1       Sammanfattning

Skatteverket har i en styrsignal den 18 april 2006 (dnr 131 121160‑06/111) ansett att bara den omständigheten att en allmän domstol fattat beslut om att inleda en företagsrekonstruktion inte i sig utgör sådana särskilda skäl som enligt 20 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483), SBL, medför att Skatteverket kan avvakta med att överlämna en obetald fordran till Kronofogdemyndigheten för indrivning (restföring). Skatteverket anser inte att rättsläget pga. överflyttningen av borgenärsuppgifterna från Kronofogdemyndigheten till Skatteverket och införandet av lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter, BorgL, per den 1 januari 2008, inneburit att ställningstagandet numera inte ska anses vara rättsligt riktigt. Motiveringen för själva slutsatsen ska dock modifieras något, vilket framgår av avsnitt 4.1. Styrsignalen ska därför, i denna del, ses som en komplettering till den förra styrsignalen.
 
Om läget däremot är sådant att det finns skäl som talar för att Skatteverket kan komma att medge ett ackord, utan att det för den skull är antagligt att sådan uppgörelse kan komma att medges, kan verket, med stöd reglerna i 20 kap. 1 § SBL, avvakta med restföring. Detta dock bara under förutsättning att den skattskyldige/gäldenären inte tidigare är restförd.
 
Om det i stället kan antas att en ackordsuppgörelse kommer att träffas med den skattskyldige/gäldenären, får verket efter ansökan bevilja denne anstånd med betalningen enligt 17 kap. 2 § första stycket 1 SBL i avvaktan på att ett beslut om sådan uppgörelse fattas.

2       Bakgrund och frågeställning

Skatteverket har i en styrsignal den 18 april 2006 "Företagsrekonstruktion och överlämnande av fordringar för indrivning" ansett att ett beslut om att inleda en företagsrekonstruktion inte i sig utgör sådana särskilda skäl som enligt 20 kap. 1 § SBL fordras för att Skatteverket ska kunna avvakta med restföring. Skatteverket grundade sitt ställningstagande på flera omständigheter bl.a. den att det enligt då gällande lagstiftning var Kronofogdemyndigheten som var statens borgenärsföreträdare och således den myndighet som var behörig att företrädda staten vid en företagsrekonstruktion. Sett ur ett behörighetsperspektiv var det därför viktigt att Skatteverkets fordran restfördes.
 
År 2007 fattade riksdagen beslut om att borgenärsuppgifterna per den 1 januari 2008 skulle flyttas över till Skatteverket från Kronofogdemyndigheten. BorgL och en tillhörande förordning, förordningen (2007:789) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter, BorgF, trädde i kraft vid årsskiftet 2008. Förändringen ledde till följdändringar i bl.a. SBL. Samtidigt upphörde lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m., skatteackordslagen. Överflyttningen av borgenärsuppgifterna innebar bl.a. att Skatteverket blev statens borgenärsföreträdare och därför i fortsättningen skulle vara den myndighet som på statens vägnar ansökte om företagsrekonstruktion och företrädde det allmänna vid sådant förfarande.
 
Fråga har uppkommit om Skatteverkets nya roll som statens borgenärsföreträdare i en företagsrekonstruktion innebär någon förändring vad gäller Skatteverkets i princip ovillkorliga skyldighet att restföra obetald skattefordran och om Skatteverkets styrsignal den 18 april 2006 till följd härav ska upphöra att gälla. Fråga har också uppkommit om Skatteverket kan bevilja anstånd med stöd av 17 kap. 2 § första stycket 1 SBL om det kan antas att en ackordsuppgörelse ska träffas med den skattskyldige/gäldenären.

3       Gällande rätt m.m.

20 kap. 1 § SBL har inte ändrats tillföljd av överförandet av borgenärsuppgifterna till Skatteverket och införandet av BorgL. Alltjämt gäller alltså att Skatteverket ska restföra skattefordringar om beloppsgränserna är uppfyllda och inte särskilda skäl talar emot det.
 
I förarbetena till SBL, prop. 1996/97:100 s. 350, kommenterades nämnda bestämmelse varvid framkom att det i princip skulle gälla en näst intill ovillkorlig skyldighet för Skatteverket att restföra en obetald skatt. Verket skulle kunna underlåta att restföra bara i sådana situationer där det fanns förutsättningar att meddela anstånd eller eftergift eller på annat sätt formellt förfoga över fordringen.
 
Av 7 § BorgL framgår att det numera är Skatteverket som ska företräda det allmänna som borgenär vid företagsrekonstruktion och enligt 4 § samma lag framgår att Skatteverket får anta förslag om ackord, om det kan anses ekonomiskt fördelaktigt för det allmänna och det inte med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden eller av någon annan anledning framstår som olämpligt från allmän synpunkt.
 
I förarbetena till BorgL, prop. 2006/07:99 s. 40 ff, uttalades bl.a. följande. "När det nu skall ankomma på Skatteverket att svara för de offensivt inriktade borgenärsuppgifterna finns det emellertid skäl att överväga om inte detta bör förenas med att Skatteverket ges möjlighet att avvakta med överlämnandet av en fordran för indrivning. En sådan möjlighet bör finnas främst med tanke på de fall det pågår en prövning av om det finns förutsättningar för en uppgörelse i någon form med gäldenären. Trots att det onekligen kan finnas vissa nackdelar med att modifiera den klara och lättillämpade ordning som gäller i dag, med en mycket tydlig tidsmässig gränsdragning mellan den debiterande myndighetens ansvar och Kronofogdemyndighetens, anser regeringen att det bör vara möjligt för Skatteverket och andra debiterande myndigheter att avvakta med att begära indrivning..... Enligt 20 kap. 1 § skall en skattefordran lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning när den uppgår minst till ett visst i paragrafen angivet belopp, om inte särskilda skäl talar emot det. I förarbetena till bestämmelsen nämns som ett exempel på särskilda skäl att den skattskyldige har ansökt om anstånd och skattemyndigheten ännu inte har hunnit besluta i anståndsfrågan, men det finns skäl som talar för att anstånd kan komma att medges (prop. 1996/97:100 s. 628). Med den förändrade roll som Skatteverket nu föreslås få måste avvaktande med överlämnande för indrivning när exempelvis en ackordsuppgörelse övervägs anses naturligen falla in under bestämmelsen om särskilda skäl i 20 kap. 1 § skattebetalningslagen."
 
