Datum: 2022-01-10
8-1345734
Swedac dnr 2021/276
Skatteverket tillstyrker att förslagen genomförs.
Skatteverket lämnar dock följande synpunkter på de föreslagna föreskrifterna STAFS 2022:X.
Detta remissvar följer den struktur utefter vilken Swedac har ordnat de remitterade förslagens tillhörande konsekvensutredning (Swedacs beteckning 2021/276). I respektive rubrik nedan hänvisas inom parentes till aktuellt avsnitt i nämnda konsekvensutredning, när så är möjligt (avsnitt 2.2-2.3). Övriga synpunkter redogörs för avslutningsvis (avsnitt 2.4-2.5).
I bilagan till den föreslagna STAFS 2022:X regleras i punkt 12 att flera kvitton (även följesedlar avses fortsättningsvis om inget annat anges) för delbetalning av ett köruppdrag får kunna framställas och innehålla vissa angivna uppgifter. Av punkt 12.13 framgår att uppgifter om det eller de betalningssätt som använts, det belopp som betalats med respektive betalningssätt samt i det totala beloppet ingående mervärdesskatt och mervärdesskattesats ska ingå i kvittot.
För mottagaren av ett kvitto vid en delbetalning är det för avdragsrätten viktigt att ingående mervärdesskatt framgår. Det får enligt Skatteverkets uppfattning anses vara osäkert om ovanstående funktionskrav i bilagans punkt 12 verkligen säkerställer detta vid delbetalningar.
Skatteverket föreslår därför att punktlistans inledande mening ”Kvitto och följesedel ska kunna innehålla minst följande uppgifter” i punkt 12 utformas och kompletteras på följande vis:
”Varje kvitto och följesedel som framställs ska kunna innehålla minst följande uppgifter”.
I bilagan till den föreslagna STAFS 2022:X regleras i punkt 12 att flera kvitton för delbetalningar av ett köruppdrag får kunna framställas och innehålla vissa angivna uppgifter. För det fall ett köruppdrag delbetalas ska varje kvitto, enligt punkt 12.2, utöver löpnummer, förses med ett så kallat ordningsnummer.
Då begreppet inte definieras i den föreslagna STAFS 2022:X och det enligt Skatteverkets uppfattning inte heller framgår tydligt av konsekvensutredningen hur detta ordningsnummer ska anges bör det i föreskriften tillföras en reglering om att angivet ordningsnummer ska avspegla de faktiska förhållandena vid delbetalningar av ett köruppdrag.
Detta skulle kunna ske genom att i punkt 12.2 tillföra uppgift om att ordningsnummer för den första delbetalningen av ett köruppdrag ska anges till ”001”.
Behov av något ytterligare än ett treställigt ordningsnummer föreligger sannolikt inte.
I bilagan till den föreslagna STAFS 2022:X regleras i punkt 12 att flera kvitton för delbetalning av ett köruppdrag får kunna framställas och innehålla vissa angivna uppgifter. Av punkt 12.9 framgår att det på ett kvitto ska anges tidpunkt då köruppdrag avslutats, om det är fråga om betalning vid köruppdragets slut.
Skatteverket uppfattar den föreslagna lydelsen av punkt 12.9 som att uppgift om tidpunkt för avslutande av den del av köruppdraget som avser aktuell delbetalning inte behöver framgå av kvitto för delbetalning. För Skatteverkets räkning är det önskvärt att ett kvitto, oavsett om det avser delbetalning av ett köruppdrag eller ett köruppdrag i sin helhet, innehåller motsvarande uppgifter. Detta skulle kunna uppnås genom att tillföra ytterligare en punkt, enligt nedan, mellan de föreslagna 8. respektive 9. och med en förskjutning av efterföljande föreslagna punkter (9-13):
”9. tidpunkt för delbetalning (tt.mm)”
I bilagan till den föreslagna STAFS 2022:X används begreppet "betalningssätt" i punkt 12.13. I konsekvensutredningens avsnitt 2.1.2.3. nämns som exempel på betalningssätt bl.a. kontant, faktura och kontokort. Vad gäller elektroniska betalningar som t.ex. Swish hänvisas till Skatteverkets uppfattning om att alla former av sådana betalningar är att jämställa med betalning med kontokort. Punkt 12.13 uppställer ett funktionskrav på att tillsatsanordningen ska kunna framställa kvitton och följesedlar med uppgifter om bl.a. det eller de betalningssätt som använts samt det belopp som betalats med respektive betalningssätt. Mot bakgrund av detta är det nödvändigt att någon form av definition av begreppet ”betalningssätt” tillkommer i de föreslagna föreskrifterna.
