6 IAKTTAGELSER I KONTROLLARBETET
6.1 Omfattningen av svart arbetskraft
Den totala omfattningen av svarta löner i byggbranschen är enligt vår bedömning mycket stor. Varken kartläggningen eller de genomförda utredningarna har haft som syfte att ge en fullständig bild av storleken på de svarta lönerna. Kartläggningen begränsades som framgår av redogörelsen ovan till i huvudsak installationsbranschen. Det innebär att de beräkningar som görs nedan och som visar att svarta löner i byggbranschen med en försiktig beräkning årligen uppgår till mellan 2,5 och 3 miljarder kronor inte visar hela omfattningen. Utredningarna har visat att problemet med svart arbetskraft är mera omfattande än vad kartläggningen ursprungligen utvisade. Det är också vår uppfattning att handeln med svart arbetskraft expanderar, i vissa fall mycket kraftigt. Utifrån de iakttagelser som gjorts i samband med utredningarna jämfört med vad som framkommit i kartläggningen gör vi bedömningen att en mycket stor del av den organiserade handeln med svart arbetskraft inom byggsektorn inte identifierats i projektet. Med hänsyn till osäkerheten rörande detta mörkertal har vi valt att inte göra några beloppsmässiga beräkningar avseende branschen som helhet.
Det handlar alltså om stora pengar vilket bl.a. inneburit att branschen dragit till sig även annan typ av grovt kriminella personer. I några av de identifierade härvorna har noterats att även personer som sysslat med bankrån, narkotikahandel, smuggling och olika våldsbrott förekommer som företrädare samt målvakter i de företag som sysslar med svart arbetskraft.
För att riktigt kunna beräkna omfattningen av de svarta lönebeloppen krävs omfattande utredningar. Omfattningen av en härva kan variera kraftigt, från någon miljon till flera hundra miljoner kronor i svarta löner. Det är också svårt att initialt uttala sig om en härvas storlek. Uppgifterna från kartläggningen måste kompletteras med såväl uppgifter om insättningar på post- och bankkonton som kontantbetalningar via factoring- och andra mellanbolag. De beräkningar som gjordes i samband med kartläggningen har visat sig ligga mycket i underkant mot verkliga förhållanden. En jämförelse av det belopp som konstaterades initialt i kartläggningen med vad som kunnat konstateras i utredningarna visar att de slutgiltiga beloppen är långt mycket större än vad kartläggningen visade. I en härva uppgick oredovisade löner enligt kartläggningen till ca 0,6 miljoner medan utredningen visade på oredovisade löner i storleksordningen 14 miljoner kronor, dvs. nästan tjugotre gånger större. I en annan härva var motsvarande siffror 8,5 miljoner kronor enligt kartläggningen medan utredningen visade på oredovisade löner på 23 miljoner kronor, dvs. knappt tre gånger större.
Per den sista juni 2001 har för hela Riksprojektet påbörjats utredningar i 29 härvor där organiserad handel med svart arbetskraft förekommer. Av dessa utredningar tillhör 10 stycken den del av Riksprojektet som omfattar kontroll av stora byggprojekt. Det totala beloppet av oredovisade löner i de pågående utredningarna ligger på knappt 1,3 miljarder kronor och antalet inblandade företag uppgår till mellan 350 och 400 stycken. Utredningarna har i de olika företagen omfattat olika långa tidsperioder, från någon månad till ett par år. Alla utredningar ligger dock inom perioden 1 januari 1998 till 30 juni 2001.
Förutom utredningar i projektet förekommer det och har förekommit utredningar av härvor med svart arbetskraft för tiden 1998 och framåt på flera skattemyndigheter. De oredovisade lönerna i dessa utredningar har beräknats till knappt 0,8 miljarder kronor och antalet inblandade företag till ett par hundra stycken.
Totalt har skattemyndigheterna genomfört utredningar där oredovisade löner under perioden 1998 till sista juni 2001 kunnat påvisas med ett belopp på knappt 2,1 miljarder kronor (1,3 + 0,8). Det framräknade beloppet 2,1 miljarder fördelar sig mellan regionerna enligt nedan:
Miljoner kr | |
Stockholm | 1 191 |
Linköping | 0 |
Växjö | 36 |
Malmö | 96 |
Göteborg | 635 |
Örebro | 20 |
Västerås | 24 |
Gävle | 52 |
Östersund | 0 |
Luleå | 2 |
Summa | 2 056 |
Totalt kan de svarta lönerna i påbörjade utredningar och i identifierade härvor där utredningen ännu inte påbörjats beräknas till åtminstone 2,5 -3 miljarder kronor årligen.
Kostnaderna för staten är inte bara uteblivna arbetsgivaravgifter och de anställdas skatter. En stor post är den mervärdesskatt som går förlorad genom att det företag som fakturerar den svarta arbetskraften (företagen D och E) debiterar mervärdesskatt på fakturorna. Företaget C tillgodoför sig mervärdesskatten utan att de underliggande D och E-företagen betalar in motsvarande belopp. Staten förlorar alltså förutom arbetsgivaravgifter (35 %) och anställdas skatter (minst 30 %) direkt 20 % av de oredovisade lönebeloppen i utebliven mervärdesskatt. Det innebär att staten i princip förlorar ca 85 % av de belopp som betalas ut i svarta löner.
Siffran 85 % har beräknats på följande sätt. Om den svarta lönen uppgår till 100 kronor i timmen så skulle rätteligen 20 kronor ha betalats i mervärdesskatt (20 % x 100 kr). I verkligen betalas dock inte mervärdesskatten till det allmänna utan hela beloppet betalas ut som lön. Arbetsgivaravgifterna uppgår därför till 35 kronor (35 % på det utbetalda lönebeloppet, 100 kr) och de anställdas skatter till minst 30 kr (30 % x 100 kr). Det totala skattebeloppet blir alltså 85 kronor (= 85 %). Om företaget skulle valt att redovisa skatter och avgifter på ett korrekt sätt skulle skatten ha uppgått till 58 % och den anställde skulle inte fått ut mer än 42 kronor efter skatt. Detta att jämföras med de 100 kronor som han får om lönen betalats ut svart. För att den anställde ska få samma summa netto krävs att företaget har ett utdebiterat timpris på ca 235 kronor. Skatten och avgifterna skulle då uppgå till 136 kronor (58 % x 235 kronor). Det finns alltså olika sätt att beräkna statens förlust. Vi har valt siffran 85 % eftersom det är det belopp som skattemyndigheten i efterhand debiterar företaget och den anställde i uteblivna skatter och avgifter på den svarta lönen.
