Förhandsbesked för redovisningsperioder maj 2003 – april 2006

Skatterättsnämnden ansåg i förhandsbesked 2004-06-18 att bolagets uthyrning av bostadsmoduler till en kommun utgör en inte skattepliktig upplåtelse av nyttjanderätt till fastighet. Bolaget överklagade förhandsbeskedet i denna del. Förhandsbeskedet har refererats i rättsfallsprotokoll 18/04. För de närmare omständigheterna hänvisas till det referatet.

”YRKANDEN M.M.

Bolaget överklagar förhandsbeskedet och yrkar att bolaget inte skall anses upplåta stadigvarande bostad enligt mervärdesskattelagen (1994:200), ML. Till stöd för sin talan anför bolaget bl.a. följande. I enlighet med Skatteverkets och Skatterättsnämndens bedömning måste bostadsmodulerna betraktas som fastighet både enligt ML och enligt sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG). Den verksamhet som hyresgästen, X kommun, bedriver skall anses utgöra social omsorg enligt 3 kap. 4 och 7 §§ ML, vilket får till följd att bestämmelsen i 3 kap. 3 § andra stycket ML om s.k. frivillig skattskyldighet blir tillämplig i nu aktuell situation. Bostadsmodulerna, som hyrs av kommunen, används som ett led i den sociala omsorg det innebär att anpassa hemlösa missbrukare till en normal livsföring. Verksamheten innebär annan jämförlig social omsorg enligt ML:s bestämmelser, eftersom den hör till kommunens ansvarsområde enligt socialtjänstlagen (2001:453) och för att placeringarna föregås av en offentligrättslig individuell behovsprövning. Enligt 8 kap. 9 § första stycket 1 ML får avdrag inte göras för sådan ingående skatt som hänför sig till stadigvarande bostad. Med stadigvarande bostad avses byggnad eller del av byggnad som är inrättad för permanent boende. Om den verkliga användningen av lägenheter eller boenderum inte är permanent boende har lägenheternas karaktär och inredning ingen betydelse. I RÅ 2002 not. 174 och RÅ 2002 not. 175 har lägenheter som hyrts ut till ett hotellföretag för användning i den skattepliktiga hotellrörelsen respektive hyrts ut till företagsbostäder inte ansetts som stadigvarande bostäder därför att den faktiska användningen varit av skattepliktig natur. - Bolaget yrkar även ersättning för sina ombudskostnader i Regeringsrätten enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.

Skatteverket hemställer att förhandsbeskedet fastställs och anför bl.a. följande. Möjligheten som följer av 3 kap. 3 § andra stycket ML att bli frivilligt skattskyldig för uthyrning till kommunen, även om kommunen använder fastigheten i verksamhet som inte medför skattskyldighet, är betingad av konkurrensskäl och syftar till att utjämna skillnader mellan kommunal verksamhet som bedrivs i egen regi och verksamhet som bedrivs i egna lokaler. Denna möjlighet bibehölls när kommunernas rätt att få återbetalning i mervärdesskattesystemet togs bort med hänsyn till att den ingående skatten i stället skulle medföra återbetalningsrätt i kommunkontosystemet. I samband med detta infördes också begränsningen att det inte skulle vara möjligt att bli frivilligt skattskyldig för uthyrning som avser stadigvarande bostad. Skulle det vara möjligt att bli frivilligt skattskyldig för uthyrning som avser stadigvarande bostad och på vilken mervärdesskatten därför inte kan lyftas skulle detta medföra att det tas ut ytterligare skatt av kommunen. En sådan möjlighet skulle således strida mot syftet med den aktuella bestämmelsen. - Av artikel 13 B b i sjätte mervärdesskattedirektivet framgår att medlemsstaterna skall undanta uthyrning av fast egendom från skatteplikt. Vidare har medlemsstaterna enligt artikel 13 C a möjlighet att medge skattskyldiga en rätt till valfrihet för beskattning vid uthyrning av fast egendom. Enligt direktivet finns det således inte något som hindrar att nu aktuell uthyrning är undantagen från skatteplikt. Som Skatterättsnämnden anger i sin bedömning får det av förarbetena till ändringen i 6 § lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting (prop. 1997/98:153 s. 10 ff.) anses framgå att det enbart är i särskilt angivna fall som avdragsförbudet för stadigvarande bostäder inte skall tillämpas när bostäder tillhandahålls i en omsorgsverksamhet. Den i ärendet aktuella boendeformen utgör inte ett sådant fall.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden.

Av 1 § lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. framgår att den inte är tillämplig när det är en enskild part som har ansökt om förhandsbesked. Annan grund för ersättning finns inte. Ersättningsyrkandet skall därför avslås.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Regeringsrätten avslår yrkandet om ersättning för kostnader i målet.”