Arkiv för Rättslig vägledning

Försäljning av storpack till näringsidkare

En stormarknad säljer även storförpackningar avseende livsmedel, pizzakartonger mm. För detta ändamål har en särskild avdelning inrättats som ligger inom ordinarie butikslokal. Från denna avdelning kan såväl privatpersoner som näringsidkare göra inköp. Betalning för inköpen görs vid de ordinarie utgångskassorna, dvs inte i någon speciell kassa.

Såväl privatpersoner som näringsidkare erhåller som regel en fullständig specifikation av aktuella varor såväl till antal som till sort, dock inte köparens namn.

Fråga: Kan kraven enligt BFN U 89:13 (namngiven köpare) ställas på stormarknadens försäljning av storförpackningar till näringsidkare?

Svar: BFN U 89:13
Bokföringsnämndens uttalande BFN U 89:13 avser "Verifiering av försäljning och inköp i partihandel (cash and carry)". Av förutsättningarna för uttalandet framgår att med cash and carry försäljning avses försäljning i partihandel. I nu aktuellt fall sker försäljningen inte från en cash and carry butik utan från en vanlig stormarknad med stort sortiment av olika varugrupper och där kunderna till största delen är  privatpersoner. Enligt referensgruppens uppfattning är BFN:s uttalande 89:13 inte tillämpligt i nu aktuellt fall.

Förslag till åtgärd
Bokföringsnämnden bör uppmärksammas på att näringsidkare nu kan göra inköp av storförpackningar även från sk stormarknader.

Ett reviderat cash and carryuttalande bör övervägas i vilket anges att uttalandet även är tillämpligt på en stormarknads försäljning till näringsidkare. Praktiskt
bör detta kunna lösas t.ex genom att en eller flera utgångskassor benämns företagskassor och att kundens (näringsidkarens) namn registreras såväl på kundkvitto som i butikens dagsförsäljning (jfr skyldigheten att lämna kontrolluppgift nedan).

BFN 2
Bokföringsnämndens rekommendation BFN 2 avser "Gemensam verifikation". I rekommendationsavsnittet "gemensam verifikation vid kontantförsäljning" fastslås i punkt 12 att behovet av gemensam verifikation kan uppkomma i företag som säljer varor och tjänster till enskilda konsumenter, på grund av svårigheter att upprätta fullständig verifikation vid många små affärshändelser med oftast anonyma motparter. För stormarknaden är därför BFN R 2 om gemensam verifikation tillämplig.
 
Lag om självdeklaration och kontrolluppgifter
I vissa fall (43 §) kan skattemyndigheten förelägga den som bedriver näringsverksamhet att lämna kontrolluppgift över namngiven näringsidkare. Uppgiftsskyldighet föreligger dock inte beträffande köp inom detaljhandel eller försäljningar av varor över disk och liknande fall inom detaljhandeln, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen inte kan fullgöras.

Ovanstående bestämmelser grundar sig på det faktum att näringsidkarens inköp i detaljhandeln oftast rör inköp av varor i små kvantiteter och till mindre belopp.

I nu aktuellt fall har sortimentet utökats till att avse storförpackningar av varor som enbart riktar sig till näringsidkare (t ex pizzakartonger). I princip borde det därför föreligga en skyldighet för stormarknaden att tillse att försäljning till näringsidkare sker på sätt och mot underlag att viss näringsidkares inköp i efterhand kan dokumenteras. Det är dock tveksamt om 43 § LSK kan åberopas för en uppgiftsskyldighet i detta fall. Paragrafen motsvarar 39 § 1 mom p 7 i 1956 års taxeringslag och ändrades i början av 1960-talet (jfr prop. 1961:100, s 276) för att inte cash and carryföretag skulle omfattas av undantaget i den nuvarande paragrafens femte stycke. En justering av bestämmelsen får anses åter aktuell av innebörd, att detaljhandelsföretag av typ stormarknader, varuhus och liknande, som även vänder sig till näringsidkare, har samma uppgiftsskyldighet som grossister och andra mera renodlade partihandelsföretag. Oklarhet om nuvarande undantagsbestämmelsers räckvidd kan indirekt få negativa konkurrenseffekter, genom att näringsidkares inköp från t ex stormarknader inte kan kontrolleras i skattehänseende.

Avslutning
Skattemyndigheten utför idag skatterevisioner med hjälp av olika kalkylprogram (påläggskalkyler). Dessa bygger på att varuinköpen är kända och att de även i efterhand kan avstämmas genom t.ex. förelägganden. Dessa förhållanden är nu väl kända inom t ex restaurangbranschen och sannolikt en bidragande orsak till att restaurangbranschen nu gör inköp även på stormarknader.

Skattemyndigheten bör därför följa utvecklingen och vid behov överväga att kontakta branschorganisationer för presentation av ovanstående problematik.