En ytterligare kostnad för staten är att den svarta arbetskraften många gånger uppbär sjukpenning och arbetslöshetsunderstöd. I de fall myndigheten kunnat identifiera den svarta arbetskraften har det visat sig att det är förhållandevis vanligt att dylika ersättningar utbetalats.
Uppbördseffektiviteten i denna typ av utredningar är normalt mycket låg. När pengarna väl lämnat företaget C dröjer det inte många dagar förrän de utbetalas som svarta löner och därmed blir utom räckhåll för myndigheten. Det innebär att det normalt är meningslöst att lägga beskattning på företagen D och E eftersom de helt saknar medel. Även i de få fall då myndigheten lyckats visa att det är företaget C som ska vara arbetsgivare är uppbördseffektiviteten låg. Företaget C saknar i efterhand de ekonomiska förutsättningarna som krävs för att kunna betala den debiterade skatten och avgifterna. Motsvarande gäller även i de fall då myndigheten lyckats identifiera och beskatta den svarta arbetskraften.
Genom att utredningarna avser aktuell tid har myndigheten via betalningssäkring lyckats säkra pengar när de varit på väg från företaget C till underentreprenörerna D och E. Betalningssäkring har också, i de fall bevisningen räckt till, gjorts hos företaget C och hos vissa huvudmän. Totalt finns beslut om betalningssäkring på knappt 54 miljoner kronor. Av detta belopp har kronofogdemyndigheten lyckats säkra ca 28 miljoner kronor. Viss osäkerhet finns i beloppet 28 miljoner kronor beroende på att vissa säkrade tillgångar ännu inte kunnat realiseras.
De oredovisade skattebeloppen i påbörjade utredningar har beräknats till 1,8 miljarder (85 % x 2,1 miljarder). Av detta belopp har alltså säkrats ca 28 miljoner kronor, vilket innebär en uppbördseffektivitet på mindre än 2 %. I de fall utredningarna drivits i samverkan med åklagare och polis samt att det gått att leda i bevis att C-företaget varit den reella arbetsgivaren har uppbördseffektiviteten i vissa fall varit så högt som 14 %. Att beloppen blir så höga i de enskilda fallen beror bl.a. på att ansvaret för skatter och avgifter kunnat läggas på C-företaget. En annan faktor är att utredningstiden begränsats kraftigt, dvs. om ytterligare år kontrollerats skulle uppbördseffektiviteten sjunka eftersom det saknas ytterligare medel till att betala skatt och avgifter.
En utredning (Stockholm) har hittills lett till åtal och fällande dom i hovrätten. Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd. I ytterligare ett ärende från Stockholm har åklagaren stämt och rättegången beräknas starta under november månad 2001. Förundersökning har inletts i ytterligare 13 av de härvor som påbörjats i hela Riksprojektet. I de fall förundersökning ännu inte inletts har skattemyndighetens personal haft att utreda härvan utan medverkan av åklagare och polis.
Att handeln med svart arbetskraft snedvrider konkurrensen är uppenbart. Det pris som företag C tillämpar är baserat på dels att arbetet delvis utförs av arbetskraft som avlönas svart, dels att företrädarna vill ha skattefria medel för egen konsumtion. Det är vår uppfattning att priset påverkats av att viss del av lönen betalats svart till dem som utfört arbetet. Det innebär att ett företag som endast har anställda för vilka såväl avgifter som skatter betalas, inte har möjlighet att konkurrera om priset mot företag av typen C.
6.2 Beskrivning av olika typer av härvor
Nedan lämnas en beskrivning över vilka olika typer av härvor som noterats i projektet. Syftet med redogörelsen är att på ett någorlunda enkelt sätt förklara uppbyggnaden av olika typer av härvor. Exemplen visar tydligt att det är C-företaget som agerar som "täckmantel" för den svarta arbetskraften. Eftersom det saknar betydelse för förståelsen av exemplen i hur många led det förekommer svart arbetskraft har av förenklingsskäl företag av typen D utelämnats.
Den "enklaste" formen av en härva är att de företag, E1 - E5, som fakturerar den svarta arbetskraften endast gör det åt en uppdragsgivare, AB C. Se figur 3 nedan samt redovisat fall nr 1, avsnitt 6.3.2.
Den absolut vanligaste formen av härva är dock att företagen ställer ut fakturor till fler än en uppdragsgivare. I dessa fall har de inblandade företagen ofta spridning över flera regioner. Kartläggningen och sedermera även utredningen blir i dessa fall mera tidsödande och mer komplicerad än i varianten ovan.
Med hänsyn till den korta tid som E-företagen agerar på marknaden är det näst intill omöjligt för myndigheten att helt ligga i fas. Normalt upphör verksamheten i E-företagen i samband med att myndigheten begär in uppgifter från uppdragsgivaren, dvs. från C-företagen. Däremot upphör inte C-företagen att köpa in svart arbetskraft utan anlitar omgående ett nytt E-företag. I praktiken innebär det att när myndigheten väl får del av en uppgift har verksamheten redan lyfts över till ett annat företag. Det nya företaget fortsätter den redan pågående verksamheten. Detta innebär att varken arbetskraften eller företagen A och B behöver märka någonting.
I båda dessa två typer av härvor (figur 3 - 4) förekommer två olika varianter. Den ena varianten är att uppdragsgivaren, AB C1 m.fl. köper in arbetskraft som får anses vara anställd hos E-företagen, dvs. det är E-företagen som har att ansvara för att skatt och avgifter betalas för de anställda. Utredarna menar dock att företaget C måste känna till att företaget E varken innehåller skatt eller betalar avgifter på lönen. Den andra typen vilken får anses vanligast är att E-företagen endast tillhandahåller fakturor åt uppdragsgivaren AB C1 m.fl., dvs. transaktionen ger sken av att E-företagen tillhandahåller arbetskraft. I praktiken är dock personalen anställd hos uppdragsgivaren, AB C1 m.fl. I dessa fall är det alltså frågan om osanna fakturor.
