Arkiv för Rättslig vägledning

Bakgrund

En idrottsförening samarbetar med en stödförening som sköter försäljning och lotterier i samband med matcharrangemang. Intäkterna som stödföreningen har går enligt uppgift oavkortat till idrottsföreningens ungdomsverksamhet. Ungdomslagen får viss utrustning. Stödföreningen betalar även mat för ungdomslagen vid bortamatcher och bekostar fester för ungdomslagen vid säsongsavslutningarna. Inget av detta återges i idrottsföreningens bokföring.

Fråga

Kan stödföreningen ta del av intäkter som naturligen hör till idrottsföreningen (försäljningar vid matcharrangemang) och sedan direkt betala utgifter som naturligen hör till idrottsföreningens kostnader (mat vid bortamatcher m.m.) utan att detta i något led framgår av idrottsföreningens bokföring?

Svar

Svaret på frågan blir olika beroende på om idrottsföreningen, som är en juridisk person (ideell förening), är bokföringsskyldig eller inte enligt bokföringslagen (BFL). Om idrottsföreningen inte bedöms vara bokföringsskyldig enligt BFL så kan det konstateras att det saknas ett civilrättsligt regelverk som reglerar bokföringsskyldigheten för idrottsföreningen. I sådant fall föreligger inte möjlighet att med stöd av BFL rikta några anmärkningar mot idrottsföreningens bokföring.

I sammanhanget finns det anledning att erinra om att föreningarna enligt lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter (LSK; SFS 1990:325) skall ha underlag för sin skatteredovisning.

Bokföringsskyldigheten enligt BFL

Enligt 1 § BFL är näringsidkare bokföringsskyldig. En ideell förening som bedriver näringsverksamhet blir därmed bokföringsskyldig enligt BFL, med krav på arkivering m.m. Vad som avses med näringsverksamhet är inte definierat i BFL. I specialmotiveringen till 1 § sägs följande (prop 1975:104 sid 203-204), såvitt nu är av intresse.

Enligt första stycket skall näringsidkare vara bokföringsskyldiga. I överensstämmelse med vad som är fallet i t.ex. konsumentköplagen skall termen näringsidkare fattas i vidsträckt mening, d.v.s. såsom omfattande varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. .....

Det krävs inte att verksamheten drivs i vinstsyfte. Även om syftet är att främja t.ex. ett välgörande eller annat ideellt ändamål, kan utövaren vara att anse som näringsidkare. Detta är fallet med ideell förening eller stiftelse som fullföljer sitt syfte medelst näringsverksamhet. Däremot föreligger inte heller i detta fall bokföringsskyldighet i fråga om den ideella - t.ex. politiska eller fackliga - verksamhet som föreningen eller stiftelsen bedriver.

Som framgår av uttalandet i specialmotiveringen ska termen näringsidkare fattas i vidsträckt mening och omfatta yrkesmässig verksamhet av ekonomisk art. Något vinstintresse krävs inte för att det skall föreligga näringsverksamhet och det krävs inte heller att den bedrivna verksamheten är inkomstskattepliktig. Av uttalandet framgår även att en ideell förening inte är bokföringsskyldig för sin ideella verksamhet.

Bokföringsnämnden (BFN) har 1977-06-09 besvarat en fråga om bokföringsplikt enligt BFL för ideella föreningar. BFN uttalade att bokföringsskyldigheten i en ideell förening endast omfattar själva näringsverksamheten och inte den ideella verksamhet som föreningen bedriver, se BFN:s cirkulär C 4/6.

Utgör idrottslig verksamhet i en ideell förening näringsverksamhet enligt BFL?

