Datum: 2016-04-25
131 73633-16/112
Finansdepartementet
103 33 Stockholm
Fi2016/00300/B
Skatteverket tillstyrker förslagen.
Skatteverket lämnar dock vissa synpunkter på förslagen. Synpunkterna gäller förslag till ändringar, förtydliganden m.m.
I den föreslagna lagen definieras ”verklig huvudman” i 1 kap. 6 § 6. För en juridisk person kan det finnas flera verkliga huvudmän. För att detta på ett tydligare sätt ska framgå av definitionen kan 1 kap. 6 § 6 justeras på följande sätt.
”[…] En fysisk person som, ensam eller tillsammans med annan, ytterst äger […]”
Motsvarande definition återfinns i den föreslagna lagen om registrering i syfte att förebygga penningtvätt och finansiering av terrorism (1 kap. 3 § första stycket). I sistnämnda lag finns i 1 kap. 4-10 §§ ett antal hjälpregler som ska tillämpas vid bedömningen av vem som ytterst äger eller kontrollerar en juridisk person eller en trust.
I författningskommentaren till 1 kap. 6 § 6 hänvisas till ovan nämnda hjälpregler. Enligt Skatteverket kan det finnas anledning att överväga om en hänvisning till hjälpreglerna, i förtydligande syfte, ska tas in i 1 kap. 6 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Detta skulle kunna ske genom ett andra stycke i paragrafen.
”I 1 kap. 4-9 §§ lagen (2017:000) om registrering i syfte att förebygga penningtvätt och finansiering av terrorism anges när en fysisk person ska antas vara en verklig huvudman för en juridisk person. I 1 kap. 10 § den lagen definieras den verkliga huvudmannen i truster som bildats med stöd av utländsk rätt”
Även i denna lag kan definitionen av ”verklig huvudman” i 1 kap. 3 § första stycket justeras så att det på ett tydligare sätt framgår att det för en juridisk person kan finnas flera verkliga huvudmän (se ovan).
Med stöd av ett antal hjälpregler ska det under vissa förutsättningar antas att en fysisk person är verklig huvudman, dvs. den som ytterst äger eller kontrollerar en juridisk person. Det kommer inte att bli ovanligt att antalet hjälpregler innebär att flera, och ibland en stor mängd, fysiska personer ska antas (presumeras) utgöra verkliga huvudmän, detta trots att kanske endast en av dem är att bedöma som verklig huvudman. Finns det allt för många hjälpregler, av vilka vissa inte heller är helt enkla att ta till sig, föreligger en risk för att dessa regler överskuggar den egentliga frågan, nämligen vem det är som ytterst äger eller kontrollerar en juridisk person.
För att ett register som det nu föreslagna ska få avsedd verkan krävs att innehållet är tillförlitligt och att de som är skyldiga att registrera sig också gör detta. Eftersom registrets omfattning och tillförlitlighet så gott som uteslutande är beroende av respektive juridiska persons egen aktivitet är det enligt Skatteverkets mening angeläget att storleken på sanktionsavgifterna är så kännbara att syftet med registret säkerställs.
Enligt förslaget ska Bolagsverket, utom när det sker med stöd av personuppgiftslagen, inte kunna rätta en uppgift i registret även om det framstår som uppenbart att uppgiften är felaktig. Det är först efter att en polisanmälan har gjorts och Polismyndigheten därefter funnit att uppgiften är felaktig som en rättelse kan göras. En sådan lösning kommer att innebära att uppenbart felaktiga uppgifter inte kommer att rättas och den minskar också tillförlitligheten och tilltron till registret. Enligt Skatteverkets mening är det därför viktigt att Bolagsverket ges en möjlighet att korrigera uppgifter som uppenbart inte är korrekta, detta oberoende av om en polisanmälan gjorts.
Inom Skatteverket finns en brottsutredande verksamhet som på uppdrag av åklagare kan utreda t.ex. penningtvättsbrott. Av betänkandet framgår att Skatteverket i denna sin egenskap utgör en ”behörig myndighet” som ska ha en priviligierad rätt att ta del av uppgifter i registret och även begära ut underlag från en juridisk person. Uppgifter om en juridisk persons verkliga huvudman kan också vara av stort intresse inom ramen för Skatteverkets beskattningsverksamhet. Det innebär att Skatteverket anser att det är angeläget att innehållet i registret får användas som ett led i att bestämma en riktig beskattning. Även om Skatteverket i dessa fall endast utreder frågan om beskattning kan det som framkommit under en skatteutredning innebära att en anmälan om brott görs för t.ex. skattebrott eller penningtvättsbrott. I denna del kan det också framhållas att det i det fjärde penningtvättsdirektivet särskilt erinras om att skattebrott ingår i direktivets breda definition av brottslig handling (punkten 11). Med denna bakgrund anser Skatteverket att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör klargöras i vilken mån Skatteverket kan få del av uppgifter i registret när syftet med informationsinhämtningen är att utreda en beskattningsfråga.
Det föreslås ändringar i ett antal lagar där hänvisning för närvarande finns till lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Motsvarande ändring bör även göras i följande lagar (inom parantes anges de paragrafer som berörs).
I 2 kap. 18 § IDKL och 2 kap. 18 § IDKAL definieras vad som avses med en ”person med bestämmande inflytande”. I paragraferna hänvisas till rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder, dvs. rekommendation nr. 10 utfärdad av Financial Action Task Force, FATF.
Definitionen av ”verklig huvudman” i det fjärde penningtvättsdirektivet är en återspegling av vad som framgår av rekommendationen från FATF. Vidare är den nu föreslagna definitionen i 1 kap. 6 § 6 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism en återspegling av direktivet. Mot bakgrund härav kan det finnas anledning att överväga om hänvisningarna till rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder i 2 kap. 18 § IDKL respektive IDKAL skulle kunna ersättas med hänvisningar till 1 kap. 6 § 6 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Av betänkandet framgår att den föreslagna samordningsfunktionen kommer att ha en viktig roll i arbetet med att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Den uppdragsbeskrivning som anges ger vid handen att funktionen kommer att ansvara för en stor mängd arbetsuppgifter.
I betänkandet föreslås att de deltagande myndigheternas medverkan vid möten och i arbetsgrupper m.m. ska finansieras från myndigheternas ordinarie anslag. Vidare föreslås att den öronmärkta anslagsposten för gemensamma projekt, i vart fall initialt, delvis ska finansieras inom ramen för de deltagande myndigheternas givna budgetramar.
Enligt Skatteverkets mening är det i dagsläget inte möjligt att närmare förutse hur stora resurser som verket årligen kommer att behöva avsätta för att fullgöra sitt deltagande i samordningsfunktionen. Detta innebär att det i nuläget är svårt för Skatteverket att bedöma om kostnaderna för deltagandet enbart bör finansieras inom ramen för ordinarie anslag.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.