En tredje typ av härva (figur 5) som noterats är att ett E-företag, E1, har som enda syfte att utfärda osanna fakturor för att täcka upp någon lönekostnad eller annan förmån hos olika företag. Det som kännetecknar denna typ är att antalet uppdragsgivare, AB C1 m.fl., är stort till antalet och att de fakturerade beloppen på årsbasis, som i detta sammanhang, är förhållandevis låga. Faktureringen har i dessa fall ofta som syfte att täcka upp övertidsersättningar och annan ersättning till anställda och företagsledare som ingen vill betala skatt och avgift på. E1 har i likhet med exemplen ovan en kort livslängd och ersätts ganska omgående med E2 osv.
Huvudaktören i all handel med svart arbetskraft är som framgår ovan företag C. Det som kännetecknar verksamheten i företag av denna typ är att den bygger på att arbetet utåt sett utförs av anställd personal. I praktiken redovisar dock C-företaget endast en del av den utbetalda ersättningen som lön. Resterande ersättning betalas ut svart via olika D- och E-företag.
Genom att all personal utåt sett agerar som om de vore anställda i företaget C kan det vara svårt för företagen ovanför, dvs. beställaren och företagen A och B, att upptäcka att det förekommer svart arbetskraft på deras arbetsplats. Det har också i praktiken visat sig att skattemyndigheten inte förmått att leda i bevis att företagen i kedjan ovanför C-företaget skulle känna till att det förekommer svart arbetskraft.
De aktuella huvudmännen har ofta bedrivit samma typ av verksamhet under lång tid. Organisatören finns kvar, liksom den svarta arbetskraften, medan de företag som har att redovisa verksamheten ständigt byts ut. Huvudbolaget (C-företaget) behålls så länge som möjligt. Företaget C är många gånger ett etablerat företag med flera års verksamhet inom branschen och är ofta medlem i någon branschorganisation.
Underentreprenörerna (D- och E-företagen) försätts regelmässigt i konkurs till följd av skönsbeskattning av mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter. Verksamheten i dessa företag har dock normalt upphört långt före det att kronofogdemyndigheten begärt företaget i konkurs. Företagen har ofta kort livslängd och upphör med verksamheten när frågor ställs, revisionsbeslut utfärdas eller annat intresse visas företaget från skattemyndighetens sida. Bulvaner och målvakter förekommer systematiskt i styrelsen för dessa företag. Vidare är det vanligt med många styrelsebyten.
Betalningar till den svarta arbetskraften görs huvudsakligen med kontanta medel. Uttag från bolagens konton görs många gånger genom postväxlar eller kontantuttag, och ofta med hjälp av fullmakter eller generalfullmakter. I något fall har utbetalningar gjorts direkt till anställdas bankkonton. För att undvika att banker anmäler de stora kontantuttagen till Finanspolisen förekommer det att en eller flera personer åker runt till olika banker i syfte att begränsa de kontanta uttagen per tillfälle.
I vissa fall har noterats att pengar förts utomlands. Det är här fråga om dels utbetalningar till de utländska företag som agerat som D- och E-företag, dels medel som förts till olika konton utomlands i samband med att myndigheten påbörjat sin utredning.
Det är förhållandevis vanligt att anställda i C-företaget får en del av sin lön utbetald svart, dvs. de har en grundlön men får t.ex. all övertidsersättning och delar av lönen svart. Även huvudmännen bakom hanteringen av den svarta arbetskraften tar ut stora belopp till sig själva.
Utredningarna i projektet visar att svart arbetskraft i princip förekommer på alla byggarbetsplatser och i alla större entreprenader. Det som främst avgör om det förekommer svart arbetskraft i organiserade former är att arbetet är personalintensivt. Även om kartläggningen i huvudsak endast omfattade installationsbranschen har utredningarna visat att svart arbetskraft förekommer även inom andra områden av byggbranschen.
Den typ av arbete som förekommit i härvorna har avsett svets-, rör- och plåtarbete inom processindustri, varv, kärnkraftverk, broar och annan infrastruktur, ställningsbyggande, montering, isolering, ventilation, rivning, VVS-arbeten, målning och städning inom byggnation, samt transport och lagerarbete.
Det är relativt vanligt att den svarta arbetskraften är personer från utlandet. Däremot är det inte särskilt vanligt, även om det förekommer, att dessa personer agerar via utländska företag. Det förekommer dock att utländsk arbetskraft uppger sig driva näring i hemlandet och med stöd av detta låter registrera sig i Sverige för mervärdesskatt och får F-skattsedel. Flertalet företag som möjliggör hanteringen av den svarta arbetskraften, dvs. D- och E-företagen, är dock svenska företag. En förklaring till detta kan vara att det bedömts onödigt krångligt att agera via utländska företag när det är så enkelt att använda sig av svenska företag.
6.3 Komplexiteten i utredningarna
6.3.1 Allmänt
Trots att utredningarna enligt projektets intentioner begränsats kraftigt och tonvikten lagts på de senaste företagen har det visat sig att utredningarna är mer tidskrävande än vad som initialt kunde förutses. Utredningarna har inte bara begränsats i tiden utan även till vilka företag och vilka personer som ska utredas. Omfattningen av den organiserade handeln med svart arbetskraft har i samband med utredningarna visat sig vara mycket större än vad den ursprungliga kartläggningen gav indikationer på. I takt med att utredningarna fortskrider sväller härvorna kraftigt i omfång både vad gäller nya företag och ytterligare huvudmän.
Att utredningarna blir komplicerade beror bl.a. på att det inte går att få tag på vare sig räkenskaper eller de faktiska företrädarna för D- och E-företagen. Företrädarna agerar ju aldrig synligt i något av dessa företag. Som styrelseledamöter sitter regelmässigt bulvaner eller målvakter. För att ytterligare försvåra för bl.a. myndigheten byts dessa relativt ofta. I slutskedet sitter målvakter som mer eller mindre saknar kännedom om verksamheten. De har många gånger inte satts in i styrelsen förrän verksamheten redan upphört. I de få fall som revisorerna lyckats få kontakt med någon tidigare företrädare så har de uppgivit att aktierna sålts och att den nya ägaren kvitterat räkenskaperna. Några räkenskapshandlingar i dess rätta bemärkelse har dock aldrig funnits.
