Arkiv för Rättslig vägledning

Fartygslån i utländsk valuta - säkrings- redovisning (hedge)

Ett bolag innehar två fartyg som förvärvats 1990 och finansierats med dels lån i USD och dels i DEM. En ombyggnad av fartygen 1992 finansierades med ett lån i CHF. Senare under 1992 konverterades lånen i DEM och CHF till lån i USD och samtliga lån klassificerades som hedgelån. I årsredovisningarna har bolaget som stöd härför åberopat BFN R 7.

I slutet av 1995 beslutade bolaget att byta bank och att i samband härmed lägga om lånen till korglån i DEM och SEK. För att lösa lånen utan kursrisk ingick  bolaget två terminskontrakt, dels 1995-12-28 och dels 1996-01-05. I bokslutet 1995 värderades lånen till balansdagskurs (eg. genomsnittet av terminskurserna). Bolaget har motiverat detta med att säkringen får anses bruten genom att bolaget beslutat gå ur positionen och att terminskontrakt tecknats före årsskiftet 1995 för en del av lånen. Skuldsättningen i USD bör enligt bolaget bedömas som en helhet.

Bolaget har i skrivelse 1996-11-27 lämnat ytter-ligare argumentering till stöd för sin bedömning. Bolaget menade att man kommit fram till att man tidigare hade läst BFN R 7 på ett felaktigt sätt. Avgörande för om rekommendationen skulle tillämpas var om lånen i USD var effektivt skyddade mot valutarisker. Detta kunde enligt bolaget inte anses vara fallet eftersom dels bolaget hade hela sin intjäning i SEK och DEM och dels eftersom det inte kunde komma på fråga att sälja fartygen för att inlösa lånen.

Frågor

SKM har  ställt följande frågor.

1. Har bolaget gjort rätt genom att i boksluten 1992-1994 redovisa lånen som hedgeinstrument? Har bolaget haft valfrihet att hedgeredovisa?

2. Om hedgeredovisning tidigare år varit korrekt, hur skall redovisning ske när bolaget går ur hedgen?
 

Svar på fråga 1

Reglerna om valutasäkring i BFN R 7 finns i punkterna 15-19. Enligt punkt 15 skall säkringsredovisning ske om en fordran eller skuld är effektivt skyddad av en motpost i utländsk valuta. Som exempel på när en effektiv valutasäkring kan föreligga anges när aktier i utländska dotterbolag och utländska fastigheter finansierats med lån i utländsk valuta. I punkt 16 redogörs för behandlingen av terminspremien när terminskontrakt används som säkringsinstrument. Terminspremien skall behandlas som ränteintäkt respektive räntekostnad, utom när terminskontraktet har en löptid på högst tre månader. Enligt punkt 19 måste en säkringsavsikt finnas vid transaktionstidpunkten för att en valutasäkringsåtgärd skall anses föreligga. Företaget skall i årsredovisningen lämna uppgift om vilka poster som är valutasäkrade samt på vilket sätt. Den valda redovisningsprincipen skall tillämpas konsekvent mellan åren. Om den ändras är det ett byte av redovisningsprincip.

Som framgår anger BFN att säkring skall ske om en fordran eller skuld är effektivt skyddad av en motpost i utländsk valuta. Som exempel på fall när en effektiv valutasäkring föreligger har angetts när aktier i utländska dotterbolag och utländska fastigheter finansierats med lån i utländsk valuta. Fråga har uppkommit om BFN:s regler om valutasäkring även är tillämpliga på säkringar av andra icke-monetära tillgångar än aktier och fastigheter, i detta fall fartyg.

Sveriges Redareförening har 1992-03-17 skickat ut ett medde-lande till sina medlemmar i vilket en tolkning görs av BFN R 7. Meddelandet bilägges som bilaga 1 till yttrandet. Inledningsvis anges att internationellt verksamma rederier normalt har huvuddelen av sina intäkter och kostnader i USD. Även rederiernas fartyg prissätts vanligen i USD. För att inte drabbas av valutaförluster är det en naturlig strategi för dessa företag att finansiera fartygsförvärv i samma valuta. Givetvis förekommer andra valutor för vilka ett motsvarande synsätt gör sig gällande.

