Datum: 2015-05-25
131-239686-15/112
Remiss 2015-04-23; dnr Fi 2015/2358
Skatteverket tillstyrker förslagen till nya lagar och ändringar i den remitterade promemorian. Skatteverket har dock vissa synpunkter och förslag på justeringar i föreslagen ny lagstiftning:
Skatteverket anser att utöver vad som föreslås i promemorian bör följande ändringar göras:
Utöver detta anser även Skatteverket att i förslagen till ny och ändrad lagstiftning bör vissa begrepp definieras och förtydligas samt vissa lydelser omformuleras. Förslag om detta finns i följande delar:
Skatteverket anser att den kostnadsuppskattning som lämnas i promemorian inte är korrekt. Verket uppskattar initiala kostnader till 15 miljoner och årliga kostnader till 13 miljoner kr.
I Skatteförfarandelagen (SFL) finns regler om kontrolluppgiftslämnande för bl.a. inkomst av ränta, utdelning och avyttring som gäller samtliga fysiska person. Detta innebär att dessa kontrolluppgifter även ska lämnas för begränsat skattskyldiga. De kontrolluppgifter som ska lämnas enligt det s.k. FATCA-avtalet och i den nu föreslagna lagstiftningen för CRS och DAC II skiljer sig till viss del jämfört med de uppgifter som lämnas enligt dagens regler i SFL. Det är till stor del samma inkomstuppgifter, men de sammanställs på ett annat sätt och omfattar mer uppgifter än nuvarande regler i SFL. I praktiken innebär de nya reglerna att det kommer att lämnas dubbla kontrolluppgifter om ränta, utdelning och försäljning för de personer som är begränsat skattskyldiga eller inte har hemvist i Sverige.
Uppgifterna som ska lämnas enligt 22 a kap. och det nu föreslagna 22 b kap. SFL har ett helt annat syfte jämfört med de kontrolluppgifter som finns sedan tidigare. Dessa nya kontrolluppgifter om finansiella konton ska lämnas vidare till andra staters och jurisdiktioners behöriga myndigheter och ska inte användas för att ta ut svensk skatt eller avgift.
Skatteverket vill påpeka att det dubbla uppgiftslämnandet kan skapa problem för såväl uppgiftslämnarna och enskilda som för Skatteverket. Det finns bl.a. risk för felaktig hantering och för misstag. Det finns även en risk för att den som berörs missförstår innehållet i de olika kontrolluppgifterna. Det leder troligtvis i sin tur till ett ökat antal frågor till Skatteverket och det kan mycket väl leda till att samma underlag redovisas dubbelt i inkomstdeklarationen med en felaktig beskattning som följd.
Skatteverket anser därför att det är angeläget att det görs en analys av för- och nackdelar med olika lösningar för uppgiftslämnandet. Denna skulle senare kunna leda till ändrade regler avseende kontrolluppgiftslämnandet.
Skatteverket tillstyrker förslagen till nya lagar och ändringar i den remitterade promemorian. Verket har dock en del synpunkter för att lagstiftningen ska överensstämma med ingångna överenskommelser och för att den ska bli enklare. Skatteverket har även vissa förslag till ändringar utöver vad som föreslås i promemorian. Förutom detta föreslår Skatteverket att ett antal begrepp och lydelser bör definieras och förtydligas för att minska risken för missförstånd och feltolkningar.
Begreppet passiv inkomst är ett väsentligt begrepp eftersom konton som innehas av vissa passiva icke finansiella enheter i vissa fall är rapporteringspliktiga. Det finns ingen definition av passiv inkomst i lagtexten. Begreppet förekommer i 2 kap. 2 § förslag till lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton (IDKAL) och förklaras även i promemorian. Där hänvisas till och redogörs för innehållet i punkten 126 i kommentaren till CRS. Där sägs också att det är sannolikt att kommentaren till CRS kommer att ändras.
Skatteverket anser att ett så viktigt begrepp bör ha en klar definition i lagtexten så att läsaren inte behöver gå till kommentaren till CRS och där dessutom kommentaren kan komma att ändras.
Skatteverket anser därför att begreppet passiv inkomst bör definieras i 2 kap.
I 2 kap. 2 § IDKAL används olika uttryck såsom ”bedriver handel eller affärsverksamhet”, ”bedriva näringsverksamhet”, ”återuppta näringsverksamhet” och ”ägnar sig åt affärsverksamhet”. Även i 6 § återkommer begreppet ”bedriver handel eller affärsverksamhet” och ”ägnar sig åt affärsverksamhet”. I 9 § används begreppet ”i sin näringsverksamhet huvudsakligen bedriver”.
Skatteverket anser att om uttrycken handel, affärsverksamhet och näringsverksamhet syftar på samma sak är det olyckligt att använda skiftande uttryck och föreslår därför att en enhetlighet används i lagtexten. Om olika typer av verksamhet avses bör det istället förklaras i författningskommentaren.
I 2 kap. 5 § IDKAL anges vad som är en finansiell tillgång och i uppräkningen ingår råvaror. Normalt kan inte en råvara förvaras på ett konto då detta avser den faktiska varan så som vete, guld osv. Däremot kan alla typer av derivat som har råvaror som underliggande tillgång förvaras på ett konto.
