Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning

Rättslig vägledning Länk till annan webbplats.

Lyssna

Rättsfall från Regeringsrätten

Skaderegleringskostnad

Beslutande instans: Regeringsrätten

Datum: 2007-10-19

Område: Mervärdesskatt

Dnr/målnr/löpnr:
3771-05
Skadereglering är hänförlig till ett försäkringsbolags tillhandahållande av försäkringstjänster. Återbetalning medges med ingående mervärdesskatt hänförlig till skaderegleringen med undantag av skatt på förvärv av personbilar och motorcyklar under redovisningsperioderna januari-oktober 1995.
 
Redovisningsperioderna januari-oktober 1995
 
"YRKANDEN M.M.
 
Skatteverket yrkar att Regeringsrätten undanröjer kammarrättens dom och beslutar att inte medge återbetalning av ingående skatt med 96 154 164 kr. Om Regeringsrätten finner att bolaget har rätt till återbetalning yrkar Skatteverket i andra hand att återbetalning inte skall medges för de skaderegleringskostnader som omfattas av avdragsförbuden för stadigvarande bostad samt personbilar och motorcyklar. Skatteverket anför bl.a. följande. Ifrågavarande belopp avser förvärv för skadereglering hos bolagets privatkunder och inte förvärv hänförliga till bolagets tillhandahållande av försäkringstjänster. De kostnader som ett försäkringsbolag har för att reglera skador hos försäkringstagarna är av finansiell natur och att jämställa med försäkringsersättning. Ett försäkringsbolags åtagande består i att tillhandahålla försäkringstjänster, där det centrala innehållet i tjänsten är att utge försäkringsersättning vid skada. Det är inte försäkringsbolaget som är skadevållande. Skadan har inte uppkommit i försäkringsbolagets verksamhet och har därför inget direkt och omedelbart samband med försäkringsverksamheten. Anskaffandet av varor och tjänster sker direkt för kundens/försäkringstagarens räkning, och transaktionen är av samma karaktär oavsett hur skadeersättningen betalningsmässigt regleras i trepartskonstellationen försäkringsbolag, försäkringstagare och anlitad varuförsäljare/tjänsteutövare. — Vid bedömningen av avdragsrätten bör också den särskilda bestämmelsen i 8 kap. 3 § andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, beaktas. Regeln innebär att avdragsrätt medges en skattskylig skadelidande oavsett om skadevållaren eller en försäkringsgivare står för kostnaden för att reglera skadan. Nu gällande lydelse utesluter, redan på denna grund, en rätt för försäkringsbolag att erhålla återbetalning av mervärdesskatt som avser utlägg vid skadereglering. — Avdragsförbuden avseende stadigvarande bostad i 8 kap. 9 § ML och personbilar och motorcyklar i 8 kap. 15 § ML är generella och gäller även för verksamheter i form av försäkringsrörelse och oavsett om anskaffningarna sker som ett led i skadereglering eller inte. — Avdragsförbudet i 8 kap. 9 § ML avser inte endast privat konsumtion eftersom någon särregel i så fall inte hade behövts utan avdragsförbudet skulle ha följt direkt av huvudregeln i 8 kap. 3 § ML. Regeringsrätten har uttalat att bestämmelsen i 8 kap. 9 § ML måste uppfattas som en schablonregel som skall tillämpas oberoende av om huvudregeln skulle medföra rätt till avdrag därför att skatten hänför sig till förvärv i näringsverksamheten, se RÅ 2003 ref. 100. — Avdragsrätt för ingående skatt avseende personbilar och motorcyklar föreligger endast om dessa förvärvas för de särskilda ändamål som anges i 8 kap. 15 § ML. Då så inte är fallet vid de förvärv bolaget gör i samband med skadereglering föreligger inte rätt till återbetalning för den ingående skatt som hänför sig till anskaffning av fordonen.
 