I meddelandet noteras att BFN R7 punkt 15 inte nämner fartyg bland de exempel på fall där effektiv valutasäkring kan föreligga. Redareföreningen framhåller emellertid att  "ett internationellt omsättningsbart fartyg måste ändock kunna innefattas bland de åsyftade tillgångsslagen. Rimligheten häri blir tydlig om man betänker att - som alternativ till direktägande - fartygsinnehav ofta representeras av just aktier i ett utländskt dotterföretag". Redareföreningen fortsätter: "Vidare avser dessa fartygsinvesteringar ofta så stora belopp att även måttliga förändringar i valutakursen får en mycket kännbar påverkan. En tvingande skuldföring till balansdagens kurs skulle kunna innebära att ett finansiellt sunt rederi redovisningsmässigt kan förefalla vara på obestånd. Det anförda ger vid handen, att ett fartygsanknutet valutalån kan anses vara effektivt valutasäkrat och därmed omfattas av bokföringsnämndens rekommendation."

Frågor kring valutaredovisning samt företagens redovisningssätt har behandlats av Rolf Rundfelt i Tendenser i börsbolagens redovisning-ar år 1993 - 1996, utgivna av BFN och Stockholms fondbörs samt i tidskriftsartiklar. I 1993 års utgåva, sid. 65 - 67, kommenterar Rundfelt  redareföreningens rekommendation. En uppföljning görs av årsredovisningarna för 8 börsnoterade rederier.  Alla rederier utom ett räknar om sina aktier i utländska dotterbolag till balansdagskurs, vilket medför att om fartygen ägs av utländska dotterbolag räknas såväl fartyget som lånen om till samma kurs. I princip borde det inte vara någon skillnad mellan den kvittning som sker i det utländska dotterbolaget och den som görs i en svensk juridiskt enhet. Så sker dock enligt Rundfelt bara i två bolag. Rundfelt kommer därför till slutsatsen att redareföreningens rekommendation inte fått någon större genomslagskraft. I 1995 års utgåva konstaterar han dock att samtliga 7 företag (utom möjligen ett) tillämpat säkringsredovisning.

Det kan också nämnas att Rundfelt tidigare, i Balans 1992:4 sid. 34, refererat en diskussion vid ett IASC-möte. Enligt en uppfattning skulle en kvittning av kursdifferenser på lån m.m. mot värdeförändringar på icke-monetära poster endast tillåtas i undantagsfall, såsom när det var sannolikt att tillgången skulle säljas när skulden förfaller. Motivet skulle vara farhågor om att korrelationen inte var tillräckligt hög. Andra hävdade dock att detta var ologiskt då man kräver att kursdifferenser på lån som upptagits för att finansiera investeringar i självständiga utländska dotterbolag skall kvittas i koncernredovisningen.

Rundfelts huvudinvändning är att det är tveksamt om det föreligger en effektiv säkring. Han menar att det är lätt att se att det föreligger ett effektivt skydd när ett lån i utländsk valuta är skyddat av köp på termin i motsvarande valuta men att det är svårare att överföra begreppet "effektivt skyddad" till anläggningstillgångar, exempelvis fartyg eller aktier. Enligt Rundfelt gäller svårigheterna inte bara anläggningstillgångar utan alla icke-monetära poster. Problemet ligger enligt Rundfelt i att även andra faktorer kan påverka prisbildningen på nämnda tillgång-ar än valutakursfluktuationer.

Det kan nämnas att problemområdet behandlats i en seminarieuppsats HT 1995 (C-nivå) vid Handels-högskolan i Göteborg med titeln  Rederibranschen - värdering av fartygslån i utländsk valuta. Av uppsatsen framgår att flertalet av börsföretagen haft sina fartygsflottor i utländska dotterbolag. I de få fall fartygen ägts av svenska juridiska personer har säkringsreglerna i BFN R7 i regel tillämpats. Så har dock inte varit fallet med Stena Line, som emellertid uppgett att man inte tar upp särskilda fartygslån. Vad gäller korrelationen mellan USD-kurs och fartygspriser konstateras att det inte framgår (av BFN R7) om korrelationen måste vara perfekt. Uppsatsförfattarnas åsikt är att korrelatationen skall finnas men behöver inte vara perfekt.

RSV har i Rapport 1996:1 Redovisning och beskattning av finansiella instrument inom företagssektorn behandlat frågor kring säkringsredovisning. Bedömning av gällande praxis har i huvudsak skett mot bakgrund av ett antal konkreta fall från revisionsverksamheten. Inget av fallen behandlar dock här aktuella frågeställningar. Generellt förekommer säkringstransaktioner i tre olika fall, avseende

• fordringar eller skulder i utländsk valuta
• åtaganden enligt kontrakt
• framtida (budgeterade) transaktioner

Internationellt är möjligheterna att säkra andra anläggningstillgångar än aktier begränsade. Å andra sidan diskuteras möjligheterna till utvidgning. De nyligen föreslagna hedgereglerna i USA enligt ED 162-B möjliggör säkring med derivatinstrument av tillgångar och skulder eller fasta åtaganden (s k Fair Value Hedges), under uppfyllande av ett antal villkor. Härutöver förslås säkringsredovisning för framtida flöden (Cash Flow Hedges) samt för utländska nettoinvesteringar (Hedges of Foreign Currency Exposure of a Net Investment in a Foreign Operation).  IASC har nyligen aviserat ett Draft Statement of Princip-les (Insight dec. 1996) enligt vilket hedgeregler föreslås för "uncommitted future transactions or of unrecognised non-financial commitments or of assets or liabilities carried on a cost basis".

