På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


RSV S 2000:9

  
OBS! Dessa allmänna råd har upphört att gälla i och med utgången av februari månad 2009. Se SKV A 2009:5.
  
Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om befrielse helt eller delvis från kostnadsränta enligt skattebetalningslagen

Riksskatteverket (RSV) meddelar med stöd av 2 kap. 2 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen följande rekommendationer m.m. om befrielse helt eller delvis från kostnadsränta enligt skattebetalningslagen (1997:483), SBL.

1 Inledning

SBL trädde i kraft den 1 november 1997 och ersatte uppbördslagen (1953:272) samt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Den ersatte dessutom uppbördsbestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200) och bestämmelserna om redovisning och betalning enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.

Vad som sägs i SBL om skatt och skattskyldig gäller även

- sådan avgift som omfattas av SBL och den som är skyldig att betala avgiften,
- avdragen skatt och den som är skyldig att göra skatteavdrag samt
- skattetillägg, förseningsavgift och ränta samt den som är skyldig att betala tillägget, avgiften eller räntan. (1 kap. 4 § första stycket SBL.)

Bestämmelserna om ränta finns i 19 kap. SBL. De tillämpades första gången när det gäller

a) F-skatt och särskild A-skatt: på skatt som avser inkomståret 1998,

b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration: på skatt som avser redovisningsperioden januari 1998,

c) annan skatt: på skatt som avser det beskattningsår som gått ut närmast före den 1 januari 1999.

2 Allmänt om lagstiftningen

Ränteberäkningen enligt SBL skiljer sig avsevärt från vad som tidigare gällt. Det är inte de enskilda beskattningsbesluten, utan saldot på skattekontot som utgör grunden för beräkningen. Intäktsränta beräknas på skattefordran (överskott) och kostnadsränta på skatteskuld (underskott) dag för dag (19 kap. 2 § första stycket SBL). Detta innebär att varje belopp som bokförs på skattekontot påverkar saldot och därmed räntan, positivt eller negativt.

Ränta skall beräknas med utgångspunkt från en räntesats (basränta) som motsvarar den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldväxlar. Basräntan fastställs av RSV och gäller från och med närmast kommande kalendermånad (19 kap. 3 § SBL och 56 § skattebetalningsförordningen [1997:750]).

Om ett beslut som har legat till grund för en beräkning av ränta ändras, skall motsvarande ändringar göras i ränteberäkningen (19 kap. 15 § SBL).

Räntan är inte skattepliktig respektive inte avdragsgill vid inkomsttaxeringen.

3 Inbetalning av skatt

Bestämmelser om inbetalning av skatt finns i 16 kap. SBL.

Inbetalning av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, F-skatt och särskild A-skatt skall ske vid tidpunkter som framgår av 16 kap. 4 och 5 §§ SBL.

Skatt enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt skall ha betalats (bokförts) senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från beslutsdagen (16 kap. 6 § första stycket SBL).

Skatt som bestämts genom omprövningsbeslut eller beslut om debiteringsåtgärd enligt 11 kap. 20 § SBL skall ha betalats (bokförts) senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen. Detsamma gäller beslut om debitering av skattetillägg och förseningsavgift samt skattemyndighetens beslut om ansvar enligt 12 kap. SBL. Slutlig skatt behöver dock inte betalas före den tidpunkt som anges i föregående stycke (16 kap. 6 § andra stycket SBL).

En inbetalning måste göras i så god tid att bokföring på skattemyndighetens särskilda konto för skatteinbetalningar sker senast på förfallodagen (jfr 16 kap. 3 § SBL). Med förfallodagar avses den 17 och 26 januari, den 12, 17 och 26 augusti, den 12 och 27 december samt den 12 och 26 i övriga månader.

Skattemyndigheten får besluta att betalning skall ske en annan dag än som anges i detta avsnitts tredje och fjärde stycke, om det finns särskilda skäl (16 kap. 6 § fjärde stycket SBL).