Det sista svarta ledet, dvs. E-företaget, lämnar i syfte att få redovisa mervärdesskatt årsvis i självdeklarationen ofta felaktiga uppgifter om sin omsättning i skatte- och avgiftsanmälan (SoA-anmälan). Genom att förlänga sitt räkenskapsår erhåller företaget en lång granskningsfri period.
Exempel:
Företaget E får i samband med att verksamheten startar i januari år 1 en F-skattsedel. Omsättningen uppges understiga 1 miljon kronor vilket medför att företaget ska redovisa mervärdesskatt i självdeklarationen. Räkenskapsåret förlängs till den sista april år 2. Det innebär att självdeklarationen inte ska lämnas förrän under våren år 3, dvs. drygt 2 år efter det att verksamheten påbörjades.
Mot bakgrund av den korta tid som E-företaget normalt används har verksamheten när deklarationsskyldigheten inträder sedan länge överförts på annat företag. Någon skatteredovisning kommer aldrig att lämnas.
Eftersom inga räkenskaper ställts till revisorernas förfogande har någon revision av D- och E-företagen genom att granska räkenskaper inte kunnat utföras. I stället har revisorerna fått söka information genom att hämta in uppgifter från kända kunder och banker. Utredningen får många gånger göras i flera steg, jämför exemplet i figur 4 avsnitt 6.2.
Vid revision av uppdragsgivaren, dvs. C-företaget, har det visat sig att underlagen till underentreprenörernas fakturor saknas eller är bristfälliga. Uppgifterna på fakturorna är knapphändiga och anger endast tidsperiod, antal timmar och totalbelopp. I de fall tidsedlar bevarats är de ofta ofullständiga vad gäller namn och andra identitetsuppgifter. Det saknas regelmässigt inte bara uppgifter som kan klargöra vilka som arbetat, under vilka tidsperioder osv. utan i stort sett saknas alla avtal och andra överenskommelser som ingåtts. Även löneredovisningen för den egna personalen i C-företaget är ofta bristfällig eller saknas helt. Detta kan t.ex. gälla ersättning för övertidsarbete.
En av svårigheterna i utredningarna är att kunna visa vem som är den egentliga arbetsgivaren, dvs. den som rätteligen ska svara för de anställdas skatter och avgifter. En annan svårighet är att klargöra vilka som är arbetstagare, dvs. att kunna identifiera arbetskraften.
Ovan under avsnitt 6.2 beskrevs att C-företaget antingen hyr in personal från ett E-företag som då är att anse som arbetsgivare eller att företaget E endast ställer ut fakturor i syfte att ge sken av att personal hyrs ut. I det sistnämna fallet är personalen alltså anställd hos företaget C som är att anse som arbetsgivare. Enligt lagen om uthyrning av arbetskraft ska den uthyrda personalen vara anställd hos det företag som hyr ut personalen. Företaget C har dock ingen undersökningsplikt gentemot E-företaget. Oavsett vilken av situationerna ovan som förekommer ligger det på myndigheten att visa att C-företaget är arbetsgivare och alltså den som ska svara för de anställdas skatter och avgifter.
Till följd av F-skattsedelns rättsverkan är det närmast omöjligt att lägga ett arbetsgivaransvar på utbetalaren (företag C) i de fall F-skattsedel åberopats av mottagaren (företag D och E). Av beskrivningen ovan framgår att all utbetalning av ersättning för arbete som iakttagits under projektets gång sker med åberopande av F-skattsedel.
Ofta finns nya företag på lager som kan träda in direkt när ett företag "tvingas" upphöra med sin verksamhet. Det kan vara i samband med att deklaration ska lämnas, F-skattsedeln dras in eller att det finns signaler om att myndigheten intresserat sig för företaget. Det sistnämnda kan t.ex. vara att myndigheten begär kontoutdrag från banken eller uppgifter från kända kunder.
Bulvaner utan skattemässiga anmärkningar hålls i beredskap för kommande SoA-anmälningar. Likaså hålls målvakter i beredskap. Ofta är det samma målvakter som återkommer i det sista skedet. Med kortare livslängd för bolagen och därmed ökad omsättning av bolag ökar behovet av både bulvaner och målvakter. Dessa ökar i antal och är allt yngre. Det har i samband med SoA-anmälningar förekommit att skolungdom mot ersättning satts in som bulvaner. Det finns också företag som specialiserat sig på att sälja nybildade företag som redan tilldelats F-skattsedel.
Eftersom allt underlag rörande den inhyrda arbetskraften i företagen C, D och E saknas eller är bristfälligt är det svårt för myndigheten att visa vem som är den verkliga arbetsgivaren. Att anse att arbetskraften är anställd hos företagen D eller E är vanligtvis inga problem. Det är dock ganska meningslöst att debitera dessa företag skatter och avgifter om myndigheten inte samtidigt kan säkra beloppet genom en betalningssäkring. När fordran väl förfaller till betalning har verksamheten sedan lång tid överförts till annat företag och några medel att betala skatten med finns inte.
I de fall underlag saknas för vilka som utfört arbetena är det så gott som omöjligt för skattemyndigheten att lyckas med en beskattning på individnivå. Är underlagen däremot bristfälliga finns en, om än liten, möjlighet att klara identifieringen av vissa arbetstagare. En sådan utredning är många gånger tidskrävande eftersom de bristfälliga tidsedlarna först måste struktureras upp. I de utredda härvorna har myndigheten hittills endast till en mycket liten del lyckats identifiera den svarta arbetskraften.
Är den identifierade personalen utländsk krävs ofta ett samarbete med myndigheter i andra länder. Motsvarande gäller i de fall då utländska företag finns som D- och E-företag. Problemet med utländsk arbetskraft och utländska företag i detta sammanhang är framförallt av utredningsteknisk art. Det krävs stora personella resurser hos både myndigheten i Sverige och den utländska myndigheten. Handräckningsförfarandet är omständligt och erhållna uppgifter ger ofta upphov till nya frågor som i sin tur ger upphov till ny handräckning osv.
