Den skattskyldige begärde och beviljades återbetalning av aktuell ingående mervärdesskatt för vilken avdrag således redan medgetts vid inkomsttaxeringen 1996. Den skattskyldige tog emellertid upp den återbetalda mervärdesskatten som en intäkt vid inkomsttaxeringen 2001. Skattemyndigheten taxerade dock inte bolaget för den återbetalda mervärdesskatten vid 2001 års taxering utan eftertaxerade i stället den skattskyldige för 1996 års taxering med motsvarande belopp. Som grund för beslutet angavs att oriktig uppgift lämnats genom att avdrag gjorts i strid med 20 § andra stycket kommunalskattelagen (1928:370) för ingående mervärdesskatt för vilken rätt till återbetalning förelegat enligt 10 kap. 11 § ML.
 
Länsrätten liksom kammarrätten avslog den skattskyldiges överklagande.
 
Den skattskyldige fullföljde sin talan till Regeringsrätten och gjorde bl.a. gällande att någon oriktig uppgift inte lämnats med hänsyn till vad som var den rådande uppfattningen om gällande rätt vid tidpunkten för deklarationens avlämnande. Även om kompletterande upplysningar lämnats om avdraget skulle således skattemyndigheten, enligt den skattskyldiges mening, med hänsyn härtill ändå ha godtagit yrkandet.
 
Skatteverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. att  RÅ 1999 not. 245 inte innebar någon ändring av praxis utan enbart utgjorde ett klarläggande av det rättsläge som gällde redan när den aktuella deklarationen lämnades 1996. Det yrkade avdraget stred därför redan vid deklarationstillfället mot gällande rätt. Vidare anförde verket att det i sammanhanget saknar betydelse vilken uppfattning Riksskatteverket, skattemyndigheten eller den skattskyldige hade i frågan när avdraget gjordes. Objektivt sett har oriktig uppgift lämnats.
 
Regeringsrätten konstaterar i sina domskäl att den skattskyldige lämnat oriktig uppgift till ledning för 1996 års taxering genom att omkostnadsföra den aktuella mervärdesskatten. Därefter anför Regeringsrätten att  före Regeringsrättens avgörande 1999 "synes emellertid den förhärskande uppfattningen - även hos dåvarande Riksskatteverket - ha varit att den aktuella bestämmelsen i ML skulle tolkas i enlighet med EG-rätten och med vad som klart framgick av förarbetena. Bolagets deklaration 1996 var utformad i enlighet härmed. Oavsett om bolaget lämnat särskilda upplysningar om avdraget måste antas att taxeringsbeslutet skulle ha blivit detsamma som det som skattemyndigheten fattade på grundval av den av bolaget lämnade uppgiften. Det står därför klart att bolagets uppgift inte har medfört att taxeringsbeslutet blivit felaktigt."
 
Härefter anför Regeringsrätten att "den omständigheten att bolaget intäktsredovisat mervärdesskatten när den väl återbetalats, dvs. år 2000, talar mot att det skulle föreligga förutsättningar för eftertaxering för 1996 på grund av det avdraget bolaget då trott sig ha rätt att göra. Något formellt hinder mot att korrigera ett fel som uppkommit på nu angivet sätt synes nämligen inte föreligga. Denna bedömning har numera godtagits av Skatteverket (se handledning för sambandet mellan redovisning och beskattning 2005, avsnitt 2.3.5). Den uppgift bolaget lämnat inför 1996 års taxering kan på grund av det anförda inte anses ha medfört ett felaktigt taxeringsbeslut. Det saknas därför grund för att eftertaxera bolaget."
 
Omständigheterna i det andra målet är i stort sett identiska bortsett från att det i det målet inte framkommit om den skattskyldige tagit upp den återbetalda mervärdesskatten som en inkomst vid inkomsttaxeringen.
 
Kommentar:  De nu avgjorda målen avser två av ca 100-talet mål rörande samma fråga. I samtliga i hitintills avgjorda mål, såvitt är känt, har länsrätt och kammarrätt ansett att förutsättningar för eftertaxering förelegat. I Regeringsrätten ligger ytterligare ett antal mål rörande aktuell fråga. Beslut om prövningstillstånd har ännu inte meddelats i dessa.
 
I de nu meddelade domarna konstaterar Regeringsrätten att oriktig uppgift lämnats. Domstolen anser således att rätt till avdrag för den aktuella mervärdesskatten inte förelegat vid 1996 års taxering. På grund av det brutna orsakssambandet var det dock inte möjligt att ändra taxeringarna genom eftertaxering.  
 
Med hänsyn till hur Regeringsrätten utformat domskälen i mål nr 5291-04 ligger det nära till hands att dra den slutsatsen att det faktum att den skattskyldige, när mervärdesskatten återbetalades, redovisade den som en inkomst vid inkomsttaxeringen, skulle ha haft betydelse för utgången i målet. Så torde emellertid inte ha varit fallet. För det första har ju Regeringsrätten, när man väl kommer in på frågan om den återbetalda mervärdesskatten, redan dessförinnan slagit fast att orsakssambandet är brutet, varför omständigheten att mervärdesskatten redovisats som inkomst inte kan ha haft någon betydelse för utgången i målet. För det andra kan konstateras att Regeringsrätten i det andra målet, 8091-03, kommit till samma resultat oaktat att det i det målet inte var klarlagt om den skattskyldige redovisat återbetald mervärdesskatt som en inkomst vid inkomsttaxeringen.
 
Det kan noteras att Regeringsrätten vad gäller frågan om oriktig uppgift lämnats inte uttalar något i domskälen om huruvida de skattskyldiga vid deklarationstidpunkten insett eller borde ha insett behovet av att lämna upplysningar om det aktuella avdraget i deklarationen. Regeringsrätten synes således, i enlighet med vad Skatteverket framfört i yttranden i målen, vara av uppfattningen att vad de skattskyldiga i förevarande fall insett eller borde ha insett om behovet av att lämna sådana upplysningar saknat betydelse i sammanhanget och att bedömningen av om oriktig uppgift lämnats eller inte ska ske på rent objektiva grunder.
 
Skatteverket har den 2 maj 2006 gjort en framställning till Finansdepartementet om lagändringar som bl.a. berör den problematik som prövats av Regeringsrätten i ovan nämnda domar.