Ett exempel på ett sådant särskilt skäl är att skattemyndigheten, i samband med skönsbeskattning enligt 11 kap. 19 § SBL, finner att det finns risk att den skattskyldige undanskaffar tillgångar eller på annat sätt försvårar för staten att få betalt (prop.1996/97:100 s. 607).

4 Allmänt om befrielse från kostnadsränta

Skattemyndigheten får helt eller delvis befria en skattskyldig från kostnadsränta om det finns synnerliga skäl (19 kap. 11 § SBL). Något krav på ansökan, vare sig muntlig eller skriftlig, för att befrielse skall medges finns inte. Skattemyndigheten behöver dock inte göra efterforskningar när kännedom om befrielsegrunder saknas.

I fråga om möjligheten till befrielse från kostnadsränta görs följande uttalanden i prop.1996/97:100 s. 346-347:

 
"Utrymme bör finnas att i vissa fall underlåta att påföra eller att medge befrielse från ränta. Dessa möjligheter bör, som utredningen framhållit, avse främst skattskyldiga som inte har löpande skatte- och avgiftsbetalningar och bör i första hand grundas på omständigheter som rör den betalningsskyldiges person. Som exempel på en sådan omständighet nämner utredningen sjukdom och med sjukdom jämförbara förhållanden som medfört att betalningsskyldigheten inte kunnat fullgöras av den skattskyldige själv eller annan som den skattskyldige kunnat anlita. Det kan också vara fråga om något annat förhållande som den betalningsskyldige inte kunnat råda över. Det får då förutsättas att betalningsskyldigheten fullgörs så snart det förhållande som orsakat förseningen upphört. Av betydelse är även när i förhållande till en förfallodag som den omständighet som åberopas som grund för en försening inträffat. Trots hinder att själv fullgöra betalningsskyldigheten kan nämligen den skatt- eller avgiftsskyldige ha haft tid att ordna så att betalningen kommit till stånd på annat sätt.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ränta bör självfallet inte tas ut om en betalning inte bokförts på skattemyndighetens konto i rätt tid på grund av något förhållande som skattemyndigheten har ansvar för.

I en befrielsesituation kan det finnas anledning att väga in hur den skatt- eller avgiftsskyldige tidigare skött sina betalningar. Det är emellertid i första hand omständigheterna i det enskilda fallet som bör avgöra om befrielse skall medges. Tidigare misskötsamhet utesluter därför inte befrielse vid exempelvis akut sjukdom eller olyckshändelse."

5 Hel befrielse från kostnadsränta

Möjligheten för skattskyldiga med löpande skatte- och avgiftsbetalningar, dvs. för dem som har debiterad F-skatt, särskilt debiterad A-skatt och/eller som skall lämna skattedeklaration, att få hel befrielse från kostnadsränta är begränsad (jfr prop. 1996/97:100 s. 346).

Rekommendationer:

Skattskyldiga med löpande skatte- och avgiftsbetalningar bör normalt inte medges hel befrielse från kostnadsränta i andra fall än som anges i avsnitten 5.2, 5.3, 5.4 och i första och tredje strecksatserna i avsnitt 5.6.

5.1 Sjukdom m.m.
Rekommendationer:

Sjukdom eller olyckshändelse som orsakat försenad inbetalning av skatt som skall betalas av skattskyldiga som inte har löpande skatte- och avgiftsbetalningar, bör anses utgöra skäl för hel befrielse från kostnadsränta. Den omständighet som orsakat förseningen bör normalt inte ha inträffat tidigare än 14 dagar före förfallodagen. Det bör inte heller ha funnits någon annan som utan olägenhet kunnat fullgöra betalningsskyldigheten.

Någon mera ingående prövning av sjukdomens art och omfattning m.m. behöver normalt inte göras. Läkarintyg eller annat intyg bör krävas in endast om det anses nödvändigt för bedömningen.

5.2 För sent erhållen skattedeklaration m.m.
Rekommendationer:

Den omständigheten att den skattskyldige gör gällande att inbetalning inte kunnat ske i tid på grund av att skattedeklaration eller inbetalningshandlingar saknats bör i regel inte anses utgöra skäl för hel befrielse från kostnadsränta.