Exakt hur lång tid en utredning tar varierar bl.a. beroende på hur omfattande härvan är, dvs. hur många personer och företag som är inblandade. Vid beräkning av utredningstiden ska inte bara medräknas tid för utredningen utan även tid för skatteprocessen och hela rättegångsförfarandet i domstol. Utifrån de i projektet genomförda utredningarna är det realistiskt att räkna med att ett utredningsteam, bestående av en åklagare, två poliser, två utredare från skattebrottsenheten samt ett antal skatterevisorer, klarar en härva på en tid av mellan ½ till 1 år.
Trots de omfattande utredningarna fortsätter den svarta arbetskraften oavbrutet med nya aktörer på marknaden. Den svarta arbetskraften förs helt enkelt över på nya företag som fortsätter verksamheten i oförändrad skala. Detta kan uttryckas på så sätt att i samma takt som myndigheten lyckats åtgärda och få bort en härva kommer en ny härva upp på marknaden. Det har även noterats att i vissa fall har den svarta arbetskraften under tiden som utredningen pågått anställts av företaget C. När utredningen avslutats har arbetskraften ånyo blivit svart.
6.3.2 Fallbeskrivningar
För att åskådliggöra bl.a. de utredningstekniska problemen lämnas nedan en fördjupad beskrivning av två av utredningarna.
Fall 1
I denna utredning finns en lagakraftvunnen hovrättsdom. Fallet beskriver tydligt hur det kan se ut och vilka bevisproblem som myndigheten ställs inför.
Företaget C AB har under två år fakturerat 27 uppdragsgivare med sammanlagt 31 miljoner kronor. C AB har utåt sett verkat seriöst. De betalade skatterna och var registrerade som arbetsgivare för ett 10-tal anställda.
För att täcka upp utbetalningarna av svarta löner och dessutom möjliggöra kostnadsavdrag köpte C AB fakturor från ett antal s.k. underentreprenörer (E1 - E8). Dessa åtta bolag har förvärvats endast i ett syfte, nämligen att ställa ut oriktiga fakturor. Bolagen E1, E2 etc. kontrollerades av företrädaren för C AB genom att s.k. målvakter sattes in i underentreprenörsbolagens styrelser. Fullmakter möjliggjorde för företrädaren i C AB att hantera de olika underentreprenörsbolagens pengar och post.
Fakturorna från de olika underentreprenörsbolagen var kortfattade och såg ut att avse uthyrd arbetskraft. Den arbetskraften var egentligen anställd hos C AB men fakturorna gav sken av att arbetskraften kom från underentreprenörerna. Fakturorna kom från de olika underentreprenörerna i tidsföljd, ibland från flera underentreprenörer under samma period. Tidsperioden som varje underentreprenörsföretag fakturerat C AB varierar mellan 1 månad och 9 månader.
Bolaget C AB betalade ut pengarna till underentreprenörerna via postgiro eller bank. Underentreprenörsbolagen betalade därefter tillbaka pengarna i kontanter till C AB. Som ersättning fick målvakterna i underentreprenörsbolagen behålla en viss procent av fakturabeloppen. Bolaget C AB betalade själva ut den svarta lönen till sin personal. Totalt uppgick de svarta lönerna under två år (1998-99) till 25 miljoner kronor.
I det här fallet kunde myndigheten, efter en omfattande utredning tillsammans med polis och åklagare, visa att arbetskraften verkligen var anställd av C AB. Genom transaktionen med de olika konstruerade underentreprenörerna har C AB inte bara låtit bli att innehålla skatt och betala avgifter på de anställdas löner. De tillgodogjorde sig också ett felaktigt mervärdesskatteavdrag på 20 %, dvs. med 5 miljoner kronor.
Med facit i hand kan tyckas att den tillämpade konstruktionen i denna härva var förhållandevis enkel. Problemet var dock att myndigheten måste visa att det hela var en konstruktion, vilket inte alltid är så enkelt eftersom handlingarna i ärendet ofta är bristfälliga. I just detta fall var det även problem att visa vem som var den verkliga företagsledaren i C AB. Verksamhet bedrevs under lång tid med en bulvan som styrelseledamot.
Den effektiva utredningstiden hos såväl skattemyndigheten som Ekobrottsmyndigheten för just denna utredning kan beräknas till ca 6 månader för 6 - 7 personer. Av uteblivna skatter och avgifter på 21 miljoner kronor (85 % x 25 miljoner i oredovisade löner) har kronofogdemyndigheten lyckats säkra 2,3 miljoner, dvs. ca 11 %. Till det säkrade beloppet ska också läggas de belopp som kan komma in i samband med att de som uppburit de svarta lönerna beskattas för inkomsterna. Av erfarenhet vet vi att dessa belopp inte brukar bli alltför omfattande. I denna utredning har knappt 2/3 av den svarta lönen kunnat kopplas till identifierade personer.
Fall 2
Denna utredning som bedrivits i samverkan med åklagare och polis beskriver hur omfattande en utredning kan bli och att begränsningar måste göras för att kunna nå framgång i utredningarna.
De båda C-företagen, C1 och C2, styrs av samma person. Initialt kunde konstateras att lönerna till personalen i dessa två bolag var låga och att ca hälften av de anställdas inkomster utgjordes av arbetslöshetsunderstöd.
I C-bolagens redovisning fanns kostnader från en rad underentreprenörer, E1 - E6 + D1. Dessa underentreprenörer kan delas in i tre separata grupperingar:
I C-bolagen finns både personer som arbetat helt svart och personer som
delvis haft svart lön. Trots en omfattande utredning har myndigheten endast kunnat härleda ca 50 % av de oredovisade lönerna till identifierade personer.
I samband med utredning av mellanmannen A och hans bankkonto noterades att han även varit behjälplig med faktura- och likvidhantering i bolaget E10. Vid utredning av bolaget E10 kunde konstateras att bolaget hade två skilda rörelseverksamheter som drevs av fyra olika personer. Ingen av verksamheterna har redovisats, dvs. båda verksamheterna har bedrivits svart. Den ena verksamheten, som drivits av två personer, har visat på en oredovisad rörelseinkomst på 5,1 miljoner kronor. Den andra verksamheten som har drivits av två helt andra personer visar på en oredovisad rörelseinkomst på 10,7 miljoner kronor. Underlagen för dessa beräkningar har utgjorts av fakturor som varit tillgängliga vid utredningen. Några räkenskaper har inte funnits.
