är avsedd för bebyggelse och det inte är uppenbart att bebyggelse inte kommer att ske
  • obebyggd mark, som senast fem år före taxeringsåret var bebyggd med annan byggnad än ekonomibyggnad    Mark, för vilken genomförandetiden i detaljplan gått ut, bör inte indelas som tomtmark, om den inte kan förväntas bli bebyggd inom tio år från taxeringsårets ingång.

4.2 Täktmark

   Av 2 kap. 4 § FTL framgår att mark för vilken täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen (1964:822), vattenlagen (1983:291), eller miljö- balken gäller skall indelas i ägoslaget täktmark. Med täkttillstånd skall jämställas pågående täkt. Byggnad på täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte attmarken indelas som täktmark.

Allmänna råd:    
Mark bör indelas som täktmark till den del marken omfattas av giltigt täkttillstånd vid ingången av taxeringsåret.    När täkt pågår utan att täkttillstånd finns, bör som täktmark indelas ett område där omfattningen av brytvärd fyndighet uppskattas till tio gånger det hittillsvarande normalårsuttaget, dock endast om detta uttag överstiger 1 000 kbm och återstående fyndighet omfattar minst 10 000 kbm. Pågående täkt får anses utgöra täkt från vilken bortförts material ett flertal gånger under den femårsperiod, som närmast föregått taxeringsåret, såvida det inte är uppenbart att täkten nedlagts.

4.3 Åkermark

   Av 2 kap. 4 § FTL framgår att mark som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete och som lämpligen kan plöjas skall indelas i ägoslaget åkermark.

Allmänna råd:    
Betesvallar, som anlagts på åkermark och som ingår i växtföljden och således då och då plöjs upp, bör indelas som åkermark. Detta gäller även de fall då ny vall sås in utan mellanliggande odling av annan gröda.    Mark som tidigare använts till växtodling eller bete men som nu ligger helt eller i huvudsak outnyttjad bör indelas som åkermark, om den med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig till växtodling eller bete och är lämplig att plöjas.    Om mark är lämplig för växtodling eller bete men däremot inte är lämplig att plöjas, bör den i regel indelas som betesmark. Mark som används för plantskoleverksamhet indelas normalt som åkermark.

4.4 Betesmark

   Av 2 kap. 4 § FTL framgår att mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöjas skall indelas i ägoslaget betesmark.

Allmänna råd:    
Mångåriga slåtter- och betesvallar, som inte avses bli plöjda på nytt, bör indelas som betesmark, liksom mindre eller oregelbundna inom betesmark belägna markområden, som tidigare använts som åker men som inte längre plöjs.    Mark som tidigare använts till växtodling eller bete men som nu ligger helt eller i huvudsak outnyttjad bör normalt räknas som betesmark om den med hänsyn till läge, be- skaffenhet och övriga omständigheter är lämplig till bete men inte är lämplig att plöjas.    Har marken en längre tid inte varit föremål för slåtter eller bete och har träd-, busk- eller slyvegetation börjat tränga in, bör den inte indelas som betesmark.    Mark som inte bör tas i anspråk för virkesproduktion på grund av särskilda förhållanden bör normalt indelas som betesmark. Härmed avses t.ex. mark som bör hållas öppen av naturvårds- eller kulturminnesvårdsskäl.

4.5 Skogsmark

   Av 2 kap. 4 § FTL framgår att mark som är lämplig för virkes- produktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål skall indelas i ägoslaget skogsmark. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.    Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.    Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Allmänna råd:    
Vad som gäller enligt skogsvårdslagen (1979:429) i fråga om vad som skall hänföras till skogsmark tillämpas även vid fastighetstaxeringen. Detta innebär bl.a. att bedömningen av om marken kan producera i genomsnitt minst en kbm virke om året per hektar bör göras med ledning av de allmänt använda boniteringsmetoderna och med utgångspunkt från den produktion som är möjlig med lämpligt trädslag och lämplig skötsel. Hänsyn bör inte tas till den produk- tionsökning som kan uppnås genom förbättring av marken.    Små områden av andra ägoslag än skogsmark bör räknas som skogsmark om de är mindre än 200 kvm och belägna helt inom skogsmark. Områden med skogsmark belägna helt inom annat ägoslag indelas som övrig mark om de har en areal understigande 2 500 kvm.    Marker inom vilthägn bör i allmänhet hänföras till skogs- mark om de inte är jordbruksmark.