Hel befrielse bör dock medges om skattedeklaration och inbetalningshandlingar har erhållits för sent på grund av något förhållande som helt kan hänföras till skattemyndigheten. Detta kan förekomma t.ex. när en anmälan för registrering enligt 3 kap. 2 § SBL inte har behandlats i tid. Handläggningstiden för ärenden av detta slag bör normalt inte överstiga 14 dagar (jfr RSV S 2000:6).

När det är fråga om löpande betalningar för en skattskyldig som redan är registrerad, bör den omständigheten att han inte fått förtryckta inbetalningskort inte föranleda befrielse, eftersom han kan använda vanliga inbetalningskort i stället.

En förutsättning för hel befrielse bör vara att anmälan har lämnats i tid, att den innehållit fullständiga och korrekta uppgifter samt att inbetalning bokförts på skattemyndighetens särskilda konto för skatteinbetalningar inom 14 dagar från det skattemyndigheten sänt ut de handlingar som den skattskyldige behöver för att kunna redovisa och betala.

5.3 För sent erhållet beskattningsbeslut enligt 11 kap. SBL
Rekommendationer:

Hel befrielse från kostnadsränta avseende tiden efter förfallodagen bör medges om inbetalning i rätt tid har försvårats eller omöjliggjorts på grund av fel eller försummelse som helt beror på skattemyndigheten. Som exempel på ett sådant fall kan nämnas att skattemyndigheten, trots att den skattskyldige meddelat att adressändring skett, har felaktig adressuppgift i skatteregistret och att den skattskyldige därför inte fått beskattningsbeslut m.m. i tid för att kunna fullgöra sin betalningsskyldighet.

I sådana fall bör befrielsen avse ränta för högst 30 dagar från det den skattskyldige kan antas ha fått kännedom om sin betalningsskyldighet.

När det är fråga om ett grundläggande beslut om slutlig skatt bör befrielsen i stället avse tiden från den ordinarie förfallodagen till och med den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den senaste beslutsdagen avseende det aktuella årets taxering, om den tiden är längre.

5.4 Handhavandefel m.m. hos betalningsförmedlare

I prop 1996/97:100 s. 346 sägs följande:

"Som befrielsegrund bör vidare i vissa fall betraktas det förhållandet att det betalningsinstitut som anlitas, t.ex på grund av ett datorhaveri eller andra jämförbara särskilda omständigheter, inte klarat att på normalt sätt överföra betalningen till skattemyndighetens konto. Befrielse bör också kunna medges i de fall som Postgirot Bank AB pekat på, dvs. förseningar som beror på ett tillfälligt handhavandefel hos betalningsförmedlaren eller inte fungerande datorkommunikation. Det måste dock vara fråga om sådana förhållanden som den skattskyldige inte har haft anledning att räkna med. För befrielse i sådana situationer där den försenade betalningen beror på förhållanden hos betalningsförmedlaren och som i regel rör ett större antal skattskyldiga eller annars avser ett mer väsentligt belopp bör krävas att betalningsförmedlaren kompenserar staten för dess räntekostnad."

Rekommendationer:

När förseningen beror på tillfälliga handhavandefel eller inte fungerande datorkommunikation hos betalningsförmedlare, bör befrielse medges.

Berör felet ett större antal skattskyldiga, eller avser det annars väsentliga belopp, kan betalningsförmedlaren vända sig till RSV för att träffa avtal om kompensation för staten för räntekostnaden. I dessa fall meddelar RSV vilka skattskyldiga som har fått sina betalningar försenade på grund av felet, varefter skattemyndigheterna på eget initiativ bör befria dem från kostnadsränta.

5.5 Ambassader m.fl. som förbundit sig att betala ålderspensionsavgift
Rekommendationer:

Utländsk beskickning med förbindelser enligt 11 kap. 2 § fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller 2 kap. 12 § första stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension bör befrias från kostnadsränta utan ansökan.

