Arkiv för Rättslig vägledning

Frågor beträffande verifiering av försäljning av storpack till näringsidkare

Vid kontroll av restaurangbranschen har uppmärksammats att grossister i vissa fall utfärdar ofullständiga fakturor genom att köparens namn inte anges. Genom detta förfarande ges restaurangägare möjlighet att inte bokföra inköpet. Försäljning med kontantfakturor där kundernas namn inte framgår utgör i vissa fall en relativt stor del av grossisternas omsättning. Vid en skattekontroll där skattemyndigheten (SKM) förelägger leverantören att lämna uppgift om försäljningen till en viss restaurang (43 § LSK) skulle dessa inköp inte framgå.
Vidare har observerats en försäljningsrörelse (stormarknad) som vänder sig till såväl näringsidkare som privatpersoner. Företaget bedriver hela sin verksamhet i en enda lokal men har separata avdelningar och separata kassor för försäljningen av storpack. Stormarknaden utfärdar inte fakturor till de som handlar de stora förpackningarna, utan samtliga kunder får endast ett kassakvitto.
 

1. Är BFN U 89:13 tillämplig även om grossister i vissa fall kör ut varorna till kunden? Hur skall  problemet med att grossister inte utfärdar fullständig faktura hanteras? Vilka åtgärder bör SKM vidta?

2. Är BFN U 89:13 om verifiering av försäljning i partihandel tillämplig på leverantörer som säljer varor till näringsidkare i stormarknadslokaler eller liknande?
 

1.  I  5 § bokföringslagen (BFL) anges vilka uppgifter som skall framgå av en verifikation. Enligt bokföringsnämndens rekommendation BFN R 2 om gemensam verifikation kan s.k. gemensam verifikation enligt 5 § tredje stycket BFL inte användas i partihandel. BFN U 89:13 avser - som framgår av rubriken -  "Verifiering av försäljning och inköp i partihandel (cash and carry)". Av förutsättningarna för uttalandet framgår att med cash and carry avses försäljning i partihandel när en näringsidkare i partihandelslokaler hämtar, kontant betalar och normalt själv transporterar hem inköpta varor.  Av BFN U 89:13 framgår att vid cash and carry- försäljning ska en leverantör förse kundens verifikation med de uppgifter som krävs för kundens bokföring. Ett av kraven är att verifikationen på ett varaktigt sätt skall  innehålla bl. a. uppgift om vilken motpart den berör. Detta gäller oavsett om försäljningen sker kontant eller på kredit. Vad som står i BFN U 89:13 får anses vara god redovisningssed för grossister när det gäller att utfärda verifikationer för kunderna. Enligt referensgruppens mening gäller uttalandet även om grossisten i  vissa fall kör ut varorna till kunden.

En åtgärd SKM kan vidta mot grossister som utfärdar ofullständiga fakturor är att anmäla företrädare för grossistföretaget för försvårande av skattekontroll enligt 10 § skattebrottslagen. Försvårandet består i att såsom företrädare för företaget ha underlåtit att ange köparens namn på verifikationer vid kontantförsäljning. SKMs kontrollverksamhet vid beräkning av skatt har därigenom allvarligt försvårats genom att kontrollen av redovisningarna i köparnas verksamheter inte varit möjlig att genomföra. En annan åtgärd som SKM i vissa fall kan vidta är att anmäla företrädare för grossistföretaget för medhjälp till skattebrott enligt 23 kap. 4 § brottsbalken. I många fall är dock detta inte någon framkomlig väg, eftersom SKM inte kunnat få uppgifter om visst företags inköp från grossisten, och av just den anledningen har ingen kunnat dömas för skattebrott. SKM kan eventuellt se om grossistens externrevisor har uppmärksammat problemet och gjort påpekanden. Vilka åtgärder som är lämpliga för SKM att vidta är naturligtvis beroende av andelen fakturor som inte uppfyller bokföringslagens krav, de förklaringar grossisten har, och av omständigheterna i övrigt.

2. När det gäller frågan om BFN U 89:13 är tillämplig på leverantörer som säljer varor till näringsidkare i stormarknadslokaler så har referensgruppen redan tidigare behandlat denna fråga. Svar har återgetts i notisärende 1/96:4 och notisärende 95:21. Referensgruppen anser att BFNs uttalande 89:13 endast omfattar försäljning i partihandel från en cash and carry butik. Försäljning från en stormarknad omfattas således inte av uttalandet.

Frågan om en stormarknad eller ett annat företag som vänder sig till både privatpersoner och näringsidkare kan använda gemensam verifikation,  bestäms utifrån kundkretsens sammansättning. Av BFN R 2 framgår att ett av villkoren för att få använda gemensam verifikation är att kundkretsen i huvudsak är anonym. Med detta menas enligt BFN att före-tagets kundkrets typiskt sett är obestämd och att kunderna normalt inte identifieras. Stormarknader där kunderna i huvudsak består av  privatpersoner kan därför tillämpa gemensam verifikation. I de fall där kundkretsen består av både privatpersoner och näringsidkare och där en betydande del av kunderna utgörs av näringsidkare kan däremot inte BFNs rekommendation om gemensam verifikation tillämpas. I dessa fall skall därför en verifikation som uppfyller kraven enligt 5 § BFL upprättas för varje affärshändelse (5 § första stycket BFL). Jfr liknande ställningstagande som referensgruppen gjort i notisärendena 1/96:4 och 95:21.

Referensgruppen är väl medveten om problemet att SKM normalt inte kan kontrollera företagens inköp från en stormarknad. Detta förhållande har uppmärksammats på många håll på senare tid, inte minst genom de kontrollaktioner som gjorts av restaurangbranschen. Skattekontrollen har avsevärt försvårats genom att det inte finns någon möjlighet att få säkra uppgifter om restaurangernas totala inköp. Detta kan - som vissa grossister påpekat - medföra negativa konkurrenseffekter på så vis att grossisternas tidigare kunder numera gör sina inköp hos stormarknader (trots ev. högre priser) just av det skälet att dessa inköp inte kan kontrolleras.

Referensgruppen kommer att lyfta fram ovanstående problem för justitiedepartementet, som håller på att se över redovisningslagstiftningen. Vidare kommer BFN att uppmärksammas på problematikentext.