Då betalningar idag kan ske på många olika sätt och folks betalningsvanor förändras samt marknaden för olika betalningslösningar är föremål för ständigt nya innovativa tekniska lösningar måste en reglering av ett begrepp som ”betalningssätt” vara teknikneutralt. Ett försök till teknikneutralitet kan återfinnas i 2 kap. 2 § Skatteverkets föreskrifter om krav på kassaregister (SKVFS 2014:9) där begreppet betalningsmedel har definierats på följande vis.
”Med betalningsmedel avses i dessa föreskrifter formen för betalning oavsett om den görs i elektronisk form eller i fysisk form.”
Skatteverkets definition täcker dock inte in betalningssättet fakturering vilket är ett av de betalningssätt som ni angivit i konsekvensutredningen. En definition av betalningssätt som täcker in de av er uppräknade betalningssätten skulle kunna införas i 2 § och utformas enligt följande:
”Med betalningssätt avses i dessa föreskrifter formen för betalning oavsett om den görs elektroniskt, i fysisk form, genom kreditgivning eller någon form av fakturering.”
Elektroniska betalningar kan enligt Skatteverkets uppfattning principiellt omfatta alla typer av kortbetalningar (t.ex. betal-, kredit- debet- och elektroniska present- eller bonuskort). Elektroniska betalningar omfattar även betalningar via t.ex. mobiltelefoner, smarta klockor m.fl., via Swish, med sms, transfereringar av virtuella valutor, en eventuell e-krona samt andra elektroniskt genomförbara betalningar. En betalning i fysisk form får anses omfatta kontanta betalningar (t.ex. med sedlar och mynt, presentkort, kuponger och andra fysiska värdehandlingar som ett företag accepterar). Kreditgivning får anses täcka in all form av betalning i efterhand oavsett kreditfrist vilket inkluderar sedvanlig fakturering eller andra former av avtal där betalning inte sker direkt. Uttrycket ”någon form av fakturering” får anses täcka in såväl sedvanlig fakturering som betalningslösningar från aktörer som t.ex. Klarna, Svea, Qliro eller liknande.
I bilagan till de föreslagna föreskrifterna STAFS 2022:X regleras de krav som en tillsatsanordning ska uppfylla. Enligt bilagan ska en tillsatsanordning framställa kvitto där det bl.a. framgår det eller de olika betalningssätt som använts (punkt 12.13). Det framgår vidare av punkt 13.18 att i en körpassrapport ska särredovisning ske av bland annat uppgifter enligt punkt 12.13. I konsekvensutredningens avsnitt 2.1.2.3 framgår att en uppdelning av olika betalningssätt är viktig då det underlättar Skatteverkets kontroll. Det framgår avslutningsvis av både avsnitt 2.1.2.3 samt 2.1.2.5 att de föreslagna reglerna ska utformas i linje med bokföringslagens krav.
Då begreppet betalningssätt saknar såväl definition som en tydlig beskrivning i de föreslagna föreskrifterna samt dess konsekvensutredning vill Skatteverket framföra följande.
Av konsekvensutredningen framgår att det grundläggande syftet med ett krav på särredovisning av olika betalningssätt är att underlätta Skatteverkets kontroll av taxibranschen. Skatteverket vill här särskilt framhålla att ett sådant krav inte bara underlättar, utan är en grundläggande förutsättning för att verket ska kunna genomföra effektiva skattekontroller inom taxibranschen. För att kunna möjliggöra detta är det alltså av stor vikt att uppgifter som läggs till grund för kontroll, om möjligt, är tydliga och konsekventa i sin utformning.
I det föregående avsnittet har vad som ska omfattas av här aktuella förslag till regler kommenterats, här kommenteras reglerna för hur de uppgifter som krävs skulle kunna utformas.
Inledningsvis bör påpekas att den nuvarande föreskriften, STAFS 2012:5, innehåller regler om på vilket sätt olika använda betalningssätt ska särredovisas. Av punkten 12 p) framgår att kontant erlagt belopp respektive belopp som registrerats för att dras från kundens konto ska särredovisas på kvitto/följesedel. Motsvarande gäller för körpassrapport enligt punkterna 13.17-18. Dessa regler avspeglas sedan bl.a. i 3 kap. 7 § Transportstyrelsens föreskrift 2013:41 (vilka taxameteruppgifter som ska överföras till en redovisningscentral) samt i
bilaga 1 till Transportstyrelsens föreskrifter 2016:47 (hur uppgifter som ska skickas från en redovisningscentral till Skatteverket ska utformas).
