Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets ställningstaganden

Ianspråktagande av säkerhet som lämnats vid anstånd enligt 17 kap. 7 § SBL

Datum: 2006-12-19

Dnr/målnr/löpnr:
131 787730-06/111
  

1 Sammanfattning

En säkerhet som ställts i samband med betalningsanstånd i avvaktan på omprövning eller överklagande av beskattningsbeslut får enligt 17 kap. 3 § SBL tas i anspråk när anståndstiden gått ut, varvid vissa bestämmelser i IndrL blir tillämpliga.
 
Reglerna i 17 kap. 3 § SBL är emellertid inte analogt tillämpliga för betalningsanstånd som beviljats med stöd av 17 kap. 7 § SBL där Skatteverket förenat sådant anstånd med mottagande av en säkerhet i form av en av bank eller kreditmarknadsföretag utfärdad garantiförbindelse eller någon annan form av borgen.

Skatteverket måste därför, vid denna typ av betalningsanstånd förenat med ovan nämnd säkerhet, först utverka en exekutionstitel mot den som lämnat säkerheten innan Kronofogdemyndigheten, KFM, kan verkställa indrivningsuppdraget mot denne.

 

2 Bakgrund och frågeställning

Enligt 17 kap. 7 § skattebetalningslagen (1997:483), SBL, får Skatteverket, om synnerliga skäl anses föreligga, bevilja skattskyldig anstånd med inbetalning av skatt. Det händer att Skatteverket vid denna typ av anstånd, för att säkerställa betalning av anståndsbeloppet vid anståndstidens utgång, infordrar en säkerhet i form av en av bank eller kreditmarknadsföretag utfärdad garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Fråga har uppkommit hur Skatteverket ska förfara om anståndsbeloppet kvarstår obetalt vid anståndstidens upphörande och verket därför behöver ta säkerheten i anspråk. Är reglerna i 17 kap. 3 § SBL analogt tillämpliga?

 

3 Gällande rätt m.m.


 
I 17 kap. 7 § SBL stadgas att om det finns synnerliga skäl, får Skatteverket bevilja anstånd med inbetalning av skatt även i andra fall eller på annat sätt än som avses i 1-6 §§.
 
I prop. 1996/97:100 anges på sid. 423 att ett mindre restriktivt synsätt torde kunna anläggas, beträffande betalningsanstånd för mervärdes-skatt och avdragen skatt, om den skattskyldige ställer säkerhet för anståndsbeloppet.

Av intresse för frågeställningen är en jämförelse med reglerna i SBL beträffande säkerheter som Skatteverket mottagit i samband med beslut om anstånd med stöd av 17 kap. 2 § första stycket 2 och 3 samt 17 kap. 3 § SBL s.k. överklagande- och omprövningsanstånd.

I 17 kap. 3 § SBL anges bl.a. att ställd säkerhet ska bestå i en av bank eller kreditmarknadsföretag utfärdad garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Vidare anges att ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i 10 - 12 §§ samt 13 § 2 lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., IndrL, tillämpas. Vad som sägs där om KFM gäller då istället Skatteverket.

Av 13 § IndrL framgår bl.a. att sedan KFM beslutat att ta säkerhet i anspråk gäller, om säkerheten utgörs av borgen, att den genast får utsökas och att bestämmelserna om indrivning i denna lag då gäller samt att utmätning av lön med företrädesrätt enligt 2 § får äga rum om det är medgivet för den fordran som säkerheten avser.

4 Skatteverkets bedömning

Utgångspunkten för Skatteverkets ställningstagande om betalningsanstånd med stöd av 17 kap. 7 § SBL ska beviljas eller inte är att tillämpningen ska vara restriktiv och att skattskyldig endast ska erhålla en kortare tids rådrum med betalning av skatt. Det handlar således om en betalningsrespit om högst någon eller möjligen några månader. I nyss nämnda lagrum uttalas ingenting om möjligheten att förena sådant anstånd med en säkerhet. I förarbetena, som refererats ovan, nämns endast i en mening att Skatteverket, när det gäller mervärdesskatt och avdragen skatt, kan ha en något mindre restriktiv inställning om verket får in en säkerhet. Lagstiftaren har förutom denna korta passus inte lämnat någon närmare beskrivning av vilka typer av säkerheter Skatteverket kan ta emot eller hur verket ska förfara om behov finns att ta säkerhet i anspråk och därefter utverka betalning. I lagrummet finns ingen hänvisning till reglerna i 17 kap. 3 § SBL. Inte heller i förarbetena ges något stöd för att reglerna i 17 kap. 3 § SBL skulle vara tillämpliga.
 
För det fall Skatteverket, trots de korta anståndstiderna, ändå väljer att ta in en säkerhet i form av en av bank eller kreditmarknadsföretag utfärdad garanti-förbindelse eller annan borgen menar verket, med ändring av vad som tidigare hävdats i Handledningen för skattebetalning 2006 s. 586, att lagstöd saknas för att tillämpa reglerna i 17 kap. 3 § SBL analogt. Som en konsekvens härav gäller att Skatteverket inte kan överlämna indrivningsuppdraget till KFM för verkställighet med mindre än att verket dessförinnan utverkat en exekutionstitel mot den som lämnat säkerheten. En sådan titel utverkas antingen genom att Skatteverket ansöker hos KFM om betalningsföreläggande, enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, eller att Skatteverket väcker talan vid allmän domstol.