Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets yttranden

Promemorian Nya faktureringsregler vad gäller mervärdesskatt

Datum: 2011-10-24

Dnr/målnr/löpnr:
131 592117-11/112
(Fi2011/3586)

Finansdepartementet
103 33 Stockholm

1 Sammanfattning

Skatteverket är positivt till att promemorians förslag genomförs men har vissa förslag till förändringar och förtydligande. Skatteverket föreslår att

- definitionen av elektronisk faktura även knyts till mervärdesskattedirektivets regler om fakturainnehåll,
- definitionen av faktura även knyts till mervärdesskattedirektivets regler om fakturainnehåll,
- jurisdiktionsreglernas räckvidd begränsas så att de inte omfattar bestämmelsen i 11 kap. 13 § ML,
- bestämmelsen om överföring av flera elektroniska fakturor förtydligas så att den även gäller fakturor som ställs till köparens förfogande,
- bestämmelsen om förenklad faktura förtydligas så att det framgår att hänvisningen till den ursprungliga fakturan ska vara specifik och otvetydig,
- bestämmelsen om kreditnota förtydligas så att det framgår att hänvisningen till den ursprungliga fakturan ska vara specifik och otvetydig,
- bestämmelsen om kreditnota ändras så att den inte ger utrymme till ytterligare en typ av faktura.

2 Skatteverkets synpunkter

2.1 Definition av elektronisk faktura

Skatteverket är positivt till att det införs en definition av en elektronisk faktura. Ett förslag på justering av lydelsen lämnas dock nedan, eftersom bestämmelsen synes ha fått ett snävare tillämpningsområde än som varit avsikten. Skatteverket lämnar dessutom ett förslag på justering av lydelsen av definitionen av faktura i 1 kap. 17 §.
 
Definition av elektronisk faktura
 
I den föreslagna definitionen av elektronisk faktura i 1 kap.17 a § ML anges att den bl.a. måste innehålla information som krävs enligt 11 kap. ML. En sådan anknytning till ML:s regler om fakturainnehåll kan på grund av de i promemorian föreslagna jurisdiktionsreglerna för fakturering försvåra tillämpningen av ML:s övriga regler. Genom de i promemorian föreslagna jurisdiktionsreglerna klargörs vilket EU-lands faktureringsregler som ska tillämpas när en faktura utfärdas. Den föreslagna definitionen i 1 kap. 17 a § ML innebär att en elektronisk faktura som är utfärdad enligt ett annat EU-lands faktureringsregler riskerar att inte utgöra en faktura här i landet. En faktura är en i mervärdesskattesammanhang viktig handling. För att en beskattningsbar person t.ex. ska kunna utöva sin rätt till avdrag eller återbetalning måste han inneha en faktura. Om en faktura definieras såsom föreslås i promemorian kan innehavaren av en faktura som är utfärdad enligt ett annat EU-lands regler få svårt att styrka sitt avdrag enligt kraven i ML. För att undvika ovan nämnda konsekvenser bör bestämmelsen ändras så att den även knyter an till relevanta artiklar i mervärdesskattedirektivet. En möjlig lösning är att bestämmelsen kompletteras med följande:

"Med elektronisk faktura avses också en faktura som innehåller den information som krävs enligt tillämpning av artiklarna 226 och 226b i rådets direktiv 2006/112/EG i ett annat EU-land i det fall reglerna i det landet ska tillämpas".
 
Definition av faktura
 
Motsvarande konsekvenser kan också uppkomma när det gäller den i 1 kap. 17 § ML angivna definitionen av en faktura. Även denna bestämmelse bör därför ändras så att den även knyter an till tillämpliga artiklar i mervärdesskattedirektivet. En möjlig lösning är att bestämmelsen kompletteras med följande:

"Med faktura avses också dokument eller meddelande i pappersform eller i elektronisk form som uppfyller villkoren för fakturor enligt tillämpningen av artiklarna 226 och 226b i rådets direktiv 2006/112/EG i ett annat EU‑land i det fall reglerna i det landet ska tillämpas".

 

2.2 Jurisdiktionsreglerna

Skatteverket är positivt till att det införs bestämmelser som anger vilket EU‑lands regler om fakturering som ska tillämpas. Ett förslag på justering av bestämmelsernas räckvidd lämnas dock nedan.

