På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets ställningstaganden

Pensionsgrundande inkomst (PGI) och skyldighet att betala egenavgifter på inkomst av självständigt bedriven näringsveksamhet som bedrivs i annat EES-land

Datum: 2006-09-21

Område: Inkomstskatt - Internationell beskattning

Dnr/målnr/löpnr:
131 505127-06/111
  

1 Sammanfattning

För en person som enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet (förordningen) ska tillhöra svensk socialförsäkring för allt arbete oavsett vilket medlemsland arbetet är utfört i ska pensionsgrundande inkomst beräknas på aktivt bedriven självständig näringsverksamhet i annat EES-land.
 
Överskott av aktivt bedriven näringsverksamhet i annat EES-land ska i detta fall även utgöra underlag för egenavgifter förutsatt att inkomsten ska taxeras i Sverige.

2 Bakgrund och frågeställning


 
Fråga har uppkommit om en person bosatt i Sverige och som är anställd här och som samtidigt bedriver enskild näringsverksamhet i annat EES-land har rätt till PGI på inkomst av aktivt bedriven självständig näringsverksamhet i annat EES-land i det fall han enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet ska tillhöra svensk socialförsäkring för det arbete som han utförts i det andra EES-landet. Fråga har även uppkommit om han är skyldig att betala egenavgifter på den del av inkomsten som härrör från näringsverksamhet som bedrivs i annat EES-land.

3 Gällande rätt


 
Av 2 kap. 6 § lag om inkomstgrundad ålderspension (SFS 1998:674), LIP, framgår att pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är inkomst av sådan näringsverksamhet som enligt 2 kap. 23 § inkomstskattelagen (SFS 1999:1229), IL, utgör aktiv näringsverksamhet.

Av 2 kap. 23 § IL framgår att med aktiv näringsverksamhet avses en näringsverksamhet i vilken den som är skattskyldig för verksamheten arbetat i inte oväsentlig omfattning. Annan näringsverksamhet anses som passiv näringsverksamhet. Självständig näringsverksamhet som bedrivs utomlands anses alltid som passiv näringsverksamhet.

Enligt artikel 14a.2 rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen för social trygghet (förordningen) ska den som normalt är egenföretagare inom två eller flera medlemsländer omfattas av lagstiftningen i det land där han är bosatt, om han utför någon del av arbetet där.
 
Av artikel 14c a) framgår att en person som samtidigt är anställd inom en medlemsstats territorium och egenföretagare inom en annan medlemsstats territorium ska, om inte annat följer av b), omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är anställd eller, om han utövar sådan verksamhet inom två eller flera medlemsstaters territorier, av den lagstiftning som bestäms enligt artikel 14.2 eller 14.3.

Av artikel 14d framgår att en person som avses i bl.a. artiklarna 14a.2 och 14c.a) vid tillämpningen av den lagstiftning som har fastställts i överenskommelse med dessa bestämmelser, behandlas som om han utförde allt förvärvsarbete inom den berörda medlemsstatens territorium.
 
Enligt 3 kap. 2 § SAL ska egenavgifter betalas på avgiftspliktig inkomst av arbete i utlandet om den avgiftsskyldige när arbete utförs omfattas av svensk socialförsäkring enligt EG-rätten inom EU- eller EES-området.
 
Enligt 3 kap. 3 § socialavgiftslagen (SFS 2000:980), SAL, är överskott av närings-verksamhet avgiftspliktig om den som har inkomsten har arbetet i verksamheten i inte oväsentlig omfattning.
 

4 Skatteverkets bedömning


 
En egenföretagare som är bosatt i Sverige och som bedriver näringsverksamhet i annat EES-land eller i Schweiz och som enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 ska tillhöra svensk socialförsäkring ska betala egenavgifter på näringsinkomsten förutsatt att inkomsten ska taxeras här.

De svenska reglerna om rätt till pensionsgrundande inkomst (PGI) av annat förvärvsarbete är konstruerade så att inkomst av självständigt bedriven näringsverksamhet utomlands inte grundar rätt till PGI även om den bedrivs aktivt.

Av EG-domstolens praxis, bl.a. C-393/99 Hervein och C-493/04 L.H. Piatkowski, framgår att om en arbetstagare som utövar sin verksamhet i flera medlemsstater missgynnas i jämförelse med den som utövar hela sin verksamhet i den medlemsstat där lagstiftningen i fråga gäller, så strider detta mot EG-fördraget.

Skatteverket anser att bestämmelsen i 2 kap. 6 § LIP som i sin tur hänvisar till 2 kap. 23 § IL strider mot den fria etableringsrätten i EG-fördraget och EES-avtalet eftersom självständigt bedriven aktiv näringsverksamhet utomlands inte ger rätt till PGI. Trots det ska egenavgifter betalas på sådan inkomst enligt SAL. Denna särbehandling kan inte rättfärdigas. Den som på grund av en artikel i rådets förordning (EEG) nr 1408/71  ska tillhöra svensk socialförsäkring för allt arbete som han utför i två eller flera medlemsländer är därför berättigad till PGI på aktivt bedriven självständig näringsverksamhet i annan medlemsstat.