På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets ställningstaganden

Skogsavdrag, skogskonto och EES

Datum: 2007-11-26

Område: Inkomstskatt - Näring

Dnr/målnr/löpnr:
131 684681-07/111

1       Sammanfattning

Skogsavdrag och avdrag för insättning på skogskonto/skogsskadekonto kan erhållas vid skogsintäkt av fastighet som är belägen inom EES.

2       Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit om skogsavdrag och avdrag för insättning på skogskonto/skogsskadekonto kan erhållas vid skogsintäkt av fastighet inom EES.

3       Gällande rätt m.m.

Enligt 21 kap. 4 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, får avdrag göras på grund av avyttring av skog (skogsavdrag) på en fastighet i Sverige som är taxerad som lantbruksenhet och är en kapitaltillgång.
 
Enligt 21 kap. 5 § IL ska skogsavdrag beräknas med utgångspunkt i skogens anskaffningsvärde, avdragsutrymmet och den avdragsgrundande skogsintäkten.
 
Enligt 21 kap. 21 § IL får en enskild näringsidkare som har intäkt av skogsbruk (skogsintäkt) göra avdrag för insättning på ett särskilt konto i ett kreditinstitut (skogskonto eller skogsskadekonto).
 
Enligt 21 kap. 22 § IL avses med skogsbruk att den skattskyldige utnyttjar skogen på sin egen eller en arrenderad lantbruksenhet i Sverige. Som skogsbruk räknas också avverkning av skog på en lantbruksenhet på grund av en avverkningsrätt som den skattskyldige har förbehållit sig vid överlåtelse av en fastighet eller vid fastighetsbildning och avyttring av sådan avverkningsrätt.
 
Enligt artikel 43 i EG-fördraget är inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium i princip förbjudna. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 31 i EES-avtalet.

4       Skatteverkets bedömning

EG-domstolens praxis avseende artikel 43 i EG-fördraget innebär inte bara att det är förbjudet för ett land att ha bestämmelser som hindrar utländska företags etablering i det egna landet. Det är även förbjudet att ha bestämmelser som hindrar eller avskräcker det egna landets medborgare från att etablera sig utomlands.
 
Bestämmelserna i IL innebär att den som har skogsintäkt av fastighet i Sverige kan erhålla avdrag på grund av avyttring av skog (skogsavdrag) och avdrag för insättning på skogskonto eller skogsskadekonto. Den som i stället har skogsintäkt av fastighet utomlands kan inte erhålla motsvarande avdrag. Detta kan utgöra ett hinder för förvärv av skogsfastigheter i annat land.
 
Skatteverket anser att bestämmelserna i IL strider mot den fria etableringsrätten i EG‑fördraget och EES‑avtalet. Enligt verkets bedömning kan denna särbehandling inte rättfärdigas. Den som har skogsintäkt från en fastighet motsvarande en svensk lantbruksenhet i annat land inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES (EU:s medlemsländer samt Norge, Island och Liechtenstein), ska därför kunna erhålla skogsavdrag och avdrag för insättning på skogskonto/skogsskadekonto.
 
Ovanstående gäller inte om den utländska inkomsten är undantagen från beskattning i Sverige enligt skatteavtal. I så fall gäller avdragsförbudet i 9 kap. 5 § IL.

Sedan ställningstagandet publicerades har avdragsrätt för insättning på skogskonto/skogsskadekonto vid skogsintäkt av fastighet som är belägen inom EES införts i inkomstskattelagen (SFS 2008:1066, som trätt i kraft den 1 januari 2009). 21 kap. 22 § IL omfattar nu inte endast Sverige utan hela EES. Artikel 43 i EG-fördraget har ersatts av artikel 49 i EUF-fördraget.