På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Rättsfall från Regeringsrätten

Swapavtal avseende personaloptionsprogram i egna aktier

Beslutande instans: Regeringsrätten

Datum: 2007-02-02

Område: Inkomstskatt - Näring

Dnr/målnr/löpnr:
5821-05
Förlust på och kostnader för ett swapavtal som ingåtts för att säkra personaloptionsprogram i egna aktier får inte dras av.
 
Inkomsttaxering 2003
 
Överklagande av Skatterättsnämndens beslut den 30 september 2005. Nämndens beslut har inte refererats tidigare i rättsfallsgenomgången.
 
Ett börsnoterat bolag (Bolaget) beslutade år 2000 ett personaloptionsprogram för anställda i koncernen. De anställda tilldelades vederlagsfritt optioner att, efter en viss intjänandetid, förvärva aktier i bolaget till ett visst pris per aktie eller erhålla likvärdig kontantavräkning. Optionernas löptid var sju år. Även åren 2001 och 2002 tilldelades de anställda optioner men då med annat lösenspris.
 
I syfte att minimera framtida personalkostnader ingick Bolaget senare samma år ett säkringsarrangemang med en bank i form av en s.k. Total Return Swap med Bolagsaktien som underliggande tillgång (swapavtalet).
 
Under 2002 stängdes swapavtalet i förtid. På grund av att börskursen på bolagets aktier sjunkit gjorde bolaget en förlust. Vid 2003 års taxering vägrade Skatteverket Bolaget avdrag dels för denna förlust, dels för en beräknad ränta enligt swapavtalet.
 
Allmänna ombudet hos Skatteverket (AO) ansökte om förhandsbesked och frågade:

1 Skall förlusten vid stängningen av swapavtalet

a) dras av som en personalkostnad eller

b) som en "fållad" kapitalförlust eller

c) inte alls dras av beroende på att swapen skall ses som derivat avseende Bolagets egna aktier enligt 48 kap. 6  a § IL?

2 Skall de räntor avseende swapavtalet som Bolaget kostnadsfört

2.1 dras av löpande som

a) personalkostnader,

b) räntekostnader eller

c) organisationskostnader eller

2.2 skall de anses utgöra en del i swapavtalet på ett sådant sätt att de

a) skall hänföras till den fållade kapitalförlusten eller
b) till en sådan kapitalförlust avseende egna aktier som inte skall dras av?

 
Skatterättsnämnden fann att Bolaget inte var berättigat till avdrag för vare sig förlusten eller kostnadsförda räntor.
 
Skatterättsnämnden motiverade sitt beslut som följer:
 
Såvitt framgår av handlingarna var swapavtalet konstruerat på samma sätt som det som var i fråga i RÅ 2001 not. 160. I det fallet skulle ett börsnoterat aktiebolag till en bank betala eventuell negativ totalavkastning (summan av värdeförändring och avkastning) under löptiden på ett visst antal av bolagets aktier (beräkningsunderlag) medan banken till bolaget skulle betala eventuell positiv totalavkastning. Därutöver skulle bolaget till banken betala en tänkt ränta på ett belopp motsvarande marknadsvärdet på beräkningsunderlaget vid löptidens början. Avtalet hade samma ekonomiska innebörd som ett förfarande där bolaget vid löptidens början lånar pengar av banken och återköper egna aktier till då gällande marknadsvärde samt vid löptidens slut till banken avyttrar samma aktier till marknadsvärdet vid den tidpunkten.
 
Enligt 48 kap.6 a§ första meningen IL, skall kapitalvinst då bl.a. ett aktiebolag som avses i 7 kap. 3 § första stycket aktiebolagslagen (1975:1385) avyttrar egna aktier inte tas upp. Detsamma gäller enligt andra meningen (derivatregeln) för vinst då bolaget utfärdar eller avyttrar optioner, terminer eller liknande instrument vars underliggande tillgångar består av sådana aktier. Kapitalförluster vid sådana avyttringar skall enligt 44 kap. 2 § IL inte dras av.
 
