På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Rättsfall från kammarrätten

Skattefrihet för utdelning

Beslutande instans: Kammarrätten

Datum: 2007-05-11

Område: Inkomstskatt - Näring

Dnr/målnr/löpnr:
3110-06
Fråga om koncernförhållande kan konstitueras genom fullmakter

Taxeringsåret 2003
 
AB X mottog utdelning från AB Y med ca 1,2 mnkr. AB X yrkade att utdelningen skulle betraktas som skattefri.
 
Skatteverket tog, med ändring av deklarationen, upp beloppet till beskattning. Motiveringen var att verket fann att AB X var ett förvaltningsföretag enligt 24 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, i dess lydelse vid 2003 års taxering, och att utdelningsinkomster hos förvaltningsföretag ska beskattas för uppburen utdelning  till den del denna inte motsvaras av utdelning som förvaltningsföretaget beslutar för samma beskattningsår. AB X var ägare till 25,5 procent av aktierna i det näringsdrivande AB Y men bedrev ingen annan verksamhet.
 
AB X ansågs inte heller bedriva näringsverksamhet indirekt, eftersom AB X innehade endast 25,5 procent av röstetalet för aktierna i AB Y och därför inte kunde anses ha bestämmande inflytande över detta.
 
AB X överklagade Skatteverkets beslut och åberopade i anslutning härtill fullmakter enligt vilka N.N och M.M. befullmäktigat AB X att för deras räkning utan inskränkning utöva rösträtt på AB Y:s bolagsstämma avseende samtliga deras aktier. Fullmakterna ger AB X full rösträtt över 96 procent av aktierna i AB Y.
 
Länsrätten gjorde följande bedömning;
 
"Av utredningen framgår att bolaget innehar 25,5 procent av aktierna i AB Y, vilket innebär att innehavet är näringsbetingat (jfr dåvarande 24 kap. 16 § IL). Sådan utdelning skall inte tas upp till beskattning, om det bolag som tar emot utdelningen är rörelsedrivande. Om det mottagande bolaget däremot är ett s.k. förvaltningsföretag omfattas utdelningen av skatteplikt.
 
Det numera avskaffade begreppet förvaltningsföretag användes som beteckning på bl.a. svenska aktiebolag som förvaltade värdepapper eller andra liknande tillgångar och varken direkt eller indirekt, bedriver näringsverksamhet i mer än obetydlig omfattning (jfr dåvarande 24 kap. 14 § IL). Det är ostridigt att bolaget inte bedrivit någon verksamhet under aktuellt år. Enligt förarbetena skall verksamhet i andra bolag som ingår i samma koncern beaktas vid bedömningen av om ett bolag utgör ett förvaltningsföretag. Om ett dotterbolag till bolaget bedriver verksamhet kommer beskattning att ske enligt samma principer som om bolaget hade utfört verksamheten (jfr prop. 1989/90:110 s. 555). AB Y har bedrivit verksamhet under aktuellt år. Av avgörande betydelse i målet är därför om bolaget såsom moderbolag kan anses ha ingått i samma koncern som AB Y och därigenom indirekt utövad näringsverksamhet i mer än obetydlig omfattning. Detta skulle i så fall innebär att bolaget inte är att betrakta som ett förvaltningsföretag och den utdelning som tagits emot är skattefri.
 
Det finns inget enhetligt skatterättsligt koncernbegrepp. För att avgöra frågan om bolaget ingår i samma koncern som AB Y får därför den civilrättsliga definitionen i ABL användas. Enligt denna är ett aktiebolag moderbolag och annan juridisk person dotterföretag, bl.a. om aktiebolaget äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar.
 
I rättsfallet RÅ 1990 ref. 90 ansågs bolag A som innehade 47,29 procent av aktierna i bolag D, inte utgöra moderbolag till det samma eftersom aktieinnehavet inte ensamt var tillräckligt för att grunda ett koncernförhållande och det inte heller fanns några andra förhållanden som tydde på att bolagens verksamhet var samordnade. I detta mål har dock bolaget åberopat två fullmakter från N.N och M.M. enligt vilka bolaget kontrollerar 96 procent av rösterna i AB Y, som bolaget även innehar 25,5 % av aktierna i. RÅ 1990 ref. 90 kan därför inte läggas till grund för dom i detta mål. Bolaget hävdar att fullmakterna utgör ett sådant avtal som enligt ABL gör att ett koncernförhållande föreligger mellan bolaget och AB Y, medan Skatteverket anser att samma fullmakter, bl.a. med hänsyn till möjligheterna att återkalla dessa och deras begränsade giltighetstid, inte kan anses utgöra ett sådant avtal.
 