Många större idrottsföreningar drivs som vilka kommersiella företag som helst. Sådana idrottsföreningar kan ha en betydande ekonomisk verksamhet med omfattande intäkter (sponsor-, reklam-, TV- och publikintäkter) samt stora kostnader och åtaganden för anställd administrativ personal samt för anställda halv- och heltidsprofessionella spelare (idrottsmän). Sådan verksamhet uppfyller med bred marginal BFL:s krav på näringsverksamhet. Det är ingen ideell verksamhet att bedriva kommersiell elitidrott. Enligt referensgruppens uppfattning är det därför klart att t.ex. de elitlag som finns i de högsta divisionerna för fotboll, ishockey m.fl. idrotter bedriver näringsverksamhet enligt BFL:s mening. Å andra sidan är det också klart att den lilla idrottsföreningen som inte har några intäkter från biljettförsäljning, reklam m.m. inte kan anses bedriva näringsverksamhet. Var gränsen går för att det ska anses föreligga näringsverksamhet är dock inte möjlig att ange i avsaknad av vägledande praxis.

Idrottsföreningar är inkomstskattebefriade för sin idrottsliga verksamhet, enligt bestämmelserna i SIL 7 § 5 mom. Reglerna innebär att en ideell förening, som är allmännyttig och öppen och som använder sina inkomster i det ideella arbetet, inte är skattskyldig för andra inkomster än fastighet och rörelse. Av lagtexten framgår att t.ex. idrottslig verksamhet anses vara ett allmännyttigt ändamål. Följande uttalande i prop 1976/77:135 (s 75-76) kan här vara av intresse att återge.

En grundläggande förutsättning för skattefrihet bör liksom hittills vara att föreningen inte har till ändamål att främja medlemmarnas eller andra bestämda personers ekonomiska intressen. Denna förutsättning för skattefrihet kan vålla tillämpningsproblem om en förening enligt sina stadgar har till uppgift att bedriva t.ex. professionell idrott. Utgivande av ekonomiska förmåner till yrkesmässiga idrottsutövare är inte en verksamhet som motiverar förmånlig skattebehandling. Å andra sidan får det anses uteslutet att en idrottsförening skall förlora sin skattefrihet enbart av den anledningen att ett litet elitskikt bland medlemmarna får avsevärda belopp i ersättning för sina insatser. Enligt min mening bör frågan lösas på det sättet att professionella inslag i t.ex. fotbolls-, ishockey- eller basketbollsklubbar inte äventyrar en förmånligare skattebehandling så länge antalet professionella utövare är obetydligt jämfört med det totala antalet aktiva föreningsmedlemmar.

De kommersiella idrottsföreningarna kan bli inkomstskattebefriade enligt SIL 7 § 5 mom om föreningarna utöver den kommersiella elitidrotten bedriver ideell verksamhet med t.ex. knatte- och ungdomslag.

Den aktuella idrottsföreningen

Om den aktuella föreningen driver idrottslig verksamhet med elitidrott och om denna inte är av obetydlig ekonomisk omfattning föreligger skäl att anse att föreningen är bokföringsskyldig enligt BFL. Det torde kunna konstateras att det inte föreligger någon bokföringsskyldighet enligt BFL för den ungdomsverksamhet som idrottsföreningen bedriver (jfr prop 1975:104 s 203-204 och BFN C 4/6).Det råder normalt inget tvivel om att en bedriven ungdomsverksamhet är av ideell karaktär.

Det följande svaret är utformat med utgångspunkt från att idrottsföreningen bedöms vara bokföringsskyldig enligt BFL p.g.a. sin verksamhet med elitidrott.

Idrottsföreningens redovisning av mellanhavanden med stödföreningen

Enligt de uppgivna förutsättningarna tar stödföreningen "hand om" intäkter hänförliga till matcharrangemang mot att dessa intäkter oavkortat går till idrottsföreningens ungdomsverksamhet. Av förutsättningarna framgår inte om detta arrangemang - i idrottsföreningens perspektiv - är att jämställa med en uthyrning av försäljningsplats. Om så är fallet har denna överenskommelse ett särskilt ekonomiskt värde för idrottsföreningen. Idrottsföreningens alternativ (om verksamheten inte skall bedrivas inom föreningen) är att ta in anbud från företag/föreningar om utarrendering av försäljningsplats (för t.ex. korvförsäljning). Referensgruppen utgår i det följande från att omständigheterna är sådana att upplåtelsen av försäljningsplatsen är att jämställa med uthyrning och att idrottsföreningen får betalt genom att stödföreningen bestrider vissa utgifter för idrottsföreningens räkning. Enligt referensgruppens uppfattning föreligger därmed en "tyst kvittning" av dessa ekonomiska mellanhavanden.

