Dnr. 4857-99/110
14 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt (SFL) reglerar värderingen av aktier m.m. som inte är marknadsnoterade.
Av 14 § första stycket första meningen SFL framgår att vid värderingen beaktas tillgångar och skulder i bolaget i den omfattning som skulle ha gällt om de innehafts direkt av delägaren, om inte annat följer av andra stycket eller 13 § SFL. I andra stycket och i 13 § regleras de fall då något aktieslag är eller har varit inregistrerat vid börs eller på annat sätt marknadsnoterat. I specialmotiveringen till 14 § SFL (prop. 1996/97:117 s. 91) anges bl.a. att om kapitalförvaltning bedrivs skall aktier och andelar värderas genom att de olika tillgångarna i verksamheten beaktas enligt övriga paragrafer. Vidare anges att beaktandet sker genom tillämpning av reglerna för skatteplikt och värdering av dessa tillgångar. Uttalandet i propositionen uppfattas av RSV så att vid värderingen av tillgångarna och skulderna tillämpas de allmänna regler för skatteplikt och värdering som finns i SFL.
Vad som skall medräknas i värderingen framgår däremot av 14 § första stycket andra meningen SFL. Om tillgången eller skulden ingår i sådan näringsverksamhet som avses i 21 § kommunalskattelagen (1928:370) (KL) hos den juridiska personen anses detsamma gälla för delägaren. I specialmotiveringen till 14 § SFL (prop. 1996/97:117 s. 91) anges i detta avseende bl.a. att avgränsningen av vilka tillgångar och skulder som ingår i näringsverksamheten dock görs utifrån den juridiska personens synvinkel. Enligt RSV:s uppfattning innebär detta att all verksamhet som i sig uppfyller rörelsekriterierna i 21 § KL (d.v.s. varaktighet, självständighet och vinstsyfte) betraktas som sådan näringsverksamhet som är undantagen från förmögenhetsbeskattning. Utöver rörelse undantas även jordbruk och fastighetsförvaltning.
Mot bakgrund av ovanstående anser RSV att bolag som bedriver handel med värdepapper i sådan omfattning (avseende omsättning och transaktioner) att handeln i sig uppfyller rörelsekriterierna, skall behandlas som näringsverksamhet och därmed undantas från förmögenhetsbeskattning. Hur stor omsättning och hur många transaktioner som krävs i varje enskilt fall torde få avgöras med utgångspunkt i de rättsfall som finns, bl.a. RÅ 1988 ref. 45, där regeringsrådet Björne utvecklar Regeringsrättens uppfattning och där även rättsfalls- och litteraturhänvisning finns. Se även RÅ 1997 ref. 5, där fråga var om ränteterminer skulle beskattas enligt rörelsereglerna eller reavinstreglerna.
En särskild fråga är hur man skall betrakta t.ex. O- och OTC-listade aktier i bolaget. Av den allmänna motiveringen framgår att dessa anses som arbetande kapital och av det skälet inte är skattepliktiga (prop. 1996/97:117 s. 54). Genom att tillgångar och skulder i bolaget, enligt ovan, beaktas i den omfattning som skulle ha gällt om de innehafts direkt av delägaren, bör följa att sådana aktier inte skall medräknas vid värderingen enligt 14 § SFL oavsett om dessa från bolagets synvinkel bedöms som arbetande kapital eller kapitalförvaltning i bolaget.
Slutligen rymmer 14 § första stycket SFL ett undantag från regeln att bedömningen skall göras på bolagsnivå. Tillgång som vid ett direkt innehav skulle utgöra privatbostad skall nämligen inte anses ingå i näringsverksamheten. Detsamma gäller för skuld hänförlig till privatbostaden.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.