På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Förhandsbesked från Skatterättsnämnden

Social omsorg

Beslutande instans: Skatterättsnämnden

Datum: 2005-02-17

Område: Mervärdesskatt

Dnr/målnr/löpnr:
-
Undantaget från skatteplikt i mervärdesskattelagen för tjänster som utgör social omsorg har ansetts tillämpligt med avseende på tillhandahållen färdtjänst

Mervärdesskatt; redovisningsperioder under tiden 1 april 2004 – 31 mars 2007.

Omständigheterna i ärendet var i huvudsak följande. Bolaget X, som ägs av några kommuner och landstinget Y, är länstrafikhuvudman vilket innebär att bolaget svarar för kollektivtrafiken i länet Z. För att ombesörja verksamheten hyr bolaget in ett antal entreprenörer men det är bolaget som utåt, gentemot resenären, står som ansvarig för resorna. Bolaget svarar således som huvudman för den kollektiva persontrafiken inklusive färdtjänst och riksfärdtjänst i länet. Bolaget ska även på uppdrag av landstinget utföra de sjukresor inom den kollektiva persontrafiken som inte sker med landstingets egna fordon. För att ombesörja färdtjänsten ska bolaget ha en beställningscentral, upphandla tjänster via transportörer med fordon och även sköta formalian kring tillståndsgivning avseende rätt till färdtjänst. Bolaget tar ut en viss ersättning direkt av den färdtjänstberättigade. När färdtjänstberättigad resenär reser med och betalar sin biljett i bolagets buss anges bolagets namn och registreringsnummer på resenärens färdbevis/biljett. Biljettintäkterna bokförs brutto hos bolaget som också redovisar 6 procent mervärdesskatt på biljettintäkterna.

Vid resa med närtrafiken (t.ex.taxi) anges entreprenörens namn och registreringsnummer på resenärernas färdbevis/ biljetter. Entreprenören/taxibolaget inkluderar 6 procent mervärdesskatt i biljettpriset och redovisar intäkten som omsättning. Bolaget erhåller kostnadstäckning av budgeterat underskott från sina ägare, dvs. kommunerna och landstinget enligt ett trafikavtal. Kostnadstäckningen är generell för alla de tjänster som bolaget tillhandahåller. Det utgår således inte några specifika bidrag för den del som avser färdtjänsten.

Mot denna bakgrund ställde bolaget följande frågor.

1. Utgör den ersättning som bolaget erhåller från en resenär som tillhandahålls färdtjänst en skattefri omsättning enligt 3 kap. 4 och 7 §§ mervärdesskattelagen?

2. Om svaret på fråga 1 är nej, ska då bolaget redovisa moms med 6 procent på den ersättning som en resenär betalar till bolaget i samband med erhållandet av färdtjänst?

3. Om svaret på fråga 1 är ja, kan då bolaget proportionera ingående moms avs. inhyrda bussar och köpta transporttjänster, över totala antalet resor och resor företagna av färdtjänstberättigade resenärer, med hänvisning till att annars kommer ett icke önskvärt resbeteende att konserveras (den totala fordonsparken kan inte anpassas till det trafikpolitiska beslutet)?

Sökandebolaget anser att dess tillhandahållande av färdtjänst – i och med införandet av färdtjänst- och riksfärdtjänstlagen är en trafikpolitisk åtgärd – inte längre kan bedömas utgöra en sådan social omsorg som är skattefri enligt mervärdesskattelagen eller enligt sjätte direktivet. Tillhandahållandet ska istället beskattas med 6 procent och medföra full avdragsrätt för bolagets ingående mervärdeskatt.

Skatterättsnämnden fattade därefter följande.

”FÖRHANDSBESKED

Fråga 1

Undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 4 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, för omsättning av tjänster som utgör social omsorg är tillämpligt avseende tillhandahållen färdtjänst.

BESLUT

Ansökan avvisas såvitt avser fråga 3 och till den del den i övrigt inte har besvarats genom förhandsbeskedet.

MOTIVERING

Förhandsbeskedet

Enligt 3 kap. 4 § första stycket ML undantas från skatteplikt bl.a. omsättning av tjänster som utgör social omsorg. Med social omsorg förstås enligt 7 § samma kapitel offentlig eller privat verksamhet för barnomsorg, äldreomsorg, stöd och service till vissa funktionshindrade och annan jämförlig social omsorg.

Av förarbetena till lagstiftningen (jfr bl.a. prop. 1989/90:111 s. 109 och 1993/94:99 s. 151 f.) och den praxis som finns rörande tillämpningen av undantaget för social omsorg framgår att avgörande vid bedömningen är tjänstens natur och ett betydelsefullt moment är därvid förekomsten av en individuell behovsprövning (jfr bl.a. RÅ 1998 ref. 40 och Regeringsrättens dom den 8 oktober 2004 i mål 3368-04) samt att tjänsten har anknytning till en offentligrättslig reglering (RÅ 2003 ref. 21).