X AB (bolaget) bestrider bifall till Skatteverkets överklagande och yrkar å sin sida att Regeringsrätten, med ändring av kammarrättens dom, fastställer att återbetalningsrätt föreligger även för ingående skatt hänförlig till förvärv av personbilar och motorcyklar. Bolaget anför bl.a. följande. Skadereglering omfattas av begreppet försäkringstjänst då skaderegleringen är ett nödvändigt och underordnat led i tillhandahållandet av en försäkringstjänst. Vid bedömningen av om det föreligger en rätt till återbetalning av mervärdesskatt eller ej, skall det vidare bortses från försäkringstagaren i egenskap av slutlig konsument. I stället skall bedömningen uteslutande grunda sig på den verksamhet som bolaget bedriver. — Bolagets rätt till återbetalning av mervärdesskatt avseende förvärv hänförliga till stadigvarande bostad kan inte begränsas med tillämpning av avdragsförbudet i 8 kap. 9 § ML eftersom bolagets förvärv inte till någon del avser privat användning. En tillämpning av avdragsförbudet på bolagets förvärv skulle strida mot syftet med bestämmelsen. Bolagets återbetalningsrätt är inte på något sätt beroende av försäkringstagarens mervärdesskatterättsliga status (jfr EG-domstolens avgörande mål C-4/94, BLP Group Plc, p. 24). Avdragsförbudet i 8 kap. 15 § ML blir inte heller tillämpligt eftersom bolagets anskaffning inte är kopplad till någon privat användning utan sker för att fullgöra bolagets förpliktelser gentemot försäkringstagaren. Avdragsförbudets syfte är uteslutande att förhindra att privat konsumtion sker i en avdragsberättigad verksamhet. I förevarande fall får det anses ostridigt att förvärven av motorfordonen sker i bolagets försäkringsverksamhet. Att förvärven nyttjas för privat bruk hos bolagets kunder ändrar inte detta faktum.
 

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
 
X AB tillhandahåller sakförsäkringar till privatpersoner och företag. Den del av verksamheten som riktar sig till privatpersoner är indelad i verksamhetsgrenarna olycksfall, hem och villa, fritidshus och båt samt motorfordon.
 
Bolaget har begärt återbetalning av ingående mervärdesskatt för förvärv som bolaget gjort i samband med skadereglering under tiden den 1 januari- den 31 oktober 1995 till följd av försäkringsavtal som ingåtts med privatpersoner. Yrkandet om återbetalning avser således den tidsperiod då skattskyliga som bedrev bankverksamhet ansågs ha rätt till återbetalning av mervärdesskatt hänförlig till transaktioner med privatpersoner, se RÅ 1999 not. 245.
 
Rätt till återbetalning enligt bestämmelserna i 10 kap. 11 § första och andra styckena ML - i den lydelse bestämmelserna hade under den ovan angivna tidsperioden — får anses föreligga även för skattskyldiga som då bedrev försäkringsverksamhet. Detta förutsätter emellertid att skadereglering omfattas av begreppet försäkringstjänster i 3 kap. 10 § ML. Vidare gäller att rätten till återbetalning av skatt enligt 10 kap. 13 § ML endast omfattar sådan skatt som skulle ha varit avdragsgill om verksamheten hade medfört skattskyldighet.
 
Skaderegleringen innebär att bolaget ersätter försäkringstagarens skada genom bl.a. reparation av den skadade varan eller förvärv av en ny vara eller tjänst.
 
Bestämmelsen om försäkringstjänster i 3 kap. 10 § ML har sin motsvarighet i föreskrifterna om försäkringstransaktioner i artikel 13.B a i det då gällande sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG). Frågan om återbetalningsrätten blir därför avhängig av om skaderegleringstjänsterna skall anses omfattade av begreppet försäkringstransaktioner i sjätte mervärdesskattedirektivets mening.
 
