Arkiv för Rättslig vägledning

Periodisering av ränta

Ett dotterbolag träffade under 1984 avtal med en kund om tillverkning av varor för leverans under 1986 och 1987. När avtalet tecknades fick bolaget ett förskott motsvarande en tredjedel av ordersumman. Förskottet skulle enligt avtalet räknas av proportionellt mot faktureringen vid varuleveranserna. Ordern har på grund av tekniska problem blivit kraftigt försenad och leverans kommer inte att ske förrän under 1995 och 1996. Förseningen innebär att bolaget måste betala en ränta på förskottet till kunden för den tid leveranserna fördröjts, d.v.s. för tio år.

Förskottet har varit placerat på ett särskilt bankkonto och bolaget har redovisat intäktsränta på kontot på vanligt sätt.

Ordern medför en förlust för bolaget. Bolaget har därför gjort en reservering för den beräknade förlusten i 1994 års bokslut. I reserveringen ingår även beräknad räntekostnad på förskottet för åren 1995 och 1996. Ordern medför en förlust för bolaget även om man bortser från räntekostnaden.

Fråga: Skall kostnadsräntan på förskottet ses som leveransböter och viten och inkluderas i reserveringen den 31 december 1994, eller skall den periodiseras över 1995 och 1996?

Skulle svaret bli ett annat om bolaget inte hade placerat förskottet på ett särskilt bankkonto under avtalstiden?

Svar:  Att jämställa räntan med leveransböter och viten är enligt referensgruppens uppfattning onaturligt, eftersom räntan utgör en kompensation för att pengarna inte kunnat användas och förräntas av kunden under tiden för dröjsmålet. Bolaget får betala för att det har fått använda pengarna, även om användningen varit låst till placering på bankkonto. Det synes därför vara en verklig ränta.

En första förutsättning för att ränta skall medräknas i anskaffningsvärdet är att det finns ett starkt samband mellan tillverkningen och räntan. Sambandet torde inte vara
tillräckligt starkt enbart av det skälet att räntan aldrig hade uppkommit ordern förutan. Man måste skilja på vad som i mer strikt mening hör till produktionen, rörelseposter, och vad som hör till betalningar mellan kund och leverantör, finansiella poster.

Endast om räntan enligt god redovisningssed skall inräknas i tillverkningsvärdet skall den beaktas vid beräkningen av framtida förluster. Av redovisningsrådets rekommendation RR2 p.21 framgår att räntor under lagringstiden skall inräknas i anskaffningsvärdet, men endast om lagringstiden utgör en väsentlig del av produktionsprocessen. Rådet ger som exempel på sådana fall vin- och ostframställning. Det torde alltså kunna förekomma, förutom i entreprenadbranschen, endast i rena undantagsfall.

Redovisningsrådet har i RR3 behandlat redovisning av fordringar och skulder med hänsyn till räntevillkor och dold räntekompensation. Man har genom dessa rekommendationer velat åstadkomma en mer rättvisande periodisering av räntor och en riktigare fördelning mellan rörelseposter och finansiella poster (p.2 och 4).

Om en dold räntekompensation ingår i varufordringar bör kontantpriset vid försäljningen redovisas som försäljningsintäkt och räntan periodiseras över kredittiden
(p. 4). Detta skall dock göras endast då den dolda räntan är av mera väsentlig betydelse, vilket normalt inte anses vara fallet om den beviljade kredittiden understiger ett år (p.5).

Slutsatsen blir att räntan bör behandlas som en finansiell post och periodiseras över 1995 och 1996. På så sätt får man också en riktig matchning mot intäktsräntorna. Att förskottet placerats på ett särskilt konto påverkar inte denna bedömning. Även om förskottet hade gått in i den vanliga verksamheten borde det ha förräntat sig och även då, med den av oss förordade lösningen, föranlett en riktig matchning mot kostnadsräntorna.