På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Rättsfall från Regeringsrätten

Förvärvsbeskattning; spelarrättigheter

Beslutande instans: Regeringsrätten

Datum: 2007-09-21

Område: Mervärdesskatt

Dnr/målnr/löpnr:
1326-1328-05
En idrottsförening har betalat ersättning till utländska föreningar för övergång eller hyra av fotbollsspelare. Föreningen betraktades som näringsidkare och är skyldig att betala s.k. förvärvsmoms till staten.
 
Beskattningsåret november 1994-oktober 1995 (efterbeskattning) samt beskattningsåren november 1995-oktober 1996 och november 1996-oktober 1997
 
Föreningen A har betalat ersättningar avseende övergång eller hyra av fotbollsspelare m.fl. Ersättningar har betalats till utländska klubbar, men även till agenter/bolag i andra länder. Frågan i målen gällde om Föreningen A som köpare av tjänsterna var skyldig att betala mervärdesskatt på ersättningarna.
 
Kammarrätten utgick från att de tjänster som Föreningen A förvärvat var av det slag som omfattas av bestämmelserna i 5 kap. 7 § mervärdesskattelagen (1994:200),ML respektive artikel 9.2 e i sjätte direktivet (77/388/EEG) (numera artikel 56 i rådets direktiv 2006/112/EG). Regeringsrätten fann inte anledning att frångå denna bedömning. Frågan var, när det gällde de tjänsteförvärv som gjordes från andra EG-länder, om ML:s krav på att kunden skall vara näringsidkare innebar att de tjänster som Föreningen A förvärvat inte skulle beskattas i Sverige.
 
Regeringsrätten anförde följande.
 
"Begreppet näringsidkare har inte definierats i ML. Enligt Regeringsrättens mening saknas skäl att tolka bestämmelsen på annat sätt än motsvarande begrepp i den regel i sjätte direktivet som den avser att implementera. En sådan direktivkonform tolkning av bestämmelsen säkerställer den avsedda fördelningen av medlemsstaternas beskattningsanspråk vid gränsöverskridande tjänstehandel. Med begreppet näringsidkare skall därför i detta sammanhang avses detsamma som med direktivets begrepp skattskyldig person. Föreningen A kan enligt direktivet inte anses vara annat än en skattskyldig person, varför beskattning av de nu aktuella tjänsterna skall ske i Sverige. Det förhållandet att det i 4 kap. 8 § ML finns särskilda regler om vissa ideella föreningars yrkesmässiga verksamhet, vilka regler saknar närmare motsvarighet i direktivet, kan inte anses innebära att en särskild svensk reglering av bestämmelserna om omsättningsland införts eller åsyftats."
 
Regeringsrätten konstaterade att en skyldighet för Föreningen A att betala mervärdesskatt för de aktuella förvärven förutsatte således, förutom att föreningen själv i detta sammanhang var att betrakta som en näringsidkare, att tjänsterna var omsatta i en yrkesmässig verksamhet. Vidare krävdes enligt Regeringsrätten att de som omsatt tjänsterna var utländska företagare.
 
Regeringsrätten anförde vidare följande.
 
"Även vid tillämpning av ML:s bestämmelse om skyldighet för förvärvaren att betala mervärdesskatten får Föreningen A anses vara att betrakta som en näringsidkare. Bestämmelsen har nämligen införts som en implementering av artikel 21.1 b i sjätte direktivet (se prop. 1996/97:81 s. 18). Den ovannämnda bestämmelsen i 4 kap. 8 § ML hindrar inte en sådan tolkning. Vidare framgår av utredningen i målen inte annat än att de som sålt tjänster till föreningen bedriver yrkesmässig verksamhet. De får också anses utgöra utländska företagare vid tillämpning av ML (se definitionen i 1 kap. 15 § ML och i prop. 1994/95:57 s. 161).
 
Föreningen A är således skyldig att betala mervärdesskatt på det sätt som Skatteverket gjort gällande. - - -".
 
Regeringsrätten biföll Skatteverkets överklagande och ändrade underinstansernas domar.