Utöver dessa två verksamheter har vid utredningen kunnat konstateras att E10 varit behjälplig med att utfärda osanna fakturor. Bl.a. har noterats att kunden X i sin redovisning bokfört osanna fakturor på 3,1 miljoner kronor i syfte att täcka upp svarta löner. Betalning har skett till bolaget E10 som därefter betalat tillbaka beloppet minus en viss procentuell andel till kunden X. Ytterligare ett 60-tal kunder har fakturerats av E10.
Det har i utredningen noterats att fyra av E10:s kunder även fått fakturor från bolaget E11. Bolaget E11 har drivits av två av de personer som drivit den ena delen i E10. I den bedrivna verksamheten som är helt oredovisad har rörelseinkomster kunnat visas på ca 1,1 miljoner kronor. Även för detta företag har beloppet beräknats utifrån vid utredningen tillgängliga fakturor. Några räkenskaper har inte funnits.
Under åren 1999 - 2000 misstänks att bolagen E10 och E11 betalat svarta löner med knappt 14 miljoner kronor.
Utredningen beträffande C-bolagen har inriktats på att försöka bevisa att fakturorna från underentreprenörsbolagen varit osanna och att fastställa vilka personer som erhållit svart ersättning. Antalet inblandade företag och personer har ökat under utredningens gång. I bolagen E10 och E11 har utredningen inriktats på att försöka visa att rörelser bedrivits och att beräkna omfattningen av dessa.
Av utredningstekniska skäl har kraftiga begränsningar varit nödvändiga i denna utredning både vad gäller vilka företag och vilka personer som ska omfattas av utredningen. Efter dessa begränsningar uppgår de svarta lönerna till ca 45 miljoner kronor.
I denna utredning som startade i september 2000 har t.o.m. sista juni 2001 tolv personer varit involverade i utredningsarbetet från skattemyndigheten och Ekobrottsmyndigheten. En försiktig beräkning är att dessa personer i genomsnitt arbetat 75 % under 10 månader i denna utredning. Ett omfattande efterarbete där bl.a. de anställda ska beskattas för den svarta lönen kommer att öka tiden ytterligare. Till detta ska också läggas den tid som åtgår för skatteprocessen och rättegångsförfarandet.
I den del av härvan som kvarligger i denna utredning har kronofogdemyndigheten genom beslut om betalningssäkring lyckats säkra 5,4 miljoner kronor, vilket innebär en uppbördseffektivitet på ca 14 % (5,4 miljoner/85 % x 45 miljoner). Till det säkrade beloppet ska också läggas de belopp som kan komma att betalas i samband med att de som uppburit de svarta lönerna beskattas för inkomsterna. Av erfarenhet vet vi att dessa belopp inte brukar bli alltför omfattande.
7 IAKTTAGELSER I INFORMATIONSARBETET
Branschorganisationen Sveriges Byggindustrier har de senaste åren själva försökt att sanera branschen i fråga om förekomsten av svart arbetskraft. Regelverket, UE2000, som infördes sommaren 2000 innehåller bestämmelser om att alla personer på en byggarbetsplats i fortsättningen ska bära synliga namnbrickor. Är kontraktssumman minst fem miljoner kronor (i Stockholm ingen beloppsgräns) ska beställaren dessutom föra förteckning över alla som befinner sig på arbetsplatsen. Underentreprenören ska å sin sida i förväg anmäla vilka personer som han tänker sätta in i arbetet.
Stockholms Byggmästareförening, som är en underavdelning till Sveriges Byggindustrier, har sedan 1997 tillämpat ett liknande system för sina medlemsföretag.
Informatörerna har i samband med sina besök på olika företag noterat att intresset att föra dessa förteckningar varit ganska svalt. Detta verifieras också av skatterevisorerna som i samband med sina utredningar kunnat konstatera att det är ovanligt med dylika förteckningar. De skäl som företaget angett för att inte upprätta förteckningar i enlighet med UE2000 är bl.a. att det är krångligt och att ingen efterfrågar listorna. En vanlig kommentar är att det inte går att dagligen hålla reda på vilka som är på byggarbetsplatsen eftersom arbetskraften så ofta byts.
Det finns en tendens bland företagen att underskatta problemet med organiserad handel med svart arbetskraft utanför Stockholm. Många menar att problemet i första hand är Stockholmsrelaterat. De iakttagelser som gjorts i samband med utredningarna visar att en stor del av de större härvorna har kopplingar till Stockholm. Men att därifrån dra slutsatsen att företeelsen inte skulle vara spridd över landet är direkt felaktig.
De företag som besökts har svarat att de av bl.a. konkurrensskäl är intresserade av att få bort den svarta arbetskraften. Deras medverkan styrs dock av att det inte får kosta för mycket. De kontroller som görs idag är i stort sett att bolaget har F-skattsedel och i vissa fall även om bolaget är registrerat till mervärdesskatt. Därutöver kontrolleras försäkringar, hängavtal och medlemskap i någon branschorganisation.
Flera av de företag som besökts anser sig medvetna om företeelsen svart arbetskraft, dock inte att det skulle finnas på deras arbetsplatser. Det verkar som om ju högre upp i kedjan - beställare och företag A - som ett företag befinner sig, desto mindre medveten är man om problemet.
Även om beställaren samt A- och B-företagen uppger att de är intresserade av att få bort den svarta arbetskraften verkar de ha små möjligheter att lyckas med detta utan en ingående kontroll av såväl sina underentreprenörer som underentreprenörerna längre ner i kedjan. Företagen anser att det är omöjligt att följa hela kedjan ner eftersom den ibland kan vara mycket lång. Det troliga är att många saknar kännedom om att företag C köper in arbetskraft för sin verksamhet. Skulle de trots allt få reda på detta skulle en kontroll av D-företaget inte direkt indikera på att det förekommer svart arbetskraft. D-företaget har ju F-skattsedel samt är registrerad både till mervärdesskatt och som arbetsgivare. Däremot kan nog undantagslöst sägas att de saknar kännedom om företaget E. Det kan inte uteslutas att konstruktionen med att lägga in företaget D, som en dimridå ner till den svarta arbetskraften, är till för att dölja de verkliga förhållandena inte bara för skattemyndigheten utan även för de större byggherrarna och beställarna.