Skatteverket uppfattar att eftersom de faktiska råvarorna inte kan förvars på ett konto ska de inte heller ingå i det som ska rapporteras. Skatteverket anser att det därför är önskvärt att det klargörs vad som är avsikten med regleringen.
Andra punkten i 2 kap. 6 § IDKAL har fått en formulering som Skatteverket anser är svårbegriplig och där frågan uppkommer om den är fel utformad. I 2 § första stycket 8 finns motsvarande bestämmelse med en mer lättillgänglig ordalydelse. Skatteverket föreslår att andra punkten formuleras med följande lydelse:
”av finansiering eller hedgingtransaktioner med eller åt närstående enheter som inte är finansiella institut, och som inte tillhandahåller finansierings- eller hedgingtjänster till någon enhet som inte är närstående, under förutsättning att den grupp som de närstående enheterna ingår i …”
På flera ställen i promemorian anges att riskkapitalfonder och riskkapitalbolag är finansiella institut. Det framgår även av CRS och DAC 2 att det är syftet.
Riskkapitalfonder kan se ut och struktureras på olika sätt. En vanlig struktur är att sätta upp fonden i form av ett limited partnership (LP). För varje företag eller koncern som ska förvärvas (målbolag) bildas ett eller flera holdingbolag. Det kan t.ex. röra sig om ett bolag i Luxemburg (X) som bildar ett förvärvsbolag i Sverige (Y). Y köper målbolaget som kan bestå av ett holdingbolag (Z) med ett antal rörelsedrivande dotterbolag. Det kan ifrågasättas vilka av dessa enheter som är ett finansiellt institut enligt 2 kap. 6-10 §§ IDKAL.
Av författningskommentaren till 2 kap. 9 § går att utläsa att private equity-fonder är ett finansiellt institut enligt första stycket 1. LP torde därför vara ett finansiellt institut.
Av 9 § första stycket 2 framgår att en enhet också är ett finansiellt institut om dess bruttointäkter huvudsakligen kommer från investering i finansiella tillgångar och den förvaltas av en sådan enhet som beskrivs i punkt 1. Både X och Y har bildats med syfte att investera i Z. Både X och Y får intäkter i form av utdelningar och i många fall även ränta på utlånat belopp som använts för att finansiera förvärvet. För något bolag i strukturen uppkommer även en kapitalvinst vid avyttringen när det är dags för exit. Både X och Y tycks därför kunna vara finansiella institut enligt 2 kap. 9 § första stycket 2. Detta motsägs dock av bestämmelsen i 2 kap. 6 § IDKAL där det står att med finansiellt institut avses inte i något fall en enhet vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att direkt eller indirekt äga hela eller delar av det utestående innehavet av ett eller flera dotterbolag som bedriver handel eller affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut. Av författningskommentaren framgår att enheter vars verksamhet består av sådan verksamhet som normalt förknippas med s.k. holdingbolag inte i något fall är ett finansiellt institut. Både X och Y äger indirekt rörelsedrivande dotterbolag och fungerar som holdingbolag.
Frågan som uppstår är om X och Y är finansiella enheter eller inte? Även regleringen i 2 kap. 2 § första stycket 5 och andra stycket bidrar till att 2 kap. 6 § är otydlig. I 2 § första stycket 5 anges att holdingbolag som äger rörelsedrivande dotterbolag är icke finansiella enheter. Men i andra stycket anges att det inte gäller en enhet om den fungerar som någon form av investeringsenhet vars syfte är att förvärva eller finansiera bolag och sedan inneha andelar i dessa bolag som anläggningstillgångar för investeringsändamål. Regleringen i 2 och 9 §§ överensstämmer men motsägs av 6 §.
Även Z är ett holdingbolag ett vars intäkter består av utdelningar. Men eftersom Z är föremålet för rikskapitalfondens investering så borde det inte vara ett finansiellt institut.
Skatteverket anser att det är oklart vilka enheter i en riskkapitalstruktur som är finansiella institut. Det är därför önskvärt att detta förtydligas, gärna med exempel.
På flera ställen i lagstiftningen bl.a. i 2 kap. 9 och 18 §§ IDKAL görs hänvisningar till rekommendationer från FATF (Financial Action Task Force). Bl.a. gäller detta vem som är en person med bestämmande inflytande. Skatteverket uppfattar att det är olyckligt att verket ska tolka en lagtext som innehåller hänvisning till rekommendationer från ett mellanstatligt organ som en annan myndighet (Finansinspektionen) ansvarar för.
Då rekommendationen inte återfinns direkt i någon annan svensk lagstiftning anser Skatteverket att definitioner så lång som möjligt ska tas in direkt i lagtexten.
I punkt 1 av 2 kap. 14 § första stycket IDKAL definieras när en fysisk person eller enhet har hemvist i annan stat eller jurisdiktion. Ett svenskt aktiebolag kan ha hemvist i en annan stat därför att det har sin verkliga ledning i den staten. Ett sådant bolag kan därför ha ett rapporteringspliktigt konto. Det är lätt att glömma bort att även svenska bolag kan ha dubbelt hemvist. Skatteverket föreslår därför att detta påpekas i allmänmotiveringen eller författningskommentaren.
