Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Rättsfall från Regeringsrätten

Avsättning för gratifikationer

Beslutande instans: Regeringsrätten

Datum: 2006-10-04

Område: Inkomstskatt - Näring, Redovisning

Dnr/målnr/löpnr:
2704-04
Avdrag för avsättning för gratifikationer till anställda
 
Taxeringsår 1999
 
Bolaget delar ut gratifikationer till sina anställda när de uppnått viss tids anställningstid inom koncernen. Gratifikationssystemet ingår i och utgör en del av anställningsavtalet med de anställda. Gratifikationerna betalas ut efter 15 års anställning (10 procent av prisbasbeloppet), 25 år (en månadslön), 40 år (två månadslöner) och 50 år (tre månadslöner). För räkenskapsåret 1998 har bolaget gjort en avsättning på 17,1 mkr för upplupna gratifikationer, vilket avdrag yrkas för. Bolaget har beräknat vilken gratifikation som kan utfalla för varje enskild anställd med hänsyn till ålder, uppnådd tjänstgöringstid och kvarvarande möjlig tjänstgöringstid. Beräkningen av den upplupna gratifikationskostnaden har gjorts utifrån gällande lön och sociala avgifter. I beräkningen har hänsyn tagits till sannolikheten för att den anställde stannar kvar i koncernen.
 
Skatteverket anförde att bolaget inte ska medges avdrag eftersom gratifikationerna utgör lön och det inte är fråga om skuld för intjänad lön.
 
Regeringsrätten begärde ett yttrande från Bokföringsnämnden (BFN) som anförde bl.a. följande.
 
"Av ÅRL och principerna i RR 16 följer att för att en avsättning skall göras skall företaget ha en förpliktelse som inte motsvaras av en likvärdig motprestation.
 
Genom utfästelsen till personalen i anställningsavtalet att betala ut gratifikationerna föreligger en förpliktelse. För tid som arbetats har företaget redan erhållit motprestation. En avsättning skall därför göras om det är troligt att ett utflöde av resurser krävs och en tillförlitlig uppskattning av beloppet kan göras. För den tid som de anställda ytterligare stannar i företagets tjänst har företaget en förpliktelse som motsvaras av en likvärdig motprestation. För den delen av förpliktelsen skall därför ingen avsättning göras. BFN finner att i det nu aktuella fallet har företaget en förpliktelse som skall föranleda en avsättning. Den bedömningen överensstämmer även med vad som numera utvecklats i RR 29. Sannolikheten för att en person inte är kvar i tjänst har beaktats vid beräkningen av avsättningens storlek och avsättningen motsvarar endast beräknad ersättning för redan utförda tjänster (den upplupna gratifikationskostnaden). Det är sannolikt att företaget kommer att infria förpliktelsen och beloppets storlek kan med rimlig grad av sannolikhet fastställas.
 
Sammanfattningsvis finner BFN att avsättningen för gratifikationer överensstämmer med god redovisningssed."
 
Regeringsrätten konstaterade: "Av 24 § kommunalskattelagen (1928:370) och punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till samma paragraf (jfr numera 14 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229)) följer att bolaget har rätt till det yrkade avdraget om den avsättning som gjorts är förenlig med god redovisningssed."  Regeringsrätten gjorde samma bedömning som BFN och avslog därför Skatteverkets överklagande.