4.6 Skogsimpediment

   Av 2 kap. 4 § FTL framgår att mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan produktionshöjande åtgärder men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog skall indelas i ägoslaget skogsimpediment,.

Allmänna råd: Mark som enligt vedertagna bedömningsgrunder inte kan producera i genomsnitt minst en kbm virke om året per hektar och som är belägen i anslutning till skogsmark bör indelas som skogsimpediment, om marken inte skall indelas som tomtmark, täktmark, åkermark eller betesmark.

5 Taxeringsenhet

5.1 Samfälligheter
   Enligt 4 kap. 10 § FTL skall marksamfällighet eller anläggningssamfällighet utgöra en taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så gott som uteslutande är småhusfastigheter. Detsamma gäller bl.a. samfällighet som har ett ringa ekonomiskt värde.

Allmänna råd:    
Om de fastigheter, som har del i en samfällighet, till omkring 90 procent utgörs av en- eller tvåfamiljsfastigheter, bör det anses att de delägande fastigheterna så gott som uteslutande utgörs av denna fastighetstyp.    Mark- eller anläggningssamfällighet bör anses ha ett ringa ekonomiskt värde, om det inte uppgår till 50 000 kr.

5.2 Särskilda indelningsregler

   Enligt 4 kap. 6 § första stycket FTL skall i småhusenhet, hyreshusenhet, specialenhet och industrienhet endast ingå egendom som ligger samlad och som utgör en ekonomisk enhet.

5.2.1 Småhusenhet

Allmänna råd:    
Normalt utgörs en småhusenhet av en tomt och ett småhus. Flera småhus anses dock i vissa fall utgöra en ekonomisk enhet och bör då ingå i samma taxeringenhet. Detta gäller om två eller flera småhus ligger intill varandra på samma tomt och fungerar tillsammans eller kompletterar varandra, t.ex. fritidshus med gäststuga eller ett antal byggnader på ett utbrutet brukningscentrum. Detta gäller också då en ny bostadsbyggnad uppförts på en tomt och den gamla bostads- byggnaden ligger kvar på denna.     Ligger flera småhustomter intill varandra och har de samma ägare anses de normalt som en ekonomisk enhet och taxeras som en taxeringsenhet. Detta gäller såväl bebyggda som obebyggda tomter. Som typfall på sådana bebyggda småhustomter kan nämnas tomter med hyresradhus, bostads-rättsradhus, motell i form av småhus och arrendehus på jordbruk, samlade i tomtgrupper.    Flera arrendetomter med hus på ofri grund taxeras normalt som en taxeringsenhet, om tomterna har samma ägare och om tomterna ligger i en samlad grupp.    Bebyggda fastigheter som kan delas i flera tomter utgör normalt en taxeringsenhet. Detta gäller också om de olika delar, som en tomt kan delas i, är bebyggda eller ej. Ligger en bebyggd tomt bredvid en obebyggd tomt och har de samma ägare, bör de normalt taxeras som en taxeringsenhet. Finns undantagsvis anledning att anse att tomter för småhus inte utgör en eknomisk enhet, trots att de ligger intill varandra, bör tomterna utgöra särskilda taxeringsenheter.

5.2.2 Hyreshusenhet

Allmänna råd:    Liksom beräffande småhus ingår i normalfallet endast ett hyreshus i en hyreshusenhet. I vissa fall utgör dock ett komplex av byggnader taxeringsenhet. En förutsättning för detta är att de olika byggnaderna ligger intill varandra i t.ex. samma kvarter eller på annat sätt ligger i en samlad bebyggelsegrupp och att de utgör en ekonomisk enhet, dvs. för hyreshus att de förvaltas tillsammans och drivs företagsmässigt som en enhet.