I andra stycket samma paragraf sägs att en enhet som inte har någon skatterättslig hemvist behandlas som om den har sin skatterättsliga hemvist i den stat eller jurisdiktion där platsen för dess faktiska företagsledning finns.
I punkt 109 i kommentaren till avsnitt VIII i CRS sägs att platsen för den faktiska företagsledningen finns där viktiga beslut fattas som är nödvändiga för styrningen av enhetens verksamhet i sin helhet. En enhet kan ha flera platser för företagsledning men bara en plats för den effektiva företagsledningen. I företag som bedrivs ungefär som svenska handelsbolag är det kanske delägarna gemensamt som fattar de strategiska besluten. Om delägarna finns i olika länder går det inte att hitta någon specifik plats för den faktiska företagsledningen.
Skatteverket anser att det är önskvärt att det klargörs vad som gäller i ett sådant fall.
I andra stycket 2 kap. 17 § IDKAL anges att med kontroll avses direkt eller indirekt innehav av mer än 50 % av rösterna eller värdet i en enhet. Normalt brukar inflytandet anges som en andel i rösterna eller kapitalet i ett företag, inte rösterna eller värdet i ett företag.
Skatteverket anser att det bör ges en förklaring till varför begreppet ”värde” används och vad innebörden av det är.
För att Skatteverket ska kunna utföra den kontroll som krävs av uppgiftslämnarna ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut anmäla till Skatteverket att det är ett sådant enligt 8 kap. 2 § IDKAL.
Det kan antas att ett antal av de finansiella institut som ska anmäla att de är rapporteringsskyldiga vid ett eller flera tillfällen inte kommer att ha några uppgifter att lämna om rapporteringspliktiga konton. För att underlätta Skatteverkets hantering och kontroll av de rapporteringsskyldiga finansiella instituten är det önskvärt att det införs en skyldighet att lämna en uppgift till Skatteverket om att det finansiella institutet inte har något att rapportera för ett enskilt år. En sådan rapportering benämns ofta som en nollrapportering. Skatteverket föreslår att det införs en ny rubrik och en ny paragraf i 8 kap. med följande lydelse:
Uppgifter till Skatteverket
3 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som anmält att det uppfyller kriterierna för att vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med 2 § och som inte har några kontrolluppgifter enligt 22 b kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) att lämna, ska varje kalenderår skicka en uppgift till Skatteverket om att de inte har några rapporteringspliktiga konton. Denna uppgift ska lämnas senast 30 april närmast följande kalenderår.
På flera ställen i promemorian där det skrivs om rapportering av uppgifter talas om kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod. Bl.a. används detta uttryck i 8 kap. 3 § IDKAL. På s. 111 i promemorian anges ”Med hänsyn till systematiken i kontrolluppgiftssystemet finns det således skäl för att reglera att även de kontrolluppgifter som föreslås lämnas enligt det nya kapitel 22 b SFL ska avse kalenderår.”.
Skatteverket uppfattar att det endast kommer att vara aktuellt med rapportering för kalenderår till Skatteverket enligt skatteförfarandelagen. Skatteverket föreslår därför att det även i IDKAL framgår att rapporteringen endast avser kalenderår. Skatteverket föreslår att 8 kap. 3 § första stycket formuleras på följande sätt:
Om inte något annat anges, ska ett kontos saldo eller värde vid tillämpningen av 4–8 kap. fastställas per den sista dagen av ett kalenderår.
I 8 kap 4 § IDKAL anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får utgå från att en fysisk person som är förmånstagare men inte försäkringstagare i ett försäkringsavtal med kontantvärde och som tar emot en dödsfallsförmån i enlighet med försäkringsavtalet inte har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Regeln överensstämmer i princip med motsvarande regel i lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton i anledning av FATCA-avtalet (IDKL).
Av regeringens förslag och skälen till dessa på s. 93f anges att det i lagen ska tas in en bestämmelse om alternativa förfaranden för finansiella konton som innehas av fysiska personer som är förmånstagare till ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal samt för gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller grupplivränteavtal.
I författningskommentaren till 8 kap. 4 § skrivs det endast om att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får utgå ifrån att en fysisk person som är förmånstagare (men inte försäkringstagare) i ett försäkringsavtal med kontantvärde och som erhåller en dödsfallsförmån. När det gäller vilka försäkringar som ska omfattas av lagregleringen omnämns i den engelska texten i kommentarerna till CRS både ”insurance contract with cash value” och ”annuity contract”.
Skatteverket uppfattar att när det gäller uppräkningen vad som ska omfattas enligt motiveringen och kommentaren till CRS, återspeglas detta vare sig i förslag till lagtext eller i kommentaren. Skatteverket anser därför att lydelsen i lagtexten och författningskommentaren är felaktig och bör kompletteras.
Skatteverket föreslår att första meningen i paragrafen får följande lydelse:
Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får utgå ifrån att en fysisk person som är förmånstagare men inte försäkringstagare i ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal och som tar emot en dödsfallsförmån i enlighet med försäkringsavtalet eller livränteavtalet inte har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion.
