Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets ställningstaganden

Företrädaransvar - konsekvenser för företrädaren när den juridiska personen medges betalningsanstånd sedan företrädaransvaret fastställts

Datum: 2005-10-21

Dnr/målnr/löpnr:
131 567713-05/111

1 Sammanfattning

Har företrädaransvar för en obetald skatt fastställts och medges den juridiska personen härefter anstånd med betalning av skatten ska även företrädaren ges anstånd med att betala företrädaransvarsbeloppet.

2 Bakgrund och frågeställning

Det händer att juridiska personer beviljas betalningsanstånd för en obetald skatt efter att företrädarna av domstol ålagts personligt betalningsansvar för densamma enligt bestämmelserna i 12 kap. 6 eller6 a§ skattebetalningslagen (1997:483, SBL).

Fråga har uppkommit vad som gäller beträffande företrädarens ansvarighet under tiden som betalningsanstånd löper för den huvudansvariga juridiska personen.
 
Vilken betydelse ett betalningsanstånd för den juridiska personen har för bedömningen av företrädaransvar har tidigare behandlats i en skrivelse den 5 april 2005, benämnd "Företrädaransvar - betydelsen av betalningsanstånd" (dnr 130 191142-05/111). Vad som gäller när anstånd beviljas den huvudansvarige efter att medansvaret fastställts berörs dock inte i skrivelsen.

3 Gällande rätt m.m.

Domstols fastställelse av företrädaransvar är enligt 11 kap. 1 § SBL att se som ett beskattningsbeslut. Vidare framgår av 1 kap. 4 § andra stycket punkt 1 samt tredje stycket punkt 9 SBL att ansvarsbeloppet är att likställa med skatt samt att företrädaren är att likställa med skattskyldig. Bestämmelsen om att medansvarsbeloppet ska likställas med skatt ersatte bl.a. tidigare specialbestämmelser om indrivning av företrädaransvar i 77 c § uppbördslagen (1953:272),15 a§ lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter samt 16 kap. 18 § mervärdesskattelagen (1994:200), se prop. 1996/97:100 s. 518. Bestämmelsen om att företrädaren är att likställa med skattskyldig klargjorde att anståndsbestämmelserna i 17 kap. SBL är tillämpliga även beträffande företrädaransvarsbelopp, se prop. 2002/03:128 s. 50.

Enligt 3 kap. 5 § SBL ska Skatteverket upprätta ett skattekonto för varje person som är skattskyldig enligt SBL. På detta konto ska Skatteverket registrera skatt som ska betalas in eller betalas tillbaka enligt ett beskattningsbeslut, avdragen A-skatt, gjorda inbetalningar och utbetalningar samt belopp som har lämnats för indrivning.

Skatt som ska betalas enligt domstols dom om företrädaransvar registreras dock inte på företrädarens skattekonto. Ansvarsbeloppet läggs in som en särskild sidoregistrering på den juridiska personens skattekonto och knyts till den juridiska personens obetalda skattekontounderskott. På företrädarens skattekonto läggs en spärrmarkering för att förhindra automatisk återbetalning av eventuellt överskott. Inkommen betalning från företrädaren registreras på den juridiska personens skattekonto i enlighet med vad som anges i förarbetena till SBL, eftersom företrädarens betalningsskyldighet avser en skatte- och avgiftsfordran som i grunden riktar sig mot den juridiska personen (prop. 1996/97:100 s. 440)

Enligt 20 kap. 1 § SBL ska ett obetalt skattebelopp, som uppgår till viss storlek, överlämnas till KFM för indrivning, om inte särskilda skäl talar emot det. Med indrivning avses handläggning hos KFM av allmänna mål enligt utsökningsbalken (UB), se 1 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar.

I 17 kap. SBL finns bestämmelser som innebär att en skattskyldig i olika situationer kan beviljas anstånd med betalning av skatt. Som ovan nämnts omfattar denna möjlighet även företrädaransvarsbelopp.