5.2.3 Specialenhet

Allmänna råd:    
Specialbyggnader av samma slag med samma ägare bör normalt anses utgöra en ekonomisk enhet om de ligger samlade. Sådana byggnader bör anses ligga samlade i t.ex. följande fall: vårdbyggnader inom ett sjukhusområde, tränings- lokaler och omklädningsbyggnader på en idrottsplats, byggnader inom militärt område, m.m.

5.2.4 Industrienhet

Allmänna råd:    Industribyggnader bör normalt anses utgöra en ekonomisk enhet om byggnaderna ligger samlade och om de ägs av ett företag, som bedriver sin verksamhet där.    Med att egendomen ligger samlad bör avses att industribyggnaderna ligger på tomtmark som inte är åtskild genom annat än mark som används för kommunikationsändamål eller annat allmänt ändamål.

5.3 Lantbruksenhet

   Enligt 4 kap. 8 § FTL skall taxeringsenhet omfatta ekonomibyggnad samt åker-, betes- och skogsmark, skogsimpediment och övrig mark som ingår i en brukningsenhet.

Allmänna råd:    
Vid bedömning av vad som skall anses som brukningsenhet bör främst beaktas vad som administrativt och redovisningsmässigt utgör en enhet. Ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark, skogsimpediment och övrig mark som ligger inom samma kommun och som har samma ägare utgör normalt en brukningsenhet. Då det inom större innehav förekommer arrendegårdar bör dessa dock utgöra egna taxeringsenheter. Sidoarrenden, dvs. arrenden av enstaka områden med åkermark eller betesmark, utgör normalt inte brukningsenhet utan taxeras tillsammans med markägarens övriga innehav.    Skogsbolags och andra markägares större fastighetsinnehav bör utgöra brukningsenheter enligt de förvaltningsenheter som de är uppdelade i av ägarna.

6 Särskilda värderingsregler

6.1 Byggnad under uppförande

   Enligt 7 kap. 12 § FTL skall värdet av byggnad under uppförande bestämmas till hälften av nedlagd kostnad omräknad till genomsnittlig kostnad under andra året före taxeringsåret.

Allmänna råd:    Byggnad bör anses vara under uppförande när arbetet med byggnadens grund påbörjats, t.ex. genom gjutning av botten- platta. Enbart schaktning eller grävning för en byggnad bör inte medföra att byggnadens uppförande anses ha påbörjats.    Byggnad bör inte taxeras som varande under uppförande, om den till övervägande del tagits eller kunnat tas i bruk genom uthyrning eller genom ägarens brukande eller på annat sätt. Med övervägande del avses bl. a. att hyran för de lägenheter som tagits eller kunnat tas i bruk utgör mer än halva byggnadens totalhyra.    Vid genomgripande ombyggnad bör byggnaden taxeras som under uppförande, om lägenheterna till övervägande del evakuerats. Reduceringen med 50 procent bör vid ombyggnader avse endast ombyggnadskostnaderna och inte restvärdet av befintlig bebyggelse.    Vid tillbyggnad bör byggnaden taxeras som under uppförande, om byggnaden i det färdiga skicket till övervägande del står tom och inte kan utnyttjas. Med taxeringsåret i 7 kap. 12 § FTL avses det år då allmän eller förenklad fastighetstaxering senast skett av den taxerings- enhetstyp till vilken taxeringsenheten hör.    Vid beräkningen av nedlagda kostnader på byggnad under uppförande bör förutom direkt byggnadskostnad medräknas även värdet av eget och annat oavlönat arbete. Som nedlagda kostnader bör anses sådana kostnader som är normala i förhållande till byggnadsåtgärdernas karaktär och omfattning. Möjligheterna att erhålla statliga eller kommunala bidrag bör härvid inte beaktas.    För hyreshus bör värdet av byggnad under uppförande normalt fördelas på lägenhetstyp i relation till byggrättens fördelning på typ av bebyggelse.


Beträffande 2000 och senare års allmänna och särskilda fastighetstaxeringar , se RSV S 1999:24.
___________
Dessa allmänna råd tillämpas vid fastighetstaxering från och med år 2003.

Om Skatteverket.selänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster http://www.skatteverket.se/rattsinfo/allmanna_rad/02/rsvar_200214_fast.html Informationen kontrollerades senast: 2005-01-22