Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets ställningstaganden

Avdragsrätt för bränsle vid kraftvärmeproduktion då endast en del av värmen nyttiggörs

Datum: 2007-07-05

Område: Punktskatt

Dnr/målnr/löpnr:
131 440994-07/111
Ärendemening: Avdragsrätt för bränsle vid kraftvärmeproduktion då endast en del av värmen nyttiggörs

 

OBS! Detta ställningstagande har återkallats. Ställningstagandet är ersatt av ställningstagande från den 25 juni 2009 med dnr 131-190295-09/111.

1

      

Sammanfattning

Skatteverket anser att den del av den resterande värmeenergin i den ånga som passerat turbinen och som kyls bort mot luft istället för att nyttiggöras inte utgör sådan energiproduktion som avses i 6 a kap. 3 § femte stycket lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE).

2

      

Bakgrund och frågeställning

Bakgrunden till frågeställningen är följande. Hushållsavfall som omfattas av den kommunala renhållningsskyldigheten enligt 15 kap. 8 § miljöbalken (fortsättningsvis benämnt hushållsavfall) och annat avfall förbränns för att producera ånga. Ångan leds till en turbin för att användas för elproduktion. Den resterande värmeenergin i den ånga som passerat turbinen används för att värma fjärrvärmevatten som leds ut på ett fjärrvärmenät. Av tekniska skäl kan produktionen av ånga under viss del av året inte anpassas till efterfrågan på fjärrvärme, vilket innebär att en del av värmeenergin i den ånga som passerat turbinen kyls bort mot luft i stället för att användas till att värma fjärrvärmevattnet.  

Fråga har uppkommit om hur den förbrukade mängden hushållsavfall ska fördelas, vid avdragsberäkning enligt 6 a kap. 3 § LSE, när en del av den resterande värmen i den ånga som passerat turbinen kyls bort istället för att nyttiggöras. Ska energiproduktion enligt 6 a kap. 3 § femte stycket LSE inkludera även den värme som kyls bort mot luft istället för att nyttiggöras?

3

      

Gällande rätt m.m.

Nu gällande rätt

Av 2 kap. 4 a § LSE framgår att energi- och koldioxidskatt ska betalas för fossilt kol i hushållsavfall som omfattas av den kommunala renhållningsskyldigheten enligt 15 kap. 8 § miljöbalken, om avfallet förbrukas för uppvärmning.

I prop. 2005/06:125, s. 36, uttalas följande avseende alternativet att införa beskattningen av hushållsavfall i LSE:

”Energiskattemodellen består i att avfallets fossila kolinnehåll infogas i lagen (1994:1776) om skatt på energi, LSE, som ett skattepliktigt bränsle, vilket förutsätter att det används för uppvärmning. Därigenom kommer samma regelverk att gälla för fossila bränslen. --- Vidare innebär ett införande av avfallets fossila innehåll i LSE att såväl industrins nedsättningsregler som den s.k. kraftvärmebeskattningen gäller vid avfalls¬förbränning.”

Skattebefrielse (hel eller delvis) för skatt på bränsle som förbrukats för framställning av elektrisk kraft respektive för samtidig framställning av elektrisk kraft och värme regleras i 6 a kap. 1 § 7, 3 och 4 §§ LSE. 6 a kap. 4 § LSE avser framställning av elektrisk kraft i en gasturbinanläggning och är således inte aktuell i detta fall.

Av 6 a kap. 1 § 7 LSE framgår att befrielse medges från hela energi- och koldioxidskatten på bränsle som förbrukas för framställning av skattepliktig elektrisk kraft när den värme som uppkommer inte till någon del nyttiggörs. Skattebefrielsen omfattar inte bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE (högbeskattad olja).

6 a kap. 3 § första stycket LSE lyder enligt följande:

Vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en och samma process, när den värme som uppkommer nyttiggörs (kraftvärmeproduktion), medges, för den del av bränslet som förbrukas för framställning av

  1. värme, befrielse från energiskatt och koldioxidskatt i den omfattning som anges i andra och tredje styckena,
  2. skattepliktig elektrisk kraft, befrielse från 100 procent av energiskatten och 100 procent av koldioxidskatten.

6 a kap. 3 § femte stycket LSE lyder enligt följande:

Fördelning av bränslet som förbrukas för framställning av värme respektive elektrisk kraft skall ske genom proportionering i förhållande till respektive energiproduktion. Detsamma gäller om elektrisk kraft framställs i en sammankopplad anläggning vid samtidig kraftvärme- respektive kondenskraftproduktion. Om olika bränslen förbrukas skall proportioneringen avse varje bränsle för sig.

Tidigare gällande rätt

Bestämmelserna i 6 a kap. 1 § 7 och 3 § LSE motsvarades tidigare av 7 kap. 2 § andra stycket 4 och tredje stycket LSE och ännu tidigare av 24 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt (EL).