Enligt 4 § BFL är det inte tillåtet att underlåta att bokföra affärshändelser. Där stadgas följande.

I bokföringen skall som affärshändelser löpande noteras alla förändringar i förmögenhetens storlek och sammansättning såsom in- och utbetalningar samt uppkomna fordringar och skulder. Som affärshändelse räknas också den bokföringsskyldiges tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat. Inför bokslut skall bokföringen härutöver tillföras fordrings- och skuldposter som behövs för att bestämma de intäkter och kostnader som rätteligen hör till räkenskapsåret.

Det kan noteras att vid byte av tjänster mellan två bokföringsskyldiga uppkommer förändringar i förmögenhetens storlek och sammansättning, varför en affärshändelse föreligger (prop 1975:104 s 207). De ersättningar som idrottsföreningen erhåller för upplåtelsen av försäljningsverksamheten utgör därför affärshändelser som skall bokföras enligt BFL.

Enligt referensgruppens bedömning skall idrottsföreningen bokföra de intäkter idrottsföreningen har för den upplåtna försäljningsverksamheten. Som intäkt bör bokföras värdet av de utgifter som stödföreningen bestrider för idrottsföreningens räkning. Som motbokning bör ske en motsvarande kostnadsföring av utgifterna för ungdomsverksamheten. En förutsättning härför är att upplåtelsen (av försäljningsverksamheten) är att jämställa med uthyrning av försäljningsplats och denna uthyrning har ett ekonomiskt kvantifierbart värde för idrottsföreningen. Om så skulle vara fallet föreligger sannolikt skäl att anta att stödföreningen bedriver näringsverksamhet och därmed är bokföringsskyldig enligt BFL.

Referensgruppen vill därmed tillägga att det kan vara lämpligt att i samband med revision av en idrottsförening överväga om revision även bör ske av stödförening som idrottsföreningen samarbetar med. Härmed skapas större möjlighet att få en helhetsbild av den ekonomiska verksamhet som bedrivs i idrottsföreningen/stödföreningen.

Förslag till ändring av bokföringsskyldigheten

I Redovisningskommitténs slutbetänkande (SOU 1996:157) föreslogs att samtliga juridiska personer skulle bli bokföringsskyldiga. Detta förslag motiverade kommittén med att redan idag torde icke näringsidkande ideella föreningar normalt föra någon form av räkenskaper. Kommittén ansåg att de praktiska effekterna av förslaget därmed skulle bli begränsade. Under remissbehandlingen avvisade flera remissinstanser förslaget på den grunden att det ansågs vara ett alltför långtgående förslag att lagstadga bokföringsskyldighet för de allra minsta ideella föreningarna.

Justitiedepartementet har i november 1998 kommit ut med ett utkast till lagrådsremiss på ny bokföringslag. I den redovisas lagförslag som innebär att en ideell förening skall bli bokföringsskyldig om värdet av föreningens tillgångar överstiger 10 basbelopp och att bokföringsskyldigheten skall omfatta all verksamhet som föreningen bedriver. Enligt förslaget skall bokföringsskyldighet dock alltid föreligga om den ideella föreningen bedriver näringsverksamhet. Av lagrådsremissen framgår att begreppet näringsverksamhet väsentligen skall ha samma innebörd som enligt nu gällande BFL.

Det lagstiftningsförslag som lagts fram i utkastet till lagrådsremiss löser inte fullt ut det nu diskuterade problemet om var gränsen går för när näringsverksamhet skall anses föreligga för idrottslig verksamhet som bedrivs i en ideell förening. Om förslaget genomförs så kommer det nuvarande problemet med osäkerhet om det föreligger bokföringsskyldighet eller inte för ideella föreningar dock att bli något mindre framöver.