Dnr. 9097-03/110

1 Frågeställning

Fråga har uppkommit om vad som avses med jordbruk i begreppet "djur i jordbruk" i 17 kap. 5 § inkomstskattelagen (IL). Frågan har betydelse för vilka regler som ska tillämpas vid lagervärderingen samt om djuren skattemässigt är anläggnings- eller lagertillgångar.

Av nämnda lagrum framgår, att "djur i jordbruk" alltid anses som lagertillgångar och att dessa får tas upp till lägst 85 procent av ett på visst sätt i lagen angivet anskaffningsvärde. Enligt 4 kap. 1 § andra stycket årsredovisningslagen (ÅRL) får för enskild näringsidkare och dödsbo djur i jordbruk anses som omsättningstillgångar oavsett avsikten med innehavet. Enligt ÅRL gäller denna klassificeringsregel inte för handelsbolag och aktiebolag utan avsiktsbedömningen bestämmer härvidlag om djuren ska vara omsättnings- eller anläggningstillgångar.

Ordet omsättningstillgång användes inte i IL. I stället används ordet lagertillgång.

2 Underlag för RSV:s bedömning och svar

Före 1990 års skattereform hänfördes till intäkt av jordbruksfastighet "allt vad av fastighet här i riket, som taxerats såsom jordbruksfastighet, kommit ägaren eller brukaren tillgodo, såsom värde av bostad, intäkt av jordbruk med binäringar, intäkt av skogsbruk eller intäkt av annat slag" (se 21 § kommunalskattelagen, KL). I anv.p. 2 samma lagrum anfördes att "Till jordbruk hänföres växtodling på åker och äng, även då sådant bedrives för industriellt behov, samt i samband därmed bedriven djurskötsel, varunder inbegripes utnyttjande av bete på såväl skogsmark som annan mark".

Jordbruksfastighet kunde då aldrig ingå i annan förvärvskälla. Vidare skulle fastighet som taxerats som jordbruksfastighet alltid behandlas som förvärvskälla. Den särskilda värderingsregeln för lager av djur fanns då i anv.p.2 till 41 § KL ("Lager av djur på jordbruksfastighet?.."). Jordbruk var således kopplat till innehav eller brukande av jordbruksfastighet. Även jordbruksbokföringslagen (1979:141), som upphörde att gälla vid utgången av 2000, hade samma koppling. Den lagen gällde enligt 1 § "Enskild person som äger eller brukar jordbruksfastighet..".

Genom 1990 års skattereform slopades inkomst av jordbruksfastighet som inkomstslag och förvärvskälla. Därefter redovisas sådan verksamhet som inkomst av näringsverksamhet. Särskilda bestämmelser för värderingen av djurlager bibehölls men överfördes redaktionellt till 24 §, anv.p. 2 i KL ("Djur i jordbruk?.."). I samband med 1990 års skattereform uttalade departementschefen i prop. 1989/90:110, s. 534, följande:

Jag föreslår därför att den klassificering

av djur som gäller i det nuvarande

skattesystemet skall gälla även i framtiden.

För djur i jordbruk och renskötsel

slås detta fast genom en uttrycklig

bestämmelse i punkt 2 fjärde stycket

andra meningen av anvisningarna till 24 §

i KL. Bestämmelsen innebär även ett

klargörande för aktiebolagens och handelsbolagens

del jämfört med nuvarande läge.

Genom sammanslagningen till ett inkomstslag,

inkomst av näringsverksamhet, leder

visserligen mitt ställningstagande i

rubriceringsfrågan till att djur kommer

att följa olika regler i samma inkomstslag

beroende på om de ingår i jordbruk eller

annan verksamhet. Jag bedömer det dock

som viktigare att få en enkel hantering

och slippa problem i samband med övergång

från ett tillgångsslag till ett annat.

Departementschefen har således uttalat att den klassificering av djur som gällde före reformen skulle gälla även fortsättningsvis samt att djur kan komma att värderas olika om de ingår i jordbruk eller annan verksamhet.

Regeln om "djur i jordbruk" har behållits i 17 kap. 5 § IL. Det framgår inte av förarbetena att någon annan betydelse av "djur i jordbruk" är avsedd.

3 RSV:s bedömning

RSV gör följande bedömning mot bakgrund av det anförda. "Jordbruk" förutsätter att verksamheten bedrivs på fastighet som taxerats som lantbruksenhet enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Verksamheten kan bedrivas av fastighetsägare och/eller annan brukare av fastigheten. Om verksamheten inte bedrivs på sådan fastighet gäller för djuren skattemässigt samma regler som för näringsverksamhet i övrigt i fråga om värdering och klassificering i lager- respektive anläggningstillgångar samt värdering.