Arkiv för Rättslig vägledning

Förfrågan med anledning av länsrättsdom (bokföringsmässiga grunder)

Anknytande till underhandsmeddelande via elektroniska posten 1996-08-22 får vi lämna följande mer utförliga svar på Din förfrågan.

Som Christer Westermark redan framfört vid telefonkontakt med Dig den 30 juli med anledning av Din fråga om skattemyndighetens eventuella överklagande till KR är detta en sak som SKM har att självständigt besluta i. Referensgruppen har enbart att göra en förnyad bedömning av den ställda redovisningsfrågan.

Referensgruppens tidigare gjorda bedömning av redovisningsfrågan är, som den skattskyldige helt riktigt konstaterat, en partsinlaga. Likväl har referensgruppen så tillvida en självständig och neutral ställning att gruppen vid sin bedömning av inkomna redovisningsfrågor inte anlägger ett snävt fiskalt perspektiv utan strävar efter att tillkännage en uppfattning om vad som, med beaktande av såväl redovisningsteori som normgivning - svensk och internationell - anses vara uttryck för god redovisningssed. Huruvida referensgruppens tolkning ger skatteeffekter, som kommer den ena eller andra parten till godo, får inte ges betydelse vid referensgruppens bedömning av till gruppen inkomna redovisningsfrågor.

Referensgruppen har ingående studerat den översända länsrättsdomen. Domen innehåller emellertid ingen redovisningsmässig argumentation i de frågeställningar, som referensgruppen lagt till grund för sitt ställningstagande i ett ärende, som återges i notissamlingen under beteckningen 2/94:11. Det saknas därmed anledning för referensgruppen att frånträda sin uppfattning.

LR uttalar att i förevarande fall saknas uttryckliga regler i KL och BFL. Uttalandet är knappast korrekt. I KL 24 § anv. punkt 1 anges att inkomstredovisningen ska ske enligt den s.k.  belöpandeprincipen som innebär att inkomster och utgifter skall redovisas som intäkter och kostnader det år på vilket de belöper. Både inkomster och utgifter skall med andra ord periodiseras. (Lodin-Qwerin-Eriksson: Företagsbeskattning 3:e uppl. sid 37).

Motsvarande gäller för redovisningslagstiftningen.
Som komplettering till vad referensgruppen tidigare anfört kan äggas att såväl BFN U 88:3 som U 88:4 enligt sina respektive inledande laghänvisningar refererar till 14§ BFL. Denna paragraf reglerar värdering av omsättningstillgångar. Referensgruppen anser däremot att svaret på den ställda frågan snarast bör ta fasta på den för resultat- redovisningen grundläggande periodiseringsprincipen, som regleras av 4§, sista meningen, BFL. Där stadgas:

"Inför bokslut skall bokföringen härutöver tillföras fordrings- och skuldposter som behövs för att bestämma de intäkter och kostnader som rätteligen hör till räkenskapsåret."

Lagregeln ger alltså uttryck för ett överordnat synsätt, i andra sammanhang benämnt bokföringsmässiga grunder. Detta synsätt betecknas numera ofta - med engelsk terminologi - för matchningsprincipen.

Referensgruppens synsätt har således stöd i såväl KL som BFL, medan LR grundar sin dom enbart på en tolkning av uttalanden från BFN. Avslutningsvis vill referensgruppen hänvisa till två kammarrättsdomar, som berör likartade frågeställningar:
KR:s i Sundsvall dom 1995-08-21, mål nr 6277-1993
KR:s i Göteborg dom 1995-11-15, mål nr 8878-1994