Regeringsrätten har i två domar den 22 november 2004 i mål nr 4220-02 och 4221-02 (ej intagna i RÅ 2004) funnit att derivatregeln är tillämplig på ett aktiebolags avyttring av kontantavräknande köpoptioner med bolagets egna aktier som underliggande tillgång. Bolaget hade förvärvat köpoptionerna i syfte att säkra sina (och ett dotterbolags) framtida kostnader för socialavgifter vid ett fullföljande av ett aktieincitamentsprogram för anställda enligt vilket de anställda utlovats att i framtiden antingen till underpris få förvärva eller utan betalning få aktier i bolaget.
 
Utfallet av swapavtalet är, på motsvarande sätt som i angivna rättsfall, knutet till utvecklingen av värdet på underliggande egna aktier. Med hänsyn härtill finner nämnden att avtalet får anses utgöra ett sådant liknande instrument som avses i derivatregeln. Bolaget är därför inte berättigat till avdrag för förlusten på avtalet. Av RÅ 2001 not. 160 följer vidare att Bolaget inte heller kan få avdrag för beräknad ränta enligt avtalet.
 
AO överklagade och yrkade att förhandsbeskedet skulle fastställas.
 
Även Bolaget överklagade och yrkade att såväl förlusten som räntekostnaderna skulle dras av.
 
Bolaget anförde bl.a.: Det ingångna säkringsarrangemanget skall inte i något avseende beskattas enligt reglerna om handel med egna aktier eller som derivat i egna aktier. Kostnaderna är helt och hållet hänförliga till rörelsen och dess personal eftersom avtalet har ingåtts för att säkra och hålla nere framtida lönekostnader enligt redan avgivna lönelöften. Att någon leverans av aktier inte har skett kan inte innebära att kostnaden för personalen inte får dras av. — Skatterättsnämnden har hänvisat till två domar av Regeringsrätten av den 22 november 2004 (mål nr 4220-02 och 4221-02) enligt vilka kontantavräknade köpoptioner avseende egna aktier ansågs omfattade av derivatregeln i 48 kap. 6a§ IL. Bolaget hade i de målen köpt optionerna av en bank i syfte att säkra framtida sociala avgifter i samband med personaloptions- och aktiesparprogram. Syftet med förvärvet var således snarlikt det i förevarande fall. I övrigt hade de köpta optionerna dock inga likheter med ifrågavarande säkringsavtal. Till skillnad från köpoptioner och terminer innebär säkringsavtalet att banken har åtagit sig att successivt leverera aktier till bolagets anställda allteftersom dessa utnyttjar sina optioner. För detta åtagande har Bolaget löpande erlagt betalning till banken (ränta). Därutöver har Bolaget åtagit sig att låta banken stänga avtalet i förtid och få kontant ersättning om kursen på bolagets aktier skulle gå ner under en viss nivå. Det är denna kontanta ersättning vid stängningen av avtalet som, utöver de löpande betalningarna, nu är i fråga. — De belopp som löpande kostnadsförts som räntor kan inte heller behandlas på det sätt som gjordes i RÅ 2001 not 160. Regeringsrätten fann att hela swapavtalet skulle beskattas "allt i ett" som ett finansiellt instrument som omfattades av bestämmelsen om s.k. aktierelaterade instrument i dåvarande 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Slutsatsen att avtalet ansågs som ett finansiellt instrument enligt nämnda lagrum innefattade över huvud taget inte någon prövning av om avtalet kunde anses likna optioner eller terminer, vilket förutsätts i den nu aktuella derivatregeln i 48 kap. 6a § IL. I och med att swapavtalet var ettårigt var det också praktiskt möjligt att beskatta transaktionen "i allt i ett" och enligt enhetliga regler. Om avtalet avser längre tid är det inte möjligt att beskatta transaktionen på detta sätt. Det är således i praktiken ogörligt, annat än i situationer då transaktionen  över huvud taget inte skall beskattas, att avvakta flera år med att avgöra om avdrag för de årliga löpande kostnaderna skall medges eller ej.
 
Regeringsrätten fastställde förhandsbeskedet och anförde: Såsom Skatterättsnämnden funnit utgör det aktuella swapavtalet ett sådant instrument som avses i den s.k. derivatregeln i 48 kap 6a § andra meningen IL. Bolaget är därmed inte berättigat till avdrag för den förlust som uppkom vid stängningen av avtalet. Inte heller föreligger avdragsrätt för den som ränta berättigade ersättningen (jfr RÅ 2001 not. 160).