I 8 kap. 5 § IDKAL behandlas gruppförsäkringsavtal med kontantvärde och grupplivränteavtal. I paragrafen anges att ett rapporteringspliktigt finansiellt institut får betrakta ett finansiellt konto som är en andel i ett gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller ett grupplivränteavtal som ett konto som inte är rapporteringspliktigt fram till dess att ett belopp ska betalas ut till försäkringstagaren eller förmånstagaren om andelen uppfyller ett antal uppräknade villkor.
Skatteverket anser att upprepningen av vilka avtal som omfattas under punkt 1 är onödig och föreslår följande lydelse:
1. Andelen som är ställd till en arbetsgivare och täcker minst 25 försäkringstagare som är anställda hos arbetsgivaren.
Skatteverket ifrågasätter även om en grupplivförsäkring i Sverige kan återköpas eller belånas. Om detta inte är möjligt så har dessa försäkringar inte något kontantvärde och uppfyller i så fall inte villkoret för ett finansiellt konto.
I 8 kap. 7 § anges vad som räknas som styrkande dokumentation. På sidan 95 i promemorian anges att styrkande dokumentation är ett hemvistintyg och för svenskt vidkommande är det i första hand fråga om ett personbevis. När det gäller detta vill Skatteverket lyfta fram det alternativ till personbevis som föreslås i promemorian och som innebär att de rapporteringsskyldiga finansiella instituten hämtar uppgifter om den fysiska personen från statens personadressregister (SPAR). Skatteverket arbetar aktivt med att minska pappershanteringen och anser därför att det är viktigt att i första hand föreslå att de finansiella instituten använder SPAR i stället för personbevis.
Skatteverket vill också påpeka att det är begreppet folkbokföringsadress som används i folkbokföringen och inte begreppet hemvist.
I 1 § förslag till lag om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton anges vilket tillämpningsområde som lagen har. För att underlätta förståelsen och undvika framtida missförstånd då fler multilaterala avtal kan komma att bli aktuella anser Skatteverket att första stycket bör avslutas med datum för överenskommelsen för att med exakthet förtydliga vilket avtal som avses. Denna formulering bör därefter användas genomgående när det multilaterala avtalet omnämns i lagtext och förordning. Skatteverket föreslår följande formulering:
…och i det multilaterala behörigmyndighetsavtalet om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton från den 29 oktober 2014.
I andra stycket samma paragraf anges hur det automatiska utbytet med anledning av det s.k. FATCA-avtalet ska ske. Förslaget till lagtext är utformad på ett sådant sätt att det kan uppfattas att det är de finansiella instituten som ska utbyta information när utbytet istället ska ske mellan behöriga myndigheter i Sverige respektive USA till följd av FATCA-avtalet. Lagtexten bör därför korrigeras. Skatteverket föreslår följande formulering:
Bestämmelser om sådant automatiskt utbyte av upplysningar som ska ske mellan behöriga myndigheter i Sverige och USA och som avses i avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA finns i lagen (2015:63) om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.
I 2 § andra stycket förslag till lag om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton anges att upplysningarna ska innehålla information om vilken valuta som beloppet anges i. Av skälen för regeringens förslag på s. 119 framgår att en bestämmelse bör tas in i den nya lagen om automatiskt utbyte av upplysningar innebärande att beloppen anges i svenska kronor. Detta uttalande återspeglas vare sig i förslag till lagtext eller till förordning, eftersom det endast framgår att information ska lämnas om vilken valuta varje belopp anges i. För att återspegla beskrivna intentioner bör förslaget ändras. Skatteverket föreslår följande formulering:
Upplysningarna ska överföras minst en gång om året med angivande av beloppen i svenska kronor.
Ett alternativ är att bestämmelsen om uppgiften om vilken valuta som avses regleras i förordningen till föreslagen lag.
I förslagen till lag och förordning som ska reglera det automatiska informationsutbytet införs begreppen ”deltagande jurisdiktion” och ”rapporteringspliktig jurisdiktion”. Detta är begrepp som normalt inte förekommer i regleringar för informationsutbyten mellan länder. Vad som avses med begreppen anges först i 5 § av förslaget till förordningen genom att en hänvisning görs till en bilaga till förordningen där stater och jurisdiktioner ska räknas upp under respektive begrepp. Det saknas dock en förklaring till vad som skiljer begreppen åt i övrigt. Vad begreppen egentligen står för i detta sammanhang framgår först av motiveringen på s. 102 f i promemorian. Skatteverket anser att det direkt i lag bör definieras vad begreppen avser och att svaret inte ska sökas i förarbeten. Däremot fungerar en uppräkning av stater och jurisdiktioner i bilaga till förordning på det sätt som föreslås.
Skatteverket föreslår därför att följande formuleringar infogas i en egen paragraf i lagen om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.
Med deltagande jurisdiktion avses en stat eller jurisdiktion med vilken avtalats att denna ska sända uppgifter automatiskt till Sverige.
Med rapporteringspliktig jurisdiktion avses en stat eller jurisdiktion med vilken avtalats att denna ska sända uppgifter automatiskt till Sverige samt att Sverige ska sända uppgifter automatiskt till den staten eller jurisdiktionen.
