Arkiv för Rättslig vägledning

Bakgrund

Skatterevision har företagits hos ett aktiebolag. Granskningen avsåg bokslutet per 1990-04-30. Bolaget tillställdes förslag till revisionspromemoria 1991-10-01 samt 1991-12-11. I den slutliga promemorian som följde senare vidhöll skattemyndigheten (SKM) sin uppfattning, innebärande en betydande upptaxering (ca 11 miljoner i tillkommande skatt) avseende värderingen av bolagets varulager.

Ordinarie bolagsstämma (räkenskapsår 1990/1991) ägde rum 1991-12-30, samma dag som undertecknandet av årsredovisningen. Vid stämman beslöts att samtliga disponibla vinstmedel skulle delas ut till moderbolaget. Samtliga tillgångar och skulder hade enligt bolagsstämmoprotokollet övertagits av moderbolaget till bokförda värden per 1991-05-01.

Genom de av bolaget vidtagna åtgärderna var bolaget således "tömt". Det fanns inte längre några medel kvar till den tillkommande skatten p.g.a. revisionen.

Länsrätten följde SKM:s beslut, vilket ledde till att bolaget försattes i konkurs.

Fråga

Av 12 kap. 2 § p. 3 st. 2 i aktiebolagslagen (ABL) framgår att vinstutdelning inte får ske med så stort belopp, att utdelningen med hänsyn till bolagets konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid mot god affärssed.

Frågan är vad som är att anse som god affärssed i detta sammanhang?

Borde förhållandet med bolagets skattesituation ha omnämnts i årsredovisningen för räkenskapsåret 1990/1991?

Svar

Det anspråk på tillkommande skatt som SKM väckt genom revsionspromemorian utgör en s.k eventualförpliktelse för bolaget, dvs. en ekonomisk förpliktelse som bara eventuellt måste infrias.

En eventualförpliktelse kan således sägas vara ett tillstånd eller en situation, vars finansiella utfall är beroende av om framtida osäkra händelser inträffar eller inte inträffar. Utöver osäkerhet om förpliktelsens existens, kan osäkerhet råda om såväl belopp som förfallotidpunkt. Valet av redovisningsmetod är inte någon självklarhet. Man kan diskutera om förpliktelsen skall skuldföras, redovisas inom linjen, upplysas om i notapparaten, omnämnas i förvaltningsberättelsen eller kanske helt utelämnas i årsredovisningen. Det finns ingen svensk redovisningsrekommendation på området. Vägledning kan dock hämtas i IAS 10, Contingencies and Events Occuring After the Balance Sheet Date. Begreppet eventualförpliktelser behandlas också i förarbetena till nya årsredovisningslagen, SOU 1994:17, kap. 11 samt i Redovisningskommitténs slutbetänkande, SOU 1996:157, kap. 11.

Ett grundläggande villkor för att en eventualförpliktelse skall kunna bli föremål för redovisning i balansräkningen är att det tillstånd eller den situation, som ligger bakom den eventuella förpliktelsen, har uppkommit senast på balansdagen. I det omfrågade fallet kunde det därför inte enligt gällande redovisningsregler (bokföringslagen och god redovisningssed) bli aktuellt med någon redovisning av förpliktelsen i balansräkningen per 1991-04-30, eftersom revisionspromemorian tillställdes bolaget först hösten 1991. Det faktum att årsredovisningen inte är upprättad förrän 1991-12-30 har inte någon betydelse.

Huruvida eventualförpliktelsen borde ha redovisats i balansräkningen per 92-04-30 beror på graden av sannolikhet för att förpliktelsen måste infrias. Detta problem omfattas dock inte av frågeställningen.

När det gäller frågan huruvida SKM:s skatteanspråk skulle ha omnämnts i förvaltningsberättelsen gäller följande regler. Enligt 11 kap. 9 § ABL skall i förvaltningsberättelsen lämnas upplysning om händelser av väsentlig betydelse som inträffat efter räkenskapsårets slut. Enligt Kedner & Roos, Aktiebolagslagen, Del II, 3:e uppl. (Kedner), sidan 170, kan upplysning behöva lämnas om sådana händelser om de har väsentlig betydelse ur vinstutdelningssynpunkt. Som exempel nämns förlust av en större långfristig fordran. Detta borde enligt Referensgruppens mening även gälla för efter räkenskapsårets utgång uppkomna eventualförpliktelser, om beloppet är väsentligt och sannolikheten att förpliktelsen måste infrias inte är alltför låg.

I föreliggande fråga är det således Referensgruppens uppfattning att det av SKM väckta anspråket på tillkommande skatt borde ha omnämnts i förvaltningsberättelsen, eftersom årsredovisningen upprättades efter det att revisionspromemorian erhållits, det är fråga om ett för företaget väsentligt belopp och sannolikheten för att skattebeloppet måste betalas inte kan bedömas som låg.

Vad gäller frågan huruvida den gjorda vinstutdelningen står i överenstämmelse med god affärssed (12 kap. 2 § ABL) kan ledning hämtas från prop. 1975:103 när det gäller vad som skall beaktas vid bedömningen av vilken vinstutdelning som skall ske. På sidan 478 anges: "Till omständigheter som också bör beaktas av bolagsorganen - och som täcks genom det i lagtexten använda uttrycket "ställning i övrigt" - hör förändringar i bolagets ställning vilka inträffat efter räkenskapsårets slut."

Enligt Kedner, sidan 243, skall styrelsen ta hänsyn till händelser i enlighet med 11 kap. 9 § ABL (se ovan) i samband med sitt vinstutdelningsförslag. Vidare bör händelser av betydelse för vinstutdelningen, som inträffat efter avgivet vinstutdelningsförslag, föranleda att styrelsen omprövar det tidigare förslaget.

Enligt Referensgruppens bedömning kan det i det här aktuella fallet inte anses ha varit i överensstämmelse med god affärssed att besluta om utdelning utan att beakta SKM:s skatteanspråk.