Bolaget har tillämpat säkringsredovisning i boksluten 1992-1994. Genomgången ovan får anses ha visat att detta skett i enlighet med gällande synsätt i branschen och i enlighet med BFN R7.  Frågan huruvida tillräckligt hög korrelation föreligger mellan USD-kurs och fartygspriser i USD bedöms dels när transaktionerna företas och dels löpande därefter. Då Sveriges Redareförening i ett meddelande gjort den tolkningen att ett fartygsanknutet valutalån  normalt kan anses vara effektivt valutasäkrat torde det kunna förväntas att föreningen går ut med information när dessa förutsättningar inte längre föreligger. I sista hand ankommer utredningen är av på bolaget.

Bolaget har i brevet 1996-11-27 angett två andra skäl till att man under 1995 kommit till uppfattningen att förutsättningar för säkringsredovisning inte förelåg. Det första skälet var att valutarisken inte var effektivt skyddad eftersom bolagets intjäning var i SEK och DEM och inte i USD och det andra skälet var att fartygen avsågs att behållas även efter det att lånen återbetalats. Enligt BFN R7 begränsas den relevanta bedömningen till  om kursrisken för den hedgade tillgången, här fartyget, förväntas bli effektivt skyddad genom anskaffandet av säkringsinstrumentet, lånet i USD. Vilka valutor som rederiet har sina löpande intäkter och kostnader i saknar därför betydelse. Möjlighet finns för rederiet att kurssäkra påföljande års räntebetalning, men det är i så fall en separat hedgetransaktion. Bolagets andra angivna skäl, att det skulle föreligga ett samband mellan försäljning av fartyget och lösen av lånen i USD, utgår till synes från Rundfelts artikel i Balans. Något sådant  synsätt återfinns dock varken i gällande svenska regler eller aviserade utländska regler. Enligt referensgruppen har således de av bolaget angivna skälen ingen relevans för frågan om valutasäkringen är effektiv.

Bolaget har i boksluten 1992-1994 dokumenterat sin avsikt att lånen skall ses som säkringstransaktioner. Enligt BFN R7 punkt 19 skall den valda redovisningsprincipen tillämpas konsekvent mellan åren. Om den ändras är det ett byte av redovisningsprincip. Redovisningsrådet har utfärdat en redovisningsrekommendation RR 5, Redovisning av byte av redovisningsprincip, som trätt i kraft 1994-01-01.  Av RR 5 punkt 7 framgår att byte av redovisningsprincip som regel endast får ske om bytet krävs för anpassning till ny lag eller svensk redovisningsrekommendation.

Sammanfattningsvis konstaterar referensgruppen

• BFN R7 föreskriver säkringsredovisning för bland annat icke-monetära tillgångar om säkringen är effektiv.
• Branschföreningen rekommenderar med utgångspunkt från BFN R7 att säkringsredovisning sker för fartygslån i utländsk valuta.
• Flertalet av de börsnoterade rederier som innehar fartyg i svenska bolag tillämpar säkringsredovisning enligt BFN R7.
• Säkringsavsikten har dokumenterats av Bolaget i årsredovisningarna för boksluten 1992-1994.
• De av bolaget åberopade skälen för att bryta säkringsredovisningen av fartygen är inte hållbara.
• Prisutvecklingen på icke-monetära tillgångar i utländsk valuta, oavsett om det är fråga om aktier, fastigheter, fartyg eller flygplan, påverkas dels av kursutvecklingen på valutan och dels av affärsmässiga faktorer som konjunkturer, konkurrensförhållanden m.m. Ur teoretisk synpunkt råder  olika uppfattningar om lämpligheten av att tillåta säkringsredovisning för sådana tillgångar. Om säkringsredovisning tillåts, vilket är fallet i Sverige, tillmäts särskild vikt utredningar/bedömningar som görs av branschen/företaget angående effektiviteten i presumtiv säkring.