För att undvika missförstånd bör det i lagtexten tydligt framgå att mottagna uppgifter får användas även för åtal i skattemål. Skatteverket anser därför att en bestämmelse om det bör införas i 5 § förslag till lag om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.
Av artikel 22 4 p i Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden framgår att mottagna uppgifter får användas för andra ändamål än beskattningsändamål om den behöriga myndigheten i den utlämnande staten samtycker till det. En liknande bestämmelse finns i 20 § 2 st. lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. Skatteverket anser därför att en bestämmelse om detta bör införas i 5 §.
Rättsakterna omfattar olika skatter och avgifter
Grunden för de svenska bestämmelserna är internationella rättsakter som helt eller delvis reglerar samma typ av utbyte. Rättsakterna infogas i svensk lag men det uppstår ibland konkurrens mellan regelverken. I 5 § första stycket förslag till lag om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton anges att uppgifter som tas emot endast får användas i fråga om de skatter som omfattas av lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden. I andra stycket anges att för upplysningar som tas emot gäller utöver det som tidigare nämnts även det som sägs i 20-23 §§ lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. Det kan då konstateras att den förstnämnda lagen omfattar obligatoriska socialavgifter som tas ut enligt socialavgiftslagen (bilaga 2 till lagen) medan den sistnämnda lagen inte omfattar dessa avgifter. Det är inte helt orimligt att tänka sig att uppgifter som tas emot i Sverige och föranleder en beskattning av inkomster även kan medföra uttag av socialavgifter här i landet. Detta väcker frågan om vilken av rättsakterna som ska ha företräde. Nuvarande utformning av förslag till lagtext ger intryck av att uppgifterna inte får användas för uttag av socialavgifter eftersom andra stycket får uppfattas som en inskränkning av det som sägs i första stycket.
Skatteverket uppfattar dock att det är högst tveksamt att göra en sådan inskränkning mot bakgrund av det som sägs i protokollet från 2010 till Europaråds- och OECD-konventionen. Här framgår nämligen att ändringsprotokollet ska göra det möjligt för EU:s medlemsstater att använda sig av konventionen i den mån konventionens bestämmelser medför ett längre gående samarbete än de möjligheter som ges enligt EU:s tillämpliga bestämmelser. 2010 års protokoll är infogat i svensk lag (SFS 2011:694 och SFS 2011:940 samt SFS 2014:1491 där senaste förteckning av omfattade skatter och avgifter finns).
Skatteverket anser att den inskränkning som andra stycket medför inte är lämplig mot bakgrund av protokollets innehåll samt att detta är infogat i svensk rätt. Det är dessutom klart önskvärt att konventionen fortsatt kan tillämpas på avsett sätt, dvs. att Skatteverket inte är förhindrat att ta ut avgifter i de fall det är aktuellt och i enlighet med 2010 års protokoll.
Koordineringsorganets sekretariat
I 6 § förslag till lag om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton föreskrivs att Skatteverket ska underrätta koordineringsorganets sekretariat om överträdelse av sekretess eller brister i skyddet för uppgifter som tagits emot. Skatteverket anser att det direkt i lagtext ska preciseras vad som avses med koordineringsorganets sekretariat. Detta görs lämpligen genom en hänvisning till artikel 24.3 i bilaga 1 till lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Skatteverket föreslår följande formulering:
Skatteverket ska omedelbart underrätta sekretariatet vid det koordineringsorgan som avses i artikel 24.3 i bilaga 1 till lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden vid överträdelser av sekretessen eller brister i skyddet för uppgifter som tagits emot.
Underrättelsens innehåll
Av 6 § förslag till lag om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton framgår även att Skatteverket ska underrätta koordineringsorganets sekretariat inte bara vid överträdelser av sekretessen m.m. utan även om eventuella påföljder och avhjälpande åtgärder som detta har resulterat i. Denna underrättelseskyldighet kommer att bryta eventuell sekretess för uppgifterna.
Skatteverket anser därför att det är viktigt att klargöra vad som ingår i underrättelseskyldigheten, t.ex. vilken utredning Skatteverket ska göra och hur en sådan förhåller sig till Skatteverkets normala internutredningsverksamhet och brottsanmälan samt i vilket skede en underrättelse ska göras. Om underrättelseskyldigheten endast avser större datahaverier eller liknande bör det klargöras.
Underrättelse enlig DAC
När det gäller underrättelseskyldigheten till fysiska personer föreslås den regleras både i 6 § i lag om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och i 22 a § lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning.
Eftersom en sådan skyldighet inte föreskrivs i avsnitt 5.2 i MCCA anser Skatteverket att det bör framgå av 6 § att underrättelseskyldigheten gäller endast inom ramen för informationsutbytet som avses i DAC.