Någon närmare definition av vilka typer av rättshandlingar som skall anses utgöra avtal i bestämmelsens mening synes inte framgå av lagtext, förarbeten eller praxis. Länsrätten konstaterar att bestämmelsens ordalydelse inte lägger hinder i vägen för en tolkning som innebär att fullmakter, oavsett giltighetstid och återkallelseförbehåll, kan anses utgöra ett avtal om förfoganderätt över aktier. De doktrinuttalanden som åberopats och återgetts ovan ger enligt länsrätten närmast vid handen att så skulle vara fallet. Vid sådant förhållande och då Skatteverkets synpunkt om att fullmakterna synes ha utfärdats i efterhand inte utgör annat än ett ostyrkt antagande, anser länsrätten att de åberopade fullmakterna är att likställa med ett avtal enligt vilket bolaget förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier och andelar i AB Y. Att detta förhållande inte avspeglats i bolagets redovisning föranleder inte någon annan bedömning, eftersom redovisningen inte har betydelse för frågor om skatteplikt föreligger (jfr prop. 1999/2000:2, del 2. s. 180).
 
Sammanfattningsvis anser länsrätten att bolaget under det aktuella året ingått i samma koncern som AB Y och genom sin ställning som moderföretag i koncernen indirekt bedrivit näringsverksamhet i en omfattning som inte kan anses obetydlig. Bolaget är därför inte att betrakta som ett förvaltningsföretag. Eftersom bolagets aktieinnehav i AB Y även varit näringsbetingat skall utdelningen från AB Y inte tas upp till beskattning. Bolagets talan bör således bifallas.
 
Kammarrätten angav bl.a. följande under domskäl;
 
"Avgörande fråga i målet är om bolaget indirekt i egenskap av moderbolag bedriver näringsverksamhet. I likhet med länsrätten anser kammarrätten att den civilrättsliga definitionen av moderbolag och dotterföretag bör användas. Bolaget menar att åberopande av fullmakter utgör sådant avtal som enligt 1 kap. 5  § första stycket andra punkten aktiebolagslagen (1975:1385) gör att ett koncernförhållande föreligger.
 
Av aktuellt lagrum framgår att det skall föreligga ett avtal med andra delägare. Ett avtals mest grundläggande funktion är att binda två eller flera parter. En fullmakt däremot är ett i anslutning till avtals- och rättshandlingsinstrumenten praktiskt betingat rättsinstitut. Det är först och endast om fullmakten utnyttjas som den får en för huvudmannen bindande verkan. En fullmakt kan enligt kammarrättens mening inte anses utgöra ett sådant avtal som avses i lagrummet. Kammarrätten instämmer dock i professor Nereps bedömning att avtal om förfogande av röster kan konstrueras så att delägare förbinder sig att inför varje bolagsstämma utfärda fullmakt till förmån för annan delägare, att utan behörighets- eller befogenhetsinskränkningar rösta för fullmaktsgivares aktier (Aktiebolagsrättslig analys; ett tvärsnitt av nyckelfrågor, 2003, s. 62). Det får då anses vara förpliktelsen att utfärda fullmakt och inte fullmakten som sådan som utgör avtalet. Utredningen i målet och vad som har anförts ger inte tillräckligt stöd för att sådant bindande avtal ingåtts. Överklagandet skall därför bifallas.
 
DOMSLUT
 
Kammarrätten upphäver länsrättens dom och fastställer Skatterättens beslut."
 
Kommentar:
Vid den i rättsfallet aktuella tidpunkten fanns den civilrättsliga definitionen av koncern i 1 kap. 5 § i dåvarande aktiebolagslagen (1975:1387). Numera finns samma definition i 1 kap. 11 § i nya aktiebolagslagen (2005:551). Det kan noteras att AB X:s innehav i AB Y enligt de givna förutsättningarna skulle vara näringsbetingade enligt de regler som numera gäller (24 kap. 17 § IL), varför utdelningen enligt dagens regler skulle varit skattefri.