Datum: 2016-05-30
131-133663-16/112
Finansdepartementet
103 33 Stockholm
Skatteverket har inget att erinra mot förslaget till ändringar i lagen (1999:673) om skatt på avfall, LSA, och skatteförfarandelagen (2011:1244). Skatteverket anser att förslaget medför vissa kontroll- och tillämpningsfrågor som bör övervägas vidare i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Detsamma gäller förslagets lagtekniska konstruktion.
Tillämpningsregler
Olika begrepp behöver förtydligas ytterligare för att underlätta bedömningen av återbetalningsrätten. Förslaget bygger på att avfall flyttas från ett område som tidigare var en skattepliktig avfallsanläggning enligt 1 § första stycket LSA eller annan anläggning enligt andra stycket samma paragraf. Hur detta område ska avgränsas framgår inte och det kan vara särskilt svårt att bestämma för nedlagda anläggningar. Av rapporten framgår att begreppet har valts just för svårigheterna att definiera berört område, men att ingen skillnad mot i dag är avsedd. Om möjligt bör dock begreppet utredas ytterligare.
Förslaget innehåller även krav på att avfallet ska föras till en skattepliktig avfallsanläggning eller en plats där avfallet förbränns eller behandlas för materialåtervinning. Även dessa begrepp behöver förtydligas. Exempelvis bör det framgå av t.ex. författningskommentaren om tidigare deponerat avfall som återanvändas för anläggningsändamål omfattas samt om ”behandling” avser ”allt” eller endast vissa typer av material eller återvinning för vissa syften.
Av den föreslagna lagtexten följer att den som var skattskyldig enligt 7 § LSA vid den tidpunkt då området upphörde att vara en sådan anläggning som avses i 1 § samma lag har rätt till återbetalning. Det kan dock vara av värde att ytterligare förtydliga i t.ex. brödtexten vem som har rätt till återbetalning om den nedlagda anläggningen överlåtits eller den återbetalningsberättigade av andra skäl inte längre har rådighet över den nedlagda avfallsanläggningen (jfr vad som sägs om konkurssituationen i remissen, s. 53).
Kontrollfrågor
Särskilda svårigheter är förenade med att sökanden ska visa vilken skatt som har betalats tidi-gare för vilken mängd avfall. Detta betyder t.ex. att sökanden ska visa med vilka skattesatser skatten har tagits ut och att det inte är fråga om avfall som deponerats före LSA:s ikraftträdande. Även om samma slags svårigheter förekommer i dag vid avdrag ökar svårigheterna åtminstone delvis när det gäller nedlagda avfallsanläggningar. Skälet till det är att sannolikheten minskar för att det finns relevant underlag för ansökningarna ju längre tiden går. Dokumentationsskyldigheten enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), liksom skyldigheten att spara räkenskapsinformation enligt bokföringslagen (1999:1078), är tidsbegränsad samtidigt som återbetalningsansökningar kan avse skatt på avfall som deponerats mer än sju år före ansökningstidpunkten.
Redan idag finns svårigheter att göra beräkningar av skatten. Förslagen förändrar inte att det finns svårigheter med att göra mer precisa beräkningar av hur stor skatt (netto efter avdrag) som totalt betalats för hela mängden avfall som deponerats på hela anläggningen eller vilken mängd som inte beskattats. Liknande problem uppkommer om den skattskyldige är verksamhetsutövare för flera anläggningar samt endast redovisar skatten samlat för dessa (krävs att invägningsprotokoll för avfallet m.m. bevaras). Det minskar återbetalningssystemets effektivitet att det i praktiken kommer att vila på att enskilda frivilligt och med framförhållning över längre tidsrymder bevarar relevant material för att eventuella framtida återbetalningsansökningar ska kunna göras framgångsrikt.
Skatteverkets kontrollmöjligheter är redan idag begränsade när det gäller rätten till avdrag. Motsvarande gäller för de föreslagna förändringarna. Det kan inte heller uteslutas att ovan redovisade förhållanden utnyttjas för medvetet skatteundandragande.
I remissen (s. 55) anges att återbetalningsförfarandet endast är ett annat administrativt förfarande för att uppnå samma resultat som avdragsbestämmelsen. Rekvisiten för återbetalning i den föreslagna 12 § är emellertid i flera avseenden andra än de som gäller för avdrag. Enligt Skatteverkets mening är det ändamålsenligt att det råder överensstämmelse mellan rätten till avdrag och återbetalning.
Det föreslagna tredje stycket bör utgå eftersom återbetalningsrätten enbart ska avse beskattat avfall från nedlagda avfallsanläggningar och att konkurrens mellan avdrags- och återbetalningsrätten därmed inte uppkommer.
Kostnaderna av engångskaraktär beräknas till 310 000 kronor för utveckling av ett förenklat IT-stöd och till 50 000 kronor för framställande av blanketter och informationsmaterial. De årliga kostnaderna uppskattas till 120 000 kronor för förvaltning av IT-stödet. För att nödvändiga förberedelser ska kunna genomföras bör förslaget justeras på så sätt att ändringen inte träder ikraft tidigare än sex månader efter riksdagens beslut om lagändringen.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.