Det pris som företaget C tillämpar är lika oavsett om arbetet utförs av anställd personal där såväl skatter och avgifter betalas eller om arbetet utförs av personer som avlönas svart. Priset är inte heller så lågt att det i sig indikerar på att det är fråga om svart arbetskraft.
Det finns idag ingenting som tyder på att företeelsen organiserad handel med svart arbetskraft minskar. Alla signaler pekar i stället på motsatsen, dvs. att företeelsen ökar. De insatser som gjorts för att försöka självsanera branschen har inte visat sig särskilt framgångsrika. Varken beställaren eller företagen A och B har kunnat komma till rätta med problemet. Många av de uppgifter som de skulle behöva från skattemyndigheten för att verkligen kunna göra korrekta bedömningar skyddas av sekretesslagens bestämmelser. Diskussionerna med företagen visar också att intresset för att undersöka alla underentreprenörerna i kedjan är svagt. Det tar helt enkelt för lång tid och för stora resurser i anspråk samtidigt som man anser att detta i första hand är en myndighetsuppgift.
Den slutsats som kan dras är att såväl beställaren som A- och B-företagen har små möjligheter att säkerställa att det inte förekommer svart arbetskraft på deras byggarbetsplatser. Så länge som C-företaget agerar "täckmantel" för den svarta arbetskraften räcker det inte med att hålla närvarolistor, undersöka om företagen har F-skattsedel, är registrerade till mervärdesskatt, är arbetsgivare etc.
8.1 Slutsatser
De iakttagelser som gjorts i Riksprojektet visar att skatteundandragandet satts i system i vissa delar av byggbranschen och att man i dessa delar kan beskriva skattefusket som organiserad handel med svart arbetskraft. Olika konstruktioner med fristående uppdragstagare - underentreprenörer, bemanningsföretag och mellanmän i flera led - används i syfte att försvåra för skattemyndigheten att upptäcka och utreda skatteundandragandet. Detta är i och för sig inte något nytt fenomen. Även tidigare kartläggningar av entreprenadbranscherna, bl.a. byggbranschen, visar att ett stort skatteundandragande förekommer i dessa branscher och att lagändringar krävs för att komma tillrätta med skattefusket. Ny lagstiftning har emellertid gjort det ännu svårare för skattemyndigheten att upptäcka och komma till rätta med denna typ av skatteundandragande. Det gäller framförallt lagstiftningen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft samt införandet av F-skattsedeln och dess rättsverkningar.
Denna kombination innebär stora möjligheter att organiserat handla med svart arbetskraft, utan att detta innebär några större risker för dem som tjänar på systemet. De som får bära det juridiska ansvaret i det tillämpade systemet är bulvaner och målvakter som får ersättning för sina uppdrag och som är beredda att ta såväl de skattemässiga konsekvenserna som eventuella brottspåföljder. Tillgången till sådana bulvaner och målvakter är tillräckligt stor för att systemet ska fungera.
Utredningsarbetet i projektet visar också att varken den självsanering som pågår inom branschen eller de informationsinsatser som görs är tillräckliga åtgärder för att komma tillrätta med skattefusket.
Det har i samband med utredningsarbetet också noterats andra brister i regelsystemet som underlättat för de oseriösa aktörerna, nämligen följande:
8.2 Utredningar med eller utan Ekobrottsmyndigheten
I projektet planerades initialt att vissa utredningar skulle genomföras utan Ekobrottsmyndighetens medverkan. Skälet till detta var bristande resurser hos Ekobrottsmyndigheten. Det har dock visat sig vara svårt för skattemyndigheten att själva nå framgång eftersom brottsligheten är alltför omfattande. För att få fram bevis i denna typ av utredningar krävs både spaning och husrannsakan. Vidare måste också misstänkta personer kunna förhöras av polis och eventuellt frihetsberövas.
När polisen hämtar in uppgifter från post och bank informerar normalt inte bankerna sina kunder om detta. Däremot när skattemyndigheten begär in motsvarande uppgifter informeras regelmässigt den som berörs av förfrågningen. Det innebär att om skattemyndigheten begär in uppgifterna får företagen omgående reda på att en utredning påbörjats. Verksamheten överförs då omedelbart till ett nytt företag och målvakter som saknar kännedom om den bedrivna verksamheten sätts in som styrelseledamöter. Detta förfarande beskär myndighetens möjligheter till att säkra medel för kommande fordringar genom betalningssäkring.
I de fall en utredning genomförts utan medverkan från åklagare och polis har skatterevisorerna inte lyckats nå ända fram i utredningarna eftersom de inte får några handlingar eller andra bekräftelser som styrker de verkliga förhållandena. Vid revision av C-företaget fås räkenskaper men de underliggande handlingarna för betalningarna till D-företaget saknas eller är bristfälliga. Vid revision hos D- och E-företagen får myndigheten överhuvudtaget inte del av några räkenskaper. Om verksamhet pågår vid myndighetens första kontakt förhalas utredningen genom att den som uppger sig företräda företaget uteblir från mötet, ringer återbud i sista stund, gör sig oanträffbar etc. När företaget slutligen begärs i konkurs finns andra målvakter i styrelsen.
Genomförs utredningar utan medverkan av åklagare och polis är risken stor att beskattningskonsekvenser endast kan läggas på D- och E-företagen, vilket normalt inte har någon effekt eftersom verksamheten redan upphört i dessa företag.
