En stiftelse, ideell förening eller registrerat trossamfund kan bedriva hjälpverksamhet bland behövande genom att lämna bidrag till annan organisation, utan att det påverkar bedömningen om den är inskränkt skattskyldig. Förutsättningen härför är att bidraget lämnas till en ideell, icke-kommersiell organisation och att bidragsgivaren tillser att den har ett underlag som visar att det kvalificerade ändamålet fullföljs även i den indirekta delen.

2 Bakgrund och frågeställning

Med anledning av katastrofen i Sydostasien har fråga uppkommit om en kvalificerat allmännyttig stiftelse som har som ändamål att bedriva hjälpverksamhet bland behövande kan fullfölja detta ändamål, med bibehållen skattemässig status, om den lämnar bidrag till internationella hjälporganisationer verksamma i Sydostasien eller om den måste bedriva verksamheten själv för att betraktas som inskränkt skattskyldig.

3 Gällande rätt m.m.

Av 7 kap 3 - 6 §§ inkomstskattelagen, IL, (1999:1229) framgår förutsättningarna för att en stiftelse ska bli betraktad som inskränkt skattskyldig. Att bedriva hjälpverksamhet bland behövande är ett av de kvalificerat allmännyttiga ändamålen. Även en ideell förening och ett registrerat trossamfund kan, enligt 7 kap 8 och 14 §§ IL, ha ett sådant kvalificerat allmännyttigt ändamål.

Av förarbetena till när dessa regler ursprungligen infördes i kommunalskattelagen, KL, (prop.1942:134 och SOU 1939:47) framgår att de kvalificerat allmännyttiga ändamålen går tillbaka på reglerna i 1941 års förordning om arv och gåva (1941:416). Där uttryckte man i nu aktuellt avseende ändamålet som att främja vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta. I KL kom detta att uttryckas som att utöva hjälpverksamhet, vilket i och med införandet av IL är utbytt till att bedriva hjälpverksamhet. Någon förklaring till varför man vid inkomsttaxeringen istället för främja väljer utöva, senare ändrat till bedriva, anges inte. Av de övriga kvalificerade ändamålen finns de där främja valts, t ex ”vård och uppfostran av barn”.

Med tidigare lagstiftnings uttryck ”fromma stiftelser” inbegreps sådana som främjade sjukvård, barnavård och barnuppfostran eller utövade annan hjälpverksamhet bland behövande (SOU 1939:47, s 49). Redan här skriver man alltså om utöva hjälpverksamheten. I SOU 1939:47, sid. 55, sägs att i likhet med vad som gällde enligt tidigare lagstiftning, bör skattefrihet inte vara begränsad till sådan rättssubjekt som utövar sin verksamhet på egen anstalt. Då de allra flesta stiftelser torde vara att hänföra till penningstiftelser bör dessa, om de främjar samma ändamål som akademier, allmänna undervisningsverk samt sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar, erhålla samma skatteförmåner. I enlighet med detta föreslog kommittén att stiftelser som utövade hjälpverksamhet bland behövande skulle tillerkännas skattefrihet.

I sin avhandling ”Om beskattning av stiftelser” skriver Jan Anders Hagstedt på sid. 274 f och i not 163 att indirekt främjande inte är nog. Till stöd härför åberopas RÅ 1955 not 968 och RÅ 1968 not 676. Det sistnämnda rättsfallet gällde en stiftelse vars verksamhet bestod i att ge vinster till Röda Korset som skulle användas i Röda Korsets lotterier. Denna stiftelse ansågs inte bedriva hjälpverksamhet bland behövande. Hagstedt anser att stiftelsen likaväl beskattades måste förklaras med att dess verksamhet endast indirekt gick ut på hjälpverksamhet. Rättsfallen är kortfattade och någon säker slutsats går inte att dra av dessa.

4 Skatteverkets bedömning

I 7 kap 4 § IL anges som ett kvalificerat allmännyttigt ändamål att bedriva hjälpverksamhet bland behövande. Om det med detta avses att subjektet själv måste fullgöra verksamheten är inte klart uttalat. Av förarbetena går heller inte att utläsa någon klar avsikt vad gäller frågan att bedriva verksamheten direkt, eller indirekt via annan. Det finns uttalanden som talar för att det skulle kunna vara möjligt att acceptera att hjälpverksamhet bland behövande bedrivs genom lämnande av penningbidrag till annan. Men något klargörande uttalande finns inte. Inte heller har denna fråga prövats i rättspraxis på sådant sätt att klarhet vunnits.

Med hänsyn till syftet med bestämmelsen, och med beaktande av vad som uttalades av departementschefen redan i förarbetena till när dessa regler ursprungligen införandes, saknas skäl att göra annan bedömning för en stiftelse, ideell förening eller registrerat trossamfund som fullgör hjälpverksamhet bland behövande genom att lämna bidrag till annan ideell, icke-kommersiell organisation, än för motsvarande organisation som genom egen verksamhet fullgör samma kvalificerade ändamål.

Skatteverket gör därför den bedömningen att indirekt bedriven hjälpverksamhet bland behövande kan godtas under förutsättning att lämnade bidrag ges till annan ideell, icke-kommersiell organisation och att bidragsgivaren tillser att den har ett underlag som visar att det kvalificerade ändamålet fullföljs även i den indirekta delen.