Datum: 2016-03-30
131 118764-16/112
Finansdepartementet
103 33 Stockholm
Fi2016/00836/S2
Skatteverket avstyrker förslaget att behålla en lägre skattenivå för förbrukning av el i kommuner uppräknade i 11 kap. 4 § lagen (1994:1776) om skatt på energi (stödområdet) i form av en avdragsrätt.
Om förslaget ändå genomförs anser Skatteverket att vissa förtydliganden måste göras, se avsnitt 4.
Skatteverket föreslår att en beloppsgräns på 12 000 kronor per kalenderår ska gälla för återbetalning av energiskatt på el som förbrukas i jordbruk-, skogsbruk- och vattenbruk.
Skatteverket tillstyrker förslaget att ansökan om återbetalning ska lämnas elektroniskt.
Skatteverket bedömer att förslagen medför engångskostnader som beräknas uppgå till ca 0,6 miljoner kronor avseende utveckling av blanketter, webb och övriga informationsinsatser. Engångskostnader avseende IT-utveckling uppgår till ca 1,2 miljoner kronor. Summa engångskostnader ca 1,8 miljoner kronor.
Skatteverket bedömer att förslagen medför löpande kostnader avseende administration av inkommande deklarationer och kontroller vilka beräknas uppgå till ca 4,0 miljoner kronor per år. Löpande kostnader avseende IT beräknas uppgå till ca 0,5 miljoner kronor per år. Summa löpande kostnader ca 4,5 miljoner kronor.
Skatteverket bedömer att fördelarna med skattebefrielse på elskatteområdet avseende el som förbrukas i kommuner uppräknade i 11 kap. 4 § lagen (1994:1776) om skatt på energi (stödområdet) inte uppväger nackdelarna av den ökade administrativa börda som följer av förpliktelser enligt Europeiska kommissionens gruppundantagsförordningar inom statsstödsområdet vid sådan skattebefrielse. Den komplexitet och administration som följer av de föreslagna, och av EU-rätten föranledda, ändringarna av lagen om skatt på energi ligger enligt Skatteverkets uppfattning nära gränsen för det hanterbara, i synnerhet för elleverantörerna.
Den föreslagna ordningen kan även ifrågasättas ur rättssäkerhetssynpunkt. Den som yrkar skattebefrielse i form av avdrag riskerar bl.a. sanktioner i form av skattetillägg vid brister som rör annan persons ekonomiska förhållanden.
Skatteverket anser vidare att frågan om fördelning mellan regionala områden lämpligen bör lösas på annat sätt än i energiskattelagstiftningen, eftersom det leder till en administrativt komplicerad modell.
Mot den bakgrunden avstyrker Skatteverket förslaget att behålla en lägre skattenivå för förbrukning av el i stödområdet.
Den administrativa bördan för företagen och Skatteverket bör i mesta möjliga mån begränsas. Detta kan ske genom att beloppsgränsen för återbetalning av energiskatt på el som förbrukas i jordbruk-, skogsbruk- och vattenbruk höjs. Skatteverket föreslår en beloppsgräns på 12 000 kronor per kalenderår.
Skatteverkets kontrollmöjlighet begränsas till att i efterhand kontrollera om elleverantören gjort avdrag för elförbrukning som inte uppfyller kraven i den föreslagna bestämmelsen. Om det vid en sådan kontroll skulle visa sig att elleverantören gjort avdrag för elförbrukning hänförlig till en stödmottagare som inte uppfyller kraven ska det otillåtna stödet återkrävas. Ett sådant återkrav, vilket även kan komma att omfattas av skattetillägg, kan av den enskilde upplevas som en synnerligen ingripande åtgärd eftersom stödmottagaren är ett annat subjekt än det subjekt som yrkat avdraget. Mot denna bakgrund anser Skatteverket att det av förslaget tydligt måste framgå att lagstiftarens avsikt är att Skatteverket ska rikta ett återkrav mot elleverantören och inte mot stödmottagaren.
Av förslaget framgår inte vid vilken tidpunkt stödet har lämnats. Utan sådan reglering framgår det inte vid vilken tidpunkt bedömning ska göras av om en stödmottagare är ett företag utan rätt till statligt stöd. Det är heller inte möjligt att bedöma om nedsättningen överstiger 50 000 euro respektive 15 000 euro per kalenderår varvid uppgifter om stödmottagare ska lämnas till Skatteverket. Skatteverket anser att tidpunkten för när statligt stöd lämnas måste regleras.
Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att om el ospecificerad ingår i hyran utgör tillhandahållandet av el ett osjälvständigt och naturligt moment i upplåtelsen och elen bör inte anses levererad till hyresgästerna (HFD 2012 ref. 26). Om elen inte levererats till hyresgästen bör utgångspunkten enligt Skatteverkets uppfattning vara att det ur energiskattesynpunkt är fastighetsägaren som förbrukar elen.
Det måste tydliggöras om det är lagstiftarens uppfattning att det i dessa fall är fastighetsägaren som förbrukar elen och därmed är stödmottagare. Om fastighetsägaren ska anses förbruka elen måste det även tydliggöras om elen ska anses ha förbrukats för sådant ändamål som anges i den föreslagna lydelsen av 11 kap. 9 § första stycket 10 a−d i de fall hyresgästen bedriver sådan verksamhet.
Enligt övergångsbestämmelserna gäller äldre bestämmelser fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Enligt Skatteverkets uppfattning måste det anges vad som är avgörande för om äldre eller nya bestämmelser ska tillämpas. Utan reglering finns det flera olika förhållanden som kan utgöra utgångspunkt för vilka regler som ska tillämpas. Avgörande skulle kunna vara tidpunkt för elförbrukningen. Men det skulle även kunna vara tidpunkt för medgivande av avdrag eller återbetalning eller någon annan tidpunkt.
I promemorian anges att det bedöms lämpligt att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer utfärdar verkställighetsföreskrifter till förtydligande av de uppgifter som ska lämnas till Europeiska kommissionen. Skatteverket tillstyrker att så sker, men anser att sådana föreskrifter bör meddelas i form av förordning och inte i form av myndighetsföreskrifter.
Skatteverket bedömer att förslagen medför engångskostnader som beräknas uppgå till ca 0,6 miljoner kronor avseende utveckling av blanketter, webb och övriga informationsinsatser. Engångskostnader avseende IT-utveckling uppgår till ca 1,2 miljoner kronor. Summa engångskostnader ca 1,8 miljoner kronor.
Skatteverket bedömer att förslagen medför löpande kostnader avseende administration av inkommande deklarationer och kontroller vilka beräknas uppgå till ca 4,0 miljoner kronor per år. Löpande kostnader avseende IT beräknas uppgå till ca 0,5 miljoner kronor per år. Summa löpande kostnader ca 4,5 miljoner kronor.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.