I prop. 1994:95/54, s. 126-127, uttalas följande i författ¬ningskommentaren till 7 kap. 2 § andra stycket 4 och tredje stycket LSE:

”Riksdagen har under våren 1994 behandlat kraftvärmebeskattningen och har därvid, i avvaktan på att frågan utreds ytterligare, funnit anledning att skjuta på den 1992 beslutade förändringen av beskattningen, dvs. ett helt slopande av avdraget för allmän energiskatt på bränsle som använts för värmeproduktion. Däremot har riksdagen bedömt att den beslutade halveringen av avdragsmöjligheten per den 1 juli 1994 kan träda ikraft.---

Beskattningen av bränsle som förbrukas vid samtidig framställning av elektrisk kraft och värme i en kraftvärmeanläggning regleras i 2 § andra stycket 4 och tredje stycket. Bestämmelserna har i förtydligande syfte språkligt formulerats om, men deras materiella innehåll är i förhållande till riksdagens nämnda beslut oförändrat. En uppdelning skall således göras av det insatta bränslet i kraftvärmeverket i förhållande till hur stor andel av den samlade produktionen som utgörs av elektrisk kraft respektive värme.”

Den ändring som beslutades 1992, SFS 1992:1482, avsåg en ändring från följande lydelse av 24 § g och h EL:

”I deklaration som avser bränslen får avdrag göras för skatt på bränsle som ---

g) förbrukats --- för produktion av annan skattepliktig elektrisk kraft än sådan som avses i 25 § första stycket d),
h) förbrukats för produktion av värme vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning”

Ändringen innebar att 24 § EL fick följande lydelse:

”I deklaration som avser bränslen får avdrag göras för skatt på bränsle som ---

g) förbrukats --- för produktion av skattepliktig elektrisk kraft med undantag för skatt hänförlig till den del av bränslet som motsvarar nyttiggjord värme”

Ändringen kommenterades enligt följande i prop. 1992/93:50, Bilaga 5, s. 6-7:

”Genom riksdagsbeslut (prop. 1990/91/88, bet. 1991/92:SkU26, rskr.1991/92:375, SFS 1991:837-838) våren 1991 genomfördes en ändring av beskattningen av bränsle som används för kraftvärmeproduktion.

--- Ändringen innebar att energibeskattningen ändrades på så sätt att kraftvärmen undantogs från allmän energiskatt på de bränslen som användes för produktionen. Endast koldioxidskatt skulle tas ut för det bränsle som åtgår för värmeproduktionen i kraftvärmeanläggningar.

Allmän energiskatt bör åter tas ut på fossila bränslen som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar. Detta kräver ändring i 24 och 25 §§ lagen (1957:262) om allmän energiskatt”

4

      

Skatteverkets bedömning

Av ovanstående uttalande från prop. 2005/06:125 framgår att fossilt kol i hushållsavfall utgör ett skattepliktigt bränsle i LSE och omfattas därmed av 6 a kap. 1 § 7 respektive 3 § LSE på samma sätt som övriga skattepliktiga bränslen.

Av 6 a kap. 3 § femte stycket LSE framgår att fördelning av bränslet som förbrukas vid kraftvärmeproduktion för framställning av värme respektive elektrisk kraft ska ske genom proportionering i förhållande till respektive energiproduktion. Detsamma gäller om elektrisk kraft framställs i en sammankopplad anläggning vid samtidig kraftvärme- respektive kondenskraftproduktion.

Vad som avses med energiproduktion framgår inte uttryckligen av lagtext eller förarbeten. Uttalandena i prop. 1994/95:54 (s. 126-127) och i prop. 1992/93:50 (Bilaga 5, s. 6-7) kan dock tillsammans med tidigare lagtext ge viss ledning. I den tidigare avdragsbestämmelsen i 24 § h EL användes formuleringen ”bränsle som förbrukats för produktion av värme”. I den ändrade lydelsen av 24 § EL användes formuleringen ”den del av bränslet som motsvarar nyttiggjord värme”. Av förarbetsuttalandet i prop. 1992/93:50 framgår att avsikten med ändringen av 24 § EL var att åter ta ut energiskatt på ”fossila bränslen som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar”. Innebörden av uttrycken ”bränsle som förbrukats för produktion av värme”, ”den del av bränslet som motsvarar nyttiggjord värme” och ”fossila bränslen som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar” är således densamma.

Det finns inga förarbetsuttalanden om att begreppet energiproduktion i 6 a kap. 3 § femte stycket LSE skulle avse även värme som kyls bort mot luft i stället för att nyttiggöras.

För synsättet att energiproduktion, enligt 6 a kap. 3 § femte stycket LSE, inte inkluderar den del av den resterande värmeenergin i ångan som kyls bort mot luft istället för att nyttiggöras talar även utformningen av bestämmelsen i 6 a kap. 1 § 7 LSE. Denna bestämmelse avser skattebefrielse vid elproduktion då den resterande värmen i den ånga som passerat turbinen inte till någon del nyttiggörs. I det fallet medges skattebefrielse för hela den mängd bränsle som förbrukats för produktion av skattepliktig elektrisk kraft. Inget undantag från skattebefrielsen görs för den del av bränslet som skulle kunna hänföras till produktion av den resterande värmeenergin i den ånga som passerat turbinen.

Skatteverket anser att den del av den resterande värmeenergin i ångan som kyls bort mot luft istället för att nyttiggöras inte utgör sådan energiproduktion som avses i 6 a kap. 3 § femte stycket LSE. Ingen del av den förbrukade mängden bränsle ska således hänföras till den värme som kyls bort mot luft istället för att nyttiggöras.