Av punkt 2 i 22 kap. 5 § SFL framgår att kontrolluppgiften ska innehålla uppgift om vilken eller vilka stater som den person som kontrolluppgiften lämnas för har hemvist i. Här kan flera stater vara aktuella att rapportera. Skatteverket uppfattar att denna lydelse kan leda till hanteringsproblem. Det är tänkbart att olika uppgiftslämnare stavar staternas namn på olika sätt eller anger dem på olika språk. För att underlätta hanteringen avseende detta föreslår Skatteverket att staterna eller jurisdiktionerna istället för namn rapporteras i form av en landskod enligt internationell standard. Skatteverket föreslår följande formulering:
2. landskod för den eller de stater eller jurisdiktioner, som den person som kontrolluppgiften lämnas för har hemvist i eller …..
Av 22 b kap. 9 § SFL framgår att vissa uppgifter ska lämnas för odokumenterade konton. Eftersom 5 – 8 §§ handlar om de uppgifter som ska lämnas för rapporteringspliktiga konton och 9 § inte handlar om sådana finns det en viss risk för att innehållet i 9 § kan missförstås. Den skulle kunna förstås på det sätt att även innehållet i 5-8 §§ ska ingå i uppgifterna som lämnas enligt 9 §. Skatteverket uppfattar att för odokumenterade konton ska enbart identifikationsuppgifter för uppgiftslämnaren, för innehavaren samt kontots identifikationsuppgift lämnas.
Skatteverket föreslår att detta förtydligas genom en extra rubrik Kontrolluppgift för odokumenterade konton efter 8 § men före rubriken ”Uppgifter som ska lämnas om odokumenterade konton”
Kontrolluppgifter ska enligt huvudregeln i 24 kap 1 § SFL ha kommit in till Skatteverket senast den 31 januari närmast följande kalenderår. Bakgrunden till datumet är att den som kontrolluppgiften avser ska ha fått del av uppgifterna i så god tid att det går att göra en skatteberäkning innan det är dags att göra en extra skatteinbetalning för att undvika kostnadsränta på skattekontot liksom att Skatteverket ska kunna förtycka inkomstdeklarationen i god tid innan deklarationstidpunkten.
De kontrolluppgifter som ska lämnas om finansiella konton enligt bestämmelserna i 22 b kap. behövs inte för att göra en skatteberäkning eller för förtryckningen av inkomstdeklarationen. Motsvarande gäller även de uppgifter som ska lämnas enligt 22 a kap. i anledning av det s.k. FATCA-avtalet.
För att undvika risken att de kontrolluppgifter som ska lämnas enligt bestämmelserna i 22 a och 22 b kap. blandas ihop med befintliga kontrolluppgifter och för att minska den administrativa bördan för såväl uppgiftslämnare som Skatteverket i januari och februari föreslår Skatteverket att dessa kontrolluppgifter istället ska ha kommit in till Skatteverket senast den 15 maj. Skatteverket föreslår en ny rubrik och paragraf i 24 kap. med följande lydelse:
Kontrolluppgifter med anledning av automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton
2 a § Kontrolluppgift enligt 22 a och 22 b kap. ska ha kommit in till Skatteverket senast den 15maj närmast följande kalenderår.
24 kap. 4 § SFL gäller uppgifter som ska finnas i alla kontrolluppgifter. Här anges bl.a. att uppgift om innehållen skatt ska lämnas. Av 2 § i förslag om lagom automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton framgår att endast uppgifter i 24 kap. 4 § 1 ska utbytas med övriga länder. Det innebär att uppgifter som anges i punkt 2 och 3 är onödig att inhämta i de kontrolluppgifter som lämnas enligt 22 b kap. Skatteverket uppfattning är att det inte ska krävas in några onödiga uppgifter från uppgiftslämnarna varför dessa två punkter bör undantas avseende uppgifter enligt 22 b kap. Motsvarande gäller även de uppgifter som avser kontrolluppgifter med anledning av FATCA-avtalet enligt 22 a kap. Skatteverket föreslår ett nytt andra stycke i denna paragraf med följande lydelse:
Kontrolluppgifter som lämnas i enlighet med 22 a och 22 b kap. ska enbart innehålla uppgift enligt punkt 1 i första stycket.
Av 31 kap. 4 § SFL framgår att Skatteverket ska underrätta fysiska personer som kan antas vara deklarationsskyldiga om de kontrolluppgifter och övriga uppgifter som har kommit in till verket. Förutom sådana uppgifter som används för beslut om slutlig skatt och pensionsgrundande inkomst ska även verket underrätta om andra uppgifter som verket känner till. Det kan inte uteslutas att personer som har hemvist i annan stat är deklarationsskyldig i Sverige. Det gäller bl.a. personer som äger fastigheter i Sverige liksom sådana som är obegränsat skattskyldiga i Sverige t.ex. genom väsentlig anknytning. Enligt Skatteverkets uppfattning så omfattas därför även vissa uppgifter som lämnas enligt 22 b kap. av denna paragraf.