I de föreslagna bestämmelserna i 11 kap. 5 a— 5 c §§ ML anges i respektive paragrafs första stycke att även 11 kap. 13 § ML ska omfattas av jurisdiktionsreglerna för fakturering. Genom den i 13 § föreslagna bestämmelsen införs vissa säkerhetskrav som ska uppfyllas från utfärdandet och under fakturans hela lagringstid. Bestämmelsen har därmed snarare karaktär av en lagringsregel. Den bör därför i likhet med övriga lagringsregler följa etableringslandets regler i stället för att styras av jurisdiktionsreglerna för fakturering.

Bestämmelsen i 13 § gäller dessutom inte bara sådana fakturor som en beskattningsbar person utfärdar utan också sådana som han mottar. De föreslagna jurisdiktionsbestämmelserna syftar till att förenkla för den som ska utfärda en faktura genom att klargöra vilket EU-lands regler om fakturering som ska tillämpas. Det är vid utfärdandet som ett antal frågor aktualiseras, t.ex. vilka uppgifter en faktura ska innehålla. Svaret på de frågor som uppkommer i samband med utfärdandet av en faktura kan variera beroende på vilket EU‑lands regler som ska tillämpas. Jurisdiktionsbestämmelserna bör därför begränsas så att de endast omfattar sådana frågor som kan uppkomma i samband med utfärdandet av en faktura, dvs. i samband med faktureringen. I mervärdesskattedirektivets jurisdiktionsregel används också begreppet "fakturering". Skatteverket anser därför att jurisdiktionsreglernas räckvidd ska begränsas så att de inte omfattar 11 kap. 13 § ML.

2.3 Överföring av flera elektroniska fakturor

Skatteverket är positivt till den föreslagna justeringen av bestämmelsen om överföring av flera elektroniska fakturor. Ett förslag på justering lämnas dock nedan, eftersom bestämmelsen inte synes överensstämma med motsvarande bestämmelse i mervärdesskattedirektivet.

Bestämmelsen i 11 kap. 7 § andra stycket ML omfattar endast de fall då flera fakturor överförs. Denna bestämmelse motsvaras av artikel 236 i mervärdesskattedirektivet. Direktivets bestämmelse omfattar inte bara överföringsfallen utan även de fall då elektroniska fakturor ställs till förfogande. Det torde åtminstone för närvarande vara vanligast att elektroniska fakturor översänds på elektronisk väg till mottagaren, men det förekommer också andra metoder. Säljaren kan t.ex. placera fakturan på en säker webbplats eller webbportal. Köparen förses med ett användarnamn och kan själv hämta fakturan på den anvisade webbplatsen eller webbportalen. I de här fallen kan fakturan inte anses vara översänd till köparen, den har däremot ställts till hans förfogande. Mot bakgrund av den tekniska utvecklingen på området anser Skatteverket att bestämmelsen i ML bör kompletteras så att den även gäller de fall då elektroniska fakturor ställs till köparens förfogande. En möjlig lösning är att bestämmelsen ges följande lydelse:

"Då flera elektroniska fakturor överförs samlat till samma mottagare eller ställs till hans förfogande behöver gemensamma uppgifter endast anges en gång under förutsättning att alla uppgifter är åtkomliga för varje faktura".

2.4 Förenklad faktura

Beloppsgräns
 
Skatteverket är mycket positivt till den i 11 kap. 9 § ML föreslagna beloppsgränsen om 2 000 kr för att få utfärda en förenklad faktura. En förenklad faktura behöver endast innehålla ett mycket begränsat antal uppgifter. Den omständigheten att t.ex. uppgift om vem som är köpare inte behöver anges på en sådan faktura försvårar avsevärt Skatteverkets möjlighet att kontrollera att det är fråga om ett förvärv för den skattskyldiges verksamhet. Vid bestämmandet av beloppsgränsen måste självfallet en avvägning göras mellan behovet av förenkling och behovet av underlag för kontroll. Den föreslagna beloppsgränsen framstår enligt Skatteverkets mening som väl avvägd. Ett högre belopp bör inte införas, eftersom det ökar möjligheterna för fusk.

Kreditnota i form av förenklad faktura

I övrigt föreslår Skatteverket ett förtydligande i tredje stycket 5, eftersom den där föreslagna bestämmelsen inte synes överensstämma med motsvarande bestämmelse i mervärdesskattedirektivet.