Enligt 17 kap. 10 § SBL får indrivning inte begäras av ett belopp som omfattas av betalningsanstånd. Bestämmelsen ersatte en tidigare bestämmelse i 51 § uppbördslagen (1953:272, UBL), som angav att en skatt som omfattas av betalningsanstånd inte får drivas in under anståndstiden. I rättsfallet NJA 1989 s. 137 ansågs att ett betalningsanstånd enligt 51 § UBL utgjorde ett sådant hinder mot verkställighet som anges i 3 kap. 21 § andra stycket UB.

Enligt 8 § indrivningsförordningen (1993:1229, IF) ska sökanden skyndsamt underrätta KFM om gäldenärens betalningsskyldighet fallit bort eller satts ner. Detsamma gäller om gäldenären har beviljats anstånd med betalningen eller om det kommit fram att indrivning inte borde ha begärts. I 46 § skattebetalningsförordningen (1997:750, SBF) har tagits in en erinran om Skatteverkets skyldighet enligt 8 § IF att skyndsamt underrätta KFM om den skattskyldige har medgetts anstånd med betalning.
 
Hur bestämmelserna i 17 kap. 10 § SBL och 46 § SBF ska förstås är inte helt klart. Detta sammanhänger med att det i princip saknas avräkningsordning i skattekontosystemet. Enligt 16 kap. 9 § SBL ska således en inbetalning räknas av från den skattskyldiges sammanlagda skuld enligt SBL, oberoende av vad den skattskyldige begärt. I enlighet härmed innebär hanteringen av anstånd i skattekontosystemet att det sker en kreditering på kontot med det belopp som omfattas av anståndsbeslutet, se prop. 1996/97:100 s. 420. Om anstånd meddelas under samma avstämningsperiod som skattebeloppet förfaller till betalning utjämnas kontot och det överlämnas inte något indrivningsuppdrag beträffande den skatteskuld som anståndet gäller. Om däremot anstånd medges efter att skattebeloppet överlämnats för indrivning är det inte säkert att det påverkar indrivningsuppdraget hos KFM. Anståndsbeloppet kan nämligen under den period när kreditering sker komma att möta en annan obetald skatt, så att det tidigare totala underskottet på kontot fortfarande kvarstår. I ett sådant läge får anståndet ingen påverkan på ett tidigare lämnat indrivningsuppdrag.

Den nyssnämnda problematiken gäller dock inte vid anstånd med betalning av företrädaransvarsbelopp. Ett sådant anstånd registreras nämligen inte på företrädarens skattekonto utan läggs som en kreditering i sidoregistreringen på den huvudansvariges konto. Härigenom kommer anståndet alltid att möta ansvarsbeloppet. Så länge anståndet löper får ansvarsbeloppet inte lämnas över för indrivning. Har indrivning redan begärts måste KFM underrättas om anståndet och indrivningsuppdraget återtas. Genom återtagandet upphör beräkningen av preskriptionstid för ansvarsfordringen. Om företrädaransvarsbeloppet efter anståndstidens utgång kvarstår och förblir obetalt kommer ny ordinarie preskriptionstid att börja löpa när ansvarsbeloppet på nytt överlämnas för indrivning, 3 § lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar (SPL).

En företrädaransvarsfordran får i grunden anses accessorisk till huvudfordringen. I prop. 2002/03:128 s. 37 uttalas att företrädaransvaret inte sträcker sig längre än den juridiska personens betalningsskyldighet samt att företrädaransvarsfordringen således är avhängig huvudfordringens bestånd och storlek. Om huvudfordringen sätts ner minskar därmed företrädarens ansvar i motsvarande mån. Det ska dock observeras att undantag från den accessoriska grundprincipen kan gälla enligt lag. Så är t.ex. fallet i fråga om preskription, där en särskild reglering i 11 § andra stycket SPL medför att preskriptionstidsberäkningen för företrädaransvarsfordringen inte bara görs självständigt utan även förblir opåverkad av att preskription kan ha inträtt för huvudfordringen.