Kontrolluppgifter enlig förslaget i 22 b kap. lämnas inte för att användas för svenskt beskattningsändamål och avsikten är inte att de ska tas upp i en svensk inkomstdeklaration. Istället lämnas motsvarande uppgifter för fysiska personer enligt 17 – 22 kap. Dessa uppgifter underrättar Skatteverket den uppgiften gäller genom information i inkomstdeklarationen. Vissa av de uppgifter som lämnas enligt 22 b kap. är inte skattepliktiga i Sverige och uppgifterna redovisas på ett annat sätt enligt 22 b kap. Om Skatteverket även skickar ut information om uppgifterna i 22 b kap. finns en risk för missförstånd och att den som berörs av uppgifterna även skulle uppfatta att dessa uppgifter ska redovisa i inkomstdeklarationen
I förslaget till ändring av 34 kap. 3 § framgår att den som är skyldig att lämna en kontrolluppgift enligt 22 b kap. även ska informera den som uppgiften avser om innehållet i uppgiften. Detta innebär att den som berörs av uppgiften får kännedom om innehållet även om Skatteverket inte skulle underrätta om detta.
Motsvarande gäller i ännu högre grad de uppgifter som lämnas med anledning av det s.k. FATCA-avtalet enligt 22 a kap. då det får antas att de flesta som omfattas av uppgiftsskyldigheten i 22 a kap. även är deklarationsskyldiga i Sverige.
Skatteverket anser därför att uppgifter enligt 22 a och 22 b kap. bör undantas från underrättelseskyldigheten i 31 kap. 4 §. Skatteverket föreslår ett nytt andra stycke i denna paragraf med följande lydelse:
Underrättelse enligt första stycket behöver inte göras avseende kontrolluppgifter som lämnas i enlighet med 22 a och 22 b kap.
Skatteverket anser att det finns behov av någon form av sanktion vid underlåtelse att lämna kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. Det finns ingen administrativ sanktionsavgift som tar sikte på brister vid lämnande av kontrolluppgifter. Däremot har Skatteverket möjlighet att vitesförelägga ett företag att lämna kontrolluppgifter. Skattebrottslagen innehåller flera bestämmelser som straffsanktionerar underlåtelse att lämna kontrolluppgifter, t.ex. skattebrott (2 §) och skatteredovisningsbrott (7§). Dessa bestämmelser förutsätter dock att kontrolluppgifterna har betydelse för uttag av svensk skatt och träffar därmed normalt inte nu aktuella kontrolluppgifter. En förhållandevis enkel åtgärd som anknyter till gällande sanktioner för underlåtenhet att lämna kontrolluppgift kan vara ett tillägg till bestämmelsen om skatteredovisningsbrott som tar med även kontrolluppgift som ska lämnas enligt 22 a och 22 b kap. SFL.
I promemorian föreslås även att punkt 8 i 56 kap. 9 § andra stycket SFL tas bort. När upphävandet av sparandedirektivet beskrivs i allmänmotiveringen omnämns även de avtal som träffats med ett antal jurisdiktioner och som har sparandedirektivet som förebild. I dessa avtal finns, likt sparandedirektivet, bestämmelser om källskatt, avräkning och återbetalning.
Skatteverket anser i ett ställningstagande att avräkning ska göras enligt lag (1986:468) om avräkning av utländsk skatt så långt spärrbeloppet tillåter samt att återbetalning ska göras för resterande belopp som inte kan avräknas. Skatteverket vill påpeka att då ovanstående punkt har upphävts kommer det helt saknas en reglering för återbetalning i skatteförfarandelagen i dessa situationer. Detta anser verket anmärkningsvärt då gällande avtal med andra jurisdiktioner även fortsättningsvis finns med denna innebörd.
I artikel 21.2 rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning anges att den fysiske personen ska underrättas om en säkerhetsöverträdelse har skett. I direktivet anges inte att det ska ske någon underrättelse vid överträdelse av sekretessen.
Skatteverket anser att när det gäller 22 a § ska det därför inte finnas en skyldighet för Skatteverket som går utöver vad som anges i direktivet.
Skatteverket föreslår följande lydelse:
22 a § Skatteverket ska vid överträdelse eller brister i skyddet för uppgifter underrätta fysiska personer som uppgifterna avser om att en överträdelse av skyddet för uppgifterna har skett, om överträdelsen sannolikt kommer att påverka skyddet av dessas personuppgifter eller integritet negativt.
Författningskommentaren behöver även justeras med ovanstående lydelse.
I 8 kap. 2 § IDKAL framgår att ett rapporteringspliktigt finansiellt institut ska anmäla till Skatteverket att institutet uppfyller kriterierna i 2 kap. 20 § samma lag. Denna regel införs för att Skatteverket ska kunna utföra den kontroll som krävs. Av likformighets- och förenklingsskäl anser Skatteverket att motsvarande bestämmelse som 8 kap. 2 § IDKAL bör införas även för de finansiella institut som är rapporteringsskyldigt enligt IDKL.
Skatteverket föreslår därför att en ny paragraf i 8 kap. införs om detta och att en övergångsregel som anger när den som blev ett rapporteringspliktigt finansiellt institut före ikraftträdandet senast ska anmäla detta till Skatteverket.
Skatteverket föreslår att det införs en s.k. nollrapportering i 8 kap. IDKAL (se punkt 3.1.9). Av likformighets- och förenklingsskäl anser Skatteverket att motsvarande bestämmelse som i IDKAL bör införas även för de finansiella institut som är rapporteringsskyldiga enligt IDKL.
Skatteverket föreslår därför att en ny paragraf i 8 kap. införs och att en ny övergångsregel anger att denna nollrapportering ska ske första gången för de uppgifter som lämnas 2017.