Svar på fråga 2
 
I 1995 års bokslut har bolaget, på grund av byte av bank och beslutad omläggning av lånen till andra valutor, inte redovisat lånen som säkringsinstrument. För att eliminera kursrisken för lånen, som löses under 1996, har bolaget tecknat två terminskontrakt, ett 1995-12-28 och ett 1996-01-05. Den fråga som uppkommer är när säkringsinstrumenten realiseras samt hur eventuell kursvinst respektive kursförlust skall redovisas.
 
Frågeställningen har behandlats i ett tidigare referensgruppsärende med dnr 488-96/513. Inledningsvis kommenteras ett av de i ovannämnda  RSV-rapport redovisade fallen. Yttrande om god redovisningssed hade i detta fall inhämtats från professor Erling Peterssohn, Uppsala Universitet. Fallet avser säkring av en utländsk investering med lån alternativt terminskontrakt. Vid säkring av långfristiga utländska investeringar uppkommer ofta den situationen att säkring måste ske genom ett antal konsekutiva terminskontrakt, varvid kursförluster/-kursvinster erläggs respektive erhålls kontant. Peterssohn konstaterar: "För att uppnå syftet med hedgeredovisning måste dessa aktiveras respektive skuldföras i moderföretagets balansräkning, eftersom nettoinvesteringens bokförda värde inte skall påverkas av förändringar i växelkursen (BFN R7 p. 15)."
 
I RSV-rapporten har även amerikansk och internationell redovisningspraxis genomgåtts. Hedging-problematiken har bland annat behandlats i FASB Research Report HEDGE ACCOUNTING: An explanatory Study of the Underlying Issues (1991) samt i rapporten Major Issues Related to Hedge Accoun-ting från FASB, IASC m. fl. (nov. 1995). I den förstnämnda rapporten har den aktuella frågan, dvs. att säkringsinstrumentet avvecklas (realiseras) i förtid, behandlats på sid. 131. Av rapporten framgår att i den amerikanska redovisningsrekommendationen FAS 52, Foreign Currency Transactions, regleras frågan i punkt 21 på så sätt att redovisningen av vinsten eller förlusten uppskjuts tills den säkrade posten realiseras. FAS 52 liksom BFN R7 tillämpar metoden "Deferral Hedge Accounting."

Problemet har även behandlats i Finansinspektionens allmänna råd för säkringsredovisning (4 Kap. 11 §) för kreditinstitut och värdepappersbolag FFFS 1995:54 gällande från 1996-01-01 (motsvarande finns för försäkringsföretag i FFFS 1995:55). I avsnitt III punkt 4 c ) sista meningen sägs: "Då den skyddande positionen realiseras periodiseras resultateffekten på ett sätt som är konsistent med resultatredovisningen för den säkrade positionen."

I det aktuella fallet får en säkringssituation anses föreligga tills företaget ingår ovannämnda terminsavtal. Dessa utgör i sin tur nya säkringsinstrument mot lånen i USD. Detta medför att lån för vilka terminavtal tecknats först 1996-01-05 skall redovisas till anskaffningskurs. Den kursvinst eller kursförlust som uppkommer när den ursprungliga säkringen upphör med anledning av terminskontraktet 1995-12-28 skall balanseras i bokslutet 1995-12-31, i avvaktan på att den säkrade egendomen realiseras. Löper terminsavtalet på högst 3 månader kan terminskursen användes vid beräkning av kursvinst/ kursförlust. Den del av lånet som motsvaras av 1996-01-05 tecknade terminskontrakt behandlas efterföljande år på motsvarande sätt, dvs balanseras i bokslutet 1996-12-31.

Efterhand kan den situationen uppkomma att säkringen helt eller delvis upphör att vara effektiv p g a varaktig värdenedgång i den säkrade posten. En jämförelse får ske mellan värdena på fartygen respektive de inlösta säkringslånen. En sådan bedömning bör göras vid varje efterföljande års bokslut och medför då att en mot värdenedgången svarande del av den balanserade posten förs mot resultaträkningen.
 

Särskild kommentar till Sveriges Redareförenings meddelande

Vad gäller det bilagda tolkningsbeskedet från Sveriges Redareförening torde BFN R7 punkt 27 ha feltolkats. Enligt redareföreningen skall den del av ett lån som förfaller till betalning inom ett år, även sådant lån som redovisas enligt säkringsreglerna, värderas till balansdagens kurs. Som framgår av rubriksättningen ingår punkt 27 i ett avsnitt för Avsättning för orealiserade kursvinster, punkterna 20 - 27 a., vilka tar sikte på kriterierna för klassificering av poster som kort- respektive långfristiga. En sådan klassificering är inte relevant avseende poster för vilka reglerna om valutasäkring (punkt 15 - 19) är tillämpliga.