Enligt 17 kap. 2 § första stycket 1 SBL får Skatteverket bevilja skattskyldig anstånd med inbetalningen av skatt om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt eller delvis från skatten.

4       Skatteverkets bedömning

4.1      Företagsrekonstruktion och avvakta med restföring

Överflyttningen av borgenärsuppgifter till Skatteverket och införandet av BorgL och därtill hörande BorgF per den 1 januari 2008 har inte inneburit någon förändring vad gäller Skatteverkets i princip ovillkorliga skyldighet att restföra obetalda skatter och avgifter. Alltjämt gäller således att det bara är om särskilda skäl föreligger som Skatteverket kan avvakta med restföring.
 
I styrsignalen den 18 april 2006 lade Skatteverket stor vikt vid behörighetsaspekten. Det uttalades att det var, enligt då gällande lagstiftning, viktigt att Skatteverket lämnade över förfoganderätten för fordran till Kronofogdemyndigheten för att denna myndighet skulle kunna agera som statens borgenärsföreträdare i en företagsrekonstruktion och, sedan delegation lämnats av Skatteverket, också kunna på statens vägnar enligt den då gällande skatteackordslagen medverka vid ett beslut om offentligt ackord i en rekonstruktion. Det fanns i anledning bl.a. härav ingenting som talade för att grund fanns för Skatteverket att, när betalning uteblivit efter förfallodagen, avvakta med restföring. Att det numera är Skatteverket som är behörig myndighet att föra statens talan i sådant förfarande skulle möjligen kunna tala för att skäl att avvakta med restföring skulle kunna föreligga.
 
Emellertid är det så att lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, FrekL, inte har varit föremål för ändring i samband med införandet av BorgL. När tingsrätten fattar beslut om företagsrekonstruktion med stöd av reglerna i FrekL innebär detta ingenting annat än att företaget ansetts ha betalningsproblem. På vilket sätt företagets ekonomiska problem ska lösas får den fortsatta handläggningen i rekonstruktionen, under ledning av den av domstolen förordnade företagsrekonstruktören, ge svar på. Ett av flera sätt att lösa företagets ekonomiska problem kan vara en ackordsuppgörelse inom ramen för FrekL, dvs. ett offentligt ackord. Ett offentligt ackord innebär att en borgenärsmajoritet kan träffa ett avtal med gäldenären om en ekonomisk uppgörelse som binder även minoriteten, dvs. de som röstat mot en ackordsuppgörelse.
 
Vidare gäller alltjämt att en företagsrekonstruktion är ett offentligt förfarande där ett beslut om att inleda ett sådant kungörs publikt. Det finns därmed fortfarande, även sedan BorgL:s tillkomst, en befogad anledning för näringslivet att få del av uppgifter om betalningsförsummelser från företag som inlett sådant förfarande.
 
Sett mot bakgrund härav är det alltjämt Skatteverkets uppfattning, trots lagändringen per den 1 januari 2008, att endast den omständigheten att tingsrätten fattat beslut om att inleda en företagsrekonstruktion inte i sig utgör ett sådant särskilt skäl som innebär att Skatteverket kan avvakta med restföring.
 
Det är emellertid Skatteverkets uppfattning att det faktum att det numera är verket som är behörig myndighet att företräda staten i en företagsrekonstruktion trots allt kan ha betydelse för verkets möjlighet att med stöd av 20 kap. 1 § SBL avvakta med restföring. I tidigare citerat förarbetsuttalande till BorgL har lagstiftaren lämnat en "öppning" för Skatteverket att avvakta med restföring, nämligen om verket med stöd av 4 § BorgL överväger en ackordsuppgörelse med den skattskyldige/gäldenären. Det avgörande är således om Skatteverket överväger en uppgörelse eller inte. Om det således finns skäl som talar för att ackord kan komma att medges, utan att för den skull en uppgörelse kan bedömas som antaglig, kan verket avvakta med restföring med stöd av 20 kap. 1 § SBL. Det krävs dock att den skattskyldige/gäldenären inte tidigare är restförd. Den skattskyldige/gäldenären ska upplysas om de räntekonsekvenser som uppstår i sådan situation.
 

4.2      Anstånd i ackordssituationer

Ackord är en form av befrielse från att betala skatt. I 17 kap. 2 § första stycket 1 SBL finns en bestämmelse om anstånd med betalningen i samband med beslut om befrielse från att betala skatt. Det är Skatteverkets uppfattning att denna bestämmelse, trots rubriksättningen som föregår densamma, kan komma ifråga även i en ackordssituation och det oavsett att det i detta läge inte är fråga om ett överklagande eller en begäran om omprövning av själva fordran. Om det således kan antas att den skattskyldiges/gäldenärens ekonomiska situation ska lösas genom en ackordsuppgörelse får Skatteverket, efter ansökan, bevilja densamme anstånd med betalningen i avvaktan på att ett beslut om sådan uppgörelse fattas.