För att den föreslagna anmälningsskyldigheten i 8 kap. 2 § IDKAL och den s.k. nollrapportering som Skatteverket föreslår ska införas ska bli effektiv skulle det behövas någon form av sanktion mot den som inte fullgör sina skyldigheter i 8 kap. IDKAL
Skatteverket anser att även brister i de ovan föreslagna skyldigheterna är sådant som Skatteverket ska anmäla till Finansinspektionen. Om förslaget genomförs är det önskvärt att detta tydliggörs i allmänmotiveringen.
Av bilaga 1 framgår felskrivningar m.m. som Skatteverket har uppmärksammat.
Av promemorian framgå att Skatteverket ska ta emot nya kontrolluppgifter avseende finansiella konton och i många fall vidarebefordra dessa uppgifter till andra staters och jurisdiktioners behöriga myndigheter. En viss del av kontrolluppgifterna ska inte vidarebefordras till andra staters och jurisdiktioners behöriga myndigheter. Skatteverket ska även ta emot kontrolluppgifter om odokumenterade konton. Samtliga dessa uppgifter måste tas emot, skickas, lagras och hanteras inom Skatteverkets datasystem. Även om MCAA, CRS och DAC II bygger på att det är de finansiella instituten själva som genomför identifieringsproceduren och gör de bedömningar som krävs i samband med den så kommer det krävas en hel del hantering av kontrolluppgifterna hos Skatteverket innan de kan skickas till andra staters och jurisdiktioners behöriga myndigheter.
Utöver att ta emot kontrolluppgifter och skicka dessa till andra staters och jurisdiktioners behöriga myndigheter så ska Skatteverket även ta emot anmälan från rapporteringsskyldiga finansiella institut som anser sig uppfylla kriterierna för att vara ett sådant. Skatteverket åläggs även en skyldighet att kontrollera att de rapporteringsskyldiga finansiella instituten tillämpar de granskningsprocedurer och att de lämnar de kontrolluppgifter de ska.
Den anmälan, och även avanmälan, som ska lämnas till Skatteverket av de rapporteringsskyldiga finansiella instituten kommer kräva anpassning av Skatteverkets datasystem för att kunna hanteras maskinellt och den hantering och kontroller som ska genomföras kommer kräva anpassningar av Skatteverkets rutiner, system m.m. för handläggning.
Såväl finansiella företag som privatpersoner kommer kontakta Skatteverket med frågor om vad införandet av den globala standarden för informationsutbyte om finansiella konton innebär för dem. Detta kommer innebära att Skatteverket behöver ta fram information om regelverket och göra den tillgänglig för såväl för finansiella företag som för enskilda.
Av promemorian framgår att anpassningarna av Skatteverkets system på grund av FATCA sker under 2015 och att samma system till stor del bör kunna användas även för CRS och DAC 2. Skatteverket håller inte med om denna beskrivning och anser att den inte är korrekt. Under 2015 har det inte gjorts några större förändringar avseende Skatteverkets datasystem på grund av FATCA och införandet av CRS samt DAC II är mycket mer omfattande och komplicerat jämfört med FATCA. De stora initiala kostnaderna för utveckling av Skatteverkets datasystem m.m. på grund av införandet av den globala standarden för informationsutbyte om finansiella konton och FATCA kommer under 2015 och 2016.
Införandet av lagstiftningen för den globala standarden för informationsutbyte om finansiella konton medför initiala kostnader av engångskaraktär för Skatteverket avseende framtagande av nya formulär för kontrolluppgifter och anmälan, anpassningar i datasystem för att hantera anmälan, kontrolluppgifter, samt extern information och intern utbildning. Skatteverkets initiala kostnader på grund av införandet av den globala standarden för informationsutbyte om finansiella konton beräknas till 15 miljoner kronor och den största delen av dessa kostnader avser utveckling av datasystem som kommer ske under 2015 och 2016.
Utöver de initiala kostnaderna tillkommer kostnaderna för löpande drift och underhåll av datasystem, formulär, information m.m. samt årliga löpande kostnader för registrering, tillämpning, handläggning, revisioner och annan granskning av att regelverket efterföljs. Skatteverket beräknar de årliga kostnaderna för löpande drift och underhåll till 6 miljoner kronor. Löpande årliga kostnader för registrering, tillämpning, handläggning, granskning av att regelverket efterföljs m.m. kommer att bero på antalet ärenden och komplexiteten i dessa. Skatteverket beräknar dessa årliga kostnader till 7 miljoner kronor och de totala årliga löpande kostnaderna är således 13 miljoner kronor.
Detta remissvar har beslutats av generaldirektören Ingemar Hansson och föredragits av den rättsliga experten Karin Sköld Berzelius. Vid den slutliga handläggningen har också följande deltagit: överdirektören Helena Dyrssen, rättschefen Gunilla Hedwall, enhetschefen Tomas Algotsson, enhetschefen Magnus Wallin, rättsliga experten Britt-Marie Hallberg Eriksson, verksamhetsutvecklare Magnus Johansson, verksamhetsutvecklare Susanne Malmborg och verksamhetsutvecklare Robert Persson.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.