Någon definition av begreppet försäkringstransaktion finns inte i direktivet. EG-domstolen har emellertid konstaterat att undantaget från skatteplikt för försäkringstransaktioner avser försäkringstransaktioner i egentlig mening (EG-domstolens avgörande i mål C-240/99, Skandia, p. 33). Enligt EG-domstolen kännetecknas en försäkringstransaktion, enligt en allmän uppfattning, av att en försäkringsgivare åtar sig att, mot förskottsbetalning av en premie, tillhandhålla försäkringstagaren den prestation som parterna kom överens om när avtalet ingicks, för det fall försäkringsrisken skulle förverkligas (EG-domstolens avgörande i mål C-349/96, Card Protection Plan, p. 17). EG-domstolen anför vidare i samma punkt att det inte är nödvändigt att den prestation som försäkringsgivaren har åtagit sig att tillhandhålla består av betalning av en summa pengar. Prestationen kan även utgöras av sådan räddningsservice, i form av antingen kontanta medel eller serviceförmåner, som anges i bilagan till direktiv 73/239, i dess lydelse enligt direktiv 84/641 (p. 18). Uttrycket försäkringstransaktioner i artikel 13.B a omfattar enligt EG-domstolen i varje fall det fall där den berörda transaktionen utförs av den försäkringsgivare som själv svarar för skyddet mot försäkringsrisken (p.19).
 
I mål C-240/99, Skandia, slår EG-domstolen vidare fast att det för definitionen av den tjänst som avses i artikel 13.B a i sjätte direktivet är av betydelse vem som är mottagare av tjänsten och att en försäkringstransaktion till sin natur innefattar ett avtalsförhållande mellan den som tillhandahåller försäkringstjänsten och den person, nämligen den försäkrade, vars risk täcks av försäkringen (p.41).
 
Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att skaderegleringen skall anses hänförlig till bolagets tillhandahållande av försäkringstjänster. Bolaget får därmed anses berättigat till återbetalning av ingående mervärdesskatt hänförlig till skaderegleringen under förutsättning att avdragsförbuden för stadigvarande bostad i 8 kap. 9 § eller personbilar och motorcyklar i 8 kap. 15 § ML inte är tillämpliga.
 
I 8 kap. 9 § första stycket 1 ML föreskrivs att avdrag inte får göras för sådan ingående skatt som hänför sig till stadigvarande bostad. Avdragsförbudet har införts för att säkerställa att avdrag för ingående mervärdesskatt inte görs för kostnader som normalt är att anse som privata levnadskostnader (jfr prop. 1989/90:111 s. 127 och prop. 1993/94:99 s. 212).
 
Bolaget använder inte de bostäder som är föremål för skadereglering i verksamheten eller för privat bruk. Den omständigheten att förvärven i skaderegleringsverksamheten skulle ha varit att hänföra till privat konsumtion av stadigvarande bostad om försäkringstagarna hade gjort dessa förvärv innebär inte att de för bolagets del i dess verksamhet skall anses hänförliga till stadigvarande bostad. Avdragsförbudet utgör därmed ingen hinder mot återbetalning av denna del av mervärdesskatten.
 
När det gäller avdragsförbudet för personbilar och motorcyklar i 8 kap. 15 § ML är läget ett annat eftersom den bestämmelsen innebär att avdrag för förvärvskostnader inte får göras annat än i de fall då en personbil eller motorcykel förvärvas eller förhyrs för vissa särskilt angivna ändamål (återförsäljning, uthyrning, persontransporter i yrkesmässig trafik, transporter av avlidna eller körkortsutbildning). I förevarande fall förvärvar försäkringsbolaget personbilar och motorcyklar för att uppfylla sina åtaganden gentemot försäkringstagarna. Avdragsrätt kan därför inte anses föreligga för mervärdesskatt hänförlig till dessa förvärv och därmed inte heller återbetalningsrätt.
 
Sammanfattningsvis skall bolaget medges återbetalning av den ingående mervärdesskatt som är hänförlig till skadereglering med undantag för den skatt som avser förvärv av personbilar och motorcyklar. Då det sist nämnda skattebeloppet inte framgår av handlingarna bör målet i denna del överlämnas till Skatteverket för vidare utredning.
 
REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
 
Regeringsrätten avslår X AB:s överklagande.
 
Med delvis bifall till Skatteverkets andrahandsyrkande förklarar Regeringsrätten att X AB skall medges rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt om 96 154 164 kr reducerat med den mervärdesskatt som är hänförlig till förvärv av personbilar och motorcyklar.
 
Regeringsrätten överlämnar handlingarna i målet till Skatteverket för fortsatt handläggning."
  
Kommentar:
Regeringsrätten har samma dag, den 19 oktober 2007, meddelat dom i mål nr 4430-04 och 6056-06 avseende samma fråga.