5.6 Övriga omständigheter
Rekommendationer:

Hel befrielse från kostnadsränta bör också medges vid

- felaktigt beslut av skattemyndigheten om ändrad beräkning av preliminär skatt,

- felaktig kontrolluppgift från arbetsgivare m.fl. eller

- felaktig handläggning m.m. hos skattemyndigheten.

En lång handläggningstid i ett omprövnings- eller anståndsärende kan medföra såväl kostnadsränta som andra olägenheter för den skattskyldige. Om ett ärende har handlagts så att skattemyndigheten kan ha ådragit sig skadeståndsskyldighet, bör hel befrielse från kostnadsränta övervägas.

Till den del felet beror på den skattskyldige bör ingen befrielse komma ifråga, se dock nedan under avsnitt 6.3.

6 Delvis befrielse från kostnadsränta
Rekommendationer:

Delvis befrielse från kostnadsränta bör normalt medges på så sätt att räntebeloppet sätts ner till ett belopp som motsvarar basräntan.

6.1 Sjukdom m.m.
Rekommendationer:

Sjukdom eller olyckshändelse som i nära anslutning till betalningstillfället drabbat skattskyldig med löpande skatte- och avgiftsbetalningar eller ansvarig tjänsteman hos denne, bör anses utgöra skäl för delvis befrielse från kostnadsränta. En förutsättning för detta är normalt att den skattskyldige kan visa att det inte funnits någon annan som kunnat fullgöra betalningsskyldigheten i tid. Som en ytterligare förutsättning för delvis befrielse i dessa fall bör krävas att inbetalning skett inom 14 dagar från förfallodagen.

Någon mera ingående prövning av sjukdomens art och omfattning m.m. behöver normalt inte göras. Läkarintyg eller annat intyg bör krävas in endast om det anses nödvändigt för bedömningen.

6.2 Underuttag av preliminär skatt

Preliminär skatt för en skattskyldig skall betalas för inkomståret med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret (4 kap. 1 § SBL).

Rekommendationer:

Hel befrielse från kostnadsränta som uppkommit på grund av underuttag av preliminär skatt bör normalt inte medges (se dock första strecksatsen i avsnitt 5.6). Däremot kan delvis befrielse komma i fråga. Som exempel på när detta kan vara motiverat kan nämnas att den skattskyldige har haft grundad anledning att anta att taxering skulle åsättas i enlighet med självdeklarationen. Detta kan t.ex. vara fallet om en skattskyldig tidigare år har fått ett visst avdrag godkänt av skattemyndigheten och inte haft anledning anta att motsvarande yrkande skulle komma att vägras ett senare år. En förutsättning för delvis befrielse bör vara att den skattskyldige har lämnat fullständiga och korrekta uppgifter i självdeklarationen.

Hänsyn bör tas till att det som allmän princip gäller att preliminär skatt skall betalas under inkomståret med tillräckligt stort belopp. Vidare bör möjligheten att göra egen skatteinbetalning beaktas.

6.3 Övriga fall
Rekommendationer:

Om kostnadsräntan beror på ett fel som skattemyndigheten har begått, bör delvis befrielse kunna medges även om den skattskyldige orsakat felet, dock under förutsättning att den skattskyldiges åtgärd var ursäktlig. Allmänt sett kan därvid högre krav ställas på en skattskyldig med löpande skatte- och avgiftsbetalningar.

Delvis befrielse från kostnadsränta bör vidare medges då sådana omständigheter som kan utgöra skäl för hel befrielse föreligger men inte kan anses tillräckligt starka för att motivera detta.

7 Omständigheter som inte bör föranleda befrielse från kostnadsränta
Rekommendationer:

Befrielse bör inte medges på grund av

- bristande betalningsförmåga,

- bristande kunskaper om gällande bestämmelser eller

- försenad inbetalning på grund av semester eller liknande.

Dessa rekommendationer m.m. tillämpas från och med den 1 mars 2000.