1 Sammanfattning

Enskild näringsidkare som bedriver självständig verksamhet i annat medlemsland är med hänvisning till EG-fördragets bestämmelser om etableringsrätt berättigad till s.k. personliga avdrag i form av grundavdrag och pensionssparavdrag och till avdrag för vissa underskott av näringsverksamhet trots att näringsverksamheten enligt inkomstskattelagen (1999:1229), IL, anses som passiv.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit om en enskild näringsidkare som uteslutande bedriver sin näringsverksamhet från ett fast driftställe utomlands och som beskattas i såväl Sverige som källstaten för inkomsten är berättigad till grundavdrag, pensionssparavdrag och avdrag för vissa underskott av näringsverksamhet. I IL:s mening anses en utomlands självständigt bedriven näringsverksamhet vara passiv. Grundavdrag, pensionssparavdrag och avdrag för vissa underskott av näringsverksamhet förutsätter att näringsverksamheten bedrivits aktivt. Frågan som har ställts är om sådana avdrag ändå kan medges mot bakgrund av EG-fördragets bestämmelser.

3 Gällande rätt m.m.

I 2 kap. 23 § andra stycket IL anges att självständig näringsverksamhet som bedrivs utomlands alltid anses som passiv näringsverksamhet. Självständighetskravet ska anses uppfyllt om verksamheten utomlands saknar anknytning till en verksamhet här i landet (prop. 1993/94:50 s. 334). Av 63 kap. 5 § IL kan utläsas att grundavdraget inte får överstiga den skattskyldiges avdragsgrundande inkomst, vari ingår överskott av aktiv, men inte passiv, näringsverksamhet och tjänst minskat med hans allmänna avdrag. I 59 kap. 4 § IL sägs att pensionssparavdraget inte får överstiga överskott av aktiv näringsverksamhet. Vidare framgår av 62 kap. 2 § IL att underskott av aktiv näringsverksamhet i vissa fall får dras av som allmänt avdrag.

4 Skatteverkets bedömning

Enligt EG-domstolens praxis ska s.k. personliga avdrag, till vilka grundavdrag och pensionssparavdrag får räknas, medges i hemvistlandet och inte i källstaten. Det är normalt sett det landet som är bäst skickat att medge sådana avdrag då man beskattar personens totala inkomst oavsett varifrån den uppburits och har en bättre överblick över de personliga förhållandena. Endast om personen ifråga uteslutande eller så gott som uteslutande har sin skattepliktiga inkomst från ett annat medlemsland och dessa inte beskattas i hemvistlandet har EG-domstolen funnit skäl att frångå denna praxis och i stället ålägga källstaten att bevilja personliga avdrag. I det fall överskottet av näringsverksamheten beskattas i Sverige ska grundavdrag och pensionssparavdrag medges här utan avseende på vad som sägs i 63 kap. 5 § och 59 kap. 4 § IL. Vad gäller avdrag för vissa underskott av näringsverksamhet kan detta inte anses som något personligt avdrag. Att neka ett sådant avdrag skulle dock utgöra ett hinder för att etablera sig i ett annat medlemsland varför avdrag ska medges utan avseende på vad som sägs i 62 kap. 2 § IL.