Om liknande ordning ska gälla även fortsättningsvis, där Swedacs föreskrifter om funktionskrav på taxameterutrustningen utgör grundläggande krav som utrustningen ska uppfylla, som sedan kan avspeglas i Transportstyrelsens föreskrifter om taxitrafik respektive redovisningscentraler behöver rimligtvis även den nu föreslagna STAFS 2022:X förses med motsvarande, fast uppdaterade, krav om särredovisning av betalningssätt. Avsikten torde vara att modernisera samt förtydliga hur en taxameterutrustning ska hantera de olika betalningssätt som förekommer på marknaden idag och om möjligt också imorgon.
Det är för Skatteverkets kontrollverksamhet av avgörande vikt att hur olika använda betalningssätt anges (särredovisas) också avspeglar faktiska förhållanden på ett tydligt och konsekvent sätt. Regelverket behöver samtidigt vara tillräckligt tydligt för att en likformighet i taxiföretagens användning av taxameterutrustningen kan uppnås. Här nedan redogörs därför Skatteverkets förslag på hur grunderna för en sådan uppdaterad reglering av hur särredovisning av betalningssätt skulle kunna se ut.
De betalningssätt som idag relativt enkelt kan kategoriseras, eftersom det redan är känt att de används, bör tydligt kunna regleras i föreskrifterna som sådana betalningssätt som ska särredovisas på angivet sätt. Exempel på sådana vanligt förekommande betalningssätt är kontant (sedlar och mynt m.fl.), kortbetalning (betal-, debet- och kreditkort), Swish samt fakturering (kreditgivning och olika former av fakturering). De här uppräknade betalningssätten kan utgöra en slags grundnivå som taxameterutrustningen ska stödja att särredovisa, som sedan kan kompletteras med möjlighet till ytterligare betalningssätt att särredovisa utifrån respektive taxiföretags behov. Detta korresponderar väl med den av Skatteverket föreslagna definitionen av ”betalningssätt”, som nödvändigtvis måste vara teknikneutral i sin utformning. En sådan ordning skulle tillgodose Skatteverkets behov av tydliga och konsekventa uppgifter om använda betalningssätt. Samtidigt har marknadens aktörer möjlighet till särredovisning utifrån det enskilda taxiföretagets val av accepterade betalningssätt.
Utan dylika tydliga krav i de föreslagna föreskrifterna riskerar det att bli en tolkningsfråga för marknadens aktörer att avgöra hur betalningssätt ska särredovisas. Det skulle i praktiken kunna medföra att ett hypotetiskt läge där samtliga accepterar i varje fall ovan nämnda fyra betalningssätt men där taxiförare A väljer att ”särredovisa” endast ett enda betalningssätt, taxiförare B särredovisar sedlar och mynt respektive elektroniska betalningar och taxiförare C särredovisar på en mycket högre detaljnivå där exempelvis betaltjänstleverantörens varumärke framgår. En sådan inkonsekvent ordning är inte önskvärd utifrån Skatteverkets perspektiv.
Det finns naturligtvis en viss risk i att föreskriva om vissa specifika betalningssätt, då den tekniska utvecklingen är mycket snabb och konsumentbeteenden kan förändras kraftigt på kort tid. Riskerna består primärt av att vissa föreskrivna betalningssätt kan tappa i popularitet vilket kan medföra att användningsfrekvensen minskar kraftigt och ersätts av andra nyare betalningssätt. Med den föreslagna ordningen ovan kan möjligheten att särredovisa ytterligare betalningssätt kompensera för dessa risker.
Enligt Skatteverkets uppfattning är fördelarna med en tydlig reglering av vad en särredovisning av olika betalningssätt innebär betydligt större än nackdelarna med vissa specifika, i delar, teknikbundna föreskrivna regler.
Skatteverket föreslår att Swedac i bilagan till STAFS 2022:X inför en minimireglering av på vilket sätt en särredovisning av olika betalningssätt ska gå till i en ny punkt. I en sådan reglering bör även möjligheten till framtida anpassningar med anledning av nya betalningssätt fastställas. Förslagsvis skulle en sådan punkt kunna placeras mellan punkterna 13 och 14 och ha följande lydelse:
”En tillsatsanordning ska vara så konstruerad att en särredovisning minst ska kunna göras av de betalningssätt som finns i 2 §. I en tillsatsanordning får dock;
a) en särredovisning av namngivna betalningssätt på ett mer specificerat men standardiserat sätt, samt
b) anpassningar till nya betalningssätt kunna göras.”
Skatteverket anser att ett förtydligande av hur en särredovisning av olika betalningssätt ska göras och vilka ytterligare möjligheter till anpassningar till nya betalningssätt som kan tillåtas kan med fördel ske i ett allmänt råd. Ett sådant allmänt råd kan komplettera STAFS 2022:X, på liknande sätt som sker vad gäller 5 § eller i ett separat allmänt råd.