Alla de identifierade härvorna är av den karaktären att de förr eller senare hamnar på åklagarens bord. I ett försök att bedriva dessa utredningar effektivt var tanken att de största härvorna skulle utredas tillsammans med polis och åklagare. Genom att utredningarna skulle bedrivas i samverkan var det tänkt att onödigt dubbelarbete skulle undvikas. Att gemensamt prioritera de insatser som behövdes för att respektive myndighet skulle kunna fullfölja sina skyldigheter innebar att arbetet redan på ett tidigt stadium kunde inriktas på det som var väsentligt för att nå framgång i de enskilda utredningarna. Vidare skulle utredningarna så långt som möjligt begränsas och i huvudsak inriktas på nutid. Tanken var att resursinsatserna från såväl skattemyndighetens som Ekobrottsmyndighetens sida skulle begränsas. Detta utan att ge avkall på kvaliteten i utredningarna. En annan viktig faktor var att den brottsliga verksamheten, genom att utredningarna omfattade aktuell tid, skulle störas så mycket att den skulle tvingas upphöra.
Genom ett nära samarbete med Ekobrottsmyndigheten var det också tänkt att ärendena fortare skulle komma fram till domstol vilket har visat sig påverka längden av den utdömda strafftiden.
Den första härvutredningen som genomfördes tillsammans med Ekobrottsmyndigheten i Stockholm bedrevs helt i enlighet med projektets intentioner, dvs. utredningen begränsades kraftigt i tiden samtidigt som alla inblandade utredare gemensamt diskuterade och prioriterade vilka insatser som skulle göras. Utredningen startade i mars 2000 och dom i tingsrätten föll redan i augusti 2000. Utredningen var föredömligt snabb och välarbetad. Domarna mot de inblandade blev också kännbara.
Alla inblandade parter, åklagare, polis, skattebrottsutredare och skatterevisorer, vittnar om att arbetssättet inte bara fungerade i praktiken utan att det också varit givande och stimulerande att arbeta på detta sätt. Teamet har även genomfört en annan utredning på motsvarande sätt. Stämningsansökan lämnades i denna utredning i slutet av juni månad 2001. Ytterligare en utredning har genomförts med samma team från Ekobrottsmyndigheten men med andra skatterevisorer och skattebrottsutredare. Denna utredning beräknas vara klar under hösten 2001.
Initialt tillsattes endast en åklagare och två poliser från Ekobrottsmyndigheten i Stockholm. Sedermera tillkom ytterligare ett team bestående av en åklagare och två poliser. Det nya teamets första utredning beräknas vara klar under slutet av 2001.
Utredningarna i Göteborg och Malmö har inte bedrivits i enlighet med den ursprungliga planeringen. I Göteborg respektive i Malmö har förundersökning inletts i tre respektive ett ärende. Ingen av dessa utredningar har ännu lett till åtal. Genom flera åklagarbyten har skatterevisorerna flera gånger vara tvungna att datera upp materialet. Arbetet har på grund av detta inte varit särskilt effektivt varken från skattemyndighetens eller Ekobrottsmyndighetens sida.
9 DET FORTSATTA ARBETET
Det är viktigt att Riksskatteverket i samråd med Ekobrottsmyndigheten diskuterar hur det fortsatta arbetet ska bedrivas. Som framgår av denna rapport är omfattningen av den organiserade handeln med svart arbetskraft större än vad myndigheterna har resurser till att stävja. Det är därför viktigt att arbetet bedrivs effektivt och sätts in där effekterna bedöms störst. Skattemyndigheterna och Ekobrottsmyndigheten måste ha samma prioritet på projektet, dvs. det får inte råda någon osäkerhet om vilka resurser och vilka mål som gäller. Med hänsyn till de erfarenheter som gjorts i arbetet med Ekobrottsmyndigheten i Stockholm är det viktigt att de team som utses är någorlunda fasta till sin konstruktion. Det tar alltid ett tag innan formerna för samarbetet satt sig och fungerar friktionsfritt.
Den metod som förespråkas i projektet har visat sig fungera väl i de fall då utredare från skattemyndigheten och Ekobrottsmyndigheten verkligen gjort prioriteringarna gemensamt. Det är dock viktigt att arbetet med att hitta alternativa angreppssätt fortsätter i syfte att komma till rätta med problemet med den organiserade handeln med svart arbetskraft.
De erfarenheter som gjorts i samband med att skattemyndigheten försökt genomföra utredningar utan medverkan från åklagare och polis måste tas tillvara. Arbetet måste inriktas på att hitta en metod för att få C-företagen att upphöra med att köpa in svart arbetskraft.
Genom en skärpt bevakning av nystartade företag skulle myndigheten på ett tidigt stadium kunna identifiera D- och E-företagen. Det kan t.ex. röra sig om kontroll av nystartade företag med styrelsebyten, företag som redovisar mervärdesskatt i självdeklarationen, företag som saknar arbetsgivarregistrering och som har noll i F-skattedebitering.
Utredningsarbetet måste bedrivas samordnat där prioriteringar görs utifrån vad som är effektivast oavsett företagets säte. Utredningarna i projektet har hittills drivits från skattemyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Utanför projektet har flera regioner drivit utredning av mindre härvor med mera regional anknytning. Det kan finnas skäl att fundera över om inte övriga regioner bör införlivas i projektet Svart arbetskraft mera aktivt än vad som hittills varit fallet.
Man bör även utvärdera om inte en ny - dock inte lika omfattande - kartläggning bör genomföras i syfte att framförallt aktualisera uppgifterna och att undersöka om marknaden förändrat sitt tillvägagångssätt. Innan utredning påbörjas i en enskild härva är det viktigt att hela bilden är klarlagd och så aktuell att resurser kan sättas in mot de företag och personer som fortfarande agerar på marknaden.
Det är viktigt att det i framtiden parallellt med kontrollen görs olika informationsinsatser. Dessa bör inriktas på sådana åtgärder som leder till att verksamheten med svart arbetskraft minskar. Även här är det lämpligt att tänka i nya banor och pröva olika metoder. Det inledda samarbetet med branschorganisationerna (Sveriges Byggindustrier, VVS-Installatörerna och Elektriska Installatörsorganisationen) och Svenska Byggnadsarbetareförbundet bör fortsätta och utvecklas vidare. Det bör också övervägas om inte ytterligare branschorganisationer och fackföreningar bör kontaktas.
Även ett utökat samarbete med andra myndigheter, exempelvis försäkringskassan bör övervägas.
Man bör också fundera över om inte ett utökat samarbete ska inledas med andra länder i syfte att genomföra vissa utredningar parallellt.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.