Vilken verkan ett betalningsanstånd för den juridiska personen har för företrädaransvaret anges inte i ansvarsbestämmelserna i 12 kap. SBL. Ett betalningsanstånd innebär visserligen en tillfällig betalningsbefrielse men rubbar i sig inte fordringens bestånd. Frågan har inte behandlats närmare i förarbetena. I prop. 2002/03:128 s. 37 finns ett uttalande om att företrädaransvar inte kan göras gällande om den juridiska personen har anstånd med betalning. Vilka närmare situationer som avses berörs dock inte.

4 Skatteverkets bedömning

Med utgångspunkt från bestämmelserna i 17 kap. SBL kan betalningsanstånd i princip beviljas i tre olika situationer, nämligen
1.                   i samband med deklarationsanstånd
2.                   vid tillfälliga betalningssvårigheter
3.                   när skatten eventuellt kan komma att sättas ner

Den första situationen är inte av intresse här. Även den andra situationen är av mindre praktiskt intresse. Har ett företrädaransvar fastställts är huvudfordringen så gott som alltid restförd och den huvudansvariges betalningssvårighet är knappast av tillfällig natur. Vidare bör ett betalningsanstånd för den huvudansvarige på grund av tillfälliga betalningsproblem kunna ifrågakomma endast under förutsättning att även den medansvarige företrädaren samtidigt söker och beviljas betalningsanstånd.

Den tredje situationen kan däremot tänkas bli mera frekvent, genom att företrädaren förhåller sig passiv under företrädaransvarsprocessen för att därefter, sedan han ålagts ett medansvar, göra gällande att de underliggande skatterna är oriktiga. Om härefter den juridiska personen beviljas betalningsanstånd på grund av att skatten eventuellt kan komma att sättas ner innebär detta ett visst mått av osäkerhet kring huvudfordringens framtida bestånd. Även om det betalningsanstånd som meddelats för huvudfordringen inte formellt omfattar företrädaransvarsbeloppet framstår det inte som förenligt med den accessoriska grundprincipen att kräva betalning av företrädaren under tiden som den huvudansvarige åtnjuter betalningsanstånd. Enligt Skatteverkets uppfattning bör effekten av ett anstånd för den huvudansvarige omfatta även en medansvarig företrädare. Vad som sägs i prop. 2002/03:128 s. 37 talar också för ett sådant ställningstagande. Åtgärder mot företrädaren för att ta in betalning ska därmed upphöra så länge anstånd löper för den huvudansvarige. Detta bör anordnas genom att Skatteverket, eventuellt på eget initiativ, beviljar företrädaren betalningsanstånd enligt bestämmelserna i 17 kap. SBL om anstånd vid omprövning eller överklagande. Ett sådant anstånd bör kunna ges oavsett om det är den juridiska personen eller företrädaren som fört talan mot den underliggande skattefordringen och oberoende av om företrädaren överklagar företrädaransvarsdomen eller inte. Genom anståndet förhindras vidare indrivningsåtgärder mot företrädaren. Företrädarens anstånd bör kopplas till den huvudansvariges anstånd så att anståndstiden löper ut vid samma tidpunkt.

I hanteringshänseende gäller att det för närvarande inte finns något särskilt tekniskt stöd för att meddela ett betalningsanstånd mot företrädaren. Ett sådant beslut får därför tas fram manuellt. Har företrädaransvarsbeloppet registrerats i sidoansvarsrutinen på den huvudansvariges skattekonto ska även anståndsbeloppet registreras där, som en kreditering. Detta förhindrar fortsatta signaler om betalningsuppmaning eller överlämnande för indrivning. Har företrädaransvarsbeloppet redan överlämnats för indrivning måste en manuell underrättelse ske till KFM om att anstånd meddelats och att indrivningsuppdraget återkallas i denna del.