Arkiv för Rättslig vägledning

Valutasäkring (hedging)

I bokslutet 1994-12-31 har ett bolag redovisat långfristiga fordringar om ca 102 MDEM på ett helägt utländskt dotterbolag. Av fordringsbeloppet har 39,5 MDEM värderats till historiska anskaffningskurser (ca 3,63), medan resterande 62,5 MDEM har värderats till balansdagens kurs (ca 4,82). Sistnämnda värdering har resulterat i en orealiserad kursvinst, som avsatts till valutakursreserv enligt BFN R7.

Långfristiga skulder uppgående till 39,5 MDEM har ansetts upptagna som säkring och värderats till historiska anskaffningskostnader (ca 3,75). I bokslutet har en skuld på 10 MDEM inte behandlats som hedgingskuld utan värderats till balansdagens kurs.

Bakgrunden till sistnämnda post är att bolaget vid 1994 års ingång hade en skuld till en tysk bank på 15 MDEM, vilken betraktades som en hedgingskuld. Under 1994 förföll skulden och bolaget valde att förlänga skulden med 5 MDEM och återbetala resterande 10 MDEM till den tyska banken. Samtidigt upptogs dock ett lån på 10 MDEM i en svensk bank. Sistnämnda skuldpost har av bolaget inte betraktats som säkring då den inte uppstått i samband med fordran.

Bolaget har i senare skrivelse tillagt följande motiveringar.

En omsättning av ett lån utlöser normalt inga beskattningskonsekvenser, i motsats till en återbetalning av ett lån. Kursförlusten avseende återbetalningen av 10 MDEM får därför anses vara realiserad. Bytet av långivare medförde också andra lånevillkor än vad som avtalats med den ursprunglige långivaren.

Ett ytterligare skäl är bolagets tolkning av stadgandet i BFN R7 punkt 19. Detta lyder:"För att en valutasäkringsåtgärd skall anses föreligga måste denna avsikt ha före- legat vid transaktionstidpunkten." Bolaget menar att bytet av långivare med nya villkor som följd brutit den koppling som krävs för att skulden ska anses utgöra en s.k. hedge.
 

Fråga: SKM:s bedömning är att skulden på 10 MDEM ska ses som säkring (hedge) med de beskattningskonsekvenser som följer härav. Delar referensgruppen denna bedömning?

Svar: Särskilda skatteregler saknas för säkringsåtgärder (hedging). Detta medför att vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet de allmänna reglerna i 24 p. anv. punkt 1 st. 1 och st. 3 får tillämpas, dvs. inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder och god redovisningssed.

BFN har utfärdat en rekommendation för värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta, BFN R 7. Punkterna 15 - 19 behandlar valutasäkring. Av punkt 15 framgår att BFN vid hedging rekommenderar att förändringar i växelkursen inte skall påverka det bokförda värdet. Detta innebär att BFN föreslår den metod som internationellt benämns "deferral hedge accounting", vilken innebär att redovisningen av vinster och förluster på valutakurs- ändringar skjuts upp tills den säkrade posten realiseras.

RSV har i mars 1996 publicerat RSV Rapport 1996:1, Redovisning och beskattning av finansiella instrument inom företagssektorn. I rapporten behandlas redovisningspraxis avseende bland annat hedging, nationellt och internationellt.

I rapporten belyses praxis mot bakgrund av ett antal konkreta fall. För några av fallen har yttrande om god redovisningssed inhämtats från professor Erling Peterssohn, Uppsala Universitet. Ett av dessa fall avser säkring av en utländsk investering med lån alternativt terminskontrakt. Vid säkring av långfristiga utländska investeringar uppkommer ofta den situationen att säkring måste ske genom ett antal konsekutiva terminskontrakt, varvid kursförluster/-kursvinster erläggs respektive erhålls kontant. Peterssohn konstaterar: " För att uppnå syftet med hedgeredovisning måste dessa aktiveras respektive skuldföras i moderföretagets balansräkning, eftersom nettoinvesteringens bokförda värde inte skall påverkas av förändringar i växelkursen (BFN R7 p. 15)." Peterssohn konstaterar att poster som aktiveras eller skuldförs som förutbetalda kostnader respektive förutbetalda intäkter inte alltid uppfyller moderna redovisningsdefinitioner för tillgångar och skulder. Synsättet har dock stöd i den syn på balansräkningens funktion som resultatredningsbalans som BFL refererar till.

I RSV rapporten har även amerikansk och internationell redovisningspraxis genomgåtts. Hedgingproblematiken har bland annat behandlats i FASB Research Report HEDGE ACCOUNTING: An explanatory Study of the Underlying Issues (1991) samt i rapporten Major Issues Related to Hedge Accounting från FASB, IASC m. fl. (nov. 1995). I den förstnämnda rapporten har den aktuella frågan, dvs. att säkringsinstrumentet avvecklas (realiseras) i förtid, behandlats på sid. 131. Av rapporten framgår att i den amerikanska redovisningsrekommendationen FAS 52, Foreign Currency Transactions, regleras frågan i punkt 21 på så sätt att redovisningen av vinsten eller förlusten uppskjuts tills den säkrade posten realiseras. FAS 52 liksom BFN R7 tillämpar metoden "Deferral Hedge Accounting."

Den av bolaget åberopade uppfattningen att skillnad bör göras mellan realiserade kursvinster/-förluster och orealiserade sådana vinner inte stöd i vare sig nationell eller internationell redovisningspraxis. Om så skett hade som framgått själva syftet med hedgeredovisning inte uppnåtts.

Enligt BFN R7 punkt 19 måste säkringsavsikt ha förelegat vid transaktionstidpunkten. Med transaktionstidpunkten avses tidpunkten för bolagets upptagande av de ursprungliga lånen. Som framgått ovan saknar det, vid tillämpning av metoden Deferral Hedge Accounting, betydelse för tidpunkten för resultatredovisning att en kursförlust/-vinst realiserats genom att ett lån återbetalats. I nämnda fall har säkringen som sådan upphört i samband med säkringsinstrumentet reasliserats.

I det aktuella fallet uppkommer frågan om själva säkringsavsikten för ett lån i utländsk valuta (DEM) påverkas av ett byte av långivare. Det relevanta i att tillägga företagsledningens avsikt avgörande betydelse för klassificeringen av en post som säkringsåtgärd är omdiskuterad inom redovisningsteorin. Nuvarande normgivning såväl i Sverige som internationellt utgår dock från säkringsavsikt (designation). Enligt referensgruppens bedömning kan knappast säkringsavsikten knytas till om exempelvis ett lån tagits från den ena eller andra långivaren, utan den måste knytas till mera grundläggande, konkreta, ändamålsfaktorer avseende lånen. Några sådana omständigheter har inte anförts från bolagets sida.

Enligt referensgruppens bedömning ska skulden på 10 MDEM ses som säkring. Den vid återbetalningen av lånet realiserade kursförlusten ska balanseras tills den säkrade egendomen realiseras. Som grund för bedömningen ligger även att säkringsavsikt får anses föreligga även för det nya lånet.

Även om säkringsavsikt inte skulle anses föreligga för det nya lånet ska, som framgått ovan, den realiserade kursförlusten balanseras. Om det nya lånet anses spekulativt påverkar kursändringen (vid kursförlust) mellan lånetidpunkten och balansdagen resultatet, se RSV Rapport 1996:1 sid. 35.