Av 3-4 §§ i STAFS 2022:X framgår att de krav som ställs på en tillsatsanordning och en tillverkare av sådan utrustning specificeras i bilagan. Av den till föreskrifterna tillhörande bilagan punkt 12 ska en tillsatsanordning framställa kvitto där det bl.a. framgår det eller de olika betalningssätt som använts (12.13). I konsekvensutredningens avsnitt 2.1.2.3 framgår att en uppdelning av olika betalningssätt är viktig då det underlättar Skatteverkets kontroll. En förutsättning för att de nu föreslagna funktionskraven på den tekniska utrustningen ska få avsedd effekt ur Skatteverkets kontrollperspektiv är att Transportstyrelsen i sina föreskrifter reglerar en skyldighet för den som ska använda den tekniska utrustningen att särredovisa de olika betalningssätt som använts.
Skatteverket tillstyrker att det föreslagna funktionskravet införs, med beaktande av vad som ovan anförts, men vill samtidigt också framföra följande.
Swedac bör uppmärksamma Transportstyrelsen på att det i deras föreskrifter (t.ex. TSFS 2013:41) saknas en skyldighet för en taxiförare att vid användning av en taxameterutrustning att särredovisa de olika betalningssätt som använts under ett köruppdrag och som den tekniska utrustningen ger möjlighet till. Om Transportstyrelsen inte beslutar om nämnda skyldighet för användarna av tillsatsanordningar så blir de föreslagna tekniska funktionskraven på dessa i princip meningslösa utifrån Skatteverkets kontrollperspektiv.
Av de föreslagna övergångsbestämmelsernas punkt 1-2 och 4 till STAFS 2022:X framgår bl.a. när de nya föreskrifterna ska träda i kraft (1 augusti 2022) och att STAFS 2012:5 upphävs genom de föreslagna föreskrifterna STAFS 2022:X (punkt 2). Skatteverket tolkar punkt 1-2 som att ikraftträdandetidpunkten för STAFS 2022:X och upphävandetidpunkten för STAFS 2012:5 är densamma.
Det är mot bakgrund av ovanstående som punkt 4 i de föreslagna övergångsbestämmelserna skapar viss osäkerhet trots det som står i konsekvensutredningen på s. 12, avsnitt 8. Det regleras i övergångsbestämmelsens punkt 4 att:
”Den gamla författningen får fortsätta att tillämpas om ansökan om typkontroll har kommit in till certifieringsorganet före den 1 augusti 2023.”
Skatteverket ifrågasätter inte tillämpligheten av övergångsbestämmelsens punkt 4. Skatteverket funderar dock på den författningsenliga grunden för en fortsatt tillämpning av STAFS 2012:5 t.o.m. den 31 juli 2023 då nämnda föreskrift föreslås upphävas redan den 1 augusti 2022? Det torde vara ovanligt att en föreskrift som har upphävts ska tillämpas efter upphävandetidpunkten.
4 §
I rubriken till 4 § STAFS 2022:X står följande:
”Krav för tillverkare av tillsatsanordningar”
Skatteverket föreslår att rubriken ändras på följande vis:
"Krav på tillverkare av tillsatsanordningar".
I de föreslagna övergångsbestämmelserna punkt 1 till STAFS 2022:X står följande:
”Denna författning träder i kraft den 1 augusti 2022.”
Skatteverket föreslår att lydelsen på övergångsbestämmelse punkt 1 ändras på följande vis:
”Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 augusti 2022.”
Skatteverket föreslår vidare att motsvarande anpassningar sker i de övriga punkterna i de föreslagna övergångsbestämmelserna så att ordet ”författning” ersätts med ordet ”föreskrift”.
Punkt 10
I bilagans punkt 10 förefaller första och andra stycket skrivits ihop. Det andra stycket inleds på följande vis:
"Första stycket gäller inte...".
1 §
Skatteverket ställer sig frågande till om den andra meningen i 1 § STAFS 2022:Y ”De tekniska kraven omfattar inte krav på distanssignalgeneratorer.” verkligen behövs då den anger vad som inte omfattas av de föreslagna föreskrifterna.
Det är i nuläget inte möjligt att avgöra vilka effekter de av Swedac här föreslagna ändringarna kommer att medföra för Skatteverket när det gäller kostnader för it-utveckling. För att kunna bedöma det krävs först kunskap om vilka följdändringar som blir aktuella i bl.a. Transportstyrelsens föreskrifter om redovisningscentraler för taxi. Det kan dock, upplysningsvis, konstateras att det med säkerhet kommer att medföra viss nödvändig teknisk utveckling hos Skatteverket framöver.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.