På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets ställningstaganden

Företagsrekonstruktion och överlämnande av fordringar för indrivning

Datum: 2006-04-20

Dnr/målnr/löpnr:
131 121160-06/111

1 Sammanfattning


 
Skatteverket anser att ett beslut om att inleda en företagsrekonstruktion i sig inte utgör sådana särskilda skäl som fordras för att Skatteverket ska kunna avvakta med att överlämna en obetald skattefordran till kronofogdemyndigheten för indrivning.
 

2 Bakgrund och frågeställning


 
Det har framförts önskemål från rekonstruktörer och rekonstruktionsgäldenärer om att Skatteverket ska avvakta med att överlämna skattefordringar till kronofogdemyndigheten (KFM) för indrivning när näringsidkaren har blivit beviljad företagsrekonstruktion och inte tidigare har några restförda skatteskulder hos KFM. Som skäl har anförts att en registrering av skulder hos KFM avseende skatt leder till betalningsanmärkning som kan påverka företagsrekonstruktionen negativt.  
 
Fråga har uppkommit om det finns grund för att avvakta med att överlämna skattefordringar för indrivning i de fall ett företag har blivit beviljat företagsrekonstruktion och företaget saknar tidigare restförda skatteskulder hos KFM.

 

3 Gällande rätt m.m.


 
Av 20 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483), SBL, framgår att om ett skattebelopp inte har betalats i rätt tid ska, om inte särskilda skäl talar emot det, fordringen lämnas till KFM för indrivning, om det obetalda beloppet uppgår till visst i lagen angivet belopp.
 
I förarbetena till bestämmelsen, prop. 1996/97:100 s. 350, uttalas att det ska gälla en näst intill ovillkorlig skyldighet att begära indrivning av en obetald skatt. Skatteverket får underlåta att begära indrivning bara om det finns förutsättningar för att meddela anstånd eller eftergift eller på annat sätt formellt förfoga över fordringen. Uttalandet är identiskt med vad som anfördes under rubriken "Obligatorisk indrivning" i förarbetena till lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. (IndrL), prop. 1992/93:198 s. 54.
 
I ovan nämnda förarbeten till SBL sägs också på s. 352 att med hänsyn till bl.a. överlämnandets betydelse som utgångspunkt för beräkning av preskriptionstid bör det lagregleras i vilka situationer och inom vilken tid Skatteverket ska överlämna fordringar för indrivning. Bestämmelser motsvarande dem som fanns i 4 § indrivningsförordningen har därför införts i 20 kap. 1 och 2 §§. Härmed ges Skatteverket utrymme att avvakta med indrivning när det har kommit in en anståndsansökan eller ett överklagande av ett beslut att inte medge anstånd som inte har hunnit behandlas. I författningskommentaren till 20 kap. 1 § på s. 628 sägs att ett exempel på särskilda skäl att underlåta överlämnande är att beslut inte hunnit fattats i anståndsfrågan, men det finns skäl som talar för att anstånd kan komma att medges.
 
Dåvarande Riksskatteverket har i rekommendationen RSV S 1998:34 p. 5 uttalat att Skatteverket bör kunna avvakta med begäran om indrivning när den skattskyldige har ansökt om ackord och det finns skäl som talar för att ackord kan komma att medges, men skälen inte är tillräckligt starka för att medge anstånd enligt 17 kap. 2 § första stycket 1 SBL. 
 
Enligt 2 § lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. (skatteackordslagen) är det Skatteverket som fattar beslut om att anta förslag om ackord. Denna behörighet gäller även vid en förhandling om offentligt ackord i en företagsrekonstruktion (se prop. 1995/96:5 s. 111). Skatteverket har möjlighet att uppdra åt KFM att besluta om ett ackordsförslag ska godtas eller inte.
 
Enligt 16 § IndrL är det KFM som ska företräda det allmänna som borgenär vid företagsrekonstruktion, om inte något annat följer av skatteackordslagen.
 
I förarbetena till lag (1996:764) om företagsrekonstruktion (prop. 1995/96:5) anförs på s. 111 att övervägande skäl talar för att KFM ska företräda staten vid företagsrekonstruktion. Rekonstruktionen är ett alternativ till andra åtgärder för att få en fordran betald. Misslyckas ett försök till rekonstruktion blir följden i flertalet fall konkurs. Vidare torde det vanligen vara så att KFM redan innan rekonstruktionsfrågan uppkommer har viss utredning om företaget i samband med indrivning. En stor del av de frågor som uppkommer vid företagsrekonstruktion är sådana som uppkommer vid konkurs. Denna lösning ligger mest i linje med de allmänna övervägandena bakom IndrL.
 
Det ovan sagda kan jämföras med vad som uttalades i förarbetena till IndrL (prop. 1992/93:198 s. 54) angående KFM:s kompetensområde som borgenärsföreträdare. Där angavs att om KFM behöver vidta åtgärder beträffande en obetald fordran som inte är överlämnad för indrivning, måste fordringen överlämnas till KFM för att myndigheten ska vara behörig att agera.
 
I 20 kap. 7 § SBL är särskilt angivet att om den skattskyldige är försatt i konkurs ska fordran på skattebeloppet som inte har betalats lämnas till KFM för åtgärder som avses i 16 § IndrL (bevakning i konkurs) även om förfallodagen ännu inte är inne.
 