Enligt lagen (1997:734) om ansvar för viss kollektiv persontrafik är landstinget och kommunerna i länet gemensamt länstrafikansvariga. De länstrafikansvarigas uppgifter skall handhas av en trafikhuvudman. De länstrafikansvariga ansvarar också för persontransporter enligt lagen om färdtjänst eller lagen om riksfärdtjänst i sådana kommuner som överlåtit sina uppgifter enligt någon av dessa lagar till trafikhuvudmannen i länet.

Varje kommun ansvarar enligt lagen (1997:736) om färdtjänst, såvitt gäller kommuninvånarna, för att färdtjänst anordnas inom kommunen. Har en kommun överlåtit sina uppgifter till en trafikhuvudman, som kan vara ett aktiebolag, ansvarar trafikhuvudmannen för att färdtjänst anordnas. Frågor om tillstånd prövas av kommunen där den sökande är folkbokförd, eller, om kommunens uppgifter överlåtits till trafikhuvudmannen i länet, av trafikhuvudmannen (tillståndsgivaren). Innan en trafikhuvudman prövar en ansökan skall den kommun där den sökande är folkbokförd höras. Tillstånd till färdtjänst skall meddelas för dem som på grund av funktionshinder, som inte endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel. Om en trafikhuvudman är tillståndsgivare, bestäms grunderna för avgifterna av kommunerna och landstinget i länet, om de är länstrafikansvariga. Avgifterna skall vara skäliga och får inte överstiga tillståndsgivarens självkostnader.

Den svenska mervärdesskattelagstiftningen har anpassats till det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) vilket innebär att tolkningen av ML:s bestämmelser i första hand skall ske utifrån EG-regler och den EG-rättsliga praxis som finns på området.

Enligt artikel 13 A.1 g i sjätte mervärdesskattedirektivet skall från skatteplikt undantas verksamhet avseende tillhandahållande av tjänster och varor som är nära kopplade till socialt bistånd eller socialförsäkring däribland sådant som tillhandahålls av ålderdomshem, offentligrättsliga organ eller andra organisationer som är erkända som välgörenhetsorganisationer (jfr C-453/93 ang. Bulthuis-Griffioen). En bedömning skall emellertid göras av samtliga relevanta faktorer (jfr punkt 58 domen i mål C-141/00 ang. Ambulanter Plegedienst Kügler GmbH). Därvid har framhållits förekomsten av särskilda bestämmelser för verksamheten, oavsett om dessa är nationella eller regionala eller finns i lagar eller författningar eller är förvaltningsrättsliga, skatterättsliga eller socialförsäkringsrättsliga bestämmelser. Vidare kan beaktas om andra sammanslutningar, som bedriver likadan verksamhet, är undantagna från skatteplikt på grund av verksamhetens allmännyttiga karaktär. En annan omständighet kan vara om kostnaderna för de tjänster som tillhandahålls till stor del bärs av sjukkassor, som är inrättade enligt lag, eller av socialförsäkringsorgan med vilka aktören slutit avtal.

Nämnden gör följande bedömning.

Färdtjänst enligt lagen om färdtjänst medges efter en behovsprövning till andra än enbart tillfälligt funktionshindrade personer. Prövningen av behovet sker utifrån ett offentligrättsligt regelverk och färdtjänsten bekostas till stor del av offentliga medel. Det förhållandet att den tidigare offentligrättsliga regleringen varit inordnad under socialtjänstlagstiftningen men reglerna numera ingår i en lagstiftning om kollektivtrafik i ett vidare trafikpolitiskt sammanhang för att förbättra kollektivtrafiken för bl.a. funktionshindrade innebär inte att tillhandahållna färdtjänster enligt den nya regleringen skulle ha ändrat sin karaktär av socialt bistånd (jfr prop. 1996/97:115 s. 35 och s. 58). Nämnden finner därför att tjänsterna enligt ML:s regler får anses utgöra social omsorg och omsättningen av dem kan inte anses strida mot sjätte mervärdesskattedirektivet.

Fråga 2

Med hänsyn till svaret på fråga 1 förfaller frågan.

Avvisningen

Fråga 3 lämpar sig inte för förhandsbesked och ansökan skall därför avvisas i den delen. Även i den mån ansökan inte heller i övrigt besvarats genom förhandsbeskedet skall den avvisas.

Kommentar:
Förhandsbeskedet har överklagats av sökanden.