I det fall en förenklad faktura är en kreditfaktura ska den enligt den föreslagna punkten 5 innehålla en hänvisning till den ursprungliga fakturan. En sådan hänvisning ska enligt motsvarande bestämmelse i mervärdesskattedirektivet vara specifik och otvetydig. Det är således inte tillräckligt med enbart en hänvisning, utan denna måste vara specifik och otvetydig. Detta krav har tillkommit för att förhindra att kreditfakturan uppfattas som en från ursprungsfakturan fristående faktura, vilket skulle kunna göra det möjligt för förvärvaren att utverka avdragsrätt för båda fakturorna. Skatteverket anser därför att bestämmelsen bör förtydligas i detta hänseende. En möjlig lösning är att bestämmelsen ges följande lydelse:

"5. när första stycket 3 är tillämpligt, en specifik och otvetydig hänvisning till den ursprungliga fakturan samt de specifika uppgifter som ändras".

2.5 Kreditnota

Promemorian innehåller inget förslag avseende bestämmelsen om kreditnota i 11 kap. 10 § ML. Skatteverket lämnar nedan två förslag på ändringar av den bestämmelsen, eftersom den inte synes överensstämma med motsvarande bestämmelse i mervärdesskattedirektivet.

Hänvisning till den ursprungliga fakturan

I 11 kap. 10 § första stycket ML anges att en kreditnota ska innehålla en särskild och otvetydig ändring av och hänvisning till den ursprungliga fakturan. Enligt motsvarande bestämmelse i mervärdesskattedirektivet (artikel 219) är det i stället hänvisningen som ska vara specifik och otvetydig. Det är således inte tillräckligt med enbart en hänvisning, utan denna måste vara specifik och otvetydig. Detta krav har tillkommit för att förhindra att kreditfakturan uppfattas som en från ursprungsfakturan fristående faktura, vilket skulle kunna göra det möjligt för förvärvaren att utverka avdragsrätt för båda fakturorna. Skatteverket anser därför att hänvisningen bör förtydligas i detta hänseende. En möjlig lösning är att första stycket ges följande lydelse:

"Om säljaren lämnar sådan nedsättning av priset som avses i 7 kap. 6 § första stycket 1 eller 3 och förutsättningarna i 7 kap. 6 § andra stycket inte föreligger, ska han utfärda en handling eller ett meddelande med ändring av den ursprungliga fakturan och med en särskild och otvetydig hänvisning till den ursprungliga fakturan (kreditnota). Detta gäller även vid sådan nedsättning av priset som avses i 7 kap. 6 § första stycket 2 om nedsättningen inte framgår av tidigare upprättad faktura".

Likställighet

De nya faktureringsreglerna i mervärdesskattedirektivet innebär att det fortsättningsvis bara ska finnas två typer av fakturor; fullständig faktura respektive förenklad faktura. En kreditfaktura får i de flesta fall utfärdas i form av en förenklad faktura. Detta innebär att det i en kreditfaktura måste anges åtminstone de uppgifter som en förenklad faktura ska innehålla. I 11 kap. 10 § ML anges i andra stycket att en kreditnota ska likställas med faktura om den utöver den ändring som gjorts innehåller uppgifter om ändringen av skatten och i förekommande fall att köparen är skyldig att betala mervärdesskatten. Detta synes innebära att en kreditnota kan innehålla betydligt färre uppgifter än vad som krävs av en förenklad faktura. Det kan också noteras att det av bestämmelsen om vilka uppgifter en förenklad faktura ska innehålla, framgår vad som gäller i det fall det är fråga om en kreditnota (se den i promemorian föreslagna lydelsen av 11 kap. 9 § tredje stycket 5). Skatteverket anser därför att bestämmelsen bör justeras så att den överensstämmer med mervärdesskattedirektivets regler. En möjlig lösning är att andra stycket ges följande lydelse samt placeras sist i paragrafen.

"Varje handling eller meddelande med ändring av den ursprungliga fakturan och med en särskild och otvetydig hänvisning till den ursprungliga fakturan ska likställas med en faktura".

2.6 Kostnader för Skatteverket

De föreslagna ändringarna innebär att Skatteverket kommer att ha kostnader för riktad information, ändring av informationen på verkets webbplats och broschyrer. Dessa kostnader uppskattas till 300 000 kr.

 
Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad generaldirektör. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt närvarat rättschefen Vilhelm Andersson, enhetschefen Urban Strömberg och rättslige experten Bodil Persson, föredragande.