I Skatteverkets interna riktlinjer för ackordsarbetet har uttalats att om företagsrekonstruktion pågår när ackordsfrågan aktualiseras bör staten företrädas av KFM i ackordsfrågan och detta gäller även om sökanden inte är restförd (Rapport om praktiska samverkansfrågor den 1 juli 1998, dnr 5700/98/718). Enligt interna arbetsrutiner med anledning av ackordsbeslut publicerade den 21 januari 1999 (grunddokument från den 1 juli 1998, dnr A 3000 10296 98/900) gäller, om KFM är beslutande i ackordsfrågan, att alla skulder måste vara restförda för att KFM ska kunna registrera sina åtgärder med anledning av ett ackordsbeslut. Det förutsätts att åtgärder vid behov vidtas för att tidigarelägga begäran om indrivning, s.k. snabbrestföring.
 
Av förarbetena till de nya förmånsrättsreglerna (prop. 2002/03:49 s. 67 ) framgår att ett viktigt skäl för ändringarna är att skapa ett mer jämställt borgenärskollektiv där borgenärerna har ett ökat intresse av att medverka till företagsrekonstruktioner. Ett slopande av skatteförmånsrätten förväntas leda till att staten har större anledning att medverka till rekonstruktionslösningar. Vidare uttalas på s. 112 att ett syfte med reformen är att skatteförvaltningen och exekutionsväsendet genom att ändra sitt arbetssätt ska öka sina insatser avseende medverkan vid företagsrekonstruktion. Skatteförvaltningen kommer att behöva göra betydande insatser genom att delta vid ackordsförhandlingar i större utsträckning än i dag.   
 
Enligt förarbetena till kreditupplysningslagen (1973:1173), prop. 1973:155, ska det inte finnas andra restriktioner för kreditupplysningar om företag, än sådana som är hänförliga till en persons ras, etniska ursprung, politiska uppfattning, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv. Uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden får dock endast behandlas med Datainspektionens medgivande. Det sägs det är av särskilt stor betydelse att kreditupplysningsverksamheten i fråga om företag är så effektiv som möjligt och att det måste göras skillnad mellan uppgifter om privatpersoner och företag, s.79. Med hänsyn till den stora vikt kreditgivningen har inom näringslivet är det av högsta vikt att de kreditupplysningar som avser företag är så uttömmande som möjligt för att man därmed ska undvika kreditförluster, s. 97.  

 

4 Skatteverkets bedömning


 
Som framgår ovan under avsnitt 3 så har Skatteverket en nästan ovillkorlig skyldighet att överlämna obetalda skattefordringar till KFM för indrivning. Det är endast om det föreligger särskilda skäl som Skatteverket får underlåta att begära indrivning. Sådana särskilda skäl föreligger om det finns förutsättningar för Skatteverket att meddela anstånd, medge eftergift eller om myndigheten på annat sätt formellt får förfoga över fordringen.
 
En sådan särskild situation när ett överlämnande kan underlåtas är när det kan antas att Skatteverket kommer att medge den skattskyldige ett ackord för den aktuella fordringen, dvs. när det föreligger förutsättningar för att fordringen kommer att delvis efterges och i övrigt betalas. I ett sådant läge finns det ingen anledning att lämna över fordringen till KFM. Ett beslut att inleda en företagsrekonstruktion innebär dock inte att en sådan situation föreligger. Det är först när ett ackordsförslag lagts fram som det finns förutsättningar för att bedöma möjligheterna till eftergift.
 
I en företagsrekonstruktion är det KFM som formellt företräder staten som borgenär, i praktiken även i ackordshänseende. Genom att i 16 § IndrL ange att det ankommer på KFM att företräda staten i rekonstruktionsförfarandet får lagstiftaren också anses ha utgått från att KFM under rekonstruktionen ska kunna agera som borgenär enligt IndrL samt eventuellt även - vid delegation från Skatteverket - enligt skatteackordslagen. Har Skatteverket till KFM delegerat rätten att ta ställning till ett ackordserbjudande har därmed också Skatteverket i detta avseende överlämnat sin förfoganderätt över fordringen. Det finns i detta läge ingen grund för Skatteverket att, när betalning har uteblivit efter förfallodagen, avvakta med att överlämna fordringen till indrivning. Som framgår av avsnitt 3 ovan kan tvärtom registreringsmässiga skäl tala för att fordringen ska lämnas över till KFM tidigare än normalt.
 
En företagsrekonstruktion är ett offentligt förfarande där det genom beslutet om att inleda rekonstruktion har kungjorts att företaget inte kan betala sina skulder och därmed har ställt in sina betalningar. Det finns som framgår av avsnitt 3 ovan en befogad anledning att näringslivet får del av uppgifter om betalningsförsummelser från företag som inlett företagsrekonstruktion. Det måste även ifrågasättas om det ankommer på Skatteverket att överhuvudtaget vidta någon särskild åtgärd med anledning av de affärsmässiga verkningar ett överlämnande för indrivning eventuellt kan ha. Detta förändras inte av att staten som skatteborgenär, i enlighet med intentionerna bakom förmånsrättsreformen, ska understödja att fler företag kan rekonstrueras i stället för att gå i konkurs.
 
Sammantaget anser Skatteverket att ett beslut om att inleda en företagsrekonstruktion i sig inte utgör sådana särskilda skäl som fordras för att Skatteverket ska kunna avvakta med att överlämna en obetald skattefordran till KFM för indrivning.